BORÅS UNITED = VAD ÄR DET?


Det är mycket snack i Boråsområdet om ett så kallat Borås United FC just nu, och oavsett vad man tycker om det så är det i alla fall ett stort samtalsämne i staden jag jobbar i.
Jag har fått mycket förfrågningar om att skriva lite och tycka till om denna så kallade ”satsningen Borås United” inom innebandy i Boråsområdet, men har hela tiden avböjt att kommentera detta.
Allt handlar om en satsning som gäller sammanslagningar av föreningar emellan, detta för att nå ett högre mål och utveckla innebandyn mer.

Att förstå sig på att någon önskar ett bättre samarbete klubbar emellan i Boråsområdet är ju glasklart. Jag ser massor utav fel och hur föreningar motarbetar varandra, detta då jag jobbar på innebandygymnasiet i Borås.
Men att bygga upp en "elitförening" på allra bästa sätt är inte enkelt och det krävs mycket mer än att "bara dra igång".

Som stad, och med tanke på hur stor staden är, så är det faktiskt RENT PINSAMT att inte Borås har något lag i någon högre serie idag. Detta borde faktiskt vara rimligt.
Ett Herrlag och ett Damlag i var sin div 1 serie samt en bred och professionell ungdomsverksamhet med ett fantastiskt bra juniorallsvenskalag borde absolut vara möjligt.
Men då måste ju samarbete och en bra moral finnas, och det finn det inte idag tyvärr.

Föreningarna motarbetar varandra alldeles för mycket för att detta skall kunna bli en verkligenhet tror jag, och det talas alldeles för mycket skit om varandra och ”kastas för mycket smuts hit och dit”.
Man smutskastar hellre än understödjer verkar det som ibland.

Men eftersom jag har elever på innebandygymnasiet i Borås från olika föreningar så tror jag verkligen att möjlighter finns till ett samarbete och att möjligheter i staden finns till en elitversamhet, men då behöver ALLA "stridsyxor" grävas ner först, och frågan är om alla verkligen vill detta, TROR INTE DET!

 
I de frågor jag fått på min blogg i att skriva om vad jag tycker om denna verksamhet så tänkte jag i stället ta tillfället i akt att göra på följande sätt i stället:

Jag ”leker med tanken” att JAG fick sätta ihop min egen grupp av personer runt detta lag, och även om de är personer som jag aldrig skulle kunna tro att de ens kan tänka sig att arbeta ihop så tror jag att MITT LAG SKULLE SE UT SÅ HÄR:
(OBS! De jag tagit ut är de personer som JAG anser gör sig bäst på olika områden ! OBS!)
*Tar även sist i texten ut laget som jag tror skulle, redan nästa säsong, då vara det lag som för upp detta Borås United några kliv, detta innan laget fylls på med fler yngre och "hungriga spelare".
Tror att de lag som tagits ut, med spelare som finns inom Boråsområdet och omnejd, så skulle en serieseger direkt kunna infrias, oavsett om det varit div 2 eller 3*


Ordförande: Måste bli någon som faktiskt INTE har med någon förening att göra i "det inre" Boråsområdet just nu. Måste vara en person utifrån som förstår sig på Föreningsanda, utvecklingsdelar samt utbildning och momenten runt detta. Han behöver också vara en bra person på att styra upp saker så det funkar.

I Boråsområdet , eller dess närområde kan jag inte säga att jag direkt känner någon som skulle kunna inta den STARKA ordföranderollen, kanske möjligen en person jag haft god kontakt med i Fritsla IF, vilka jag för övrigt har mycket goda erfarenheter utav som en bra föreningsmänniska, detta då jag lett ledarutbildningar där ute. Personen är = GERTH HANSSON

En annan person kanske också skulle kunna vara en person som kan ”slå näven i bordet” och tala om vad han tycker och tänker, och som jag tror skulle kunna få en god ordning, och som kanske skulle kunna funka bra som ordförande är också = MARCO KEINÄNEN

DESSA TVÅ SKULLE OCKSÅ KUNNA STYRA EN ”ELITFÖRENING” TILLSAMMANS MOT RÄTT MÅL, DET SKULLE NOG FUNKA BRA. Detta med hjälp från styrelsegruppen så klart.



Resterande styrelsegrupp:
En grupp av personer som kan tillföra en del i en styrelse och som kan ha bra åsikter och som kan vara med och få ”ordning i föreningen” , alla på sina lite olika sätt. =
MONICA SKOGLUND, JUHA JÄÄSKÖ, ANDREAS LIA och PEKKA SIPILÄ




För att kunna få en så kallad ”elitverksamhet” att också gå runt på ett bra sätt, med allt vad detta innebär så behövs det driftiga personer som:

  • Har en VILJA att få fram saker och ”skapa” något bra
  • Ha det där extra som krävs för att locka och jaga sponsorer
  • Ha en energi som krävs för att jobba med lotteriverksamheter och allt som krävs runt denna del.
  • Som kan prestera något bra när VILJAN och PRESTATIONEN i en ”elittänkande” förening måste få ordning på saker runt ekonomiska bitar och ”jakten på detta”.

I mitt tycke finns det bara 2 personer som skulle kunna jobba med denna del och som skulle kunna få detta att fungera och nå GODA RESULTAT, vilka skulle ge föreningen de resurser det krävs =
PETER HELLSÉN och HÅKAN JOHANSSON




SENIORANSVARIGA, Sportchef, HERRSIDAN
: De som skall styra och se till så det funkar, i samverkan med tränarstaben, och ta fram kontrakt, kontakta spelare, se till att träningar fungerar och att lagen har det bra med mera. Ordet Sportchef används ofta så vi får väl förgylla denna person med denna titel. Tror att han skulle ordna detta riktigt bra om han fick ”jobba sig in i det” och ”bli varm i kläderna” på ett bra sätt under en tid. = TOMAS TRYGG


Senioransvarig tränare, herrsidan:
Behöver vara 2-3 ledare som kan varandra, förstår varandra, tänker på ”lite olika sätt”, men som ändå skall kunna jobba ihop.
Finns bara två personer i hela området jag ser skulle klara detta, finns inga andra alls med i dessa beräkningar. De personer har den KVALITÈ som krävs för att nå framåt och utveckla en grupp till något mot en högre nivå, dessa är =
JOAKIM APPELQVIST och LARS ENGWALL


Senioransvarig tränare, juniorallsvenskan samt A-pojklaget:
Behöver också vara personer som kan det som de sysslar med och vet vad de talar om. De skall också kunna utveckla unga spelare och få dem att dra åt samma håll. Här ser jag UTAN TVEKAN också bara två personer som jag hade ”anställt” direkt om jag velat ha 3 kompetenta ledare till ett juniorallsvenskalag =
OLA JOHANSSON, TOBBE JANSSON och DANIEL ANDERSSON


Ungdomslagen, pojksidan:
Här krävs ju hur mycket duktigt folk som helst, och det finns också hur många lag som helst som skulle behöva bra ledare i sin utvecklingsfas. Några ledare som jag tror skulle kunna göra underverk med yngre lag på pojksidan är personer som jag tror har det som krävs för att jobba med yngre spelare. Jag tror att om dessa personer går in för ett sådant jobb så skulle det bli väldigt bra.Nedan har jag listat några av de jag hade velat se som ungdomstränare på pojksidan i en ”ny förening”, samt vilka de skulle jobba ihop med =  
MATTIAS SKÖLD/CHRISTIAN OLAUSSON, JÖRGEN JOHANSSON/STEFAN RISBERG,
JONAS GUSTAVSSON/MAGNUS KOSKI,
PETTER ULLMAN/JANI LASSILA,
CHRISTER AVLUND/MICHE KEINÄNEN, BOSSE ANDRÉN/JONAS MALMBERG,
ANDERS CAVRAK/ANDERS DAHLGREN/RONNIE JOHANSSON,
BJÖRN SIVEDAHL/KIMMO SIEVÄNEN

Tror att dessa ledarkombinationer skulle göra ett utmärkt jobb med sina ungdomslag och att dessa lag skulle utvecklas i massor. Fler lag och ledare skulle nog visserligen behövas men kan inte tyvärr lägga krut på att ta fram mer än dessa ledarpar.


SENIORANSVARIGA, Sportchef, DAMSIDAN
: De som skall styra och se till så det funkar, i samverkan med tränarstaben, och ta fram kontrakt, kontakta spelare, se till att träningar fungerar och att lagen har det bra med mera. Ordet Sportchef används ofta så vi får väl förgylla dessa personer med denna titel. Det blir nämligen 2 stycken på damsidan. =
JOAKIM ERICSSON och JOAKIM HOLMBERG


 

Senioransvarig tränare, damsidan: En svår situation där det behövs ledare som kanske tjejerna från de olika lagen inte riktigt känner till, eller känner till men ej haft som ledare tidigare. Behöver vara en grupp på minst 2 tränare/ledare som har mycket utvecklingskunskap bakom sig och som har det där extra som finns i viljan för att vilja ta gruppen framåt. Här har jag ett alternativ som jag tror skulle funka, och som jag tror skulle kunna få tjejerna i Boråsområdet att ta ett par kliv till framåt =
JUHA RÄSENEN och FREDRIK PETTERSSON

 
Utvecklingsgruppen, äldre tjejer: Behöver vara en tränargrupp på 2 kompetenta ledare som kan utveckla tjejer till bättre damlagsspelare så småningom. Någon utav dem behöver också ha spelat på högre damlagsnivå samt vart tränare på ”högre” damlagsnivå. Här ser jag bara två alternativ också =
EMMA LINDBERG och ANDERS PERNSÄTER


Utvecklingsgruppen, yngre tjejer:
Här behöver man flera riktigt bra kompetenta ledare i att få ut mycket utav yngre tjejgrupper och som kan utveckla dessa på ett bra sätt. Kommer att finnas flertalet flickgruppen, men DE TVÅ grupper som kommer strax under äldre flick borde ha ledare som kan hantera detta bra. Hur uppdelningen dessa ledare emellan hade vart går jag inte in på =
MAGNUS JANSSON,JONAS MÖLLER, RIKARD VESTRE, EMMA BJERDÉN, JESSICA OLAUSSON


Kioskverksamhet och matcharrangemangsdel:
Här behövs det personer som lägger ner sin själ i att ordna med matchprogram, ordna med kiosk, sekretariat, lotterier med mera på matcher. Dessa personer ser jag som klara när det gäller en sådan verksamhet =
TORBJÖRN NILSSON, LARS BRISSMAN, SUSS ANDERSSON, HANS ARVIDSSON, HANS GUSTAVSSON


BORÅS UNITED 2010
Truppen som jag tror skulle kunna föra Boråslaget direkt upp en serie, detta om det blir en satsning nästkommande säsong, vilka en del vill. (om jag fattat det hela rätt).
Laget är den STORA A-truppen, de andra många hungriga unga spelarna kommer slussas upp men också spela i en juniorallsvenska samt ett U-lag:

(Tror att dessa med rätt tränare och satsning skulle kunna bli ett perfekt ihopspelat lag)

Målvakter: (3) Jonas Larsson, Mikael Finnskog, Ludwig Almqvist

Backar: (8) Kristian Lukacevic, Magnus Koski, Måns Bergenzaun, Adam ”Konsum” Carlsson, Pontus Jääskö, Per Strand, Gabriel Svensson, Viktor Pettersson

Centrar: (5) Henrik Kuusela, Niklas Skoglund, David Lust, Filip Johannesson, Calle Claesson

Forwards: (10) Johan Magnusson, Joakim Karlsson, Christian Olausson, Pethri Huttula, Karl Hansen, Johan Hansen, Mikael Proohf, Daniel Lundh, Mattias Sköld, Peter Enhörning




NU ÄR DET ALLTID SÅ att man säkert missat en del personer som många anser borde finnas med, och så kan kanske vara fallet, men frågan jag fick var att skriva lite om vad JAG TYCKER, HUR JAG TÄNKER och HUR JAG ser på en sådan här verksamhet.

Hoppas läsningen var okej i alla fall, oavsett vad du tyckte.
Har du änså tagit dig hit ner så har du i alla fall läst igenom och då var det kanske inte så dåliga tankar ändå, eftersom du hade säkert slutat tidigare annars i så fall.

 

 


IF ELFSBORG + INNEBANDY = SANT


Att IF Elfsborgs, fotbollsklubben nummer 1 i Borås och Västergötland, och ett utav de bästa fotbollsklubbarna i Sverige, skulle ha startat innebandy är inte riktigt sant, fast en mycket intressant tanke är det väl.

Tänk om IF Elfsborg i Boråsområdet varje år hade haft ett juniorallsvenskalag dit de allra bästa spelare i den åldern de skall vara i får komma på ”try outs” för att se om de kanske kan ta plats i en 20 mannatrupp.
Efter det att juniorallsvenskan sedan är avklarad och färdigspelad kan spelarna åter bege sig tillbaka till sina ”egna innebandyföreningar”.

Jag tror att detta hade vart en rent lysande idé.
Tror att detta skulle kunna vara enda lösningen till att få ett riktigt slagkraftigt juniorallsvenskalag som år efter år kan ta sig till den så kallade stora ”Innebandyfesten” och slutspel i Sverige, i alla fall för Boråsområdet.
Som det är idag funkar det inte, att 2 Boråslag har juniorallsvenska och 1 till 2 andra föreningar i samma region funderar på att också anmäla sig.
Det är bättre att de bästa samlas på ett ställe, Boråsområdet kan få visa upp vilka fantastiska unga innebandyspelare det finns i stadens område och så får de stora klubbarna äntligen upp ögonen för Boråsområdet!

Nu är nog chansen ändå väldigt lite för att något sådant skulle ske och jag ser den som mer eller mindre OMÖJLIG, jobbar i Borås på innebandygymnasiet där och ser tyvärr hur klubbarna i området i stället ”tar ut varandra” mer än de vill samarbeta och genomföra något riktigt stort och bra.

 
IF ELFSBORG + INNEBANDY = SANT



Det var som sagt inte tal om att föreningen skulle starta en innebandysektion eller ett lag, utan det var faktiskt så att jag fick äran att träna detta lag i innebandy (!) under ett pass i Boråshallen, vilket var riktigt kul.

Upplägget blev följande:

1:1) Grunduppvärmning i löpfas med olika uppvärmningsövningar för kroppen

2:1) Passning och mottagningsövning i tempo och accelerationsfas

3:1) Målvaktsuppvärmning på halvplan , 2 sidor
3:2) Halvplansövning, 2 sidor: Uppvärmningsskott med fokus och koncentrationsmoment
3:3) Halvplansövning, 2 sidor: Passningsdel och avslutningsmoment
3:4) Halvplansövning, 2 sidor: Sidoskott och vridningslöpningar med tempotryck

4:1) Helplansövning: Passningar i tempofaser och direktskottsavslutningar
4:2) Helplansövning: Tempofaser med mottagningsmoment och 1-1 situationer

5:1) Helplansövning: Spelutvecklingssituation 3-2 och spelvändning med målvaktsutspel

6:1) Speldelen i 3 lag där fokus endast låg på spel utan taktiska direktiv


Passet kändes bra och spelarna jobbade faktiskt hårt och intensivt, och det svettades rejält på många håll.

Flera utav spelarna höll en betydligt bättre innebandyklass än vad jag trodde och måste säga att en kille som Martin Ericsson hade det som behövdes för att vara en bra innebandyspelare, fast spel på någon högre division hade det dock ändå inte räckt till. Han var klart den bäste spelaren utav samtliga.

Emir Bajrami var också en spelare som hade en hel del klubbteknik och tempo i sig, fast skärpan i avslutningarna var väl kanske inte den allra bästa ibland, där hade det allt behövts slipas lite till!

En som var riktigt rolig att ha med på passet var Mathias Florén, vilken hela tiden kommenterade sina lagkamrater på ett sätt ”med glimten i ögat” och som lyfte hela passet på ett mycket positivt vis. Han var en riktig pådrivare och en person som jag tror tillför massor lagmässigt i IF Elfsborg.

Under momenten vi genomförde så small det riktigt gott mellan varven, och IF Elfsborgs målvakt Andreas Andersson fick flera gånger känna på hur det var att stå i mål ”på riktigt” i innebandy. Andreas har faktiskt spelat i IBK Alingsås en gång i tiden så han var inte helt oduglig utan man såg att det fanns ”innebandyrutin” i hans sätt att agera som målvakt mellan stolparna.

James Keene hade ett par härliga avslut men också avslut som man undrar lite hur de egentligen var möjliga att genomföra, ens om man försökte med det.
Ett utav hans skott satt nämligen högt upp på matchtavlan där siffrorna brukar stå, och ni som har vart i Boråshallen ni vet att denna tavla sitter högt upp i hallen, och då menar jag högt upp (!!!). Så måste säga att sätta ett skott där upp är kanske mer en styrka än svaghet, fast eftersom det var uppvärmningsskott så kanske man kan ta skottet för en ganska "ofokuserad handling" (hahahaha).
Dock var herr Keene en riktigt härligt typ och han tyckte om innebandy, vilket han aldrig hade provat på tidigare.



 


Att ha fått genomföra ett pass med IF Elfsborg och lett dem i ett innebandypass var en rolig del och ett ”avbräck i vardagen” som kändes helt rätt och riktigt kul!

 

Som IFK Göteborgare, vilket jag så klart inte berättade under passets gång, så får jag ändå önska laget lycka till nästa säsong, dock inte för mycket bara, Blåvitt är fortfarande den stora ”fotbollskärleken”!
Detta innebär att den signerade tröjan som jag fick utav IF Elfsborg med största sannolikhet INTE hamnar på väggen hemma! Men en kul gåva och ett minne som man ändå får spara.

 
De bilder som togs i hallen under passet kan vara kul att plocka fram vid något tillfälle och visa för fotbollsälskande gulsvarta kompisar, detta så de får vara lite extra avundsjuka!
Skall se om jag också kan få ut dem här på sidan vid något tillfälle!


Veckans bloggare i AT

Då har man också fått möjlighten att vara "tidningsbloggare".

Hemorten Alingsås och dess tidning, AT (Alingsås Tidning) tillfrågade mig om jag ville vara deras "veckobloggare" under en vecka, vilket jag så klart inte kunde tacka nej till.
Visst var det kul att skriva lite tankar, funderingar och "tyckanden" i tidningen, men trodde nog inte riktigt att det skulle vara så jobbigt att blogga varje dag.
Att blogga lite "då och då" funkar väl, och visserligen en vecka i sträck också, men i längden, nej tack!
Tror inte jag hade kunnat klara av att vara en "varje dag bloggare".

Nedan följer i alla fall den text jag skickade in som blogg i tidningen och som andra läsare fick ta del utav.
Man kan ju alltid hoppas på att den "nådde fram till någon" eller kanske bara "retade någon lite extra".




Micael Svensson
Ålder: Född 1973
Bor: Lägenhet , Sörhaga, Alingsås
Familj: Sonen Sebastian (8 år gammal)
Gör: Jobbar som idrottsinstruktör, föreläsare och mental coach.
Jobbar 3 dagar i veckan på innebandygymnasiet i Borås samt utöver detta som idrottsföreläsare inom bland annat ledarskap, träningspassutveckling och mental coachning m.m.
Har jobbat som mental coach för både elitspelare inom såväl innebandy som handboll och golf.
Ny Förbundskapten för Tysklands herrlandslag i innebandy samt ny tränare för IBK Alingsås herrlag, 2009-2010.


MÅNDAG 9 DECEMBER

Då var man inte bara ”sin egen skribent” längre utan även under en veckas tid bloggare i Alingsås Tidning.
Alltid kul att dela med sig utav sina tankar och idéer och lite runt detta.
Första bloggen blir det lite stress med, även om jag inte gillar det ordet, detta då jag när jag fick förfrågan att skriva blogg i AT redan var på väg att packa min väska för avresa mot landslagssamling i Tyskland. Och knappt har man ju heller inte hunnit landa i Sverige, detta efter en 9 dagars lång resa i Italien, där både innebandyjobb och semester har gått om varandra.

Utgångspunkten under resan i Italien var staden Rom, där jag förutom 2 dagars ”arbete” med innebandy också fick en underbar semester tillsammans med min son Sebastian, vilken var med på denna fantastiska Italienresa. Det blev bland annat besök på Colosseum, Vatikanstaten, resa till Pompeij samt en hel del annat.

Att jobba som förbundskapten för ett landslag i innebandy är fantastiskt kul och framförallt så är det intressant att vara med och utveckla personer och individer som verkligen vill fokusera på sin egen utveckling. Innan jag jobbade med det Tyska herrlandslaget var jag förbundskapten och innebandyutvecklare i Nederländerna under 4,5 år. Nederländerna var en så kallad ”blåbärsnation” som inte hade någonting alls och som man fick börja på noll med, fast det var detta som var utmaningen, att försöka att bygga något från ”noll till ett hundra”. Sådana utmaningar gillar jag!

Under åren jag jobbade i Nederländerna så lyckades vi tillsammans lyfta innebandyn i landet bra samt att herrlandslaget blev det bäst klättrande innebandylandslaget genom tiderna någonsin, detta då de klättrade 5 platser, från 19 till 13 på Världsrankingen under 4 år, något som aldrig tidigare hänt inom innebandyn. Det kändes extra bra för en själv som förbundskapten och att man fick vara delaktig i denna fantastiska utveckling.

Efter Nederländerna blev det alltså Tyskland, vilka har lite högre mål än vad ”de orange” hade.
Steg ett har vi redan lyckats med, detta då vi slipper kvala till VM i Finland 2010, och har blivit tilldelade en utav de 7 direktplatserna tack våra fina resultat från förra VM, Tjeckien 2008.

Förutom allt detta arbetar jag med mental coachning. Här har jag haft ”elituppdrag” inom så väl innebandy som golf och handboll. Att ha fått jobba med elitspelare inom alla dessa tre idrotter har vart riktigt kul och utvecklande.
Nu har jag även ”fått in en fot” i fotbollens värld, detta då jag blivit erbjuden att träna IF Elfsborgs seniorlag i fotboll under ett innebandypass i Borås. Kan ju bli hur kul som helst!

/Micael ”M” Svensson


TISDAG 10 NOVEMBER

Då var det dags för blogg nummer två, eller så kallad tisdagsbloggen.
Perfekt läge är det att ”skriva av sig” lite, detta då man sitter tillsammans med min systerson i en förstaklassvagn, på tåget, på väg hem från landslagslägret i Tyskland, tågrutten blir Hamburg-Köpenhamn och sedan Köpenhamn-Göteborg.
Kevin, systersonen, har haft prao, som det heter när man är ute i ”arbetslivet” under sina första praktikdagar i åk 6. Att få vara med och praoa med landslaget verkar han ha tyckt vart hur kul som helst. Blev ju inte mycket ledigt med tanke på 4 teoripass, 2 träningar samt 2 landskamper, men vi fick ändå ett bra betyg när han sa att detta var det bästa han gjort hittills i hela sitt liv. Betyg på att detta måste vart en lyckad helg med Tysklands herrlandslag med andra ord.

Tänkte denna dag ta tillfället i akt att skriva lite om att det inom idrotten talas alldeles för mycket om kris och katastrof.
Kris inom en förening eller ren katastrof hör man tyvärr dagarna ut och in, och dessa ord används även också mycket utav media när de skall förklara hur det fungerar i ett lag för tillfället.
Dessa ord borde faktiskt i stället användas betydligt mer på andra platser och vid andra tillfällen än att nyttjas till att beskriva hur idrott fungerar.

Alla har vi väl hört talas om orden KRIS eller KATASTROF. Ord som, i mitt tycke, används allt för ofta numera. Framförallt då inom idrotten, där jag inte tycker att orden egentligen hör hemma.
Visst så finns det krissituationer i klubbar där de ekonomiska resurserna eller olyckor där spelare omkommer
skall benämnas som katastrofer, och detta med all rätt.
Men det är just detta som är felet, vi använder oss inte utav orden vid rätt tillfälle.
Om ett lag i en serie haft en riktigt bra försäsong, där alla bitar har fallit på plats, och som sedan när seriespelet börjar också startar bra, men tillslut hamnar i en i idrottens värld så kallad "svacka", då börjar vi genast analysera med att laget befinner sig i en krissituation. En svacka är ju faktiskt något som de flesta lag där ute någon gång för eller senare hamnar i, så varför benämna denna situation med ett så starkt ord som kris eller katastrof?
Fem till sex förlustmatcher i rad eller en storförlust blir allt som oftast till en katastrof eller att laget befinner sig i en kris, och jag förstår det inte riktigt, hur tänker vi egentligen?
Orden används helt fel, vilket innebär att när man väl hör orden tappar dem en del utav sin fulla betydelse.

Tycker att man måste tänka på hur man hanterar detta och hur man använder dessa ord.
För mig är fortfarande idrotten bara en lek, när det väl ”kommer till kritan”.
Ett par förluster i rad är mer en lärdom eller en del i en ny utvecklingsdel, en så kallad läroprocess, alltså ingen kris eller katastrof!

Katastrof tycker jag att man kan uttrycka sig i när hundra tusentals människor dör på grund av exempelvis flodvågor i Asien eller när en orkan sveper in över Nordamerika och gör människor helt bostadslösa samt att de mister sina familjer.
Detta är för mig, utan tvekan, större än när man förlorar några matcher inom idrottens värld!
Orden kris eller katastrof används alltså helt fel, och tyvärr alldeles för ofta, vilket gör att vi snart inte kommer förstå ordens riktiga innebörd om något verkligt hemskt inträffar.


/ Micael ”M” Svensson


ONSDAG 11 NOVEMBER

Onsdag och ny bloggtext igen, och aldrig tidigare har jag väl skrivit så intensivt någonstans.
Att få till texter varje dag under en vecka kändes, när man tackade ja till att skriva inte speciellt svårt, men sedan med tanke på den minimala tid som finns kvar för ”egen tid” efter allt med jobb, föreläsningar, träningar, gästinstruktörspass, planeringar med mera så var det tuffare än jag trodde.
Men som en vis man en gång sa:
Tid finns alltid, det handlar bara om hur man vill spendera den.

Idag, i blogg nummer tre, tänkte jag ”slå ett slag för” att det faktiskt bedrivs alldeles för dåliga ungdomsträningar i för många föreningar och idrotter.
Det saknas ofta i mitt tycke ren professionalitet vad gällande hur man bedriver eller genomför en träning.
Exempelvis så står idag alldeles för mycket ungdomar stilla i kö på träningar eller det tar för lång tid när ledaren informerar om saker. Detta hämmar de unga som vill aktivera sig under den oftast redan korta träningstid de har.

Idag finns det också ledare som redan innan en träning startar med att tala om för sina grupper, om det kommer 8-10 personer eller kanske bara en målvakt, att idag blir det ingen bra träning för vi är så få, eller det fattas en målvakt så idag kommer det fungera dåligt.
Hur tänker en sådan ledare egentligen?
Är det inte i detta skede man skall genomföra en träning bättre än någonsin och ge de som är på plats en ”maxad träning”, detta i stället för att gnälla om de som inte kom?
Passet blir vad vi ledare i sampel med våra aktiva gör den till, inget annat!

Att föreningarna idag "anställer" intresserade föräldrar, ledare eller så kallade lagföräldrar till de olika lagen är riktigt bra, men tyvärr räcker detta inte! Föreningarna måste också lära dem att ”ta han om” sina grupper på ett bra och utvecklande sätt.
De måste få den kunskap och utbildning som krävs för att kunna leda de grupper de jobbar med.
DETTA ÄR FÖRENINGENS ANSVAR!
För många träningar idag innehåller nämligen alldeles för dålig kvalité och för dåliga och utvecklande moment.
Visst så räcker det långt med att ha engagemang på träningar av de ledare som är tillsatta på sina poster, eller föräldrar som snällt ställt upp på grund utav ledarbristen, men det räcker ändå inte. De behöver föreningens understöd för att sedan kunna stärka sina ungdomsgrupper.
Föreningarna skall kunna tala om hur en träning på bästa sätt bör genomföras, hur barn i den ålder där ledaren är tillsatt fungerar, hur man når bäst resultat på exempelvis övningar eller i spelet, hur man skall genomföra träningar mot ett speciellt SYFTE samt vilket mål, röd tråd eller ledord som finns just för gruppens ålder och hur man skall jobba mot denna del.

Tänk som ledare på följande saker:
KRÅNGLA INTE TILL DET FÖR MYCKET och se till att VETA VARFÖR DU GENOMFÖR DET DU GÖR.
Låt heller inte, som jag skrev tidigare, era ungdomar få stå och ”vänta på sin tur” för länge i massa onödigt långa köer, DETTA NÄR DE I SJÄLVA VERKET SKALL VARA I RÖRELSE NÄSTAN UNDER HELA PASSET!
Använd också HELA PLANEN och alla de ytor som finns. Detta gör att det skapas mindre väntan och mer rörelse och utveckling.

/Micael ”M” Svensson


TORSDAG 12 NOVEMBER

Då var det torsdag och snart är veckan redan slut. Fredagen är med andra ord inom ”sikte”.
Gårdagen, onsdagen, var en rolig sådan med först ett föreläsarpass, där jag tillsammans med ”innebandylegenden” och ”innebandyns fader”, Carl-Åke Ahlqvist, hade ett teoripass i Borås i innebandyhistorik. Efter detta genomförde jag sedan min planering inför mitt innebandypass med IF Elfsborgs fotbollslag.
Calle Ahlqvist, vilken vi har att tacka för att vi kan spela innebandy idag, är alltid lika rolig att träffa och samarbeta med, han är en fantastiskt bra person.
Förutom att vara ”innebandyns fader” med hela innebandyvärlden var det också han som startade företaget Unihoc en gång i tiden.


I dagens bloggtext tänkte jag kortfattat ta upp lite om hur vi egentligen sätter våra målsättningar och att detta ofta inom ungdomslag genomförs på helt fel sätt.
På den höga elitnivån, oavsett vilken idrott vi än talar om, så kan jag mycket väl förstå att en målsättning i att vinna serien är viktig. Men VARFÖR följer "småföreningar" och framförallt ungdomslag med i denna målsättning?
Under mina år har jag hört skräckexempel på hur ungdomslag eller småföreningar sätter sina målsättningar. Målsättningar som inte handlar om något annat än att vinna seren.
Det kanske snarare är så att ledarna och vissa föreningar borde gå "målsättningskurser", detta för att sedan i stället kunna stärka spelare än att sätta onödig press på dem..
Finns nämligen allt för många föreningar som idag endast sätter upp just målsättning i att bara VINNA SERIEN vilket, i mitt tycke, är riktigt korkat.
Vad vet exempelvis dessa personer som satt upp detta om följande: motståndarnas nyförvärv, motståndarnas tränartillsättning, motståndarnas försäsongsresultat, klubbens utveckling med mera?
Förmodligen ingenting eller hur?
Hur kan man då sätta upp en enda målsättning med sitt lag, den att bara vinna serien?
Det innebär ju att om laget skulle efter någon månad ligga i botten så skall man helt plötsligt förändra målsättningen, något som oftast tar mer kraft utav laget, de individuella spelarna samt att den mentala fokuseringen blir lidande.
Helt plötsligt så finns ju inte målsättningen kvar som man satte upp från början, den ”rann bara ut i sanden” direkt inledningsvis.

Se i stället till att sätta upp en DELMÅLSÄTTNINGAR där flera olika moment för varje spelare skall kunna ge en god utveckling, och på så vis stärka spelarens självförtroende ju längre in i seriespelet och säsongen man kommer.
Sätt även upp några så kallade RIMLIGA lagmålsättningar där ni i laget har saker som ni skall uppnå tillsammans i gruppen, vilket stärker gruppens utveckling som helhet.
Först efter detta kan man sätta upp en HELHETSMÅLSÄTTNING, där kanske ändå inte en serieseger behöver vara det stora och viktigaste målet.
Sätt i stället upp målet i att finnas med i toppen eller ”slåss om seriesegern”. Någon som förmodligen är enklare att jobba emot än ”att vinna serien”! Innebörden betyder ju egentligen samma sak men hur vi formar det och tänker runt det kanske gör att det blir lättare att så småningom uppnå.
Att vara med i toppen och slåss kanske är en bättre målsättning också. Slutar laget 3:a så kanske man då faktiskt kan inse att man gjort en bra säsong ändå. Men har man innan satt upp målet att bara vinna serien är ju helt plötsligt en tredjeplats inte speciellt bra.
Allt handlar om hur vi tänker till i våra lag, och framförallt ungdomslagen, detta när vi skall sätta målsättningarna nästa gång.

Något att tänka på inför seriestarten nästa säsong kanske?


/Micael ”M” Svensson


FREDAG 13 NOVEMBER

Fredag, äntligen, men att det skall bli en lugn och skön helg är inget jag räknat med.
”Lugn helg”, vad är det förresten?
Skall dock inte klaga, detta då jag valt att arbeta med det jag håller på med själv, samt att jag trivs bra med det, även om det visserligen kan vara lite mycket på schemat ibland.

Igår torsdag så var det mycket planering och förberedelser inför projekt som låg till grund för arbetsdagen. Tillsammans med målvaktsinstruktören, i innebandylaget Caperio Täby FC, Stefan Flöjt, så planeras ett målvaktstränarpass i Alingsåsområdet. Tror nämligen att detta kan behövas i vårt område.
Sedan påbörjade jag också ett upplägg inför mental coachning i en golfklubb till våren, samt speciella individuella mentala analyser på en del spelare där, ett roligt projekt som jag ser fram emot.
Det mentala tänkandet är viktigt inom idrottandet, men jag tror att många inte tänker på det som ett vinnande koncept ibland.
Själv har jag jobbat med det ett bra tag och det är kul att se hur mycket det kan hjälpa många, speciellt de som man fått äran att understödja på elitnivå.

När jag tog mina utbildningar inom Mental Tänkandeutveckling så fick jag träffa fantastiska personer, vilka givit mig massor utav utveckling.
Johan Plate är en person jag anser kanske är den som givit mig mest under föreläsningarna inom mental coachning/mentalt tänkande. Han är fantastiskt bra på att få ut sitt budskap och har ni inte läst hans böcker Sans och Balans eller Prestationspsykologi i praktiken så kan jag verkligen tipsa om dessa.
Torbjörn Nilsson, Michael Södermalm, Lars-Erik Uneståhl och Tomas Fogdö är andra ”mentala föreläsare” jag fått tillfälle att träffa under olika kurser och alla har på något vis givit mig mer kunskap och tankar om det man sysslar och jobbar med. De är alla ”stora” inom de områden de jobbar inom och har det lilla extra som krävs för att få spelare att dra åt samma håll, samt prestera lite extra ”över det normala”.

Mental coachning är viktigt, inte bara inom idrotten utan egentligen inom hela livet, och jag tror faktiskt att det finns alldeles för många där ute som skulle behöva understöd inom detta område, dock på lite olika sätt.
Kanske man också kan hoppas att vissa som tar hjälp utav detta också så småningom får en annan ”syn på livet”, en del personer tänker och agerar verkligen märkligt ibland.

Jag har ofta fått höra en mening ur bibeln där det sägs att vad du vill att andra skall göra för dig, skall du också göra för dem. Ord som jag under många år aldrig speciellt mycket reflekterade över. Tror nog också att alla faktiskt vid något tillfälle hört dessa ord, i någon form, i något sammanhang eller vid något tillfälle. Fast precis som jag gjorde i början så stannade vi kanske inte upp och lyssnade på vad orden egentligen står för. Ord som har större betydelse än vad man egentligen tror, och framförallt inom det mentala tänkandet.
Kanske är det så att vi vid nästa tillfälle vi stöter på dessa ord igen så skall vi stanna upp och "ta in orden", fundera över vad de egentligen betyder, och sedan kanske se att de verkligen kan ge oss något. Det gjorde det för mig.
Kanske det är på just detta vis som också dina "gömda" positiva och inspirerade levnadsglada sidor kan träda fram ännu mer. Dina mentala positiva sidor kanske också blir starkare.
Men glöm inte heller att det faktiskt också kan räcka med ett hej eller en klapp på någons axel för att höja andra personers mentala styrka, och kanske även din egen.

Du bestämmer trots allt själv hur du vill leva ditt liv och hur du vill stärka andras. Allt handlar bara om lite vänskap och vilja.


/Micael ”M” Svensson


LÖRDAG 14 NOVEMBER

Sista bloggen i AT, för denna gång kanske man kan hoppas på.
Har faktiskt vart kul att fått förfrågan om att skriva av sig sina tankar och funderingar i Alingsås Tidning. Det kan ju faktiskt ha givit någon där ute lite nya tankar och idéer eller kanske bara åtminstone ”retat någon lite extra” att man fått skriva i områdets tidning.

Tänkte i denna sista text ta upp ämnet ”talanger” och vad detta egentligen är för något.
I Alingsåsområdet finns det mycket talang inom olika idrotter och det är viktigt att vi inom alla idrotter visar att det finns ett intresse att vara med och utveckla dessa spelare.
Men vilka är egentligen talanger och hur klasser vi dem som är det?

Om man skulle slå upp ordet talang i ett uppslagsverk så står betydelsen av ordet som medfödd lätthet, och visst så är det en bra beskrivning av ordet och personer som har lätt för sig.
Fast sedan gäller det väl också hur personen i fråga följer upp sitt eget kunnande och viljan att vilja utvecklas.
Under förklaringen talang så beskrivs också ordet som att tillägna sig viss färdighet, speciellt på det konstnärliga eller idrottsliga området.
Håller också med om att denna beskrivning är bra och att det är en speciell färdighet som gör
att vissa kan "glänsa" i sina respektive idrotter, främst i ungdomslagen.
Fast många glömmer nog att ofta se vilka som verkligen sliter för sitt lag.
För oftast så är det väl ändå inte den som vi allt för ofta kallar för talang?
Tror att vi måste börja inse vikten av att de ungdomar som sliter, jobbar och verkligen vill prestera något skall bli dem som skall få en bättre "uppsikt" av dig som ledare, inte talangen. Detta är viktigt eftersom den som kallas för talang har sina kunskaper men är ofta inte den som verkligen vill träna hårt eller prestera mycket. I ”vuxen ålder” är det heller inte säkert att den så kallade talangen är den som når längst.
Faktiskt är det så att det oftast är den som hade mest inställning, vilja och motivation att träna och utvecklas som når längst. "Talangen" rider ofta på vågen så länge det räcker, sedan är det inte roligt
längre.
Säger dock inte att det alltid är så med alla så kallade talanger, men faktiskt med många.

Ser man idag hur vi egentligen behandlar våra unga spelare runt om i Sverige, detta inom alla idrotter, så tycker jag att det är hemskt. I vissa föreningar blir många redan tillsagda i 10-12 års ålder att dem inte ”räcker till eller inte har den talang som krävs.
Hur kan man veta detta? Jag blir konfunderad och besviken på de idrottsföreningar som tänker så.
Efter att tagit reda på en hel del fakta runt en massa lag och spelare på seniornivå så står det ganska klart att de som kallades för talanger i sina ungdomslag inte alltid är de spelare som lyckades senare i livet.
"Talangen" lever fortfarande på att han var talang medans de slitsamma och viljestarka spelarna som ville utvecklas faktiskt nådde lite längre. Finns några riktiga praktexempel.

Håller fortfarande med om att en talang kan vara någon som har en medfödd lätthet. Dock får vi inte glömma att denna medfödda lätthet kanske faktiskt också är att ha viljan att alltid vilja prestera något, samt att vara positiv och lyfta sina lagkamrater lite extra.
Kanske är det också dags att ändra benämningen på talang i böckerna eller också tillägga i beskrivningen något i stil med:
Talang = EN PERSON SOM MED RÄTT MOTIVATION, VILJA OCH INSTÄLLNING ARBETAR MOT ETT MÅL
I ATT LYCKAS MED DET HAN/HON GENOMFÖR.
Detta är i alla fall mer en så kallad talang för mig.


/Micael ”M” Svensson


THE END


INNEBANDYNS FADER: CALLE AHLQVIST

Återigen har man haft föreläsning tillsammans med en utav de mest betydelsefulla personer inom innebandyn någonsin, ja kanske den allra värdefullaste utav dem alla, nämligen Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist.

Calle Ahlqvist, ”Innebandyns fader” och grundaren utav företaget Unihoc, är en mycket sympatisk och bra person och det är en ära att samarbeta med honom varje gång.

Nedan följer en intervju, ”hyllningsintervju, med Innebandyns Fader , Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist!


Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist

INNEBANDYNS FADER

Carl-Åke Ahlqvist, grundaren av företaget UNIOC och mannen som vi alla idag kan tacka för att vi får utöva vår älskade sport innebandy.


FICK KLUBBORNA AV SIN BRODER

"Calle" är en mycket idérik, sympatisk och trevlig människa som alltid ställer upp och berättar sin innebandyhistoria för de som så önskar.

Han berättar ofta hur han genom sin broder fick 12 stycken klubbor hemskickade till Sverige, från Holland, där brodern jobbade.
Något år senare hade flera fritidsgårdar och många andra visat så stort intresse för herr Ahlqvist klubbor att han bestämde sig för att ta kontakt med klubbtillverkaren i USA för att köpa hem fler.

- Leklusten med klubborna och bollen hade slagit ut så mycket och alla tyckte att det var fantastiskt kul att spela innebandy, eller som vi först kallade det inomhusbandy. Jag bestämde mig för att 1968 kontakta företaget Manfacture Shaper CO i USA, klubbtillverkaren av Cosom-klubban, detta för att göra en större klubbeställning. På så vis kunde jag börja sprida sporten på allvar, berättar Calle.


UNIHOC SPRED SPORTEN I VÄRLDEN

Efter ett tag så tog intresset på allvar fart i Sverige, och faktiskt även i Europa, och Calle startade då sitt eget lila företag UNIHOC, vilket sedan växte till ett av de största innebandyföretagen genom tiderna, innebandymässigt.
Namnet UNIHOC var dock inte lätt att komma på utan det skedde efter dagar och timtal av funderingar och tankestunder.

- Att finna ett bra namn var inte enkelt, och samtidigt så var vi tvungna att finna ett namn som skulle kunna påminna om hockey men också vara internationellt gångbart, därför blev det till slut UNIHOC, universall hockey.


Sett över ett långt perspektiv så växte sporten helt fantastiskt mycket, och snabbt, inte bara i europa utan även i resten av världen. I många länder blev varumärket en synonym för sporten och man började kalla spelet för Unihockey, något som än idag används som namn på sporten i många länder.

- Det är kul att namnet fortfarande används och att det faktiskt också är viktigt för många att fortfarande spela med en Unihoc klubba, detta även om det nu mera finns massor av andra innebandytillverkare.







ETT AKTAT VARUMÄRKE

Unihoc är fortfarande det mest respekterade innebandynamnet i världen,om man får tro alla de man talat med, och det beror nog främst på att det var just Unihoc, och Calle Ahlqvist, som såg till att sporten även växte fram i resten av världen.

- Visst är det skönt att känna att Unihoc fortfarande är ett så aktat namn, fast så kommer det nog alltid att förbli. Fast man kan aldrig sia om hur det kommer att se ut i framtiden. i framtiden, detta då innebandyn växt ännu mer. Jag hoppas bara att sporten utvecklas och byggs upp mer och att även förbundet faktiskt skall stå bakom de nya länderna lite mer.


UNIHOC KOMMER ALLTID ATT ÖVERLEVA


Unihoc är ett märke som förmodligen aldrig kommer att dö ut, detta då det mer eller mindre är grundpelaren till att innebandyn finns, och något sådant bör man inte förändra.
Sporten växer även utan att Unihoc är inblandad överallt, men märket kommer alltid att bestå (hoppas vi).

- Med Unihocs historia kommer märket förmodligen att alltid överleva samt behålla sin tätposition, det är jag övertygad om, och även om det finns massor av tillverkare nu mera så har spridningen av sporten också ökat. det gör att det nu också finns fler och andra distributionsvägar än vad som fanns förr, förklarar Calle.

Calle har, enligt sig själv, alltid varit en person som trott på det han genomför, aldrig gett upp och inte heller varit främmande för det okända.
Detta var en bidragande orsak till att han lyckades skapa något som vi idag kan glädjas ofantligt mycket åt, nämligen innebandyn.

- Man får aldrig ge upp något man tror på, och framför allt våga tro på det man genomför. Man måste våga ta kontakter och vara enveten. Har man en bra idé så måste man våga satsa och genomföra den, avslutar Calle.


SNABBRUNDAN med INNEBANDYNS FADER:

Fullständiga namn: Carl Åke Ahlqvist

Bor: Göteborg

Fritidsintressen: Historia, röra på sig samt skapa saker som ser till att andra rör på sig

Favoritmat: Fisk

Favoritdricka: En kall öl

Favoritlag inom innebandyn
: Har faktiskt inget

Drömresan går till: Månen

Sommar eller vintermänniska: Båda årstiderna är lika fantastiska, detta på sina olika sätt

Favoritfilm: Charlie Chaplins, Diktatorn

Lyssnar på för musik: All musik funkar

 


Seniorer,ta hand om de yngre spelarna bättre


Seniorer, ta hand om de yngre spelarna bättre


Något som man under alla år man sysslat med sporten innebandy lärt sig så är det att våra ungdomspelare är ack så viktiga.

Idag ser jag ibland skräckexempel på seniorlag som inte med öppna armar välkomnar dessa unga spelare in i själva seniortruppen. Detta upprör mig mycket eftersom dessa så kallade mogna a-lagsspelare en gång i tiden själva var ungdomar på väg in i seniortruppen.
Visst så kan jag förstå att det kan verka tufft för många a-lagsspelare som idag blir petade ur sina trupper på grund av hungriga och spelglada ungdomar.
Men jag kan ändå inte förstå att de sätter sig själva på en piedestal för att trycka ner de unga spelare som om några år faktiskt skall utgöra lagets seniortrupp.

Varför har så många så svårt för att yngre skall vara med och kampa om platserna i seniortruppen?

När man själv var yngre och tog klivet från att vara den där lilla killen med klubba och boll till att försöka vara med och fightas i seniorlaget så fanns där en otrolig stöttning av de "mer rutinerade".
De spelare vilka då fanns i seniortruppen stod bakom en som spelare och pushade och stöttade en till 100 procent. Man hade nästan en stor grupp av extratränare eller extrafaddrar runt sig hela tiden, vilket gav en som spelare en snabbare och mer positiv utveckling.
Idag så verkar i stället en del spelare ta fasta på att de yngre som vill in i laget och kämpa har sämre speltempo, sämre spelförståelse, sämre positionsplaceringar och helt enkelt är en sämre spelare.
Detta i stället för att peppa och stötta och framför allt se till helheten.
Jag blir "mörkrädd" när jag ser sådant.
Det är ju dessa unga spelare som så småningom skall stärka upp truppen.

I själva verket verkar det som att det är rädslan för att förlora sin a-lagsplats som allt bottnar sig i , även om man hoppas att det är så det verkligen inte är!
Men av egen erfarenhet vet jag att tyvärr att så är fallet ibland, alldeles för många gånger också.

Jag drar dock inte alla lag i vårt avlånga land över en och samma kant, jag har faktiskt sett riktigt många lag där det fungerar utmärkt med ungdomsutveckling och så kallad inskolning i a-lagstrupperna.
Ett par lag från Västergötland, det landskap där jag själv finns och verkar, har faktiskt lyft detta till riktigt höga höjder. De har en otroligt bred utveckling på detta område och får på så vis också fram unga spelare på löpande band, vilka också går in och fightas om platserna i seniortrupperna.
Detta är otroligt roligt och inspirerat att se!
Föreningarna har haft det så här under några år nu och om man tittar på snittåldern i a-lagen ,eller på hur unga en del spelare är i truppen, så är det mycket smickrande för framtidens innebandy.
Det är precis så det skall fungera!
Tror, eller vet, att detta gynnar seniortrupperna i längden om fler unga spelare kommer fram och får chansen.
På detta vis kan klubbar år efter år också hänga med på en högre nivå.
För det är väl ändå detta man vill?



Under åren som man hållit på med innebandy, och det har blivit en del, har man både hört och sett skräckexempel. Skräckexempel som får en att undra vart en del av dagens seniorspelare är på väg och hur de egentligen tänker.
För det verkar nu mera som att egot hos många idag är större än själva kärleken och utvecklingstänkandet till sporten.
Att också vara en förebild och stötta det yngre verkar heller inte finnas i lika stor utsträckning som tidigare, i alla fall inte på lika många håll.
Fast precis som jag sa innan så drar jag inte alla över en och samma kant.
Men dock så tror jag att många måste bli bättre på att inse fakta om hur vi måste börja tänka.
Att visa lite "fadderskap" och positiv peppning kan ju inte vara så svårt!


Apropå fadderskap så verkar det inte vara lika vanligt längre att seniorspelare kommer ner på de yngre lagens träningar och hjälper till samt visar upp sig. Detta var mycket vanligare för några år sedan. Fast även här finns det många föreningar som är riktigt bra på detta, och det skall de ha en eloge för.
Dessa spelare och föreningar, som genomför så kallade gästträningar för ungdomarna, ser ju automatiskt till att de yngre skaffar sig egna klubbförebilder, och det är viktigt att klubbar har sina egna sådana.
Lyckas man få fram och utveckla detta så har man nått långt.
De klubbar som idag har ett sådant fungerande faddersystem eller gästtränarsystem har nått väldigt långt och får ofta fram mycket bra och unga spelare genom åren.
Och det är väl ändå spelare ur de egna leden man framförallt vill få fram till föreningens egna seniortrupp.
Lite "inhemsk föreningskärlek" slår ut det mesta!


Så dags att börja stöta, peppa och jobba lite för att de unga spelare idag som vill och kommer upp på a-lagsträningar, och som successivt försöker att slå sig in i seniortrupper, får en rimlig och bra chans till detta.
Att seniorspelarna lär sig att peppa och vara positiva mot dessa spelare och att de i stället för att trycka ner står bakom och hjälper de i sin utveckling är mycket viktigt!

Är det sedan så att det inverkar på den så kallade rutinerades plats så får man väl helt enkelt bita ihop som senior och stå ut med detta.
Missar den "rutinerade spelaren" sedan sin plats så kanske det faktisk är så att denna rutinerade spelare inte längre räcker till på just den nivå han eller hennes lag befinner sig på, för tillfället.
Kan man heller inte acceptera att en yngre kommer in och tar en plats så är det dags att kanske lägga klubban på hyllan eller trappa ner några steg, eller som många då faktiskt i stället gör, biter ihop, hjälper den yngre att utvecklas ännu mer eller själv fortsätter att kämpa ännu mer, kanske till och med lite mer än vad som tidigare behövdes.

Tränare som också prioriterar "äldre rutinerade spelare" som nästan varken tränar eller jobbar på träningar framför att ställa över unga , slitstarka, träningsvilliga och hungriga killar bör tänka om en del, annars slutar kanske de spelare som skall bära upp er framtid! 


Var rädd om de yngre, det är dessa spelare som är vår framtid.

Hur du sedan som så kallad rutinerad seniorlagsspelare vill bli ihågkommen det är
bara upp till dig själv.
Antingen blir det i positiv mening för de yngre, och för ditt sätt att hantera och vara med och stötta och utveckla, eller så blir det för att du inte accepterade de yngre och att du så småningom glöms bort för att du agerade som du gjorde.
Det är som sagt upp till dig själv som spelare och ingen annan.


För en bredare framtid, stå bakom de yngre och ge dem chansen i sin utveckling!


Varför så jävla stolta?


Innebandyn är speciell på många vis, i jämförelse med en del andra sporter jag känner till och som jag även arbetar eller arbetat som föreläsare för och inom.

Inom innebandyn finns det nämligen ibland en så stor stolthet att den blir så märklig och korkad att man ibland undrar vad vi sysslar med.

Visst finns detta även inom andra idrotter också, till viss del, men det man har hört, sett och vart med om så är innebandyn faktiskt värst på att "stoltsera med sin stolthet", i vart fall utefter det som jag påträffat hittills.
Säger dock inte att helheten är så, och det finns säkert massor utav detta inom andra idrotter också, men det har jag i så fall inte upplevt på samma sätt som inom "min egen idrott".

Vad jag egentligen menar skall jag förklara här nedan.

Idag anser jag att det finns för många innebandyledare som skall visa hur j***a duktiga de själva är. Detta gäller även många i styrelser och i andra smågrupper i en förening eller större organisation inom innebandyn.

Man vill helt enkelt inte:

* Lyssna på någon annan utan kör sitt eget race
* Man vill visa hur duktig man är genom att sätta "käppar i hjulet" för varandra, i stället för att på ett bra stadium samarbeta och utveckla helheten.
* Man vill inte ha hjälp av någon som redan kan, detta då man själv då måste bevisa att man inte kan.
* Det lyssnas inte på andra då den ene alltid måste vara bättre än den andre.

Och så här fortsätter det hela tiden känns det som.

Det hackas på tränare, spelare och ledare om överskattningar, okunniga och överklassade personer, detta när många i själva verket kanske borde ta åt sig och lyssna och lära sig av andra i stället, eller kanske till och med utav dem de "kastar skit på".
Men NEJ det är vi för j***a stolta över!


Idag finns det exempelvis ledare och spelare som hela tiden skall visa hur duktiga de själva är, detta genom att trycka ner andra.

VAD VINNER MAN PÅ DET?

Bättre självförtroende borde det inte vara, detta då man ju vet vilken skit man pratar och kastar runt sig.
Fast kanske det är så att det stärker en del mer än man tror.
Att just detta får visa hur bra de själva är genom att smutskasta andra, kanske faktiskt är enda sättet att själv få känna sig bra och "hög".

FÖR ATT GLÄDJAS MED ANDRA GÅR VÄL INTE? (eller?)

Idag finns det exempelvis spelare på en lägre nivå, vilka borde spela på en högre, men som inte vill detta därför att flera faktorer av följande slag måste passa:

* Man måste vara lite av en "star" i laget
* Man kan genom att gå ner någon division få en bättre uppmärksamhet och visa hur duktig man är
* Man kan skryta om hur många poäng man gör och hur mycket ens lag vinner

Detta när allt egentligen blir patetiskt då man faktiskt egentligen är rätt misslyckad som inte vågar ta chansen att vara en bra spelare i mängden på den nivå man hör hemma i.
Fast en del behöver också just detta, komma ner en division, detta för att "ha fötterna på jorden" och kanske också få tillbaka en spelglädje, dessa skall vi inte "hoppa på i denna text"!
De spelare, vilka går ner för att "vila" eller "trappa ner" skall ha all eloge, detta då de nämligen alltid talar om detta och samtidigt alltid kommer ner på en lägre nivå som LEDARPROFILER och positiva personer, även om det  i och för sig finns dåliga fall här också.


Det som beskrevs ovan GÄLLER SJÄLVKLART INTE ALLA, finns hur mycket bra spelare , ledare och organisationsmänniskor som helst, men över lag så känns det som att det bara blir mer och mer av folk som vill "klappa sig på bröstet" själva och visa hur j***a duktigade är i stället för att sammarbeta.

JAG FÖRSTÅR DET INTE!

Man kan i stället lära sig så mycket utav varandra, allt både från taktik, spelsystem, träningspassupplägg med mera med mera med mera, finns hur mycket som helst.
Fast då MÅSTE MAN vara villig att VILJA LÄRA och ta HJÄLP AV ANDRA!

Man måste våga stå upp och våga tro att man kan lära sig mer hela tiden.


Vi måste släppa STOLTHETEN och våga vidareutveckla oss mer än vi gör.


Själv älskar jag tränare och spelare som hela tiden vill utvecklas genom att ta hjälp av andra,
så funkar nämligen jag själv och kommer alltid att göra. Jag anser nämligen att jag ALDRIG kan bli fullärd utan kan lära mig nya saker hela tiden, oavsett om det är från en tränare på lägre eller högre nivå.
Jag anser också att:

TÄNK PÅ:
När du som spelare eller ledare anser att du redan kan allt och vet allt och inte vill ta in, eller dela med dig av den kunskap du har, då är det dags att lägga av med det du håller på med!


INGET ÄR OMÖJLIGT !



Något som jag som idrottsmänniska reagerat över under åren är att det finns många föreningar, spelare och ledare där ute som allt för oftast genomför saker och ting på helt fel sätt.
Visst är det väl så att ingen är felfri, men man kan ju alltid bli bättre, beroende på HUR mycket MAN VILL utvecklas vill säga.
Däremot så ser man, och hör man, säsong efter säsong praktexempel på ren idioti, vilket jag ibland kan tycka är rent beklagligt.
Nedan ser du tre (3) exempel på några moment inom idrottsvärlden där jag ofta tycker att många handlar helt fel, skall försöka förklara vad jag också menar med dessa saker.


•• Idiotiska målsättningar
•• Ursäkter för spelare som är vinnarskallar
•• Omöjliga matcher och motståndare


Märk väl att dessa tre saker ändå bara är ett axplock av mycket som det surras om just nu, eller framförallt innan själva matchsäsongen drar igång på allvar.
TRE saker som används negativt och som påverkar de mentala tänkandet mer än du faktiskt tror.
Saker som med andra ord sätter rejäla "käppar i hjulet" för både laget som helhet men även för den individuella spelarens utveckling.


IDIOTISKA MÅLSÄTTNINGAR


På den höga elitnivån, oavsett vilken idrott vi än talar om, så kan jag mycket väl förstå att en målsättning är riktigt hög och att det kanske inte finns något annat än vinst som gäller, men VARFÖR följer "småföreningar" med i denna målsättning, och framförallt ungdomslagen i dessa föreningarna?

Under mina år har jag hört skräckexempel på hur föreningar sätter sina målsättningar för truppen och laget. Det kanske snarare är så att ledarna och vissa grupper borde gå en "målsättningsutbildning", detta för att i stället kunna stärka spelare och förening än att SÄTTA PRESS på den, och minska den mentala styrkan om saker och ting inte skulle fungera.

Finns föreningar idag som endast sätter upp en enda målsättning, VINNA SERIEN, vilket är riktigt korkat i mitt tycke, för vad vet exempelvis laget som satt upp detta mål om följande saker:

•• Motståndarnas nyförvärv
•• Motståndarnas tränartillsättning
•• Motståndarnas försäsongsresultat
•• Klubbens säsongsutveckling

Med mera …….

FÖRMODLIGEN INTE SPECIELLT MYCKET, ELLER HUR?

Hur kan man då sätta upp en enda målsättning med sitt lag, den att vinna serien. Det innebär ju att om laget skulle efter någon månad ligga i botten så skall man helt plötsligt förändra målsättningen med mera, något som tar kraft av laget, de individuella spelarnas mentala tänkande samt mycket mer.
Helt plötsligt så fanns ju inte målsättningen kvar som man satt upp och kämpade så mycket för från början, den rann ut is anden direkt inledningsvis.

Se i stället till att sätta upp en DELMÅLSÄTTNINGAR där flera olika moment för varje spelare skall kunna ge en utveckling, och på så vis stärka spelarens självförtroende ju längre in i seriespelet och säsongen man kommer.
Sätt även upp några så kallade RIMLIGA lagmålsättningar där ni i laget har saker som ni skall uppnå tillsammans i gruppen, vilket stärker gruppens utveckling som helhet.

Först efter detta kan man sätta upp en HELHETSMÅLSÄTTNING,där kanske ändå inte en serieseger behöver vara det stora målet. Sätt i stället upp målet att finnas med i toppen eller ”slåss om seriesegern” som mål. Någon som förmodligen är enklare att jobba emot än ”att vinna serien”!


Att vara med i toppen och slåss kanske är en bättre målsättning att sätta upp än den om att bara vinna serien. Slutar laget 3:a så kanske man då inser att man gjort en bra säsong ändå. Har man dock satt upp målet att vinna serien är ju helt plötsligt en tredjeplats inte speciellt bra.
ALLT HANDLAR OM HUR VI SÄTTER VÅRA MÅLSÄTTNINGAR!

Något att tänka på inför seriestarten nästa säsong kanske?



URSÄKTER FÖR SPELARE SOM ÄR VINNARSKALLAR


Att gång på gång behöva befinna sig på olika idrottsplatser där unga killar och tjejer (framförallt killar) surnar till och kastar saker, klagar på sina medspelare eller funktionärer, eller bara svär och beklagar sig i allmänhet är jag otroligt trött på.
Trött på detta framförallt för att det finns IDIOTISKA LEDARE som bredvid står och talar om för alla andra att det inte är något att bry sig om för personen i fråga har bara en STOR VINNARSKALLE.
DET ÄR JU PRECIS DETTA DENNA PERSON INTE HAR!

En spelare som trycker ner sig själv, får laget att prestera sämre genom att kasta ur sig korkade kommentarer eller som underpresterar för att han/hon är sur FÖRSTÖR JU FÖR ETT HELT LAG , eller hur????
ÄR DET VERKLIGEN EN VINNARSKALLE?????

Är inte den RIKTIGA VINNARSKALLEN han som:
•• Biter ihop
•• Peppar sina lagkamrater i motgång
•• Peppar sig själv i motgång
•• Jobbar och sliter alltid i alla situationer

DETTA ÄR I ALLA FALL FÖR MIG VINNARSKALLEN NUMMER ETT!
Utan tvekan!


OMÖJLIGA MATCHER OCH MOTSTÅNDARE


Alltid hör man hur lag och spelare, individuella idrottare eller ledare som resonerar om sina respektive motståndare, oavsett om det är i ett seriespel eller under en turnering.
Ordet OMÖJLIGT är ofta då ett väl använt ord, ett ord som vi kanske skall lägga ifrån oss under dessa situationer i stället.
För finns det verkligen saker som är omöjliga?
Självklart säger någon eller en massa någon annan, men finns det verkligen det, TÄNK EFTER!

Skall vi ta idrotten som ett exempel så är det faktiskt så att inget är omöjligt, även om vi ofta och mycket under åren blivit istoppade att det ena rekordet är omöjligare än det andra.
Ändå slås det ju någon gång, förr eller senare, eller hur?
Detta innebär ju att det faktiskt inte var omöjligt!
Fast eftersom vi har intalat oss det, och alla andra så mycket, så har ju resultatet, matchen eller rekordet tillslut nästan blivit omöjligt att uppnå, för att alla TROR DET!
Detta tills det dyker upp någon smart människa som bestämt att inget är omöjligt!
Härligt att lyssna på sådana personer, och se dem lyckas med de dem gör!


För tänk på att oavsett vilket lag du spelar mot, vilken hall du befinner dig i, vilken spelare du har framför dig eller vilket resultat det blev senast så finns alltid chansen till att lyckas här och nu.


FÖR INGET ÄR OMÖJLIGT, DET OMÖJLIGA TAR BARA LITE LÄNGRE TID ATT UPPNÅ!

 


INNEBANDYSTRAFFAR ATT NJUTA UTAV

Straffar har alltid fått folk att dra lite extra på ögonen, skruva sig i fåtöljerna samt applådera lite extra. En snygg, lurig, "extraordinary", avancerad eller bara rent grym straff skapar alltid extra runt en match eller ett mästerskap.


Att straffar är lite "på tapeten" nu också, i alla fall för alla de "innebandynördar" som följer allt som sker och händer inom innebandyn. NY SÄSONG HAR JU STARTAT!
Én av förra säsongens hetaste innebandystraffar slogs utav innebandyspelare Danne Bron-Sundbom, detta när han på ett aningen kaxigt sätt slog in en straff i Finnkampen i innebandy.
Även här visade han också att han faktiskt för mig var Sveriges hetaste innebandyspelare 2008-2009.
Dannes straff finns att beskåda på adressen nedan , för er som faktiskt kunnat med att missa den hittills!

http://www.innebandymagazinet.se/ibm/film23.asp

Målgesten efter straffen får väl också beskrivas som aningen kaxig och cool, precis så som en äkta "innebandykung" skall visa upp sig!

Själv har jag en hel del minnen vad gäller speciella straffar eller snygga sådanan, men tyckandet skiljer sig alltid mellan olika personer.

En speciell straff, utanför innebandyn, som jag minns är en inom handbollen, detta då vår nuvarande förbundskapten Staffan Olsson bjöd på en så kallade snurrstraff 1986:

I klippet på straffen så ligger även ett välkänt fotbollsmål också med, årets mål 1986, från min absoluta största fotbollsidol genom tiderna, nämligen Marco Van Basten.

Bara att njuta:


http://www.youtube.com/watch?v=JvMEie3riG4


Snurrstraff a´la Staffan Olsson ser man inte ofta inom handbollen längre, utan det enda som egentligen är likvärdigt från 1986 är vår förbundskaptens frisyr.




Inom innebandyn har det också bjudits på massor av fina straffar under de år som innebandyn, härskat, regerat och växt. Alla har inte fångats på bild, men i minnena finns bilderna dock.


Nedan ser du 5 straffar som jag anser är bland de snyggaste, kaxigaste eller bästa inom innebandyvärlden, och som blivit filmade.


De ni kan se här är i alla fall ett "godisplock" av straffar ur innebandyvärlden:

Mitt "godisplock" av straffar att minnas!



Innebandystraffar att minnas:


1 = JOAKIM KARLSSON


http://www.youtube.com/watch?v=CgZ8Drr4Z54&feature=related


2 = DANIEL DALBJER


http://www.youtube.com/watch?v=yMmRuzbJN84&feature=related


http://www.youtube.com/watch?v=8IhzdeBiTVg


3 = PATRIK JÄGBRING

http://www.youtube.com/watch?v=TI8jWkDUI9s&feature=related


4 = MIKA KOHONEN


http://www.youtube.com/watch?v=SD4FmGQTXhE&feature=related


5 = JIMMIE SANBLOM


 http://www.youtube.com/watch?v=YyABxRnfPJQ&NR=1



FLER FAVORITSTRAFFAR ATT NJUTA UTAV:


PATRIK JONSSON

http://www.youtube.com/watch?v=2bJSc2jQSEA


XXXXXX  XXXXXXXX  (någon som vet vem det är som lägger straffen?)

http://www.youtube.com/watch?v=poHARquTi3M&NR=1


DANIEL WINBERG

http://www.youtube.com/watch?v=7pON0siBhUU


INNEBANDYPROFFS I TYSKLAND


Under våren 2009 arbetade jag och en innebandyfanatiker i Tyskland fram ett koncept vilket skulle få innebära att 2 unga innebandyspelare från Västergötland skulle få en möjlighet att testa på livet som så kallat ”innebandyproffs” i Tyskland.


Viktiga delar i detta projekt var att spelarna skulle komma från mitt distrikt Västergötland, och att de skulle vara födda mellan åren 1988-1990, samt att de verkligen ”brann för sin innebandy”.


Viktigt var självklart också att killarna som blev utvalda skulle ha ”fötterna på jorden” och att de var villiga att spendera ett år av sitt liv i ett annat land, och en annan stad. Långt ifrån den trygghet de kanske hade skaffat sig hemma i Västergötlands område.


Efter ett tag bestämdes det att det blev 2 Boråskillar, Adam karlsson och Simon Schütte, som säsongen 2009-2010 fick äran att bege sig av till Wernigerode i Tyskland, och packa sin innebandytrunk för ett äventyr i Wernigerode Red Devils Unihockey Club.



 

 

Nu har det gått ett tag sedan killarna begav sig iväg och jag tänkte uppdatera lite hur det fungerar för dem där nere.

 

KILLARNA TRIVS I WERNIGERODE

 

Både Simon och Adam verkar ha anpassat sig bra i Wernigerode, en före detta DDR ort med vackra byggnader och härlig idyll.

Killarna är bosatta i en 3 rumslägenhet med fin utsikt över staden, men merparten av tiden förläggs ändå i Wernigerode Red Devils innebandyhall, eller på gymmet.

Killa har lägenheten helt fritt och är ”VIPkortsinnehavare” på gymmet, vilket innebär fri träning när de helst vill träna och kan.


-         Jag trivs verkligen bra här nere och känner att det är kul att spela innebandy igen, det kände jag inte alls i slutet av förra säsongen, säger Simon Schütte.

 

-         Föreningen har tagit väl hand om oss och det känns som en bra och trygg förening. Ibland känner man sig verkligen som ett ”proffs” när man bara glidit ner på stan, satt sig och fikat och tittat ut över staden, eller när det kommit upp sponsorer med ölbackar till vår lägenhet, säger Simon och skrattar.

 

 


GERMANY FLOORBALL OPEN, EN SUCCÉ


Under helgen 4-5 September spelade killarna med i Germany Floorball Open, där flera lag från både Tyskland, Schweiz, Polen och Tjeckien deltog.


-         Det gick riktigt bra och det var första gången som vi kunde spela lite mer avslappnat och inte var så nervösa. Visst är det så att man har lite ”prestationsångest“ ibland, detta då man kommit hit som Svensk och självklart fått krav på sig att prestera, berättar Simon.

 

De 4 första matcherna spelade Wernigerode Red Devils bra innebandy och både Simon och Adam var tongivande spelare under dessa matcher.

 
Red Devils – AZS Politechnika Wroclaw (PL)  4-2

Simon: 2 mål

Adam: 1 assist

 

Red Devils – SG Adelsberg Floor Fighters (GER)  5-1

Simon: 2 mål

Adam: 1 mål

 

Red Devils – Bivoy Extrajuni (CZ)  4-3

Simon: 2 mål

Adam: 2 assist

 

Red Devils – MFBC Wikinger Grimma (GER)  2-2

Simon: 1 mål

Adam: Deltog inte då han tyvärr blivit sjuk under turneringshelgens tredje match

 

Anmärkningsvärt är att i denna match låg Red Devils under, 1-2, fram till ca 1.30 återstod av matchen, då klev Simon in och satte 2-2!

 

Red Devils – UHC Bivoy (CZ)  0-5

Tyvärr kunde inte de båda svenska killarna spela matchen då SIMON drabbades av en skada och fick kliva av i början av matchen, och Adam låg fortfarande sjuk hemma i sängen i Wernigerode.

 

VINST I FÖRSTA HEMMAMATCHEN

 

Nu i helgen spelades första hemmamatchen i Wernigerode, och detta med Red Devils som nykomlingar i högsta ligan (Bundesligan) i Tyskland.
 

Båda killarna hade förmodligen lite premiärnerver och med ”galna” supporters på läktarna, vilka gapar, ropar och slår på sina trummor hela matchen igenom så är det extra nervöst att komma in i hallen som nyförvärv och försöka prestera en massa, speciellt också om man är från Sverige.

Publiken på nästan 400 stycken gör också att hela matchen blir till en riktig ”sambafest” där det ändå på ett sätt måste vara underbart att vara spelare ute på banan och höra sina supporters ”lyfta fram laget” i hallen.

 

Wernigerode Red Devils lyckades med att vinna matchen och tog sina 3 poäng i Bundesligastarten, vilket kändes riktigt skönt.

Nu kan killarna koncentrera sig på att bara spela avslappnat och lugnt i de andra matcherna, nu när de vet vad det verkligen handlar om.

 

Matchen som helhet blev ingen lyckomatch för Svenskarna, men det hade nog lite att göra med ”premiärnerver” vilket vi tidigare nämnde.
Simon Schütte satte ändå ett mål, vilket betydde ledning 4-2 i matchen, och han assisterades snyggt utav Adam Karlsson.

 

Nu blickar killarna bara framåt och vi kommer att med stor nyfikenhet följa ”Västgötaproffsen” i deras jakt på förnyat kontrakt för sitt Wernigerode Red Devils i Tyska Bundesliga.


ALL HEDER ÅT DOMARNA & TJECKIEN, ETT LÄTTLÄST LANDSLAG

”ALL HEDER ÅT DOMARNA” & TJECKIEN ETT LÄTTLÄST LANDSLAG


Innan jag ens börjar skriva något om helgen i Tjeckien och matcherna där mellan mitt Tyska innebandylandslag och det tjeckiska så skall jag slå ett slag för de DOMARE som fanns på plats under helgen i Tjeckien, Plzen:

 

STEFAN OLSSON och THOMAS HAGLUND från Sverige samt TERO FORDELL och LASSE VUOLA från Finland.

Stefan och Thomas är jag mer eller mindre alltid nöjd med, tycker faktiskt att de aldrig gör en dålig insats när de dömer. De vet vilken nivå de skall ligga på, de har en god dialog med spelare och ledare, de vet vad de talar om och man vet också när det räcker med ”gap och rop” eller ”tyckande”. Sådana domare skall ha all respekt och all kred de kan få.

Min respekt har dem i alla fall UTAN TVEKAN redan!

 

Skall jag sedan beskriva det finska domarparet, Tero och Lasse, så är det nästan så man får beskriva dem på följande sätt:


Intagit banan i Plzens Arenahall har 2 killar, vilka ser ut som de precis fyllt 14 år gjort, detta i sina gula domartröjor. Först tror man att det är 2 funktionärskillar från ett ungt pojklag som tagit sig in på planen, men det är faktiskt det finska domarparet som är ”placerade” där på banan.


Vid första anblicken undrar man om det är två så kallade föreningsdomare IFF sänt till Tjeckien från Finland,
MEN ACK SÅ FEL MAN HADE!


”De små killarna med de unga utseendet” formas under matchen mer i stället till:
”DE STORA KILLARNA MED OFANTLIGA DOMARKVALITEÉR”.


Jag är den första att ställa mig upp, om ingen gjort det tidigare, och applådera dessa finska killar, de är värd all den positivitet som de kan få, Dessa två VAR RENT UT SAGT ”VÄRLDSBRA”.

 

TJECKIEN, ett lättläst landslag

 

Under helgen som gick, 11-13 så begav jag mig som sagt iväg till Tjeckiska Plzen, detta för att genomföra en landslagshelg med det Tyska Innebandylandslaget.

Tyvärr fick ”mitt landslag” flera återbud pga skador eller andra personliga saker, vilket gjorde att en del av lagets så kallade ”stora stjärnor” försvann till denna helg.

Att det då också skulle vara just Tjeckien vi skulle komma att möta under helgen, i hela 3 matcher, kom att kännas lite sådär.

 

Tjeckien är ett av de 4 stora innebandynationerna i världen, och dit har ännu Tyskland långt att vandra. När man också fick veta vilken trupp Tjeckerna skulle komma att ställa upp med under helgen så skrämdes man något, spelare som Radim Cepek, MartinOstransky, Vojtec Skalik och Tomas Kafka med flera fanns med i truppen.

Det innebar att Tjeckien faktiskt kom till spel under helgen med sitt absoluta bästa manskap.

Frågan man nu ställde sig som förbundskapten var:

HUR SKALL VI NU LÖSA SÅ DETTA BLIR BRA?

I ”normala fall” borde ju deras trupp i jämförelse med vår trupp inför helgen, utan spelare med efternamn som Holtz, Gahlert, Muller, Mallwitz med flera, mer eller mindre ”slakta” det tyska herrlandslaget.

Men de tankarna skulle vi som var på plats snabbt komma att slå ifrån oss!

 

Att jag alltid försöker vara en vinnare och tror på det jag gör är något som följt mig under alla år, kanske ibland lite för mycket. Men jag är en tränare och coach som alltid tror att man kan slå vilket lag som helst bara man finner rätt taktiska lösningar och motståndarnas svaga punkter, för det finns alltid sådana.

 

Denna gång i Tjeckien så måste jag ändå erkänna att med facit i handen, och vilka spelare som fattades för oss, erkänna att uppgiften kändes rätt tuff. Också med tanke på vilka som fanns med i det Tjeckiska laget.

Det man nu i stället fick inrikta sig på var att försöka få sina spelare fokuserade så pass att oavsett vad resultatet stod på tavlan så skulle samtliga spelare känna att om de bara gjort 100 procent så skulle de vara nöjda.


 
Kapten Filip Wicher och hans mannar i landskamperna mot Tjeckien
i Plzen, 11-13 September 2009.


Första matchen under sena fredagskvällen slutade hela 2-12, vilket ändå kändes ganska bra, detta då vi som landslag faktiskt tyckte att vi spelat både bra och smart mot ett topprankat Tjeckiskt landslag.

Vad jag nu insåg var att det var ganska enkelt att läsa av det Tjeckiska lagets spel och taktik samt deras olika löpvägar och rörelser.

Jag bestämde mig därför att rita ner det jag upptäckt under match ett samt även lägga fokus på dessa detaljer och rita ner fler under match 2, allt för att vara mest förberedd inför match 3.

 

Under andra matchen så spelade vi i tyskland upp oss en hel del och med hjälp av taktik så kunde vi äntligen nå under det där dubbelsiffriga resultatet för motståndarna. 1-9 slutade matchen till Tjeckien, men nu var vi ändå på väg mot något riktigt bra och med hjälp av taktik så var det faktiskt stundtals rätt enkelt att stoppa de rödvita Tjeckerna.

 

Inför sista matchen så var saken klar, vi gick igenom all den taktik jag ritat ner och jobbat med under 2 matcher, och nu tog spelarna till sig all det som vi som ledarstab kunde ge dem. Spelarna var motiverade och trodde faktiskt på seger under den sista matchen, vilket kanske kändes lite logiskt orimligt, men inte helt omöjligt i alla fall.

 

Mycket fungerade bra under den sista matchen, och att vi som ett ”blåbärslandslag” (kallat av många där uppe i toppen) skulle kunna ge Tjeckien en match var nog ingen som hade räknat med. Slutresultatet 3-8 till Tjeckien kändes som en seger, och med bara 5 måls skillnad så var hela laget mer än nöjda när de åkte hem efter en lyckad helg i Plzen.

 

 

TJECKISKA TAKTIKEN måste jag säga var rent ut sagt hur enkel som helst att avläsa och jag var förvånad att de varken ändrade taktisk när vi läste av den eller att de faktiskt var så stressade och irriterade över att vi just stal boll av dem där vi talat om. Borde inte ett landslag på den klassnivån de befinner sig på enkelt kunna förändra sådana här saker.

Jag hade gärna velat möta dem igen, detta med vårt fulla manskap och med en hel del teori innan matchen om vart de Tjeckiska laget spelar boll, hur de löper, vart de tar avslut, vart de crossar samt hur de använder sina spelare på olika vis.

Känslan är att de kanske inte är omöjliga att rubba ändå!

En skön känsla som ger en styrka som förbundskapten för ett något mindre rankat landslag, långt ifrån topplagen.

 

Enda som jag verkligen kände skiljde landslagen åt var tempot i bollbehandlingen och farten i passningsspelet, taktiskt sett så var jag besviken på ett så högt topprankat landslag som Tjeckien!



Tysklands Herrlandslag under landslagshelgen i Tjeckiska Plzen.



ATT ORGANISERA OCH ARRANGERA = VÄRLDSKLASS
Något man lärt sig att uppskatta under åren är hur det Tjeckiska förbundet jobbar med sina arrangemang och hur bra det alltid blir.
Åter en gång så fick vi uppleva ett par mycket välplanerade, perfekt arrangerade och genomförda dagar och det finns inget att klaga på hur vi som Tyskt landslag blev mottagna av Tjeckien.

Perfekt boende, perfekt mat och lysande arrangemang gör att, om jag hade jobbat på en tidning hade jag gett det Tjeckiska förbundet en klar FEMMA (5:a) utav 5 möjliga poäng!




8-3 till Tjeckien mot Tyskland under landskamp i Plzen får ses
som ett mer än godkänt resultat av Tysklands innebandylandslag.


INNEBANDYN HAR OCKSÅ HJÄLTAR

 

Innebandyn har också hjältar

Kom idag att tänka på att jag faktiskt hört 3 låtar som heter likadant under en och samma dag, men som sjungs av 3 olika artister, nämligen låten med namnet HERO.

Först ut i morse så var det Mariah Carey som vid 07.20 tiden sjöng sin bedårande ballad HERO, och sedan följdes detta under dagen utav, vid 13.15 tiden, Charlotte Pirellis schalgerfestivalsång HERO, skriven av en kille från Alingsåsområdet faktiskt, nämligen Fredrik Kempe.
Under de sena kvällstimmarna, då jag faktiskt dragit på lite högre volym på radion i min lägenhet, samtidigt som jag klivit in i duschen, så hör jag faktiskt låten HERO ytterligare en gång under denna dag, fast denna gång är det artisten Enrique Iglesias som framför sin version av en HERO låt.

Kom i detta skedet på att jag faktiskt skrivit en text en gång i tiden vilken handlade just om heros, eller som vi säger hjältar.
Texten om detta är den du finner nedan:


  
Själv så undrar man lite kring det där ordet Hero, eller som vi säger på svenska, hjälte.
Vad står det egentligen för, och vad menas med ordet hjälte, och finns det hjältar inom innebandy?

Om man slår upp ordet i en ordlista så beskrivs ordet på ett ställe med följande text:

Hjälte = är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära.

Hjälte = modig och självuppoffrande person.



Ungdomsledarna, innebandyns egna hjältar


När man ser denna beskrivning ovan så får man ju klart för sig att det finns en hjälte i många människor, bara man är villig att lyfta fram den.

Att ställa upp för någon, vara självuppoffrande och faktisk en beundransvärd person, är väl inte en alltför felaktig beskrivning på våra idag hårt slitande ungdomsledare.
Dessa som varje vecka, nästan varje dag och varje helg, nästan 6-8 månader om året, sliter med våra innebandyspelande ungdomar och barn.
Dessa ledare är faktiskt hjältar i sina egna respektive föreningar!

Tänk vilken tid de egentligen lägger ner på att forma framtidens elitspelare, eller bara för att få en grupp att fungera och må bra tillsammans, och vad får de för detta, oftast ingenting!
Eller kanske faktiskt ingenting i den ekonomiska bemärkelsen, men för glädjen, vänskapen och minnena ledarna får tillbaka av sina nöjda spelare finns det ingen ekonomisk summa i världen som kan ersätta.
Denna del är ovärderlig!

Ändå undrar man lite ibland om vi verkligen själva som seniortränare i föreningar visar ungdomsledarna den uppskattning och respekt som de egentligen förtjänar.
Jag tror inte det!


Allt för många tränare på högre nivå idag är endast på plats för att lyfta ut lite ”extra” ekonomiskt arvode, och visst ja, försöka utveckla laget också.
Hos en del seniortränare lyser detta dock igenom väldigt mycket, medan andra faktiskt försöker ta den ekonomiska delen som en betalning för de slit han eller hon tänker eller kommer lägga ner under hela säsongen.
Dessa tränare, som verkligen ger max av sig själva, jobbar hårt så det syns att laget tar några kliv framåt, utvecklar lagets spelare samt att viljan att vilja understödja och lära ungdomsledarna och spelarna samt klubben något skall höjas extra mycket för sitt sätt att leda på seniornivå.
Dessa betalar jag gärna själv ut ersättning till då de hjälper till att se till att innebandyn lyfts framåt och inte bara utökar deras egen ”hushållskassa”.

Att yngre lag och ungdomsledare får tillfället i akt att ta del av seniorverksamhetens kunskaper är viktigt, för ibland kanske inte dessa ledares stora engagemang räcker till för laget de tränar eller leder.
Understöd behövs, och det är faktiskt vår skyldighet som seniortränare, och seniorspelare, att se till att detta understöd ges.



SUPERMAN är en annan sorts HJÄLTE, medan ungdomsinnebandyns ledare är
hjältar på sitt eget vis!




Jag högaktar de ungdomsledare som idag ordnar med sina lags matchställ, träningsmaterial, vattenpåfyllningar, sjukvårdsmaterial samt agerar ”extra pappor” eller ”extra mammor” på ett fantastiskt sätt.
Undrar vilken seniortränare som idag hade gjort detta, utan att få något extra betalt för det.
Inte många, eller snarare faktiskt kanske ingen!

Själv har jag under mina innebandyår, har ju blivit en del, sett så många föreningar vilka enbart lägger kraften på sina seniorlag. Detta för att de tror att om föreningen har en stabil, bra och jättestark seniorverksamhet så växer även ungdomsverksamheten, vilket dock inte är helt säkert.
Ibland är det faktiskt ungdomsgruppernas sätt att vara, verka och jobba som lockar till sig fler intresserade spelare och ledare till föreningen, inte seniorlagets resultat eller tabelläge.
Fast oftast blir det mer så att en del av ungdomsverksamheten glöms bort i all denna seniorsatsning, och då försvinner faktiskt det grundläggande framtidsmaterialet på seniorsidan, samtidigt som fler och fler ideellt duktiga och engagerade hårt arbetande ungdomsledare förmodligen droppar av en efter en.
Detta har skett i mer än en förening!

Vi behöver vara mer rädda om de ungdomsgrupper och ledare vi har och ge även dessa lika stora möjligheter som seniorverksamheten att utvecklas.
Många föreningar i Sverige har faktiskt klarat detta, och då borde kanske fler ta en extra titt på hur dessa föreningars verksamhet faktiskt fungerar.


Vill ändå avsluta med att säga att det faktiskt, trots mycket kritik, kryllar av duktiga seniortränare, ledare och föreningsmänniskor som faktiskt skänker en tanke till ungdomsledarna i sina respektive föreningar, detta på många olika sätt.
Fortsätt med detta!


DET ÄR TILLSAMMANS SOM VI BILDAR DEN VÄXANDE OCH FRAMTIDA UNGDOMSENHETEN.


Ungdomsledarna ni är och kommer alltid förbli mina hjältar inom innebandyn!

VIBF = "RÖVSLICKERI" OCH FALSKHET

Västergötlands innebandyförbund = ”Rövslickeri” och falskhet


Då har man gått från att under alla år mer eller mindre ”skyddat” förbundet i sin hemdistrikt till att faktiskt äntligen få släppa detta och säga vad både jag och andra tycker och tänker.


Att ha fått vara runt ute i Västergötland och föreläsa och utbildat föreningar, gästträna ungdomslag, vara instruktör för seniorlag samt träffat styrelsefolk, gör att jag inser att alla de jag talat med alltid tycker eller tyckt att Västergötlands innebandyförbund inte skötts som det ska, MEN INGEN VERKAR HELLER VILJA GÖRA NÅGOT ÅT DETTA, vilket är det stora problemet!


Jag tror att det enda man skulle kunna göra är att STÅ UPP för det man tycker, VÅGA FRAMFÖRA DET och kanske också på det viset få de andra som tycker lika med sig, för så länge alla säger det ”bakom ryggen” på Västergötlands innebandyförbund når det heller inte dem de ska.
Och personerna som arbetar där håller varandra bakom ryggen till mer eller mindre 100 procent, eller som någon sa i en stad jag var i och gästtränade:
- För mycket "rövslickeri" bland förbundsfolket!

 

Jag förstår visserligen att de flesta inte heller vågar säga något eller heller inte vill göra detta då det alltid i dessa skeden slutar med att man missgynnas på olika sätt eller blir en ”bov i dramat”.


För visst är det så att har man för mycket bra idéer i Västergötland om vad som kan förändras plockas man snabbt ner på jorden eller bort från förbundet så långt det går.
Samma gäller om man har åsikter om hur saker bör skötas och ställer krav, då är man heller inte accepterad.


Flera personer i Västergötland, bland olika föreningar, har faktiskt till och med sänt in saker till vårt förbund där de haft väldigt goda idéer, har själv kopior på en del av dessa förslag, om hur man kan utveckla ungdomsinnebandyn i området med mera, men de har blivit totalsågade.
I ställer har dessa fått till svar att det är omöjligt att genomföra sakerna de föreslagit.


Tänker man så då är det väl dags att förnya lite kanske, eller?


TÄNK PÅ DETTA:
 


Det är faktiskt föreningarna som röstar fram personer som skall vara våra förtroendeingivande personer och då får vi också ta smällen utav resultatet utav detta. Det man skall tänka på är att det faktiskt också är föreningarna själva som kan ordna upp och förändra det som de inte heller tycker fungerar, ALLT HANDLAR OM ATT VÅGA OCH VILJA FÖRÄNDRA!


Det som behövs är ett samarbete och att föreningarna lyssnar av varandra mer och bättre.

 

På ett ställe jag föreläste så hade redan en grupp på denna ort, eller till och med i detta område föreslagit att det skulle startas en slags ”FÖRENINGSGRUPP”, en grupp som för föreningarnas talan mot de saker de anser att förbundet gör fel.
Jag tror nog att detta skulle fungera och skulle nog om det kom till en sådan utan tvekan ställa mig bakom den.



 


Distriktslagsljuget och att inte hålla vad man lovar


Jag har själv ett ganska bra exempel på att Västergötland missköter sina kontakter gentemot personer som hjälper dem och stödjer dem, ett väldigt bra exempel faktiskt.


Under flera år har jag jobbat som distriktstränare i vårt distrikt, utan att ens ha fått en enda krona för detta.
Det jag alltid arbetat för är ungdomarna och för att försöka ge dem den bästa utvecklingen jag kan ge dem.
Jag själv är definitivt inte en ledare som kan allt (det har jag inte och kommer aldrig att påstå), och hade jag kunnat allt hade jag förmodligen slutat för längesedan, ingen är fullärd och ingen kommer någonsin att bli fullärd heller.
ALLA kan dock jobba mot en bredare utveckling, vilket är viktigt, bara viljan finns där!

Västergötlands innebandyförbund påtalar varje gång att som ledare kan man få utbildningar betalda eller kurser man vill gå i stället för betalning för sitt distriktslagsengagemang, vilket verkar väldigt positivt.
Men jag har vart tränare och distriktskapten vid 8 tillfällen nu (9 kan det vara, har nästan slutat att räkna dessa) och inte vid en enda gång har de hjälpt till eller godkänt den kurs man vill genomföra efteråt.
MÄRKLIGT MEN SANT!


Visst säger många, och undrar varför man då egentligen ställer upp gång på gång, och det kan jag förstå. Problemet är att det inte handlar om förbundet i detta skede utan som jag skrev tidigare, om DE UNGA LOVANDE SPELARE VI HAR I VÄSTERGÖTLAND.
Man vill SJÄLVKLART gärna stå bakom dessa och både utveckla och utbilda dem på bästa tänkbara sätt.
DET ÄR DÄRFÖR MAN JOBBAR, för ungdomarna, inte för de som ”bossar och slickar röv på varandra" (ett uttryck!).

Orden man skriver känns väl kanske till viss del lite väl hårda, och heller inte speciellt trevliga, men typexemplet och botten nåddes denna säsong och den som gick.

Föregående säsong så var vi 3 ledare runt Västergötlands P17 lag, distriktslaget P17 Västergötland, Daniel Andersson, Peter Larsén och jag.

Vi blev insatta som ledare under en 2 årsperiod, detta för att kunna forma och leda laget under 2 SM på bästa tänkbara sätt. Då kunde man jobba både mot utveckling och goda resultat med de stabila och unga killarna.
Att vi är de perfekat ledarna är något som jag absolut inte vill säga, men viljan att hjälpa till och understödja hade vi, men dock lite för mycket åsikter och klagomål på det som felade, vilket kanske inte var eller är så konstigt egentligen.

Under SM 2009 gick det mesta fel och nedan följer ett urval vad som inträffade:


·         Busschauffören hade inte blivit tillsagd VART laget skulle bo, hur man tog sig dit eller vad som hände när vi kom fram = DETTA FICK VI LEDARE LÖSA
 

·         Uppdelningen och avcheckningen av boendet hade inte ordnats så HUR spelarna skulle bo och HUR det skulle funka var inte planerat = DETTA FICK VI LEDARE ORDNA MED VÅRA LAG PÅ PLATS 


·         När vårt material så som OVERALLER och T-SHIRTS delades ut hade INGEN KOLL på vilka storlekar som beställts av spelarna. Att de storlekar spelarna beställt heller inte fanns kändes också konstigt = DET VAR VIKTIGARE ATT KLÄ DE ANSVARIGA PÅ PLATS ÄN SPELARNA, vilken var en bedrövlig känsla att känna!
 

·         MATINKÖP hade missats vilket gjorde att spelarna vid ett par tillfällen inte fick mat i tid innan matchspel = SÅDAN FÅR INTE BARA HÄNDA!
 

·         UTLOVADE ledarmöten och avlyssningsmöte av förbundet efter SM, detta för att summera hur allt fungerat UTLOVADES = NÅGOT SOM ÄNNU INTE GENOMFÖRTS!


Jag ska nog inte fortsätta med fler punkter för då får sig nog bara fler och fler ett gott skratt då de kanske får läsa ännu värre saker. 


VAD HÄNDE DÅ MED ALLT DETTA SOM NÄMNDES OVAN:


Problemet med det som hände var att detta verkar ha hamnat på förbundet, i en skrivelse, att det är vi ledare som har för mycket åsikter om att det inte fungerar bra, att vi ställer för höga krav samt att vi inte har en kvalité som krävs för att leda sådana här grupper, elelr som någon sa:
 

-          Ni har för mycket samlingar och det är för seriöst, det funkar inte!


Man undrar genast om det inte är seriöst och utvecklande ett distriktslag skall vara, och får man inte ha åsikter eller ställa krav hur skall man då kunna uppnå det mål förbundet själva sätter upp = MÄRKLIGT!

 

Ännu mer patetiskt är väl just det att man UTAN LEDARNAS VETSKAP, Daniel Andersson, Peter Larsén och mig själv, inte meddelar att man inte tänker eller vill fullfölja det man utlovat, utan skiter i det och bara planerar något nytt!


Vi tre börjar i stället planera upp säsongen 2009-2010 för P17 distriktslaget i Västergötland med sporthallar, träningsperioder, moment samt även att 2 SSL spelare kanske tänkt komma och vara med och kanske gästträna laget vid något tillfälle.
Detta tillsammans med att vi också funnit en sponsor som var bered att sponsra både flick och pojklaget med kostnaden för overaller, uppvärmningströjor och hoodtröja med mera, ett så kallat VÄSTGÖTAPAKET.
VILKET NU INTE ALLS KOMMER BLI AKTUELLT, EFTER ATT VI BERÄTTAT HUR ALLT FUNKAR!


NU FICK MAN I STÄLLET PÅ ANDRA VÄGAR VETA ATT VI VAR BORTPLOCKADE OCH NYA LEDARE REDAN INSATTA.


Till och med ledare i Göteborgsregionen var tillfrågade, flera stycken där till, för att leda Västrgötlands distriktslag P17,vilket känns ännu märkligare.


Självklart så var det inte till 100 procentigt säkert att jag hade kunnat vara med och genomföra denna säsongs distriktslag P17 (har lite mycket med annat!), men att man inte fick tala om det själv utan bara blev behandlad som man blev känns inte bra utav ett förbund.


Förbundet borde åtminstode talat om VAD som hänt, HUR det gått till och VARFÖR det blivit som det blivit! 
Hade man fått ett ärligt svar om vad som hände och vad som inträffat så hade man bara kunnat acceptera situationen och "ta den", och detta utan problem. Men att bara ignorera några som ställt upp till max är något som inte är acceptabelt!

Både Peter Larsen och jag själv har faktiskt skrivit mail till förbundet och de ledande personerna runt detta, inkluderat ordförande, MEN ALDRIG ENS FÅTT ETT ENDA SVAR ELLER TELEFONSAMTAL TILLBAKA.
(Kan för övrigt berätta att det skrivits mer än 1 mail!)


ATT MAN OCKSÅ RING OCH BLIVIT BORTKLICKAD ELLER ATT DE ANSVARIGA EJ SVARAR I TELEFON NÄR MAN RINGT KÄNNS RENT UT SAGT OPROFFESIONELLT OCH MYCKET LÅGT”, nästan lägre än Glocalnet", hade säkert någon sagt, och JA DET KAN VI NOG TALA OM ATT DET ÄR! 

SÅ HÄR BEHANDLAR MAN INTE FOLK SOM ARBETAR OCH SLITER FÖR UNGDOMAR OCH SPELARE I VÄSTERGÖTLAND!

 

Att vi 3 som ledare haft för mycket åsikter om hur det fungerar och att vi ställt krav på HUR ett distriktslag skall skötas på ett utvecklande sätt förstår man = DET ÄR NÄMLIGEN PRECIS DÅ I DET SKEDET MAN BLIR BORTPLOCKAD!


Lider inte speciellt mycket själv utav det men tycker synd om att vi lade ner så mycket planeringstid på att jobba för säsongen 2009-2010 och att Peter och Daniel, kanske på egen hand (om jag hade tackat nej) inte fick chansen att köra ett UTLOVAT år ytterligare.
Tror de faktiskt var 100 procent inställda på detta (vet att de var det!)


 ATT VIBF SEDAN BARA IGNORERAR HELA PROCESSEN, INTE BESVARAR NÅGOT UTAV DET, DET ÄR JUST DETTA SOM GÖR ATT MAN BARA VILL GE ALLA EN ”SPARK I RÖVEN” OCH TALA OM FÖR DEM ATT:


Så här behandlar man inte folk som stöttar och hjälper till eller som har jobbat och slitit för VIBF!


 


VI står självklart bakom årets spelare och hoppas och önskar dem GOD LYCKA, även de nya ledarna hyser vi ingen agg emot utan hoppas de skall lyckas, och framförallt inte uppleva samma falskhet som vi gjorde. 


Alla vi ledare , inkluderat mig själv, drar självklart inte alla över en kant, vi nämner heller inga namn, utan de som gjort fel VET förmodligen hur de har agerat (annars är det något fel!!)och man hoppas att några med ”lite extra hjärnceller” vågar stå upp för det som är bra och jobba mot större professionalism!

 

Hoppas på en god säsong 2009-2010!


BÄTTRE KVALITÉ PÅ UNGDOMSTRÄNINGAR

Nu när det snart är dags för alla föreningar att även på ungdomssidan sätta fart på sin innebandy så vill jag bara tycka till lite om just ungdomsinnebandyn och hur den hanteras.
Bloggtexten har funnits ute på sidan en gång tidigare men det kändes som rätt tid att åter lägga in den här på bloggen.

Texten beskriver mina tankar och hur jag tycker att det fungerar, och kanske det finns saker som just din förening eller ungdomsledare bör tänka på.
Antingen suger man åt sig det man vill och förnyar sig något eller så fortsätter man i samma spår som tidigare, allt är ju självklart upp till en själv som ledare!
 


Att vara ute som föreläsare och instruktör för olika föreningar i Sverige och Europa är motiverande, och riktigt kul.
Detta ger en alltid en liten extra sporre, framför allt då man ser att ungdomar (och seniorer) uppskattar de träningar man genomför samt de moment man försöker att lära dem, detta både teoretiskt som praktiskt.

De ledare som också finns med runt om och suger åt sig de olika sakerna som tvättsvampar är ännu roligare att kunna delge sin innebandykunskap till, de har ju viljan att vilja utvecklas.

Det är också precis på detta sätt som innebandyn blir utvecklande, när vi hjälper varandra att utvecklas.


Att jobba som innebandyinstruktör, landslagsinstruktör samt utbildare har givit mig en god insyn i hur egentligen spelare, föreningar och ungdomar fungerar, även om mycket av detta redan fanns med från början.

Konstatera kan man dock att det ALLTID finns nya saker att lära sig, oavsett vad man redan kan.
Något som jag idag försöker att tala om för alla de ledare jag undervisar och utbildar inom innebandykunskap.

Vad jag dock ser som ett stort problem är att det idag är alldeles för dåliga ungdomsträningar i våra hallar.
De ledare som genomför träningar idag, många i alla fall, har inte den kunskapen som krävs, men vill heller inte förnya den, vilket känns märkligt.
Detta ser jag som ett problem eftersom då stannar utvecklingen bland våra yngre och det blir inte alls lika hög effektivitet i utbildningen och utvecklingen som vi behöver i föreningarna idag.
En del föreningar når kanonstarka resultat och en del nästan inga alls, men här måste man alltså försöka att närma sig varandra lite mer.

Att föreningarna idag "anställer" villiga föräldrar, ledare eller så kallade lagföräldrar till de olika lagen är bra, men tyvärr räcker detta inte!
Man måste också se till att dessa personer, som verkligen vill engagera sig i de olika ungdomslagen i föreningarna, också får den kunskap och utbildning som krävs för att kunna leda de grupper de jobbar med.
DETTA ÄR FÖRENINGENS ANSVAR!

För många träningar håller nämligen idag alldeles för dålig kvalité och för dåliga och utvecklande moment.

Visst så räcker det långt med att ha engagemang på träningar av de ledare som är tillsatta på sina poster, eller föräldrar som snällt ställt upp på grund av just ledarbristen, men det räcker ändå inte.

Föreningarna skall kunna tala om:

·· Hur en träning på bästa sätt bör genomföras

·· Hur barn i den ålder där ledaren är tillsatt fungerar

·· Hur man når bäst resultat på exempelvis övningar eller i spelet

·· Hur man skall genomföra träningar mot ett SYFTE

·· Vilket mål, röd tråd eller ledord som finns just för gruppens ålder och hur man skall jobba mot denna del


Verkar lite idag som att många föreningar sätter sig in i sin så kallade policy på ett bra sätt men faktiskt missar att tänka till HUR man egentligen skall UPPNÅ resultat i utvecklingen i de olika åldrarna.
Känns som detta missas för mycket.

Här måste vi bli bättre som förening och ledare och VÅGA ta till oss kunskap, VÅGA ta hjälp, VILJA ha hjälp samt skapa oss goda grunder att stå på med hjälp av andra som kan, ingen tränare är nämligen fulländad.





KRÅNGLA INTE TILL DET

När man som kanske mer "rutinerad" eller "meriterad" ledare också går in i sina pass så bör man tänka på följande,
ATT INTE KRÅNGLA TILL DET FÖR MYCKET,
eller
ATT ALLTID VETA VARFÖR MAN GENOMFÖR DET MAN GÖR.
Det skall ju alltid vara så att träningarna skall vara BRA, rätt utformade samt rätt utvecklade.

Idag krånglar många ledare till det för mycket bland lag i yngre åldrar.
Övningar är för svåra och ungdomar får stå länge i köer och vänta på sin tur, DETTA NÄR DE I SJÄLVA VERKET SKALL VARA I RÖRELSE NÄSTAN UNDER HELA PASSET!

Att man heller inte använder sig utav HELA PLANEN och alla de ytor som finns gör att det skapas väntan och mindre utveckling.

Se till att:

·· INTE krångla till övningarna i yngre ålder

·· INTE ha LÅNGA KÖER så väntan på att genomföra sitt moment tar för lång tid

·· UTNYTTJA planens STORLEK och YTA så mycket som möjligt

·· Ungdomarna skall vara i RÖRELSE mer än de är stilla under passet eller spelets genomförande



VI MÅSTE NÅ EN PROFFESIONELLARE UNGDOMSUTVECKLING genom att bli BÄTTRE på att genomföra träningar, lära oss att bli bättre på att ta hjälp av andra samt som förening och ledare TÄNKA TILL lite extra !



Unga spelare kräver också rätt utveckling och rätt träning !

ETT "PROFFSLIV" I TYSKLAND

ETT "PROFFSLIV" I TYSKLAND


Under våren 2009 så arbetade jag och en annan "innebandytokig" kille, i Tyskland, fram ett så kallat "proffsprojekt" där 2 unga killar från Västergötaområdet skulle få möjligheten att bli så kallade "innebandyproffs" i Tyskland under en innebandysäsong, 2009-2010.


Tillsammans jobbade vi fram sponsorer, lägenheter, sponsormaterial, ekonomisk ersättning med mera, vilket skulle kunna komma att ge de utvalda killarna en bra känsla när de väl anlände till Tyskland.
Var ju bra om de verkligen kände att de var just "innebandyproffs", när de väl anlände.


Vi kommer förhoppningsvis att försöka jobba vidare med detta projekt även kommande säsong och hoppas då att vi får äran att sända ner 2-3 nya intresserade unga "Västgötaspelare", vilka vill känna på ett riktigt innebandyäventyr säsongen 2010-2011. "Sökningen" har redan inletts!



Killarna som denna säsong fick åka ner till Tyskland och som packade sina resväskor var två Boråskillar, Adam Carlsson och Simon Schütte, födda 1990. Resan gick till staden Wernigerode.




Wernigerode, Tyskland.



De båda killarna har nu börjat att anpassa sig en del i sin nya stad Wernigerode, och i sin nya klubb Wernigerode Red Devils, nykomlingar i Tyska Bundesliga.


-          Ja man har väl börjat komma in i det lite bättre nu, men det tar nog ett tag till innan man helt anpassar sig, berättar Simon Schütte.



Adam Carlsson känner att det börjat bra och tror att det kommer att bli en bra säsong och ett litet "äventyr".


-          Detta blir en kul sak att ha gjort med sin innebandy och det är få förunnat att få den här chansen. När jag fick denna möjlighet så var det glasklart att jag skulle ta den. Blir nog ett äventyr det här och man hoppas verkligen att det blir en bra säsong.



Killarna har fått en så kallad sponsorlägenhet, en trerummare med utsikt över Wernigerode, träningskort under en hel säsong på ett gym, fritt träningsmaterial som klubbor, overaller med mera samt en del andra fina förmåner.


Att de har varandra och en lägenhet som har plats för både var sitt rum samt ett rum där det kan spelas en del tv-spel med mera i är ett måste för att få lite tid att rinna iväg samt att kunna komma till ro i den nya innebandystaden.


-          Eget rum är skönt, och det är bra att lägenheten är så pass stor att vi kan röra oss i olika rum också, man vill ju inte gå på varandra hela tiden, säger Adam och skrattar.


-          Hade vi inte vart 2 stycken som fått möjligheten så hade man nog aldrig gett sig av, det är en trygghet att vara två stycken här nere, menar Simon.



Adam "Konsum" Carlsson              Simon Schütte



De båda hoppas att de får spela tillsammans i en formation i laget och att de också på det viset skall kunna visa upp att de håller en god innebandyklass.


-          Man vill ju hjälpa laget att hänga kvar i Bundesliga nu när de äntligen tagit sig hit, och vi skall verkligen försöka göra allt vi kan för att hjälpa dem med detta, säger killarna.



-          Vi två har spelat en hel del ihop hemma i Borås och det vore kul att få göra det även här nere. Vi finner varandra bra på planen och på så vis kan vi nog göra en hel del poäng i serien och cupen, berättar Simon.



De båda killarna har inte full koll på den Tyska innebandyn och kan väldigt lite om de andra lagen, men räds inte att möta nya ansikten, vara i ett annat land eller att bevisa att svensk innebandy fortfarande är den bästa i världen.


-          Klart att vi vill visa att vi håller en bra innebandyklass, och pressen har vi väl på oss redan då de andra lagen sett att Wernigerode Red Devils värvat 2 Svenskar till laget. Är man svensk eller finne här nere i Tyskland så förväntas det att man skall prestera, så det är väl bara att göra det, menar Adam.


-          Har ingen koll på de andra lagen alls, vet att Weissenfels är skyhöga favoriter till att vinna ligan och att vi börjar spela mot Döbeln, men inte så mycket mer. Tror att man kommer in mer och mer i det efterhand, säger Simon.



Wernigerode och dess innebandy är lite av ett "Warberg i Tyskland", innebandyn är väldigt populär i staden och det är mycket publik på matcherna. Publiken på läktarna hörs också väldigt mycket och det både bankas på trummor och sjungs en hel del.

När laget spelade kvalmatchen om att ta sig upp i högsta ligan, Bundesliga, så var hallen full och det fanns över 800 personer på läktarna.


-          Skall bli kul att kliva in i hallen första seriematchen och få ta emot publikens jubel. Hoppas verkligen vi kan prestera väl en sådan match och att vi kan bjuda supportrarna på lite mål och poäng, säger båda killarna.



Den härliga "lilla staden" Wernigerode i Tyskland. Simon Schütte och
Adam Carlssons nya hem under säsongen 2009-2010.


De båda "Västergötakillarna" från Borås har alltså just nu inlett en ny innebandykarriär och påbörjat ett innebandyäventyr utöver det vanliga. Vi hoppas att här på bloggen kunna följa killarna ännu mer under året som går och vi önskar de båda stort lycka till i sin nya röda klubbdress, Wernigerode Red Devils.


ENGHAV & BÅSTAD = VILKEN UNDERBAR SOMMAR

ENGHAV & BÅSTAD = VILKEN UNDERBAR SOMMAR


Nu märks det verkligen på allvar att innebandyn är igång igen, och vilken sommar man har haft med de två "stora och tunga" sommarturneringarna, Enghav Cup i Kungshamn och Båstad Outdoor Open i Båstad.


ENGHAV CUP, en turnering där Boo Karlsson ligger bakom det mesta, och ser till att allt flyter på ett bra sätt.

Boo är alltid glad och trevlig och en perfekt person för att hålla i de "heta" trådarna i en sådan här sommartillställning i underbara orten Kungshamn/Smögen.




Det är alltid lika fantastiskt att besöka den lilla orten Kungshamn, ta båten över till Smögen (bryggan), och bara njuta av att man är på plats och kan kombinera innebandy med att samtidigt ha väldigt trevligt.

Att Boo Karlsson år efter år jobbar ihop ett bra koncept med Enghav Cup är kul, och jag hoppas man kan få äran att fortsätta spela här, för visst så går väl innebandy, sol, värme, varm hall och räkor ihop på ett bra sätt, eller?

En STOR ELOGE till Boo Karlsson för sitt sätt att alltid bemöta de lag som kommer till Enghav Cup.
Har du inte vart där anmäl er till Enghav Cup 2010!


BÅSTAD OUTDOOR OPEN, ja vad säger man, obeskrivligt kanske!

Vilken fantastisk turnering som spelas UTOMHUS på Centercourten och Bana 1 i Båstad.

När vädret också är som det var i år, i alla fall under merparten av helgen, så är det rent ut sagt FANTASTISKT!

Värmen trycker som aldrig förr, mycket folk på läktarna, nära till badet, grillning på kvällen och några "kalla" i baren.

Båstad Outdoor Open har det mesta man vill ha, om man verkligen vill fira den svenska sommaren, detta med sin innebandy samtidigt som man mår gott i värmen.



I år har jag inte bara mitt uppdrag i det Tyska Herrlandslaget utan kommer också att vara inhyrd tränare och coach i en del föreningar i Sverige och Europa. I en del blir det mycket gästträningar medan det i anda bygger mest på ledarutveckling och utbildning.

Distriktslag blir det inget av denna säsong i Västergötland, men det är en helt annan historia, vilken jag kommer att berätta här inom kort på bloggen om.
Den storyn skall bli intressant att både skriva och läsa om tror jag!


IBK Alingsås är en förening som jag åtagit mig att jobba mycket i denna säsong, och här är det Herrlaget som får mitt understöd 2-3 ggr/veckan, i snitt.

Det har känts kanonbra hittills och spelarna och föreningen har också jobbat och godkänt mitt koncept på ett bra sätt, vilket också gett resultat.


Tittar vi på de två stora och härliga sommarturneringarna som IBK Alingsås har deltagit i så känns det skönt at säga att laget verkligen "visat upp sig" på allra bästa sätt i båda.

En andra plats i ENGHAV CUP, efter finalförlust i SD mot Odelberg/Gustavsberg (Div1), detta med 1-2, och sedan förlust i semifinalen i BÅSTAD OUTDOOR OPEN, detta mot FC Helsingborg med 1-3.

Mer om detta kan ni som vill läsa om på IBK Alingsås egen hemsida , http://www.ibkalingsas.com.

Kul att det går bra och att man faktiskt i dessa turneringar visade att man inte bara var på plats och njöt av solen och atmosfären, utan att man också kunde visa upp ett gott innebandyresultat.






Nu går de flesta lagen in i sina hallar igen, och snart börjar väl kanske även ventilationssystemet fungera där inne, detta så att man åtminstone slipper ha varmare i hallen än vad det är utanför.


Floorball, Unihockey, Salibandy och innebandy är åter igång på allvar och nu rullar innebandybollen som aldrig förr!


SOMMARINTERVJU: FREDRIK HOLTZ

Nedan följer en "sommarintervju" med en av föregående säsongs, kanske den största, hetaste innebandyspelare, FREDRIK HOLTZ, nu mera i Storvreta Innebandyklubb, från Uppsala:


Intervju med Fredrik Holtz

  

Tysken som blev Svensk poängkung


"Dalmasen" från Mora, Fredrik Holtz, och tillika tysk landslagsspelare och SSL spelare i Sverige, visade under säsongen 2008-2009 att man inte behöver spela i ett topplag för att vinna superligans poängliga.

Fredrik representerade 2008-2009 SSL laget Hide-a-lite Mullsjö AIS, vilka åkte ur Sveriges, och världens bästa, "elitliga", med bevisade ändå att han var "hetast i Sverige", detta med att göra hela 62 poäng under säsongen, fördelat på 30 mål och 32 assist.



Med sitt storspel i SSL och fantastiska blick för framspelningar och avslut blev det hela 62 poäng totalt för Fredrik Holtz, vilket faktiskt tar han in på en 5:e plats genom tiderna på herrarnas elitseriestatistik, poängligan. Endast de 3 spelarna Mika Kohonen, (107p 2000-2001 och 98p 2002-2003 ), Johan Andersson (89p 2003-2004) och Peder Bodén (78p 2001-2002) har gjort fler poäng under en säsong .




Fredrik hade en fantastisk säsong 2008-2009 och fick inte bara pryda sina "meriter" med en poängligamedalj utan även två ädla medaljer i VM i Tjeckien i December 2009.

Det Tyska landslaget, vilka Fredrik representerar, vann nämligen den så kallade B-poolen och slipper på så vis kvala in till nästkommande VM i Finland 2010. Förutom detta så slog även Fredrik till, som en poängkung sig bör, och visade att han faktiskt var så bra som alla trodde, han vann nämligen hela VMs poängliga för alla spelare totalt, vilken är en fantastisk styrka i sig.




Fredrik Holtz iklädd den Tyska landslagsdressen under VM i Tjeckien,
December 2009.



Envis tävlingsmänniska

  

För många så framstår Fredrik Holtz som den där aggressive, "kaxiga" och mycket attitydstarka spelaren, vilken ofta har "näsan i vädret", något som absolut inte stämmer i alla lägen.


-          Visst är jag en tävlingsmänniska och vill alltid vinna det jag ger mig in i, men för de som känner mig så vet de om att jag även är en mycket ödmjuk och lugn person, berättar Fredrik.


Envisheten och viljan är något som har tagit Fredrik långt, hela vägen till landslagsspel med Tyskland, samt också till en "superstarprofil roll" i Svenska SSL. Men tålamodet kan faktiskt svikta lite ibland.


-          Ja, envis är jag verkligen när det gäller att vilja prestera något, och tålamodet är inte det bästa ibland det är sant. Blir riktigt irriterad när jag inte vinner eller presterar det jag vet att jag kan.



Fredriks envishet har funnits med under hela uppväxten och detta tillsammans med att han fick mycket speltid och förtroende i Hide-a-lite Mullsjö AIS gjorde att han kunde bli Svensk poängkung i SSL 2008-2009.



Tysk innebandy på frammarsch

  

Fredrik tycker att tysk innebandy är på frammarsch och att det finns flera unga duktiga och hungriga spelare som kan bli riktigt bra i framtiden. Mycket skiljer dock fortfarande mellan Tysk och Svensk  innebandy men Fredrik tror att Tyskland kan lära sig mycket fram till VM 2010 samt under kommande världsmästerskap.


-          Tyskland har flera snabba och skottvilliga bra spelare men det som saknas i Tyskland är det taktiska spelet, vilket jag tror kommer att komma en del nu under 2009-2010, samt också under VM 2010. Som landslag har Tyskland massor att lära sig och jag tror VM kommer bli en bra "utbildning" för hela landslagstruppen och innebandylandet Tyskland som helhet.


Fredrik berättar vidare att han tror att de stora nationerna som Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien bara i stort sett kommer att gå och vänta på semifinalslutspelet, medan alla de andra länderna som deltar hela tiden kommer lära sig en massa saker innebandymässigt under gruppspelen.


-          Tror verkligen att det kommer vara så. Länder som exempelvis Tyskland, men ännu mer kanske Australien, Japan, USA (eventuellt Canada) och Singapore kommer att under gruppspelen, när de äntligen får möta de stora nationerna,  både få se och framförallt känna på vilken skillnad det är och vad som krävs för att spela på den absoluta världstoppens nivå.



Brodern har tagit SM GULD

  

Fredrik är inte enda stora innebandyspelaren eller fanatikern i familjen. Fredriks bror Kristian Holtz, vilken under några säsonger i Warberg IC faktiskt fick med sig ett SM-Guld hem till Mora, dit han senare återvände.

Kristian är också en person som Fredrik ser upp till mycket och som han mer eller mindre haft som förebild under många år.


-          Ja, Kristian är en speciell person för mig och en person jag respekterar högt. Har haft han som förebild under hela min uppväxt och min innebandykarriär. Har lärt mig mycket utav honom.


Kristian Holtz representerar även han det Tyska herrlandslaget och tillsammans är de båda bröderna två av Tysklands stora innebandyprofiler.




Fredriks broder Kristian Holtz, Tyska landslagets lagkapten, har även han
fina meriter på sin lista.


Både spelat för Sverige och Tyskland

  

Det har blivit landslagsspel, inte bara i Tyskland, utan faktiskt också i Sverige, för Fredriks del. Som juniorspelare visade nämligen Fredrik redan stor spelskicklighet och togs faktiskt ut till den Svenska juniorlandslagstruppen, som back.


-          Kul att även ha fått pröva på spel i svenska landslaget, men det är Tyskland som gäller nu och det trivs jag utmärkt med, känner en stor glädje när jag spelar innebandy för detta land, säger Fredrik.



Att Fredrik blev så bra innebandyspelare redan i ung ålder tror han beror en del på att han spelade mycket så kallad "gårdsinnebandy" på gatan utanför huset där han växte upp samt att han vågade ta klivet upp och både träna och spela med äldre.


-          Jag tror det är viktigt att dagens ungdomar, precis som vi gjorde när vi var unga, även spelar mycket innebandy och har kul med sporten på fritiden. Sedan skall man inte vara rädd för att både träna och spela med lite äldre killar, detta utvecklar en som innebandyspelar i massor.



Att man heller inte skall ge upp vid motgång i ung ålder är viktigt och Fredrik tycker att unga spelare som idag vill bli riktigt bra i framtiden skall tänka på följande:


Ta en motgång och gör om den till något positivt. Dra lärdom av det du misslyckades med, det gör dig till en vinnare nästa gång!



  

SNABBRUNDAN MED FREDRIK HOLTZ

  

Favoritmat: Grillmat och en god potatisgratäng

  

Favoritdryck: Coke (vanilla)

  

Favoritfilm: Män som hatar kvinnor

  

Favoritmusik: Tysk techno/trance

  

Bästa resmålet: San Fransisco, USA

  

Person du skulle vilja möta: Min morfar eller farfar

  

VISHETSORD från Fredrik Holtz:

ALLT är möjligt bara man har en vilja att vilja prestera något




Fredrik Holtz, VM medaljör och poängligavinnare i SSL säsongen 2008-2009.


Intervjun hämtad från:

Micael Svensson   amazingfloorball.com


THE ORANGE STORY OF FLOORBALL XIII


The orange story of floorball, Part XIII




FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

  


Under våren 2005 hade det tagits ett beslut om att Nederländerna för första gången någonsin skulle anordna ett Nations cup under en helg, detta i November 2005. Det skulle komma att bli mycket jobb runt detta arrangemang, och till Nations cup helgen ville man ha med 4 herrlag, men också 2 damlag.
Tanken var att ett av de länder som skulle komma att anmäla sitt herrlag också skulle kunna ta med sitt damlag, detta så att även det Nederländska damlandslaget skulle kunna få visa upp sig under en sådan här viktigt tillställning.



  

Efter mycket planeringstid, slit med inbjudningar samt ett mycket gott förbundsarbete så stod det klar i början av september månad att det skulle komma att bli Frankrike, Belgien och Spanien vilka skulle ansluta till Nations Cup i November..

Det blev också Spanien som skulle komma att ta med sig sitt damlandslag för att även dessa skulle kunna få känna på landslagsspel i Nederländerna, detta i 2 matcher, 1 under lördagen och 1 under söndagen, mot det Nederländska damlandslaget.



Med länder som Frankrike, Belgien och Spanien på schemat, förutom då Nederländerna själva, var saken ganska klar, inget annat än seger i sin egen Nations Cup skulle komma att vara målsättningen.

Alla de andra 3 länderna skall logiskt sett inte ha någon chans mot Nederländerna, detta efter det att "de orange" haft en betydligt stabila utvecklingskurva än de andra nationerna under några år.




I november bar det av till en mindre stad, strax utanför den större staden Groningen, denna vid namn Hoogezand, ett trevligt ställe med trevliga människor och en mysig stadskärna.


Samtliga matcher under helgen skulle komma att spelas i en och samma hall och det var dit jag begav mig redan under fredagseftermiddagen, då jag anlänt till Nederländerna, detta för att hjälpa till lite med att se hur allt skulle fungera och gå till, samt även tala lite med intresserad media.



På plats i hallen mötte Hans Bootman, ordförande i det Nederländska innebandyförbundet upp, och han visade runt mig i hallen. Inne i ett rum fick jag också se den mycket vackra glaspokal som en sponsor hade sponsrat turneringen med, och vilken vinnaren av detta Nations Cup skulle få höja i skyn.


Fler och fler spelare anlände så smånigom och tillslut var även det Spanska landslaget, både herr och dam, på plats i hallen för en rundvandring.

Själv blev det samling med "mitt landslag" i ett av teorirummen, detta eftersom vi faktiskt skulle spela en match redan under sena fredagskvällen, dettaa mot det Belgiska landslaget.



Belgien blev en munsbit

  

Efter laguttagning, taktiska direktiv samt ombyte bar det av ut på hallens golv. Allt var mycket väl i ordningsställt och musik dunkade, flaggor var uppsatta och en del publik hade också hittat till hallen.


I början av första perioden, under 6-8 minuter, så bestämdes det att Nederländerna skulle testa några nya detaljer och sedan efter det köra på i sitt "normala spel". Allt detta bara för att successivt bygga upp något hela tiden, samt påbörja de nya små moment som kanske skulle komma att bli viktiga inför VM 2006 i Sverige.



Matchen startade inte speciellt bra för det Nederländska landslaget utan det var faktiskt Belgien som lyckades göra det första målet i matchen.

Spelarna i Nederländerna forstsatte ändå med att spela det taktiska spelet som var förbestämt och det var viktigt att få känna på lite nya taktiska delar. Efter cirka 6 minuter så började de flesta utav spelarna att komma in i den nya modellen med bolltransport på kanten, djup center och med backar som skulle komma löpande på sina kanter upp i offensiv zon. Målen började då också komma och laget valde faktiskt att fortsätta med detta nya spelet hela perioden ut.





Landslagsspelaren Adrian Mom i action under matchen mot Belgien.


Inför den andra och tredje perioden så gick "de orange" åter tillbaka till sin gamla spelmodell, detta trots ledning med 2-1 i matchen. Det märktes då redan att Belgien direkt fick problem och Nederländerna tog över spelet fullständigt. Det enda som belgarna lyckades få till var några sporadiska chanser under de sista 2 perioderna.
Matchen slutade så småningom i ren utklassningsdel till Nederländerna och med hela 10-1 på matchtavlan.
Detta gjorde att det nu var mycket nöjda landslagsspelare i det orange lägret.
Man hade fått en härlig start på denna egna turneringen i Hoogezand.



Lördagen bjöd på blandad kompott

  

Inför lördagsmatcherna så bestämdes det i den Nederländska truppen att man nu, efter att redan ha inkasserat en vinst, så skulle man åter jobba med den nya spelmodellen, fast denna gång under hela 2 perioder.
Laget var tvungna att få in detta spel och dessa taktiska moment, vilka nyttjades i och med detta spel, detta för att vara väl förberedd inför VM 2006 i Sverige i maj.
Här visste man att om det skulle kunna bli en medalj i VM i B-poolen så var laget tvungna att ha flera spelalternativ att falla tillbaka på, och det var läge att få ordning på det mesta redan nu.



Matchen mot fransmännen blev tuff och med det nya spelsystemet så var det svårt att få ordning på alla detaljer. Frankrike tog ledningen i matchen med hela 7-2 innan laget inför de sista 20 minuterarna åter skulle återgå till sitt "normala" spel.

Nu visste man att det skulle bli tufft att försöka komma tillbaka och vinna mot de blåklädda Frankrike, men man var villiga att försöka, och detta med att verkligen jobba på 100 procent hela vägen, oavsett hur det skulle komma att sluta.

Laget gick upp på fullplanspress med blockeringar i det centrerade spelet runt mitten, detta för att försöka få fransmännen att slå bort sina uppspel.

Taktiken lyckades bra och den sista perioden segrade faktiskt Nederländerna med hela 4-1, en fantastiskt bra insats. Tyvärr blev det dock förlust sammanlagt med 6-8 i matchen, men man hade nu ändå fått testa det man ville under helgen vilket gjorde att det nu bara var att köra full fokus på att vinna hela turneringen.   



Sista matchen under lördagen var den mot Spanien och om Nederländerna vann denna så skulle det komma att stå klart att laget skulle få spela finalmatch under söndagen, detta mot Frankrike eller Spanien, vilka båda slagit tillbaka Belgien.


Spanienmatchen blev mycket jämnare än Nederländerna faktiskt hade trott och när tre perioder var spelade så stod visserligen "de orange" som segrare, men detta endast med 5-4.

Nu var det i alla fall klart att det blev finalmatchspel under söndagen vilket gjorde att de flesta av spelarna lämnade hallen, glada och positiva, för lite mat inne i staden.
Några stannade dock för att se damlandslagets match, denna mot det spanska damlandslaget.



Nederländera möter Spanien i Nations Cup i Hoogezand, November 2005.


Själv blev det att sitta med på en presskonferens, en enkel sådan och sedan lite mat i staden tillsammans med ordförande i det Nederländska innebandyförbundet och domarna i turneringen.

Efter denna måltid så var det dags att bege sig till hotellet för vila, sömn och laddning inför morgondagen, detta då guldmedaljen i den egna Nations Cup turneringen nu skulle infrias.



Glädjevrål i Hoogezand

  

Söndagen började underbart med en härlig morgon efter en bra nattsömn, och jag kände mig verkligen laddad inför dagens uppgift, att coacha landslaget till seger i sin egen Nations Cup turnering.


Väl på plats i hallen så var det även laddade spelare som mötte upp. Vi fick reda på att Spanien slagit Frankrike tidigare under morgonen och att det då stod klart att vi åter skulle få spela match mot Spanien, fast denna gång i en finalmatch.


Innan vår match så spelade återigen det Nederländska damlandslaget en match mot Spaniens damlandslag, och redan under denna match hade det börjat strömma till lite folk till hallen.


När det väl var dags för final så hade hallen fyllts bra med publik och de två landslagen marscherade in i hallen.
Det blev uppställning inför de 2 nationalsångerna och sedan presenterades även finallagens spelare och en Line-Up.

Det var härlig stämning i hallen och man kände att man njöt över att vara förbundskapten i detta skede.


Matchen blev också en njutning och Nederländerna spelade en bra innebandy. Man bjöd på fina kombinationer i offensiv zon och skapade massor av målchanser. Det ven bollar i stolparna och några i ribban, detta samtidigt som den spanske målvakten spelade fantastisk innebandy mellan sina stolpar. Visst så hade han en del tur med stolparna och ribban men man skall heller inte ta ifrån han den insatsen han gjorde. Det var mer eller mindre spel mot ett mål under 50 minuter i matchen, men målvakten i Spanien räddade de rödklädda spanjorerna gång på gång.


Slutsegern skrevs tillslut till 5-4, men detta med mersmak för de Nederländska spelarna. Kändes som att Nederländerna var närmare 6, 7 eller 8 än Spanien 5. Det enda som rädda Spanien i matchen var alltså deras målvakt, vilken också fick pris som matchens bäste spelare.


Efter matchen fick den Nederländska lagkaptenen Paul Arens höja prispokalen, en specialskapad, sponsrad och framtagen statyett, i luften och då var det mycket glädjevrål både på planen och läktaren i hallen i Hoogezand.
En underbar känsla, och jag rös i hela kroppen.




Lagkaptenen Paul Arens kysser segerstatyetten i Nations Cup, Hoogezand.



Alla goda rysningar och känslor tog jag med mig hem till Sverige igen och med de olika taktiska testade detaljerna vi genomfört under helgen så kändes det nu att VM i Sverige var nära, och att en medaljchans där faktiskt var möjlig.
Mer möjlig än jag faktiskt tidigare någonsin hade känt.


PARKEN I KÖPENHAMN


PARKEN INTOGS AV DEPECHE MODE


I all innebandyns "sommarverksamhet" där utomhusträningar, föreläsningar och gästtränarpass står på olika scheman så var det i alla fall dags för mig att igår, tisdag 30 juni, bryta mönstret och gå på en konsert, detta i Danmark.
(Skönt också efter 1 veckas Sport Camp arbete samt en helg i Holland)


Konsert i Parken, fotbollslaget FC Köpenhamns hemmaarena, var platsen och bandet som uppträdde var DEPECHE MODE, en grupp som följt mig under mina uppväxtår och som alla kategorier är mitt absoluta favoritband när det väl kommer till kritan.


Gjorde min 19 Depeche Mode konsert igår, men hoppas jag ska kunna nå 20 strecket innan gruppen "går i graven".

Satsar redan på en konsert till våren 2010.


Konserten var fantastisk och det blandades gammalt och nytt och trycket inne på arenan var enorm stundtals, speciellt under låtarna ENJOY THE SILENCE , QUESTION OF TIME, NEVER LET ME DOWN AGAIN och STRIPPED.

Det var också något magiskt över sista låten, WAITING FOR THE NIGHT, och då stod man bara och njöt och inandades den underbara Depeche Mode luft som fanns på arenan.



Låtlistan från kvällen på parken i Köpenhamn, Danmark:
Fann även på youtube lite länkar till låtar där någon lagt ut inspelade sådanan från gårdagen i Parken.
 


In Chains

http://www.youtube.com/watch?v=tUc3lqHprzw


Wrong

http://www.youtube.com/watch?v=L2GaCnAiuvo


Hole To Feed

http://www.youtube.com/watch?v=QhcrxKFsnFg


Walking In My Shoes

http://www.youtube.com/watch?v=JkfXjrKtbss


Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=iyLR1M0q0i8



It's No Good

http://www.youtube.com/watch?v=HFe6oqtjD_8


A Question Of Time

http://www.youtube.com/watch?v=RwCBHP4cocc&feature=related


Precious

http://www.youtube.com/watch?v=fsLzVhAC-JA&feature=related


Fly On The Windscreen

http://www.youtube.com/watch?v=4dBtfeoXM8I


Little Soul

http://www.youtube.com/watch?v=DxmdQZaR1GI


Home

http://www.youtube.com/watch?v=nRFAS9FAvk8


Come Back

http://www.youtube.com/watch?v=3msaH1ET56s


Peace

http://www.youtube.com/watch?v=SvdyV5SYjpw


In Your Room

http://www.youtube.com/watch?v=1wgNA78RoSw

  


I Feel You

http://www.youtube.com/watch?v=ZJtd6GFEnyQ&feature=related



Policy Of Truth

http://www.youtube.com/watch?v=VQn0VxSjGDk&feature=related



Enjoy The Silence

http://www.youtube.com/watch?v=vc52Dpo8QQ8&feature=related


Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=KeReEaL0prw


Never Let Me Down Again

http://www.youtube.com/watch?v=_GQkPlKNkRM&feature=related


Från Parken:  http://www.youtube.com/watch?v=3qGiFFAmbhE


 
Encore 1:


Stripped

http://www.youtube.com/watch?v=ZuPuInAMajI


Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=pdYKJMm81lw



Master And Servant

http://www.youtube.com/watch?v=2Au9i7-xMPo&feature=related


Strangelove

http://www.youtube.com/watch?v=50uh33-XKz4&feature=related


 
Encore 2:


Personal Jesus

http://www.youtube.com/watch?v=7ZEuzxM3_Uk&feature=related


Waiting For The Night  

http://www.youtube.com/watch?v=b7iR39_h-hI


HÄMTAT FRÅN KÖPENHAMNS TIDNING:

BERLINGSKE TIDENE


Publikum elskede Depeche Mode, som nok gengældte de københavnernes varme følelser, men en halvvissen sætliste med for mange nye og gamle numre uden kvalitet, saft og kraft forhindrede den helt store, magiske aften.

Af Thomas Søie Hansen
Tirsdag den 30. juni 2009, 23:13

Få lande elsker Depeche Mode så højt, som vi gør i Danmark. Selv om den engelske synthrocktrio ikke har solgt mere end 18.000 eksemplarer af deres seneste album, dette års "Sounds Of The Universe", står der alligevel 40.000 forventningsfulde fans og tripper i Parken denne tirsdag sommeraften.
 

Kl. 21.00 entrer hovedpersonerne scenen, guitarist og sangskriver Martin Gore klædt i sølv fra top til tå, sanger Dave Gahan helt klassisk i sort. Også Andrew Fletcher er med, men som på plade spiller han heller ikke live en nævneværdig rolle, han er Gores bedste ven og bandets kassemester og praktiske gris, det er hans job i Depeche Mode. I aften har han solbriller på.

Selv om Depeche Mode har de første 30-40 sange, der er bedre i kataloget, insisterer de på at lægge ud med materiale Sounds..." Det er deres ret. Parken jubler, ikke meget. Mange af høflighed. Kun de 20 første rækker har en fest fra første tone. Men vi ved alle sammen, at bedre tider venter. Med det in mente, var der faktisk ganske megen knald på andet koncertens andet nummer, "Wrong".

I fjerde nummer vågner hovedparten af Parken til dåd og stemmer i omkvædet: "Try walking in my shoes, you'd stumble in my footsteps". De ville vi, hver og en, hvis vi havde været gennem de år på en rock'n'roll-cocktail af heroin, kokain og alkohol, som lagde Dave Gahan død i to minutter tilbage i halvfemserne.

Han nyder responsen, danser rundt med mikrofonstativet og hæver det i strakte arme over hovedet i sejrsrus. Jublen stiger til endnu et nyk til en tung, bastant udgave af "It's No Good", Parken stemmer kollektivt i og Gahan, allerede nu med maveskindet blottet, pisker og pisker stemningen op med sine abrupte primaludbrud:, "Yeah", "Come On".

Depeche trumfer med den rigtig gamle klassiker, "A Question Of Time", nu er alle med og Gahan hvirvler rundt med sit stativ og nyder hvert sekund. Her er han i modsætning til i lørdags på Stade De France på hjemmebane. Jeg så også den koncert og det faktum, at et veloplagt publikum kan gøre en markant forskel selv for så stort og garvet et orkester. Når det er sagt har Depeche Mode spillet ganske mange gange og meget bedre på dansk grund.

Efter tre kvarter stiller Martin Gore sig bag mikrofonen og synger en følsom "Little" soul kun ledsaget af klaver. Desværre overdøver snakken det ellers fine afbræk i koncerten. De kunne have fortsat, sat festen i endnu højere gear, men på den anden side kan man ikke fortænke Gore i at kræve sin ret. Det ellers højlydt snakkende publikum er anderledes modtagelige og tilmed deltagende, da manden bag et af de sidste tre årtiers største hitkataloger fortsætter i samme stil med den smukke "Home".

Dernæst arriverer Gahan igen med de småskidte, syntetiske rockere "Come Back" og "Peace" på tungebåndet. Sidstnævnte forsøger Gore/Gahan at gøre til al sang, men de insisterer alt, alt for længe og lige lidt sker der.

Endelig, tænker man helt ned i maven, tændes et dunkelrødt lys bag de herrer og lejesvende. Det er signalet til "I Your Room", som fungerer overraskende godt live. Det var her koncerten i Paris i lørdags skiftede fra halvskidt til magisk. Det sker ikke her, men i minutterne efter vågner Parken så småt på ny under en højpotent, metallisk rockdemonstration i den stemningsfulde "I Feel You". Den går direkte i storetå og mellemgulv.

Den fjerlette popsang "The Policy Of Truth" følger, det er svært ikke at lade sig indfange af den charmerende melodi, selv om den stinker langt væk af en svunden æra. Og så sker det, præcis som i Paris, præcis som altid, "Enjoy The Silence", har Depeche Mode skrevet et bedre nummer, ikke ifølge de 40.000 skrighalse, som må kunne høres helt i Skovshoved, Valby og Kløvermarken. Tonerne nærmest svæver ud igennem højttalerne og direkte ind i hjertet på folket. "Come On, let's hear you sing," opfordrer Gahan. Det behøvede han ikke. Et er ikke engang en specielt god version af mesterværket, men det er sekundært. Alle strækker sig et par millimeter frem for at komme tættere på scenen. De bliver der under poprockeren "Never Let Me Down Again" og kaster på opfordring fra scenen deres udstrakte arme frem og tilbage i regnbuebevægelser.

Herefter er det i første omgang slut for en foreløbig godkendt koncert, men langt fra en fremragende koncert. Mon ekstranumrene kan indhente lidt af det tabte terræn?

Klassikeren "Stripped" gør sit, en lettere opdateret og uvant tung version af "S/M-firserhymnen "Master And Servant" klinger mest af alt af tom tidslomme. Den var god engang, det er den ikke længere. Så kan Dave Gahan skrige den nok så meget på vej, men lige lidt hjælper det. Til gengæld er der discofest i Parken under en skøn, skøn "Strangelove" inden Depeche Mode igen trækker luft.

Til aftenens andet øjeblik af storhed, "Personal Jesus", der bærer på halvfemsernes mest klassiske rockriff. Musikalsk er det forrygende og så ondt at betonen i Parken må give sig i samme takt som den østrigske lejesvend Christian Eigners stortrommeslag. Desværre leverer Dave Gahan ikke en af sine mindeværdige øjeblikke i samme moment.

Slutteligt ender koncerten helt fremme på scenefremspringet. Side om side synger aftenens to hovedpersoner: stemmen Gahan og den musikalske kreatør Gore, duet på balladen "Waiting For The Night To Come" i skæret af lightere og mobiltelefoner. Et smukt snapshot af de to legenderne at tage med hjem og huske på til næste gang.


LANDSLAGSINTERVJU FRÅN TYSKLAND

LANDSLAGSINTERVJU FRÅN TYSKLAND
http://www.unihockey-portal.de/

Nedan följer en intervju från Tysk media med mig som ny förbundskapten.
Det var kul att genomföra denna intervju med tysk medias motsvarighet till innebandymagazinet.se i Sverige.
Mario Vordank, "huvudpersonen" bakom Unihockeyportal är en väldigt sympatisk, bra och mycket trevlig person.
Jag och han har ett annat "projekt" på gång med något väldigt exklusivt för Svenk innebandy i Tyskland, men detta kommer jag avslöja här på sidan inom kort.

För er som förstår Tyska, håll till godo att läsa om ni vill!


Interview mit Bundestrainer Micael Svensson zur bisherigen Arbeit und Zukunftsplänen

 Unihockey-Portal.de unterhielt sich mit dem neuen Bundestrainer der Herren Nationalmannschaft. Wir befragten Micael Svensson zu seinen Eindrücken beim Sichtungstrainingslager in Hohenmölsen und dem final4-Wochenende in Leipzig. Darüber hinaus gibt er einen Ausblick auf die weitere Arbeit mit der Nationalmannschaft im Hinblick auf die kommende Weltmeisterschaft 2010 in Finnland.

Nach der Weltmeisterschaft im Dezember 2008 in der Tschechischen Republik übernahm der Schwede Micael Svensson das Amt des Bundestrainers der Deutschen Herren Nationalmannschaft. Der Neuformierung des Trainerstabes folgte ein Sichtungstrainingslager im Februar 2009 in Hohenmölsen. Darüber hinaus beobachtete er gemeinsam mit Co-Trainer Andreas Kasche während dem final4-Pokalwochenende im Mai 2009 in Leipzig einige Spieler.

Nach der Saison und den vollzogenen Sichtungen unterhielt sich Unihockey-Portal.de nun mit dem Bundestrainer. Er gibt eine Einschätzung zum mehr oder weniger neuen Nationalteam, seiner bisherigen Arbeit, den anstehenden Länderspielen gegen Tschechien und zu weiteren Plänen bis zur nächsten Weltmeisterschaft 2010 in Finnland.



Micael Svensson


Hallo Micael Svensson. Was steckt hinter der 'neuen' Herren Nationalmannschaft?


Micael Svensson: "Neu? Es sind weiterhin zahlreiche Spieler vom WM-Team 2008 mit dabei. Aber wir mussten und müssen auch in Zukunft nach interessanten Spielern für die Herren Nationalmannschaft Ausschau halten. Darüber hinaus halten wir auch die Augen offen, welche talentierten Spieler im Hinblick für die WM 2010 in Finnland das deutsche Team weiter verstärken könnten. Hier ziehen wir zunächst viele Spieler in Betracht, wobei aber möglicherweise einige nicht mit zur WM fahren werden. Wir werden uns noch weitere Spieler anschauen, bevor das Team für die WM 2010 zu einhundert Prozent steht."

Was sind Ihre Eindrücke vom Trainingscamp im Februar in Hohenmölsen und vom final4-Pokalwochenende in Leipzig?

Micael Svensson: "Ich denke, es war ein großartiges Trainingswochenende in Hohenmölsen und es hat uns erfreut, so viele Spieler sichten zu können. Dieses Wochenende hat mir einen umfangreichen Einblick in den deutschen Unihockeysport gegeben. Aufschlussreich war vor allem, auf welchem technischen und taktischen Stand die Spieler sind.

Das final4-Wochenende in Leipzig war ebenfalls großartig. Es ist schön zu sehen, dass es ein derartiges Event in Deutschland gibt. Als Bundestrainer sind mir zahlreiche interessante Spieler aufgefallen, von denen ich mir einige Namen notiert habe. Einige von ihnen wurden bereits für das Länderspielwochenende im September in der Tschechischen Republik eingeladen und ich hoffe, sie werden zeigen, dass sie zum Nationalteam gehören."

Wie sehen die weiteren Pläne rund um das Herren Nationalteam bis zur nächsten Weltmeisterschaft 2010 in Finnland aus?

Micael Svensson: "Der Trainerstab wird zunächst zu einigen Trainingswochenenden und Trainingslagern laden, bevor wir endgültig entscheiden, welche Spieler mit zur WM 2010 nach Finnland fahren. So lange werden wir Ausschau nach weiteren potentiellen Nationalspielern halten. Der wichtigste Aspekt ist, dass die Spieler mit gruppen- und mannschaftstaktische vertraut sind. Andererseits suchen wir auch Spieler, wo wir der Meinung sind, sie könnten enorm wichtig sein für das Team und könnten die Mannschaft spielerisch bereichern."

Was erwarten Sie von den Länderspielen im September gegen die Tschechische Republik?

Micael Svensson: "Es wird ein wirklich hartes Wochenende und mit Sicherheit schwere Spiele. Aber es werden auch Spiele, die für uns sehr wichtig sind und uns aufzeigen werden, wo wir im internationalen Vergleich stehen. Die Tschechische Republik hat eine hervorragende Nationalmannschaft und wir wissen, dass sie um einiges besser sind als das deutsche Team. Aber wir wollen uns mit den Tschechen packende Spiele liefern und dafür wird das Nationalteam mehr als einhundert Prozent kämpfen. Natürlich geht jeder davon aus, dass Tschechien alle drei Länderspiele gewinnen wird, aber wir werden den Zuschauern zeigen, dass auch Deutschland ein starkes Nationalteam hat. Wir glauben an unsere deutsche Mannschaft und wir glauben an unsere Stärken."

Sind die Länderspiele gegen Tschechien ein guter Test oder eher eine große Herausforderung?

Micael Svensson: "Es ist ein perfekter Test vor der kommenden Weltmeisterschaft in Finnland. Nach diesem Wochenende werden wir wissen, wo wir stehen und an welchen Dingen wir als Team und die Spieler weiter hart arbeiten müssen. Andererseits werden uns die Spiele gegen Tschechien aufzeigen, welche Spieler in der Lage sind, auf diesem hohen internationalen Level zu spielen. Darüber hinaus hat Tschechien eines der besten Nationalteams und es ist für uns eine große Herausforderung, gegen sie anzutreten."

Vielen Dank für das Interview. Wir wünschen Ihnen mit der Herren Nationalmannschaft in Zukunft viel Erfolg.

Micael Svensson: "Vielen Dank!"

DÖDEN GAV MIG MENTAL STYRKA

Fick en fråga av en deltagare i en grupp jag föreläste för, detta för några dagar sedan.
En fråga som gällde om jag hade vart med om något i livet som stärkte mitt mentala tänkande, detta eftersom det var just detta som mitt föreläsningspass handlade om.

Jag berättade då om händelsen som stärkte upp min mentala styrka och varför jag började arbeta som föreläsare inom dessa delar.


Tidigare skrev jag en krönika om denna händelse, vilken är presenterad på min hemsida också, men kan lägga ut den här igen, kanske är någon som kan ta åt sig något eller lära sig något i alla fall, vilket man alltid kan hoppas.

Får också önska alla TREVLIG SOMMAR, speciellt ni som faktiskt just också tänkt att ha EN TREVLIG SOMMAR!



Döden gav mig mental styrka

  

KRÖNIKA av SVENSSON

Hur kan döden ge dig mental styrka och hur kan din livssituation bli starkare efter en nära väns död?

Kanske är det så att man börjar se saker på ett annat sätt, man värderar livet mer och ser det på ett positivt vis, oavsett vad som än inträffar.

Visst har nästan alla av oss vid något tillfälle mist någon anhörig vilken betytt mycket för oss, men hur har vi efter detta värderat allt runt omkring oss?

Har allt blivit mer värdefullt eller är det så att man efter ett tag fortsätter precis så som man tidigare gjort?

Själv tror jag att det sistnämnda är det som det flesta människor tyvärr följer. Men varför?
Vi har ju faktiskt fått känna på hur det känns i kroppen när någon tas ifrån oss, en känsla som biter sig fast inne i magen och som trycker på hjärtat.

En känsla som man efter den där första gången aldrig någonsin mer vill uppleva igen.

EN SMÄLL I ANSIKTET VANLIGARE ÄR EN SNÄLL KOMPLIMANG

Tyvärr är det så att vi efter ett tag glömmer bort, ja inte helt och hållet, tanken på hur det kändes den där dagen då någon togs ifrån oss.

Kanske man i stället efter denna första gång borde värdera om sitt liv, kanske börja med att bjuda på några vänliga komplimanger eller kommentarer till sina medmänniskor. Något som kan betyda mycket för någon annan, även om man inte riktigt tror det.

Tyvärr fungerar vi människor, eller i alla fall de flesta, på ett helt annat vis.

Nämligen sättet att bry sig om sig själv och strunta i andra.

Visst så säger jag inte att det är fel att bry sig om sig själv, det är faktiskt en viktig del av ens liv och leverne, men dock så tycker jag att det sistnämnda orden, strunta i andra, mer och mer tar över i vårt samhälle.

Ett samhälle där en smäll i ansiktet verkar vanligare än en god komplimang till någon som man tycker ser bra ut eller till någon som gjort något bra.

Vart är vi på väg egentligen?

SMÄRTAN VAR OUTHÄRDLIG

För ett antal år sedan så råkade jag själv hamna i en situation som jag absolut inte vill att någon annan egentligen skall få uppleva. Min allra bästa vän, och barndomskompis, omkom tragiskt i en brandolycka, en olycka som satte djupa spår i mitt liv.


Att den där söndagseftermiddagen den 27 februari få klart för sig, i telefon, att ens allra bästa vän tagits ifrån en och aldrig någonsin mer skulle finnas där var det värsta som kunde hända.

Känslan som då infann sig i kroppen går inte att beskriva, den var bara outhärdlig. En slags outhärdlig smärta som bröt sig in i själen. Tron på allt jag stod för och allt jag trodde på bara försvann i det ögonblicket, och mycket av det har inte kommit tillbaka än idag.

Jag blev osäker på om vi till och med hade något liv efter detta, eller om det rent
av var så att vi bara hamnade där i den mörka jorden tillsammans med kistan och blommorna.

BÖRJADE VÄRDERA SAKER PÅ ETT ANNAT SÄTT

Med tiden, efter olyckan, försökte jag att ställa om mitt liv, till det lite mer positivare. Visst så fanns, och finns än idag, tankarna fortfarande kvar där, tillsammans med alla goda minnen. Men livet går vidare och det måste vi acceptera, oavsett hur svårt det än är.

Jag började i stället att värdera saker på ett annat sätt vilket jag inte tidigare gjort. Tog fasta på att en god komplimang eller kommentar till någon som förtjänar det var viktigt, inte bara för mig själv utan också för personen som får ta emot den. Tycker att detta är något vi måste bli bättre på i samhället, att visa lite tydligare när vi tycker att någon gjort något bra.

Inom idrottens värld visas också detta alldeles för lite. Där ligger fokusen lite för ofta på att det är de stora målsättningarna och att lyckas med det vi genomför som skall vara grundläggande för lite "positiv sanning" i stället för att stötta och peppa varandra när det verkligen behövs.

Har sett det på seniornivå massor av tillfällen och faktiskt alldeles för många gånger på ungdomsnivå.


Om dagens ungdomar bara får en klapp på axeln varje gång de gjort något bra, och aldrig annars, så kommer dem att stanna i utvecklingen.

Vi måste visa större och bättre uppskattning och dela med oss av våra positiva sidor på rätt sätt.

Tonvikten skall alltså inte, vilket den ofta gör inom idrottssammanhang, skolan med mera, ligga på att kritisera utan i stället finna och se de positiva delar som finns.

Finns ju alltid något positivt i allt, bara man har viljan att vilja se det.


Tyvärr är det så, i min uppfattning, att det ligger i människans natur att kritisera i stället för att vara positiv.

Det är märkligt eftersom alla egentligen vet att man stärks inte av kritik utan av positivitet.


Själv så startade jag med att börja föreläsa inom det mentala tänkandet inom idrotten och skolans värld, en värld där verkligen ungdomar mer och mer trycks ner i stället för att bli stärkta i sin roll i att tro på sig själv och sin omgivning. Dessa föreläsningar gav mig ytterligare ett steg på vägen i mitt liv, ett mer stabilare och tryggare sådant.

Detta hade jag också stor nytta av i min bearbetning då jag vid ett tillfälle blev överfallen i en park och nästan blev ihjälslagen. Kunde tack vara min syn på livet och mig själv, samt bra vänskap runt mig, snabbt vända detta till att stärka mig själv ännu mer, vilket kändes bra.

GÖR NÅGOT FÖR NÅGON ANNAN

Själv så lever jag nu lite efter mottot att bättre dela med sig av det goda än att hålla det för sig själv.

Visst så vet jag att det låter så enkelt, vilket det inte alltid är, men det blir faktiskt vad man själv vill göra det till.

Självklart är jag inte heller felfri när det gäller situationer som uppstår, men det blir ju hur man sedan värderar dem, och där tycker jag att jag nått ett steg längre än tidigare. Försöker alltid att försöka finna det där lilla positiva , vilket faktiskt alltid finns med någonstans i allt man gör, oavsett vad som än inträffar.


Att finna detta är inte speciellt svårt, bara viljan att vilja göra det finns.

Viljan i oss är starkare än de negativa delarna vi har och tron på det vi egentligen vill är mycket starkare än vi tror, vi måste bara ha den där rätta viljan att plocka fram den.

Kanske det är så att du själv mår bättre om du väljer att göra något positivt för någon annan? Jag lovar att så är fallet!

ALLT HANDLAR OM VÄNSKAP OCH VILJA

Jag har ofta fått höra en mening ur bibeln där det sägs något i likhet med:

Vad du vill att andra skall göra för dig, skall du också göra för andra


Ord som jag under många år aldrig speciellt mycket reflekterade över.

Tror nog att alla faktiskt vid något tillfälle hört dessa ord, i någon form, i något sammanhang eller vid någon plats.

Fast precis som jag gjorde i början så stannade vi inte upp och lyssnade på vad orden egentligen står för.

Ord som kanske har större betydelse än vad man egentligen tror.

Fast kanske det är så att vid nästa tillfälle du stöter på denna mening igen så skall du stanna upp och "ta in orden", fundera vad de egentligen står för och se att de verkligen kan ge dig något. Det gjorde det för mig.

Kanske det är på just detta viset som också dina "gömda" positiva och inspirerade levnadsglada sidor kan träda fram ännu mer.


Och glöm inte heller att ett hej eller en klapp på axeln till någon kan betyda mer än du tror.

Du bestämmer trots allt själv hur du vill leva ditt liv och hur du vill stärka andras. Allt handlar bara om lite vänskap och vilja.


FOTO: Micael Svensson  

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0