amazingfloorball - Micael Svensson

Det är mycket snack i Boråsområdet om ett så kallat Borås United FC just nu, och oavsett vad man tycker om det så är det i alla fall ett stort samtalsämne i staden jag jobbar i.
Jag har fått mycket förfrågningar om att skriva lite och tycka till om denna så kallade ”satsningen Borås United” inom innebandy i Boråsområdet, men har hela tiden avböjt att kommentera detta.
Allt handlar om en satsning som gäller sammanslagningar av föreningar emellan, detta för att nå ett högre mål och utveckla innebandyn mer.

Att förstå sig på att någon önskar ett bättre samarbete klubbar emellan i Boråsområdet är ju glasklart. Jag ser massor utav fel och hur föreningar motarbetar varandra, detta då jag jobbar på innebandygymnasiet i Borås.
Men att bygga upp en "elitförening" på allra bästa sätt är inte enkelt och det krävs mycket mer än att "bara dra igång".

Som stad, och med tanke på hur stor staden är, så är det faktiskt RENT PINSAMT att inte Borås har något lag i någon högre serie idag. Detta borde faktiskt vara rimligt.
Ett Herrlag och ett Damlag i var sin div 1 serie samt en bred och professionell ungdomsverksamhet med ett fantastiskt bra juniorallsvenskalag borde absolut vara möjligt.
Men då måste ju samarbete och en bra moral finnas, och det finn det inte idag tyvärr.

Föreningarna motarbetar varandra alldeles för mycket för att detta skall kunna bli en verkligenhet tror jag, och det talas alldeles för mycket skit om varandra och ”kastas för mycket smuts hit och dit”.
Man smutskastar hellre än understödjer verkar det som ibland.

Men eftersom jag har elever på innebandygymnasiet i Borås från olika föreningar så tror jag verkligen att möjlighter finns till ett samarbete och att möjligheter i staden finns till en elitversamhet, men då behöver ALLA "stridsyxor" grävas ner först, och frågan är om alla verkligen vill detta, TROR INTE DET!

 
I de frågor jag fått på min blogg i att skriva om vad jag tycker om denna verksamhet så tänkte jag i stället ta tillfället i akt att göra på följande sätt i stället:

Jag ”leker med tanken” att JAG fick sätta ihop min egen grupp av personer runt detta lag, och även om de är personer som jag aldrig skulle kunna tro att de ens kan tänka sig att arbeta ihop så tror jag att MITT LAG SKULLE SE UT SÅ HÄR:
(OBS! De jag tagit ut är de personer som JAG anser gör sig bäst på olika områden ! OBS!)
*Tar även sist i texten ut laget som jag tror skulle, redan nästa säsong, då vara det lag som för upp detta Borås United några kliv, detta innan laget fylls på med fler yngre och "hungriga spelare".
Tror att de lag som tagits ut, med spelare som finns inom Boråsområdet och omnejd, så skulle en serieseger direkt kunna infrias, oavsett om det varit div 2 eller 3*


Ordförande: Måste bli någon som faktiskt INTE har med någon förening att göra i "det inre" Boråsområdet just nu. Måste vara en person utifrån som förstår sig på Föreningsanda, utvecklingsdelar samt utbildning och momenten runt detta. Han behöver också vara en bra person på att styra upp saker så det funkar.

I Boråsområdet , eller dess närområde kan jag inte säga att jag direkt känner någon som skulle kunna inta den STARKA ordföranderollen, kanske möjligen en person jag haft god kontakt med i Fritsla IF, vilka jag för övrigt har mycket goda erfarenheter utav som en bra föreningsmänniska, detta då jag lett ledarutbildningar där ute. Personen är = GERTH HANSSON

En annan person kanske också skulle kunna vara en person som kan ”slå näven i bordet” och tala om vad han tycker och tänker, och som jag tror skulle kunna få en god ordning, och som kanske skulle kunna funka bra som ordförande är också = MARCO KEINÄNEN

DESSA TVÅ SKULLE OCKSÅ KUNNA STYRA EN ”ELITFÖRENING” TILLSAMMANS MOT RÄTT MÅL, DET SKULLE NOG FUNKA BRA. Detta med hjälp från styrelsegruppen så klart.



Resterande styrelsegrupp: En grupp av personer som kan tillföra en del i en styrelse och som kan ha bra åsikter och som kan vara med och få ”ordning i föreningen” , alla på sina lite olika sätt. =
MONICA SKOGLUND, JUHA JÄÄSKÖ, ANDREAS LIA och PEKKA SIPILÄ

För att kunna få en så kallad ”elitverksamhet” att också gå runt på ett bra sätt, med allt vad detta innebär så behövs det driftiga personer som:

• Har en VILJA att få fram saker och ”skapa” något bra
• Ha det där extra som krävs för att locka och jaga sponsorer
• Ha en energi som krävs för att jobba med lotteriverksamheter och allt som krävs runt denna del.
• Som kan prestera något bra när VILJAN och PRESTATIONEN i en ”elittänkande” förening måste få ordning på saker runt ekonomiska bitar och ”jakten på detta”.

I mitt tycke finns det bara 2 personer som skulle kunna jobba med denna del och som skulle kunna få detta att fungera och nå GODA RESULTAT, vilka skulle ge föreningen de resurser det krävs =
PETER HELLSÉN och HÅKAN JOHANSSON




SENIORANSVARIGA, Sportchef, HERRSIDAN: De som skall styra och se till så det funkar, i samverkan med tränarstaben, och ta fram kontrakt, kontakta spelare, se till att träningar fungerar och att lagen har det bra med mera. Ordet Sportchef används ofta så vi får väl förgylla denna person med denna titel. Tror att han skulle ordna detta riktigt bra om han fick ”jobba sig in i det” och ”bli varm i kläderna” på ett bra sätt under en tid. = TOMAS TRYGG


Senioransvarig tränare, herrsidan: Behöver vara 2-3 ledare som kan varandra, förstår varandra, tänker på ”lite olika sätt”, men som ändå skall kunna jobba ihop.
Finns bara två personer i hela området jag ser skulle klara detta, finns inga andra alls med i dessa beräkningar. De personer har den KVALITÈ som krävs för att nå framåt och utveckla en grupp till något mot en högre nivå, dessa är =
JOAKIM APPELQVIST och LARS ENGWALL


Senioransvarig tränare, juniorallsvenskan samt A-pojklaget: Behöver också vara personer som kan det som de sysslar med och vet vad de talar om. De skall också kunna utveckla unga spelare och få dem att dra åt samma håll. Här ser jag UTAN TVEKAN också bara två personer som jag hade ”anställt” direkt om jag velat ha 3 kompetenta ledare till ett juniorallsvenskalag =
OLA JOHANSSON, TOBBE JANSSON och DANIEL ANDERSSON


Ungdomslagen, pojksidan: Här krävs ju hur mycket duktigt folk som helst, och det finns också hur många lag som helst som skulle behöva bra ledare i sin utvecklingsfas. Några ledare som jag tror skulle kunna göra underverk med yngre lag på pojksidan är personer som jag tror har det som krävs för att jobba med yngre spelare. Jag tror att om dessa personer går in för ett sådant jobb så skulle det bli väldigt bra.Nedan har jag listat några av de jag hade velat se som ungdomstränare på pojksidan i en ”ny förening”, samt vilka de skulle jobba ihop med =  
MATTIAS SKÖLD/CHRISTIAN OLAUSSON, JÖRGEN JOHANSSON/STEFAN RISBERG,
JONAS GUSTAVSSON/MAGNUS KOSKI, PETTER ULLMAN/JANI LASSILA,
CHRISTER AVLUND/MICHE KEINÄNEN, BOSSE ANDRÉN/JONAS MALMBERG,
ANDERS CAVRAK/ANDERS DAHLGREN/RONNIE JOHANSSON,
BJÖRN SIVEDAHL/KIMMO SIEVÄNEN

Tror att dessa ledarkombinationer skulle göra ett utmärkt jobb med sina ungdomslag och att dessa lag skulle utvecklas i massor. Fler lag och ledare skulle nog visserligen behövas men kan inte tyvärr lägga krut på att ta fram mer än dessa ledarpar.


SENIORANSVARIGA, Sportchef, DAMSIDAN: De som skall styra och se till så det funkar, i samverkan med tränarstaben, och ta fram kontrakt, kontakta spelare, se till att träningar fungerar och att lagen har det bra med mera. Ordet Sportchef används ofta så vi får väl förgylla dessa personer med denna titel. Det blir nämligen 2 stycken på damsidan. =
JOAKIM ERICSSON och JOAKIM HOLMBERG

Senioransvarig tränare, damsidan: En svår situation där det behövs ledare som kanske tjejerna från de olika lagen inte riktigt känner till, eller känner till men ej haft som ledare tidigare. Behöver vara en grupp på minst 2 tränare/ledare som har mycket utvecklingskunskap bakom sig och som har det där extra som finns i viljan för att vilja ta gruppen framåt. Här har jag ett alternativ som jag tror skulle funka, och som jag tror skulle kunna få tjejerna i Boråsområdet att ta ett par kliv till framåt =
JUHA RÄSENEN och FREDRIK PETTERSSON

 
Utvecklingsgruppen, äldre tjejer: Behöver vara en tränargrupp på 2 kompetenta ledare som kan utveckla tjejer till bättre damlagsspelare så småningom. Någon utav dem behöver också ha spelat på högre damlagsnivå samt vart tränare på ”högre” damlagsnivå. Här ser jag bara två alternativ också =
EMMA LINDBERG och ANDERS PERNSÄTER


Utvecklingsgruppen, yngre tjejer: Här behöver man flera riktigt bra kompetenta ledare i att få ut mycket utav yngre tjejgrupper och som kan utveckla dessa på ett bra sätt. Kommer att finnas flertalet flickgruppen, men DE TVÅ grupper som kommer strax under äldre flick borde ha ledare som kan hantera detta bra. Hur uppdelningen dessa ledare emellan hade vart går jag inte in på =
MAGNUS JANSSON,JONAS MÖLLER, RIKARD VESTRE, EMMA BJERDÉN, JESSICA OLAUSSON


Kioskverksamhet och matcharrangemangsdel: Här behövs det personer som lägger ner sin själ i att ordna med matchprogram, ordna med kiosk, sekretariat, lotterier med mera på matcher. Dessa personer ser jag som klara när det gäller en sådan verksamhet =
TORBJÖRN NILSSON, LARS BRISSMAN, SUSS ANDERSSON, HANS ARVIDSSON, HANS GUSTAVSSON


BORÅS UNITED 2010
Truppen som jag tror skulle kunna föra Boråslaget direkt upp en serie, detta om det blir en satsning nästkommande säsong, vilka en del vill. (om jag fattat det hela rätt).
Laget är den STORA A-truppen, de andra många hungriga unga spelarna kommer slussas upp men också spela i en juniorallsvenska samt ett U-lag:

(Tror att dessa med rätt tränare och satsning skulle kunna bli ett perfekt ihopspelat lag)

Målvakter: (3) Jonas Larsson, Mikael Finnskog, Ludwig Almqvist

Backar: (8) Kristian Lukacevic, Magnus Koski, Måns Bergenzaun, Adam ”Konsum” Carlsson, Pontus Jääskö, Per Strand, Gabriel Svensson, Viktor Pettersson

Centrar: (5) Henrik Kuusela, Niklas Skoglund, David Lust, Filip Johannesson, Calle Claesson

Forwards: (10) Johan Magnusson, Joakim Karlsson, Christian Olausson, Pethri Huttula, Karl Hansen, Johan Hansen, Mikael Proohf, Daniel Lundh, Mattias Sköld, Peter Enhörning

NU ÄR DET ALLTID SÅ att man säkert missat en del personer som många anser borde finnas med, och så kan kanske vara fallet, men frågan jag fick var att skriva lite om vad JAG TYCKER, HUR JAG TÄNKER och HUR JAG ser på en sådan här verksamhet.

Hoppas läsningen var okej i alla fall, oavsett vad du tyckte.
Har du änså tagit dig hit ner så har du i alla fall läst igenom och då var det kanske inte så dåliga tankar ändå, eftersom du hade säkert slutat tidigare annars i så fall.

Att IF Elfsborgs, fotbollsklubben nummer 1 i Borås och Västergötland, och ett utav de bästa fotbollsklubbarna i Sverige, skulle ha startat innebandy är inte riktigt sant, fast en mycket intressant tanke är det väl.

Tänk om IF Elfsborg i Boråsområdet varje år hade haft ett juniorallsvenskalag dit de allra bästa spelare i den åldern de skall vara i får komma på ”try outs” för att se om de kanske kan ta plats i en 20 mannatrupp.
Efter det att juniorallsvenskan sedan är avklarad och färdigspelad kan spelarna åter bege sig tillbaka till sina ”egna innebandyföreningar”.

Jag tror att detta hade vart en rent lysande idé.
Tror att detta skulle kunna vara enda lösningen till att få ett riktigt slagkraftigt juniorallsvenskalag som år efter år kan ta sig till den så kallade stora ”Innebandyfesten” och slutspel i Sverige, i alla fall för Boråsområdet.
Som det är idag funkar det inte, att 2 Boråslag har juniorallsvenska och 1 till 2 andra föreningar i samma region funderar på att också anmäla sig.
Det är bättre att de bästa samlas på ett ställe, Boråsområdet kan få visa upp vilka fantastiska unga innebandyspelare det finns i stadens område och så får de stora klubbarna äntligen upp ögonen för Boråsområdet!

Nu är nog chansen ändå väldigt lite för att något sådant skulle ske och jag ser den som mer eller mindre OMÖJLIG, jobbar i Borås på innebandygymnasiet där och ser tyvärr hur klubbarna i området i stället ”tar ut varandra” mer än de vill samarbeta och genomföra något riktigt stort och bra.

 
IF ELFSBORG + INNEBANDY = SANT

Det var som sagt inte tal om att föreningen skulle starta en innebandysektion eller ett lag, utan det var faktiskt så att jag fick äran att träna detta lag i innebandy (!) under ett pass i Boråshallen, vilket var riktigt kul.

Upplägget blev följande:

1:1) Grunduppvärmning i löpfas med olika uppvärmningsövningar för kroppen

2:1) Passning och mottagningsövning i tempo och accelerationsfas

3:1) Målvaktsuppvärmning på halvplan , 2 sidor
3:2) Halvplansövning, 2 sidor: Uppvärmningsskott med fokus och koncentrationsmoment
3:3) Halvplansövning, 2 sidor: Passningsdel och avslutningsmoment
3:4) Halvplansövning, 2 sidor: Sidoskott och vridningslöpningar med tempotryck

4:1) Helplansövning: Passningar i tempofaser och direktskottsavslutningar
4:2) Helplansövning: Tempofaser med mottagningsmoment och 1-1 situationer

5:1) Helplansövning: Spelutvecklingssituation 3-2 och spelvändning med målvaktsutspel

6:1) Speldelen i 3 lag där fokus endast låg på spel utan taktiska direktiv

Passet kändes bra och spelarna jobbade faktiskt hårt och intensivt, och det svettades rejält på många håll.

Flera utav spelarna höll en betydligt bättre innebandyklass än vad jag trodde och måste säga att en kille som Martin Ericsson hade det som behövdes för att vara en bra innebandyspelare, fast spel på någon högre division hade det dock ändå inte räckt till. Han var klart den bäste spelaren utav samtliga.

Emir Bajrami var också en spelare som hade en hel del klubbteknik och tempo i sig, fast skärpan i avslutningarna var väl kanske inte den allra bästa ibland, där hade det allt behövts slipas lite till!

En som var riktigt rolig att ha med på passet var Mathias Florén, vilken hela tiden kommenterade sina lagkamrater på ett sätt ”med glimten i ögat” och som lyfte hela passet på ett mycket positivt vis. Han var en riktig pådrivare och en person som jag tror tillför massor lagmässigt i IF Elfsborg.

Under momenten vi genomförde så small det riktigt gott mellan varven, och IF Elfsborgs målvakt Andreas Andersson fick flera gånger känna på hur det var att stå i mål ”på riktigt” i innebandy. Andreas har faktiskt spelat i IBK Alingsås en gång i tiden så han var inte helt oduglig utan man såg att det fanns ”innebandyrutin” i hans sätt att agera som målvakt mellan stolparna.

James Keene hade ett par härliga avslut men också avslut som man undrar lite hur de egentligen var möjliga att genomföra, ens om man försökte med det.
Ett utav hans skott satt nämligen högt upp på matchtavlan där siffrorna brukar stå, och ni som har vart i Boråshallen ni vet att denna tavla sitter högt upp i hallen, och då menar jag högt upp (!!!). Så måste säga att sätta ett skott där upp är kanske mer en styrka än svaghet, fast eftersom det var uppvärmningsskott så kanske man kan ta skottet för en ganska "ofokuserad handling" (hahahaha).
Dock var herr Keene en riktigt härligt typ och han tyckte om innebandy, vilket han aldrig hade provat på tidigare.

 


Att ha fått genomföra ett pass med IF Elfsborg och lett dem i ett innebandypass var en rolig del och ett ”avbräck i vardagen” som kändes helt rätt och riktigt kul!

Som IFK Göteborgare, vilket jag så klart inte berättade under passets gång, så får jag ändå önska laget lycka till nästa säsong, dock inte för mycket bara, Blåvitt är fortfarande den stora ”fotbollskärleken”!
Detta innebär att den signerade tröjan som jag fick utav IF Elfsborg med största sannolikhet INTE hamnar på väggen hemma! Men en kul gåva och ett minne som man ändå får spara.

 
De bilder som togs i hallen under passet kan vara kul att plocka fram vid något tillfälle och visa för fotbollsälskande gulsvarta kompisar, detta så de får vara lite extra avundsjuka!
Skall se om jag också kan få ut dem här på sidan vid något tillfälle!

Återigen har man haft föreläsning tillsammans med en utav de mest betydelsefulla personer inom innebandyn någonsin, ja kanske den allra värdefullaste utav dem alla, nämligen Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist.

Calle Ahlqvist, ”Innebandyns fader” och grundaren utav företaget Unihoc, är en mycket sympatisk och bra person och det är en ära att samarbeta med honom varje gång.

Nedan följer en intervju, ”hyllningsintervju, med Innebandyns Fader , Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist!

Något som jag som idrottsmänniska reagerat över under åren är att det finns många föreningar, spelare och ledare där ute som allt för oftast genomför saker och ting på helt fel sätt.
Visst är det väl så att ingen är felfri, men man kan ju alltid bli bättre, beroende på HUR mycket MAN VILL utvecklas vill säga.
Däremot så ser man, och hör man, säsong efter säsong praktexempel på ren idioti, vilket jag ibland kan tycka är rent beklagligt.
Nedan ser du tre (3) exempel på några moment inom idrottsvärlden där jag ofta tycker att många handlar helt fel, skall försöka förklara vad jag också menar med dessa saker.


•• Idiotiska målsättningar
•• Ursäkter för spelare som är vinnarskallar
•• Omöjliga matcher och motståndare


Märk väl att dessa tre saker ändå bara är ett axplock av mycket som det surras om just nu, eller framförallt innan själva matchsäsongen drar igång på allvar.
TRE saker som används negativt och som påverkar de mentala tänkandet mer än du faktiskt tror.
Saker som med andra ord sätter rejäla "käppar i hjulet" för både laget som helhet men även för den individuella spelarens utveckling.


IDIOTISKA MÅLSÄTTNINGAR


På den höga elitnivån, oavsett vilken idrott vi än talar om, så kan jag mycket väl förstå att en målsättning är riktigt hög och att det kanske inte finns något annat än vinst som gäller, men VARFÖR följer "småföreningar" med i denna målsättning, och framförallt ungdomslagen i dessa föreningarna?

Under mina år har jag hört skräckexempel på hur föreningar sätter sina målsättningar för truppen och laget. Det kanske snarare är så att ledarna och vissa grupper borde gå en "målsättningsutbildning", detta för att i stället kunna stärka spelare och förening än att SÄTTA PRESS på den, och minska den mentala styrkan om saker och ting inte skulle fungera.

Finns föreningar idag som endast sätter upp en enda målsättning, VINNA SERIEN, vilket är riktigt korkat i mitt tycke, för vad vet exempelvis laget som satt upp detta mål om följande saker:

•• Motståndarnas nyförvärv
•• Motståndarnas tränartillsättning
•• Motståndarnas försäsongsresultat
•• Klubbens säsongsutveckling

Med mera …….

FÖRMODLIGEN INTE SPECIELLT MYCKET, ELLER HUR?

Hur kan man då sätta upp en enda målsättning med sitt lag, den att vinna serien. Det innebär ju att om laget skulle efter någon månad ligga i botten så skall man helt plötsligt förändra målsättningen med mera, något som tar kraft av laget, de individuella spelarnas mentala tänkande samt mycket mer.
Helt plötsligt så fanns ju inte målsättningen kvar som man satt upp och kämpade så mycket för från början, den rann ut is anden direkt inledningsvis.

Se i stället till att sätta upp en DELMÅLSÄTTNINGAR där flera olika moment för varje spelare skall kunna ge en utveckling, och på så vis stärka spelarens självförtroende ju längre in i seriespelet och säsongen man kommer.
Sätt även upp några så kallade RIMLIGA lagmålsättningar där ni i laget har saker som ni skall uppnå tillsammans i gruppen, vilket stärker gruppens utveckling som helhet.

Först efter detta kan man sätta upp en HELHETSMÅLSÄTTNING,där kanske ändå inte en serieseger behöver vara det stora målet. Sätt i stället upp målet att finnas med i toppen eller ”slåss om seriesegern” som mål. Någon som förmodligen är enklare att jobba emot än ”att vinna serien”!

Att vara med i toppen och slåss kanske är en bättre målsättning att sätta upp än den om att bara vinna serien. Slutar laget 3:a så kanske man då inser att man gjort en bra säsong ändå. Har man dock satt upp målet att vinna serien är ju helt plötsligt en tredjeplats inte speciellt bra.
ALLT HANDLAR OM HUR VI SÄTTER VÅRA MÅLSÄTTNINGAR!

Något att tänka på inför seriestarten nästa säsong kanske?



URSÄKTER FÖR SPELARE SOM ÄR VINNARSKALLAR


Att gång på gång behöva befinna sig på olika idrottsplatser där unga killar och tjejer (framförallt killar) surnar till och kastar saker, klagar på sina medspelare eller funktionärer, eller bara svär och beklagar sig i allmänhet är jag otroligt trött på.
Trött på detta framförallt för att det finns IDIOTISKA LEDARE som bredvid står och talar om för alla andra att det inte är något att bry sig om för personen i fråga har bara en STOR VINNARSKALLE.
DET ÄR JU PRECIS DETTA DENNA PERSON INTE HAR!

En spelare som trycker ner sig själv, får laget att prestera sämre genom att kasta ur sig korkade kommentarer eller som underpresterar för att han/hon är sur FÖRSTÖR JU FÖR ETT HELT LAG , eller hur????
ÄR DET VERKLIGEN EN VINNARSKALLE?????

Är inte den RIKTIGA VINNARSKALLEN han som:
•• Biter ihop
•• Peppar sina lagkamrater i motgång
•• Peppar sig själv i motgång
•• Jobbar och sliter alltid i alla situationer

DETTA ÄR I ALLA FALL FÖR MIG VINNARSKALLEN NUMMER ETT!
Utan tvekan!


OMÖJLIGA MATCHER OCH MOTSTÅNDARE

Alltid hör man hur lag och spelare, individuella idrottare eller ledare som resonerar om sina respektive motståndare, oavsett om det är i ett seriespel eller under en turnering.
Ordet OMÖJLIGT är ofta då ett väl använt ord, ett ord som vi kanske skall lägga ifrån oss under dessa situationer i stället.
För finns det verkligen saker som är omöjliga?
Självklart säger någon eller en massa någon annan, men finns det verkligen det, TÄNK EFTER!

Skall vi ta idrotten som ett exempel så är det faktiskt så att inget är omöjligt, även om vi ofta och mycket under åren blivit istoppade att det ena rekordet är omöjligare än det andra.
Ändå slås det ju någon gång, förr eller senare, eller hur?
Detta innebär ju att det faktiskt inte var omöjligt!
Fast eftersom vi har intalat oss det, och alla andra så mycket, så har ju resultatet, matchen eller rekordet tillslut nästan blivit omöjligt att uppnå, för att alla TROR DET!
Detta tills det dyker upp någon smart människa som bestämt att inget är omöjligt!
Härligt att lyssna på sådana personer, och se dem lyckas med de dem gör!


För tänk på att oavsett vilket lag du spelar mot, vilken hall du befinner dig i, vilken spelare du har framför dig eller vilket resultat det blev senast så finns alltid chansen till att lyckas här och nu.


FÖR INGET ÄR OMÖJLIGT, DET OMÖJLIGA TAR BARA LITE LÄNGRE TID ATT UPPNÅ!

Straffar har alltid fått folk att dra lite extra på ögonen, skruva sig i fåtöljerna samt applådera lite extra. En snygg, lurig, "extraordinary", avancerad eller bara rent grym straff skapar alltid extra runt en match eller ett mästerskap.

Själv har jag en hel del minnen vad gäller speciella straffar eller snygga sådanan, men tyckandet skiljer sig alltid mellan olika personer.

En speciell straff, utanför innebandyn, som jag minns är en inom handbollen, detta då vår nuvarande förbundskapten Staffan Olsson bjöd på en så kallade snurrstraff 1986:

I klippet på straffen så ligger även ett välkänt fotbollsmål också med, årets mål 1986, från min absoluta största fotbollsidol genom tiderna, nämligen Marco Van Basten.

Bara att njuta:

http://www.youtube.com/watch?v=JvMEie3riG4

Snurrstraff a´la Staffan Olsson ser man inte ofta inom handbollen längre, utan det enda som egentligen är likvärdigt från 1986 är vår förbundskaptens frisyr.

Inom innebandyn har det också bjudits på massor av fina straffar under de år som innebandyn, härskat, regerat och växt. Alla har inte fångats på bild, men i minnena finns bilderna dock.

Nedan ser du 5 straffar som jag anser är bland de snyggaste, kaxigaste eller bästa inom innebandyvärlden, och som blivit filmade.

De ni kan se här är i alla fall ett "godisplock" av straffar ur innebandyvärlden:

Mitt "godisplock" av straffar att minnas!

Innebandystraffar att minnas:

1 = JOAKIM KARLSSON

http://www.youtube.com/watch?v=CgZ8Drr4Z54&feature=related

2 = DANIEL DALBJER

http://www.youtube.com/watch?v=yMmRuzbJN84&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=8IhzdeBiTVg

3 = PATRIK JÄGBRING

http://www.youtube.com/watch?v=TI8jWkDUI9s&feature=related


4 = MIKA KOHONEN

http://www.youtube.com/watch?v=SD4FmGQTXhE&feature=related

5 = JIMMIE SANBLOM

 http://www.youtube.com/watch?v=YyABxRnfPJQ&NR=1



FLER FAVORITSTRAFFAR ATT NJUTA UTAV:


PATRIK JONSSON

http://www.youtube.com/watch?v=2bJSc2jQSEA


XXXXXX  XXXXXXXX  (någon som vet vem det är som lägger straffen?)

http://www.youtube.com/watch?v=poHARquTi3M&NR=1


DANIEL WINBERG

http://www.youtube.com/watch?v=7pON0siBhUU

Under våren 2009 arbetade jag och en innebandyfanatiker i Tyskland fram ett koncept vilket skulle få innebära att 2 unga innebandyspelare från Västergötland skulle få en möjlighet att testa på livet som så kallat ”innebandyproffs” i Tyskland.

Viktiga delar i detta projekt var att spelarna skulle komma från mitt distrikt Västergötland, och att de skulle vara födda mellan åren 1988-1990, samt att de verkligen ”brann för sin innebandy”.

Viktigt var självklart också att killarna som blev utvalda skulle ha ”fötterna på jorden” och att de var villiga att spendera ett år av sitt liv i ett annat land, och en annan stad. Långt ifrån den trygghet de kanske hade skaffat sig hemma i Västergötlands område.

Efter ett tag bestämdes det att det blev 2 Boråskillar, Adam karlsson och Simon Schütte, som säsongen 2009-2010 fick äran att bege sig av till Wernigerode i Tyskland, och packa sin innebandytrunk för ett äventyr i Wernigerode Red Devils Unihockey Club.

Nu har det gått ett tag sedan killarna begav sig iväg och jag tänkte uppdatera lite hur det fungerar för dem där nere.

KILLARNA TRIVS I WERNIGERODE

Både Simon och Adam verkar ha anpassat sig bra i Wernigerode, en före detta DDR ort med vackra byggnader och härlig idyll.

Killarna är bosatta i en 3 rumslägenhet med fin utsikt över staden, men merparten av tiden förläggs ändå i Wernigerode Red Devils innebandyhall, eller på gymmet.

Killa har lägenheten helt fritt och är ”VIPkortsinnehavare” på gymmet, vilket innebär fri träning när de helst vill träna och kan.

-         Jag trivs verkligen bra här nere och känner att det är kul att spela innebandy igen, det kände jag inte alls i slutet av förra säsongen, säger Simon Schütte.

-         Föreningen har tagit väl hand om oss och det känns som en bra och trygg förening. Ibland känner man sig verkligen som ett ”proffs” när man bara glidit ner på stan, satt sig och fikat och tittat ut över staden, eller när det kommit upp sponsorer med ölbackar till vår lägenhet, säger Simon och skrattar.

GERMANY FLOORBALL OPEN, EN SUCCÉ

Under helgen 4-5 September spelade killarna med i Germany Floorball Open, där flera lag från både Tyskland, Schweiz, Polen och Tjeckien deltog.

-         Det gick riktigt bra och det var första gången som vi kunde spela lite mer avslappnat och inte var så nervösa. Visst är det så att man har lite ”prestationsångest“ ibland, detta då man kommit hit som Svensk och självklart fått krav på sig att prestera, berättar Simon.

De 4 första matcherna spelade Wernigerode Red Devils bra innebandy och både Simon och Adam var tongivande spelare under dessa matcher.

 
Red Devils – AZS Politechnika Wroclaw (PL)  4-2

Simon: 2 mål

Adam: 1 assist

Red Devils – SG Adelsberg Floor Fighters (GER)  5-1

Simon: 2 mål

Adam: 1 mål

Red Devils – Bivoy Extrajuni (CZ)  4-3

Simon: 2 mål

Adam: 2 assist

Red Devils – MFBC Wikinger Grimma (GER)  2-2

Simon: 1 mål

Adam: Deltog inte då han tyvärr blivit sjuk under turneringshelgens tredje match

Anmärkningsvärt är att i denna match låg Red Devils under, 1-2, fram till ca 1.30 återstod av matchen, då klev Simon in och satte 2-2!

Red Devils – UHC Bivoy (CZ)  0-5

Tyvärr kunde inte de båda svenska killarna spela matchen då SIMON drabbades av en skada och fick kliva av i början av matchen, och Adam låg fortfarande sjuk hemma i sängen i Wernigerode.

VINST I FÖRSTA HEMMAMATCHEN

Nu i helgen spelades första hemmamatchen i Wernigerode, och detta med Red Devils som nykomlingar i högsta ligan (Bundesligan) i Tyskland.
 

Båda killarna hade förmodligen lite premiärnerver och med ”galna” supporters på läktarna, vilka gapar, ropar och slår på sina trummor hela matchen igenom så är det extra nervöst att komma in i hallen som nyförvärv och försöka prestera en massa, speciellt också om man är från Sverige.

Publiken på nästan 400 stycken gör också att hela matchen blir till en riktig ”sambafest” där det ändå på ett sätt måste vara underbart att vara spelare ute på banan och höra sina supporters ”lyfta fram laget” i hallen.

Wernigerode Red Devils lyckades med att vinna matchen och tog sina 3 poäng i Bundesligastarten, vilket kändes riktigt skönt.

Nu kan killarna koncentrera sig på att bara spela avslappnat och lugnt i de andra matcherna, nu när de vet vad det verkligen handlar om.

Matchen som helhet blev ingen lyckomatch för Svenskarna, men det hade nog lite att göra med ”premiärnerver” vilket vi tidigare nämnde.
Simon Schütte satte ändå ett mål, vilket betydde ledning 4-2 i matchen, och han assisterades snyggt utav Adam Karlsson.

Nu blickar killarna bara framåt och vi kommer att med stor nyfikenhet följa ”Västgötaproffsen” i deras jakt på förnyat kontrakt för sitt Wernigerode Red Devils i Tyska Bundesliga.

”ALL HEDER ÅT DOMARNA” & TJECKIEN ETT LÄTTLÄST LANDSLAG

Innan jag ens börjar skriva något om helgen i Tjeckien och matcherna där mellan mitt Tyska innebandylandslag och det tjeckiska så skall jag slå ett slag för de DOMARE som fanns på plats under helgen i Tjeckien, Plzen:

STEFAN OLSSON och THOMAS HAGLUND från Sverige samt TERO FORDELL och LASSE VUOLA från Finland.

Stefan och Thomas är jag mer eller mindre alltid nöjd med, tycker faktiskt att de aldrig gör en dålig insats när de dömer. De vet vilken nivå de skall ligga på, de har en god dialog med spelare och ledare, de vet vad de talar om och man vet också när det räcker med ”gap och rop” eller ”tyckande”. Sådana domare skall ha all respekt och all kred de kan få.

Min respekt har dem i alla fall UTAN TVEKAN redan!

Skall jag sedan beskriva det finska domarparet, Tero och Lasse, så är det nästan så man får beskriva dem på följande sätt:

Intagit banan i Plzens Arenahall har 2 killar, vilka ser ut som de precis fyllt 14 år gjort, detta i sina gula domartröjor. Först tror man att det är 2 funktionärskillar från ett ungt pojklag som tagit sig in på planen, men det är faktiskt det finska domarparet som är ”placerade” där på banan.

Vid första anblicken undrar man om det är två så kallade föreningsdomare IFF sänt till Tjeckien från Finland,
MEN ACK SÅ FEL MAN HADE!

”De små killarna med de unga utseendet” formas under matchen mer i stället till:
”DE STORA KILLARNA MED OFANTLIGA DOMARKVALITEÉR”.

Jag är den första att ställa mig upp, om ingen gjort det tidigare, och applådera dessa finska killar, de är värd all den positivitet som de kan få, Dessa två VAR RENT UT SAGT ”VÄRLDSBRA”.

TJECKIEN, ett lättläst landslag

Under helgen som gick, 11-13 så begav jag mig som sagt iväg till Tjeckiska Plzen, detta för att genomföra en landslagshelg med det Tyska Innebandylandslaget.

Tyvärr fick ”mitt landslag” flera återbud pga skador eller andra personliga saker, vilket gjorde att en del av lagets så kallade ”stora stjärnor” försvann till denna helg.

Att det då också skulle vara just Tjeckien vi skulle komma att möta under helgen, i hela 3 matcher, kom att kännas lite sådär.

Tjeckien är ett av de 4 stora innebandynationerna i världen, och dit har ännu Tyskland långt att vandra. När man också fick veta vilken trupp Tjeckerna skulle komma att ställa upp med under helgen så skrämdes man något, spelare som Radim Cepek, MartinOstransky, Vojtec Skalik och Tomas Kafka med flera fanns med i truppen.

Det innebar att Tjeckien faktiskt kom till spel under helgen med sitt absoluta bästa manskap.

Frågan man nu ställde sig som förbundskapten var:

HUR SKALL VI NU LÖSA SÅ DETTA BLIR BRA?

I ”normala fall” borde ju deras trupp i jämförelse med vår trupp inför helgen, utan spelare med efternamn som Holtz, Gahlert, Muller, Mallwitz med flera, mer eller mindre ”slakta” det tyska herrlandslaget.

Men de tankarna skulle vi som var på plats snabbt komma att slå ifrån oss!

Att jag alltid försöker vara en vinnare och tror på det jag gör är något som följt mig under alla år, kanske ibland lite för mycket. Men jag är en tränare och coach som alltid tror att man kan slå vilket lag som helst bara man finner rätt taktiska lösningar och motståndarnas svaga punkter, för det finns alltid sådana.

Denna gång i Tjeckien så måste jag ändå erkänna att med facit i handen, och vilka spelare som fattades för oss, erkänna att uppgiften kändes rätt tuff. Också med tanke på vilka som fanns med i det Tjeckiska laget.

Det man nu i stället fick inrikta sig på var att försöka få sina spelare fokuserade så pass att oavsett vad resultatet stod på tavlan så skulle samtliga spelare känna att om de bara gjort 100 procent så skulle de vara nöjda.

 
Kapten Filip Wicher och hans mannar i landskamperna mot Tjeckien
i Plzen, 11-13 September 2009.

Första matchen under sena fredagskvällen slutade hela 2-12, vilket ändå kändes ganska bra, detta då vi som landslag faktiskt tyckte att vi spelat både bra och smart mot ett topprankat Tjeckiskt landslag.

Vad jag nu insåg var att det var ganska enkelt att läsa av det Tjeckiska lagets spel och taktik samt deras olika löpvägar och rörelser.

Jag bestämde mig därför att rita ner det jag upptäckt under match ett samt även lägga fokus på dessa detaljer och rita ner fler under match 2, allt för att vara mest förberedd inför match 3.

Under andra matchen så spelade vi i tyskland upp oss en hel del och med hjälp av taktik så kunde vi äntligen nå under det där dubbelsiffriga resultatet för motståndarna. 1-9 slutade matchen till Tjeckien, men nu var vi ändå på väg mot något riktigt bra och med hjälp av taktik så var det faktiskt stundtals rätt enkelt att stoppa de rödvita Tjeckerna.

Inför sista matchen så var saken klar, vi gick igenom all den taktik jag ritat ner och jobbat med under 2 matcher, och nu tog spelarna till sig all det som vi som ledarstab kunde ge dem. Spelarna var motiverade och trodde faktiskt på seger under den sista matchen, vilket kanske kändes lite logiskt orimligt, men inte helt omöjligt i alla fall.

Mycket fungerade bra under den sista matchen, och att vi som ett ”blåbärslandslag” (kallat av många där uppe i toppen) skulle kunna ge Tjeckien en match var nog ingen som hade räknat med. Slutresultatet 3-8 till Tjeckien kändes som en seger, och med bara 5 måls skillnad så var hela laget mer än nöjda när de åkte hem efter en lyckad helg i Plzen.

TJECKISKA TAKTIKEN måste jag säga var rent ut sagt hur enkel som helst att avläsa och jag var förvånad att de varken ändrade taktisk när vi läste av den eller att de faktiskt var så stressade och irriterade över att vi just stal boll av dem där vi talat om. Borde inte ett landslag på den klassnivån de befinner sig på enkelt kunna förändra sådana här saker.

Jag hade gärna velat möta dem igen, detta med vårt fulla manskap och med en hel del teori innan matchen om vart de Tjeckiska laget spelar boll, hur de löper, vart de tar avslut, vart de crossar samt hur de använder sina spelare på olika vis.

Känslan är att de kanske inte är omöjliga att rubba ändå!

En skön känsla som ger en styrka som förbundskapten för ett något mindre rankat landslag, långt ifrån topplagen.

Enda som jag verkligen kände skiljde landslagen åt var tempot i bollbehandlingen och farten i passningsspelet, taktiskt sett så var jag besviken på ett så högt topprankat landslag som Tjeckien!



Tysklands Herrlandslag under landslagshelgen i Tjeckiska Plzen.



ATT ORGANISERA OCH ARRANGERA = VÄRLDSKLASS
Något man lärt sig att uppskatta under åren är hur det Tjeckiska förbundet jobbar med sina arrangemang och hur bra det alltid blir.
Åter en gång så fick vi uppleva ett par mycket välplanerade, perfekt arrangerade och genomförda dagar och det finns inget att klaga på hur vi som Tyskt landslag blev mottagna av Tjeckien.

Perfekt boende, perfekt mat och lysande arrangemang gör att, om jag hade jobbat på en tidning hade jag gett det Tjeckiska förbundet en klar FEMMA (5:a) utav 5 möjliga poäng!




8-3 till Tjeckien mot Tyskland under landskamp i Plzen får ses
som ett mer än godkänt resultat av Tysklands innebandylandslag.

Västergötlands innebandyförbund = ”Rövslickeri” och falskhet

Då har man gått från att under alla år mer eller mindre ”skyddat” förbundet i sin hemdistrikt till att faktiskt äntligen få släppa detta och säga vad både jag och andra tycker och tänker.

Att ha fått vara runt ute i Västergötland och föreläsa och utbildat föreningar, gästträna ungdomslag, vara instruktör för seniorlag samt träffat styrelsefolk, gör att jag inser att alla de jag talat med alltid tycker eller tyckt att Västergötlands innebandyförbund inte skötts som det ska, MEN INGEN VERKAR HELLER VILJA GÖRA NÅGOT ÅT DETTA, vilket är det stora problemet!

Jag tror att det enda man skulle kunna göra är att STÅ UPP för det man tycker, VÅGA FRAMFÖRA DET och kanske också på det viset få de andra som tycker lika med sig, för så länge alla säger det ”bakom ryggen” på Västergötlands innebandyförbund når det heller inte dem de ska.
Och personerna som arbetar där håller varandra bakom ryggen till mer eller mindre 100 procent, eller som någon sa i en stad jag var i och gästtränade:
- För mycket "rövslickeri" bland förbundsfolket!

Jag förstår visserligen att de flesta inte heller vågar säga något eller heller inte vill göra detta då det alltid i dessa skeden slutar med att man missgynnas på olika sätt eller blir en ”bov i dramat”.

För visst är det så att har man för mycket bra idéer i Västergötland om vad som kan förändras plockas man snabbt ner på jorden eller bort från förbundet så långt det går.
Samma gäller om man har åsikter om hur saker bör skötas och ställer krav, då är man heller inte accepterad.

Flera personer i Västergötland, bland olika föreningar, har faktiskt till och med sänt in saker till vårt förbund där de haft väldigt goda idéer, har själv kopior på en del av dessa förslag, om hur man kan utveckla ungdomsinnebandyn i området med mera, men de har blivit totalsågade.
I ställer har dessa fått till svar att det är omöjligt att genomföra sakerna de föreslagit.

Tänker man så då är det väl dags att förnya lite kanske, eller?

TÄNK PÅ DETTA: 

Det är faktiskt föreningarna som röstar fram personer som skall vara våra förtroendeingivande personer och då får vi också ta smällen utav resultatet utav detta. Det man skall tänka på är att det faktiskt också är föreningarna själva som kan ordna upp och förändra det som de inte heller tycker fungerar, ALLT HANDLAR OM ATT VÅGA OCH VILJA FÖRÄNDRA!

Det som behövs är ett samarbete och att föreningarna lyssnar av varandra mer och bättre.

På ett ställe jag föreläste så hade redan en grupp på denna ort, eller till och med i detta område föreslagit att det skulle startas en slags ”FÖRENINGSGRUPP”, en grupp som för föreningarnas talan mot de saker de anser att förbundet gör fel.
Jag tror nog att detta skulle fungera och skulle nog om det kom till en sådan utan tvekan ställa mig bakom den.

Distriktslagsljuget och att inte hålla vad man lovar

Jag har själv ett ganska bra exempel på att Västergötland missköter sina kontakter gentemot personer som hjälper dem och stödjer dem, ett väldigt bra exempel faktiskt.

Under flera år har jag jobbat som distriktstränare i vårt distrikt, utan att ens ha fått en enda krona för detta.
Det jag alltid arbetat för är ungdomarna och för att försöka ge dem den bästa utvecklingen jag kan ge dem.
Jag själv är definitivt inte en ledare som kan allt (det har jag inte och kommer aldrig att påstå), och hade jag kunnat allt hade jag förmodligen slutat för längesedan, ingen är fullärd och ingen kommer någonsin att bli fullärd heller.
ALLA kan dock jobba mot en bredare utveckling, vilket är viktigt, bara viljan finns där!

Västergötlands innebandyförbund påtalar varje gång att som ledare kan man få utbildningar betalda eller kurser man vill gå i stället för betalning för sitt distriktslagsengagemang, vilket verkar väldigt positivt.
Men jag har vart tränare och distriktskapten vid 8 tillfällen nu (9 kan det vara, har nästan slutat att räkna dessa) och inte vid en enda gång har de hjälpt till eller godkänt den kurs man vill genomföra efteråt.
MÄRKLIGT MEN SANT!

Visst säger många, och undrar varför man då egentligen ställer upp gång på gång, och det kan jag förstå. Problemet är att det inte handlar om förbundet i detta skede utan som jag skrev tidigare, om DE UNGA LOVANDE SPELARE VI HAR I VÄSTERGÖTLAND.
Man vill SJÄLVKLART gärna stå bakom dessa och både utveckla och utbilda dem på bästa tänkbara sätt.
DET ÄR DÄRFÖR MAN JOBBAR, för ungdomarna, inte för de som ”bossar och slickar röv på varandra" (ett uttryck!).

Orden man skriver känns väl kanske till viss del lite väl hårda, och heller inte speciellt trevliga, men typexemplet och botten nåddes denna säsong och den som gick.

Föregående säsong så var vi 3 ledare runt Västergötlands P17 lag, distriktslaget P17 Västergötland, Daniel Andersson, Peter Larsén och jag.

Vi blev insatta som ledare under en 2 årsperiod, detta för att kunna forma och leda laget under 2 SM på bästa tänkbara sätt. Då kunde man jobba både mot utveckling och goda resultat med de stabila och unga killarna.
Att vi är de perfekat ledarna är något som jag absolut inte vill säga, men viljan att hjälpa till och understödja hade vi, men dock lite för mycket åsikter och klagomål på det som felade, vilket kanske inte var eller är så konstigt egentligen.

Under SM 2009 gick det mesta fel och nedan följer ett urval vad som inträffade:

·         Busschauffören hade inte blivit tillsagd VART laget skulle bo, hur man tog sig dit eller vad som hände när vi kom fram = DETTA FICK VI LEDARE LÖSA
 

·         Uppdelningen och avcheckningen av boendet hade inte ordnats så HUR spelarna skulle bo och HUR det skulle funka var inte planerat = DETTA FICK VI LEDARE ORDNA MED VÅRA LAG PÅ PLATS 

·         När vårt material så som OVERALLER och T-SHIRTS delades ut hade INGEN KOLL på vilka storlekar som beställts av spelarna. Att de storlekar spelarna beställt heller inte fanns kändes också konstigt = DET VAR VIKTIGARE ATT KLÄ DE ANSVARIGA PÅ PLATS ÄN SPELARNA, vilken var en bedrövlig känsla att känna!
 

·         MATINKÖP hade missats vilket gjorde att spelarna vid ett par tillfällen inte fick mat i tid innan matchspel = SÅDAN FÅR INTE BARA HÄNDA!
 

·         UTLOVADE ledarmöten och avlyssningsmöte av förbundet efter SM, detta för att summera hur allt fungerat UTLOVADES = NÅGOT SOM ÄNNU INTE GENOMFÖRTS!

Jag ska nog inte fortsätta med fler punkter för då får sig nog bara fler och fler ett gott skratt då de kanske får läsa ännu värre saker. 

VAD HÄNDE DÅ MED ALLT DETTA SOM NÄMNDES OVAN:

Problemet med det som hände var att detta verkar ha hamnat på förbundet, i en skrivelse, att det är vi ledare som har för mycket åsikter om att det inte fungerar bra, att vi ställer för höga krav samt att vi inte har en kvalité som krävs för att leda sådana här grupper, elelr som någon sa:
 

-          Ni har för mycket samlingar och det är för seriöst, det funkar inte!

Man undrar genast om det inte är seriöst och utvecklande ett distriktslag skall vara, och får man inte ha åsikter eller ställa krav hur skall man då kunna uppnå det mål förbundet själva sätter upp = MÄRKLIGT!

Ännu mer patetiskt är väl just det att man UTAN LEDARNAS VETSKAP, Daniel Andersson, Peter Larsén och mig själv, inte meddelar att man inte tänker eller vill fullfölja det man utlovat, utan skiter i det och bara planerar något nytt!

Vi tre börjar i stället planera upp säsongen 2009-2010 för P17 distriktslaget i Västergötland med sporthallar, träningsperioder, moment samt även att 2 SSL spelare kanske tänkt komma och vara med och kanske gästträna laget vid något tillfälle.
Detta tillsammans med att vi också funnit en sponsor som var bered att sponsra både flick och pojklaget med kostnaden för overaller, uppvärmningströjor och hoodtröja med mera, ett så kallat VÄSTGÖTAPAKET.
VILKET NU INTE ALLS KOMMER BLI AKTUELLT, EFTER ATT VI BERÄTTAT HUR ALLT FUNKAR!

NU FICK MAN I STÄLLET PÅ ANDRA VÄGAR VETA ATT VI VAR BORTPLOCKADE OCH NYA LEDARE REDAN INSATTA.

Till och med ledare i Göteborgsregionen var tillfrågade, flera stycken där till, för att leda Västrgötlands distriktslag P17,vilket känns ännu märkligare.

Självklart så var det inte till 100 procentigt säkert att jag hade kunnat vara med och genomföra denna säsongs distriktslag P17 (har lite mycket med annat!), men att man inte fick tala om det själv utan bara blev behandlad som man blev känns inte bra utav ett förbund.

Förbundet borde åtminstode talat om VAD som hänt, HUR det gått till och VARFÖR det blivit som det blivit! 
Hade man fått ett ärligt svar om vad som hände och vad som inträffat så hade man bara kunnat acceptera situationen och "ta den", och detta utan problem. Men att bara ignorera några som ställt upp till max är något som inte är acceptabelt!

Både Peter Larsen och jag själv har faktiskt skrivit mail till förbundet och de ledande personerna runt detta, inkluderat ordförande, MEN ALDRIG ENS FÅTT ETT ENDA SVAR ELLER TELEFONSAMTAL TILLBAKA.
(Kan för övrigt berätta att det skrivits mer än 1 mail!)

ATT MAN OCKSÅ RING OCH BLIVIT BORTKLICKAD ELLER ATT DE ANSVARIGA EJ SVARAR I TELEFON NÄR MAN RINGT KÄNNS RENT UT SAGT OPROFFESIONELLT OCH MYCKET LÅGT”, nästan lägre än Glocalnet", hade säkert någon sagt, och JA DET KAN VI NOG TALA OM ATT DET ÄR! 

SÅ HÄR BEHANDLAR MAN INTE FOLK SOM ARBETAR OCH SLITER FÖR UNGDOMAR OCH SPELARE I VÄSTERGÖTLAND!

Att vi 3 som ledare haft för mycket åsikter om hur det fungerar och att vi ställt krav på HUR ett distriktslag skall skötas på ett utvecklande sätt förstår man = DET ÄR NÄMLIGEN PRECIS DÅ I DET SKEDET MAN BLIR BORTPLOCKAD!

Lider inte speciellt mycket själv utav det men tycker synd om att vi lade ner så mycket planeringstid på att jobba för säsongen 2009-2010 och att Peter och Daniel, kanske på egen hand (om jag hade tackat nej) inte fick chansen att köra ett UTLOVAT år ytterligare.
Tror de faktiskt var 100 procent inställda på detta (vet att de var det!)

 ATT VIBF SEDAN BARA IGNORERAR HELA PROCESSEN, INTE BESVARAR NÅGOT UTAV DET, DET ÄR JUST DETTA SOM GÖR ATT MAN BARA VILL GE ALLA EN ”SPARK I RÖVEN” OCH TALA OM FÖR DEM ATT:

Så här behandlar man inte folk som stöttar och hjälper till eller som har jobbat och slitit för VIBF!

VI står självklart bakom årets spelare och hoppas och önskar dem GOD LYCKA, även de nya ledarna hyser vi ingen agg emot utan hoppas de skall lyckas, och framförallt inte uppleva samma falskhet som vi gjorde. 

Alla vi ledare , inkluderat mig själv, drar självklart inte alla över en kant, vi nämner heller inga namn, utan de som gjort fel VET förmodligen hur de har agerat (annars är det något fel!!)och man hoppas att några med ”lite extra hjärnceller” vågar stå upp för det som är bra och jobba mot större professionalism!

Hoppas på en god säsong 2009-2010!

·· Hur en träning på bästa sätt bör genomföras

·· Hur barn i den ålder där ledaren är tillsatt fungerar

·· Hur man når bäst resultat på exempelvis övningar eller i spelet

·· Hur man skall genomföra träningar mot ett SYFTE

·· Vilket mål, röd tråd eller ledord som finns just för gruppens ålder och hur man skall jobba mot denna del

·· INTE krångla till övningarna i yngre ålder

·· INTE ha LÅNGA KÖER så väntan på att genomföra sitt moment tar för lång tid

·· UTNYTTJA planens STORLEK och YTA så mycket som möjligt

·· Ungdomarna skall vara i RÖRELSE mer än de är stilla under passet eller spelets genomförande

ETT "PROFFSLIV" I TYSKLAND

Under våren 2009 så arbetade jag och en annan "innebandytokig" kille, i Tyskland, fram ett så kallat "proffsprojekt" där 2 unga killar från Västergötaområdet skulle få möjligheten att bli så kallade "innebandyproffs" i Tyskland under en innebandysäsong, 2009-2010.

Tillsammans jobbade vi fram sponsorer, lägenheter, sponsormaterial, ekonomisk ersättning med mera, vilket skulle kunna komma att ge de utvalda killarna en bra känsla när de väl anlände till Tyskland.
Var ju bra om de verkligen kände att de var just "innebandyproffs", när de väl anlände.

Vi kommer förhoppningsvis att försöka jobba vidare med detta projekt även kommande säsong och hoppas då att vi får äran att sända ner 2-3 nya intresserade unga "Västgötaspelare", vilka vill känna på ett riktigt innebandyäventyr säsongen 2010-2011. "Sökningen" har redan inletts!

Killarna som denna säsong fick åka ner till Tyskland och som packade sina resväskor var två Boråskillar, Adam Carlsson och Simon Schütte, födda 1990. Resan gick till staden Wernigerode.




Wernigerode, Tyskland.

De båda killarna har nu börjat att anpassa sig en del i sin nya stad Wernigerode, och i sin nya klubb Wernigerode Red Devils, nykomlingar i Tyska Bundesliga.

-          Ja man har väl börjat komma in i det lite bättre nu, men det tar nog ett tag till innan man helt anpassar sig, berättar Simon Schütte.

Adam Carlsson känner att det börjat bra och tror att det kommer att bli en bra säsong och ett litet "äventyr".

-          Detta blir en kul sak att ha gjort med sin innebandy och det är få förunnat att få den här chansen. När jag fick denna möjlighet så var det glasklart att jag skulle ta den. Blir nog ett äventyr det här och man hoppas verkligen att det blir en bra säsong.

Killarna har fått en så kallad sponsorlägenhet, en trerummare med utsikt över Wernigerode, träningskort under en hel säsong på ett gym, fritt träningsmaterial som klubbor, overaller med mera samt en del andra fina förmåner.

Att de har varandra och en lägenhet som har plats för både var sitt rum samt ett rum där det kan spelas en del tv-spel med mera i är ett måste för att få lite tid att rinna iväg samt att kunna komma till ro i den nya innebandystaden.

-          Eget rum är skönt, och det är bra att lägenheten är så pass stor att vi kan röra oss i olika rum också, man vill ju inte gå på varandra hela tiden, säger Adam och skrattar.

-          Hade vi inte vart 2 stycken som fått möjligheten så hade man nog aldrig gett sig av, det är en trygghet att vara två stycken här nere, menar Simon.

De båda hoppas att de får spela tillsammans i en formation i laget och att de också på det viset skall kunna visa upp att de håller en god innebandyklass.

-          Man vill ju hjälpa laget att hänga kvar i Bundesliga nu när de äntligen tagit sig hit, och vi skall verkligen försöka göra allt vi kan för att hjälpa dem med detta, säger killarna.

-          Vi två har spelat en hel del ihop hemma i Borås och det vore kul att få göra det även här nere. Vi finner varandra bra på planen och på så vis kan vi nog göra en hel del poäng i serien och cupen, berättar Simon.

De båda killarna har inte full koll på den Tyska innebandyn och kan väldigt lite om de andra lagen, men räds inte att möta nya ansikten, vara i ett annat land eller att bevisa att svensk innebandy fortfarande är den bästa i världen.

-          Klart att vi vill visa att vi håller en bra innebandyklass, och pressen har vi väl på oss redan då de andra lagen sett att Wernigerode Red Devils värvat 2 Svenskar till laget. Är man svensk eller finne här nere i Tyskland så förväntas det att man skall prestera, så det är väl bara att göra det, menar Adam.

-          Har ingen koll på de andra lagen alls, vet att Weissenfels är skyhöga favoriter till att vinna ligan och att vi börjar spela mot Döbeln, men inte så mycket mer. Tror att man kommer in mer och mer i det efterhand, säger Simon.

Wernigerode och dess innebandy är lite av ett "Warberg i Tyskland", innebandyn är väldigt populär i staden och det är mycket publik på matcherna. Publiken på läktarna hörs också väldigt mycket och det både bankas på trummor och sjungs en hel del.

När laget spelade kvalmatchen om att ta sig upp i högsta ligan, Bundesliga, så var hallen full och det fanns över 800 personer på läktarna.

-          Skall bli kul att kliva in i hallen första seriematchen och få ta emot publikens jubel. Hoppas verkligen vi kan prestera väl en sådan match och att vi kan bjuda supportrarna på lite mål och poäng, säger båda killarna.

De båda "Västergötakillarna" från Borås har alltså just nu inlett en ny innebandykarriär och påbörjat ett innebandyäventyr utöver det vanliga. Vi hoppas att här på bloggen kunna följa killarna ännu mer under året som går och vi önskar de båda stort lycka till i sin nya röda klubbdress, Wernigerode Red Devils.

ENGHAV & BÅSTAD = VILKEN UNDERBAR SOMMAR

Nu märks det verkligen på allvar att innebandyn är igång igen, och vilken sommar man har haft med de två "stora och tunga" sommarturneringarna, Enghav Cup i Kungshamn och Båstad Outdoor Open i Båstad.

ENGHAV CUP, en turnering där Boo Karlsson ligger bakom det mesta, och ser till att allt flyter på ett bra sätt.

Boo är alltid glad och trevlig och en perfekt person för att hålla i de "heta" trådarna i en sådan här sommartillställning i underbara orten Kungshamn/Smögen.

Det är alltid lika fantastiskt att besöka den lilla orten Kungshamn, ta båten över till Smögen (bryggan), och bara njuta av att man är på plats och kan kombinera innebandy med att samtidigt ha väldigt trevligt.

Att Boo Karlsson år efter år jobbar ihop ett bra koncept med Enghav Cup är kul, och jag hoppas man kan få äran att fortsätta spela här, för visst så går väl innebandy, sol, värme, varm hall och räkor ihop på ett bra sätt, eller?

En STOR ELOGE till Boo Karlsson för sitt sätt att alltid bemöta de lag som kommer till Enghav Cup.
Har du inte vart där anmäl er till Enghav Cup 2010!

BÅSTAD OUTDOOR OPEN, ja vad säger man, obeskrivligt kanske!

Vilken fantastisk turnering som spelas UTOMHUS på Centercourten och Bana 1 i Båstad.

När vädret också är som det var i år, i alla fall under merparten av helgen, så är det rent ut sagt FANTASTISKT!

Värmen trycker som aldrig förr, mycket folk på läktarna, nära till badet, grillning på kvällen och några "kalla" i baren.

Båstad Outdoor Open har det mesta man vill ha, om man verkligen vill fira den svenska sommaren, detta med sin innebandy samtidigt som man mår gott i värmen.

I år har jag inte bara mitt uppdrag i det Tyska Herrlandslaget utan kommer också att vara inhyrd tränare och coach i en del föreningar i Sverige och Europa. I en del blir det mycket gästträningar medan det i anda bygger mest på ledarutveckling och utbildning.

Distriktslag blir det inget av denna säsong i Västergötland, men det är en helt annan historia, vilken jag kommer att berätta här inom kort på bloggen om.
Den storyn skall bli intressant att både skriva och läsa om tror jag!

IBK Alingsås är en förening som jag åtagit mig att jobba mycket i denna säsong, och här är det Herrlaget som får mitt understöd 2-3 ggr/veckan, i snitt.

Det har känts kanonbra hittills och spelarna och föreningen har också jobbat och godkänt mitt koncept på ett bra sätt, vilket också gett resultat.

Tittar vi på de två stora och härliga sommarturneringarna som IBK Alingsås har deltagit i så känns det skönt at säga att laget verkligen "visat upp sig" på allra bästa sätt i båda.

En andra plats i ENGHAV CUP, efter finalförlust i SD mot Odelberg/Gustavsberg (Div1), detta med 1-2, och sedan förlust i semifinalen i BÅSTAD OUTDOOR OPEN, detta mot FC Helsingborg med 1-3.

Mer om detta kan ni som vill läsa om på IBK Alingsås egen hemsida , http://www.ibkalingsas.com.

Kul att det går bra och att man faktiskt i dessa turneringar visade att man inte bara var på plats och njöt av solen och atmosfären, utan att man också kunde visa upp ett gott innebandyresultat.

Nu går de flesta lagen in i sina hallar igen, och snart börjar väl kanske även ventilationssystemet fungera där inne, detta så att man åtminstone slipper ha varmare i hallen än vad det är utanför.

Floorball, Unihockey, Salibandy och innebandy är åter igång på allvar och nu rullar innebandybollen som aldrig förr!

Intervju med Fredrik Holtz

Tysken som blev Svensk poängkung

"Dalmasen" från Mora, Fredrik Holtz, och tillika tysk landslagsspelare och SSL spelare i Sverige, visade under säsongen 2008-2009 att man inte behöver spela i ett topplag för att vinna superligans poängliga.

Fredrik representerade 2008-2009 SSL laget Hide-a-lite Mullsjö AIS, vilka åkte ur Sveriges, och världens bästa, "elitliga", med bevisade ändå att han var "hetast i Sverige", detta med att göra hela 62 poäng under säsongen, fördelat på 30 mål och 32 assist.

Med sitt storspel i SSL och fantastiska blick för framspelningar och avslut blev det hela 62 poäng totalt för Fredrik Holtz, vilket faktiskt tar han in på en 5:e plats genom tiderna på herrarnas elitseriestatistik, poängligan. Endast de 3 spelarna Mika Kohonen, (107p 2000-2001 och 98p 2002-2003 ), Johan Andersson (89p 2003-2004) och Peder Bodén (78p 2001-2002) har gjort fler poäng under en säsong .

Fredrik hade en fantastisk säsong 2008-2009 och fick inte bara pryda sina "meriter" med en poängligamedalj utan även två ädla medaljer i VM i Tjeckien i December 2009.

Det Tyska landslaget, vilka Fredrik representerar, vann nämligen den så kallade B-poolen och slipper på så vis kvala in till nästkommande VM i Finland 2010. Förutom detta så slog även Fredrik till, som en poängkung sig bör, och visade att han faktiskt var så bra som alla trodde, han vann nämligen hela VMs poängliga för alla spelare totalt, vilken är en fantastisk styrka i sig.

Fredrik Holtz iklädd den Tyska landslagsdressen under VM i Tjeckien,
December 2009.



Envis tävlingsmänniska

För många så framstår Fredrik Holtz som den där aggressive, "kaxiga" och mycket attitydstarka spelaren, vilken ofta har "näsan i vädret", något som absolut inte stämmer i alla lägen.

-          Visst är jag en tävlingsmänniska och vill alltid vinna det jag ger mig in i, men för de som känner mig så vet de om att jag även är en mycket ödmjuk och lugn person, berättar Fredrik.

Envisheten och viljan är något som har tagit Fredrik långt, hela vägen till landslagsspel med Tyskland, samt också till en "superstarprofil roll" i Svenska SSL. Men tålamodet kan faktiskt svikta lite ibland.

-          Ja, envis är jag verkligen när det gäller att vilja prestera något, och tålamodet är inte det bästa ibland det är sant. Blir riktigt irriterad när jag inte vinner eller presterar det jag vet att jag kan.

Fredriks envishet har funnits med under hela uppväxten och detta tillsammans med att han fick mycket speltid och förtroende i Hide-a-lite Mullsjö AIS gjorde att han kunde bli Svensk poängkung i SSL 2008-2009.

Tysk innebandy på frammarsch

Fredrik tycker att tysk innebandy är på frammarsch och att det finns flera unga duktiga och hungriga spelare som kan bli riktigt bra i framtiden. Mycket skiljer dock fortfarande mellan Tysk och Svensk  innebandy men Fredrik tror att Tyskland kan lära sig mycket fram till VM 2010 samt under kommande världsmästerskap.

-          Tyskland har flera snabba och skottvilliga bra spelare men det som saknas i Tyskland är det taktiska spelet, vilket jag tror kommer att komma en del nu under 2009-2010, samt också under VM 2010. Som landslag har Tyskland massor att lära sig och jag tror VM kommer bli en bra "utbildning" för hela landslagstruppen och innebandylandet Tyskland som helhet.

Fredrik berättar vidare att han tror att de stora nationerna som Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien bara i stort sett kommer att gå och vänta på semifinalslutspelet, medan alla de andra länderna som deltar hela tiden kommer lära sig en massa saker innebandymässigt under gruppspelen.

-          Tror verkligen att det kommer vara så. Länder som exempelvis Tyskland, men ännu mer kanske Australien, Japan, USA (eventuellt Canada) och Singapore kommer att under gruppspelen, när de äntligen får möta de stora nationerna,  både få se och framförallt känna på vilken skillnad det är och vad som krävs för att spela på den absoluta världstoppens nivå.

Brodern har tagit SM GULD

Fredrik är inte enda stora innebandyspelaren eller fanatikern i familjen. Fredriks bror Kristian Holtz, vilken under några säsonger i Warberg IC faktiskt fick med sig ett SM-Guld hem till Mora, dit han senare återvände.

Kristian är också en person som Fredrik ser upp till mycket och som han mer eller mindre haft som förebild under många år.

-          Ja, Kristian är en speciell person för mig och en person jag respekterar högt. Har haft han som förebild under hela min uppväxt och min innebandykarriär. Har lärt mig mycket utav honom.

Kristian Holtz representerar även han det Tyska herrlandslaget och tillsammans är de båda bröderna två av Tysklands stora innebandyprofiler.

Både spelat för Sverige och Tyskland

Det har blivit landslagsspel, inte bara i Tyskland, utan faktiskt också i Sverige, för Fredriks del. Som juniorspelare visade nämligen Fredrik redan stor spelskicklighet och togs faktiskt ut till den Svenska juniorlandslagstruppen, som back.

-          Kul att även ha fått pröva på spel i svenska landslaget, men det är Tyskland som gäller nu och det trivs jag utmärkt med, känner en stor glädje när jag spelar innebandy för detta land, säger Fredrik.

Att Fredrik blev så bra innebandyspelare redan i ung ålder tror han beror en del på att han spelade mycket så kallad "gårdsinnebandy" på gatan utanför huset där han växte upp samt att han vågade ta klivet upp och både träna och spela med äldre.

-          Jag tror det är viktigt att dagens ungdomar, precis som vi gjorde när vi var unga, även spelar mycket innebandy och har kul med sporten på fritiden. Sedan skall man inte vara rädd för att både träna och spela med lite äldre killar, detta utvecklar en som innebandyspelar i massor.

Att man heller inte skall ge upp vid motgång i ung ålder är viktigt och Fredrik tycker att unga spelare som idag vill bli riktigt bra i framtiden skall tänka på följande:

Ta en motgång och gör om den till något positivt. Dra lärdom av det du misslyckades med, det gör dig till en vinnare nästa gång!

SNABBRUNDAN MED FREDRIK HOLTZ

Favoritmat: Grillmat och en god potatisgratäng

Favoritdryck: Coke (vanilla)

Favoritfilm: Män som hatar kvinnor

Favoritmusik: Tysk techno/trance

Bästa resmålet: San Fransisco, USA

Person du skulle vilja möta: Min morfar eller farfar

VISHETSORD från Fredrik Holtz:

ALLT är möjligt bara man har en vilja att vilja prestera något

Micael Svensson   amazingfloorball.com

The orange story of floorball, Part XIII

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Under våren 2005 hade det tagits ett beslut om att Nederländerna för första gången någonsin skulle anordna ett Nations cup under en helg, detta i November 2005. Det skulle komma att bli mycket jobb runt detta arrangemang, och till Nations cup helgen ville man ha med 4 herrlag, men också 2 damlag.
Tanken var att ett av de länder som skulle komma att anmäla sitt herrlag också skulle kunna ta med sitt damlag, detta så att även det Nederländska damlandslaget skulle kunna få visa upp sig under en sådan här viktigt tillställning.

Efter mycket planeringstid, slit med inbjudningar samt ett mycket gott förbundsarbete så stod det klar i början av september månad att det skulle komma att bli Frankrike, Belgien och Spanien vilka skulle ansluta till Nations Cup i November..

Det blev också Spanien som skulle komma att ta med sig sitt damlandslag för att även dessa skulle kunna få känna på landslagsspel i Nederländerna, detta i 2 matcher, 1 under lördagen och 1 under söndagen, mot det Nederländska damlandslaget.

Med länder som Frankrike, Belgien och Spanien på schemat, förutom då Nederländerna själva, var saken ganska klar, inget annat än seger i sin egen Nations Cup skulle komma att vara målsättningen.

Alla de andra 3 länderna skall logiskt sett inte ha någon chans mot Nederländerna, detta efter det att "de orange" haft en betydligt stabila utvecklingskurva än de andra nationerna under några år.

I november bar det av till en mindre stad, strax utanför den större staden Groningen, denna vid namn Hoogezand, ett trevligt ställe med trevliga människor och en mysig stadskärna.

Samtliga matcher under helgen skulle komma att spelas i en och samma hall och det var dit jag begav mig redan under fredagseftermiddagen, då jag anlänt till Nederländerna, detta för att hjälpa till lite med att se hur allt skulle fungera och gå till, samt även tala lite med intresserad media.

På plats i hallen mötte Hans Bootman, ordförande i det Nederländska innebandyförbundet upp, och han visade runt mig i hallen. Inne i ett rum fick jag också se den mycket vackra glaspokal som en sponsor hade sponsrat turneringen med, och vilken vinnaren av detta Nations Cup skulle få höja i skyn.

Fler och fler spelare anlände så smånigom och tillslut var även det Spanska landslaget, både herr och dam, på plats i hallen för en rundvandring.

Själv blev det samling med "mitt landslag" i ett av teorirummen, detta eftersom vi faktiskt skulle spela en match redan under sena fredagskvällen, dettaa mot det Belgiska landslaget.

Belgien blev en munsbit

Efter laguttagning, taktiska direktiv samt ombyte bar det av ut på hallens golv. Allt var mycket väl i ordningsställt och musik dunkade, flaggor var uppsatta och en del publik hade också hittat till hallen.

I början av första perioden, under 6-8 minuter, så bestämdes det att Nederländerna skulle testa några nya detaljer och sedan efter det köra på i sitt "normala spel". Allt detta bara för att successivt bygga upp något hela tiden, samt påbörja de nya små moment som kanske skulle komma att bli viktiga inför VM 2006 i Sverige.

Matchen startade inte speciellt bra för det Nederländska landslaget utan det var faktiskt Belgien som lyckades göra det första målet i matchen.

Spelarna i Nederländerna forstsatte ändå med att spela det taktiska spelet som var förbestämt och det var viktigt att få känna på lite nya taktiska delar. Efter cirka 6 minuter så började de flesta utav spelarna att komma in i den nya modellen med bolltransport på kanten, djup center och med backar som skulle komma löpande på sina kanter upp i offensiv zon. Målen började då också komma och laget valde faktiskt att fortsätta med detta nya spelet hela perioden ut.

Inför den andra och tredje perioden så gick "de orange" åter tillbaka till sin gamla spelmodell, detta trots ledning med 2-1 i matchen. Det märktes då redan att Belgien direkt fick problem och Nederländerna tog över spelet fullständigt. Det enda som belgarna lyckades få till var några sporadiska chanser under de sista 2 perioderna.
Matchen slutade så småningom i ren utklassningsdel till Nederländerna och med hela 10-1 på matchtavlan.
Detta gjorde att det nu var mycket nöjda landslagsspelare i det orange lägret.
Man hade fått en härlig start på denna egna turneringen i Hoogezand.

Lördagen bjöd på blandad kompott

Inför lördagsmatcherna så bestämdes det i den Nederländska truppen att man nu, efter att redan ha inkasserat en vinst, så skulle man åter jobba med den nya spelmodellen, fast denna gång under hela 2 perioder.
Laget var tvungna att få in detta spel och dessa taktiska moment, vilka nyttjades i och med detta spel, detta för att vara väl förberedd inför VM 2006 i Sverige i maj.
Här visste man att om det skulle kunna bli en medalj i VM i B-poolen så var laget tvungna att ha flera spelalternativ att falla tillbaka på, och det var läge att få ordning på det mesta redan nu.

Matchen mot fransmännen blev tuff och med det nya spelsystemet så var det svårt att få ordning på alla detaljer. Frankrike tog ledningen i matchen med hela 7-2 innan laget inför de sista 20 minuterarna åter skulle återgå till sitt "normala" spel.

Nu visste man att det skulle bli tufft att försöka komma tillbaka och vinna mot de blåklädda Frankrike, men man var villiga att försöka, och detta med att verkligen jobba på 100 procent hela vägen, oavsett hur det skulle komma att sluta.

Laget gick upp på fullplanspress med blockeringar i det centrerade spelet runt mitten, detta för att försöka få fransmännen att slå bort sina uppspel.

Taktiken lyckades bra och den sista perioden segrade faktiskt Nederländerna med hela 4-1, en fantastiskt bra insats. Tyvärr blev det dock förlust sammanlagt med 6-8 i matchen, men man hade nu ändå fått testa det man ville under helgen vilket gjorde att det nu bara var att köra full fokus på att vinna hela turneringen.   

Sista matchen under lördagen var den mot Spanien och om Nederländerna vann denna så skulle det komma att stå klart att laget skulle få spela finalmatch under söndagen, detta mot Frankrike eller Spanien, vilka båda slagit tillbaka Belgien.

Spanienmatchen blev mycket jämnare än Nederländerna faktiskt hade trott och när tre perioder var spelade så stod visserligen "de orange" som segrare, men detta endast med 5-4.

Nu var det i alla fall klart att det blev finalmatchspel under söndagen vilket gjorde att de flesta av spelarna lämnade hallen, glada och positiva, för lite mat inne i staden.
Några stannade dock för att se damlandslagets match, denna mot det spanska damlandslaget.

Själv blev det att sitta med på en presskonferens, en enkel sådan och sedan lite mat i staden tillsammans med ordförande i det Nederländska innebandyförbundet och domarna i turneringen.

Efter denna måltid så var det dags att bege sig till hotellet för vila, sömn och laddning inför morgondagen, detta då guldmedaljen i den egna Nations Cup turneringen nu skulle infrias.

Glädjevrål i Hoogezand

Söndagen började underbart med en härlig morgon efter en bra nattsömn, och jag kände mig verkligen laddad inför dagens uppgift, att coacha landslaget till seger i sin egen Nations Cup turnering.

Väl på plats i hallen så var det även laddade spelare som mötte upp. Vi fick reda på att Spanien slagit Frankrike tidigare under morgonen och att det då stod klart att vi åter skulle få spela match mot Spanien, fast denna gång i en finalmatch.

Innan vår match så spelade återigen det Nederländska damlandslaget en match mot Spaniens damlandslag, och redan under denna match hade det börjat strömma till lite folk till hallen.

När det väl var dags för final så hade hallen fyllts bra med publik och de två landslagen marscherade in i hallen.
Det blev uppställning inför de 2 nationalsångerna och sedan presenterades även finallagens spelare och en Line-Up.

Det var härlig stämning i hallen och man kände att man njöt över att vara förbundskapten i detta skede.

Matchen blev också en njutning och Nederländerna spelade en bra innebandy. Man bjöd på fina kombinationer i offensiv zon och skapade massor av målchanser. Det ven bollar i stolparna och några i ribban, detta samtidigt som den spanske målvakten spelade fantastisk innebandy mellan sina stolpar. Visst så hade han en del tur med stolparna och ribban men man skall heller inte ta ifrån han den insatsen han gjorde. Det var mer eller mindre spel mot ett mål under 50 minuter i matchen, men målvakten i Spanien räddade de rödklädda spanjorerna gång på gång.

Slutsegern skrevs tillslut till 5-4, men detta med mersmak för de Nederländska spelarna. Kändes som att Nederländerna var närmare 6, 7 eller 8 än Spanien 5. Det enda som rädda Spanien i matchen var alltså deras målvakt, vilken också fick pris som matchens bäste spelare.

Efter matchen fick den Nederländska lagkaptenen Paul Arens höja prispokalen, en specialskapad, sponsrad och framtagen statyett, i luften och då var det mycket glädjevrål både på planen och läktaren i hallen i Hoogezand.
En underbar känsla, och jag rös i hela kroppen.

Alla goda rysningar och känslor tog jag med mig hem till Sverige igen och med de olika taktiska testade detaljerna vi genomfört under helgen så kändes det nu att VM i Sverige var nära, och att en medaljchans där faktiskt var möjlig.
Mer möjlig än jag faktiskt tidigare någonsin hade känt.

PARKEN INTOGS AV DEPECHE MODE

I all innebandyns "sommarverksamhet" där utomhusträningar, föreläsningar och gästtränarpass står på olika scheman så var det i alla fall dags för mig att igår, tisdag 30 juni, bryta mönstret och gå på en konsert, detta i Danmark.
(Skönt också efter 1 veckas Sport Camp arbete samt en helg i Holland)

Konsert i Parken, fotbollslaget FC Köpenhamns hemmaarena, var platsen och bandet som uppträdde var DEPECHE MODE, en grupp som följt mig under mina uppväxtår och som alla kategorier är mitt absoluta favoritband när det väl kommer till kritan.

Gjorde min 19 Depeche Mode konsert igår, men hoppas jag ska kunna nå 20 strecket innan gruppen "går i graven".

Satsar redan på en konsert till våren 2010.

Konserten var fantastisk och det blandades gammalt och nytt och trycket inne på arenan var enorm stundtals, speciellt under låtarna ENJOY THE SILENCE , QUESTION OF TIME, NEVER LET ME DOWN AGAIN och STRIPPED.

Det var också något magiskt över sista låten, WAITING FOR THE NIGHT, och då stod man bara och njöt och inandades den underbara Depeche Mode luft som fanns på arenan.

Låtlistan från kvällen på parken i Köpenhamn, Danmark:
Fann även på youtube lite länkar till låtar där någon lagt ut inspelade sådanan från gårdagen i Parken.
 

In Chains

http://www.youtube.com/watch?v=tUc3lqHprzw

Wrong

http://www.youtube.com/watch?v=L2GaCnAiuvo

Hole To Feed

http://www.youtube.com/watch?v=QhcrxKFsnFg

Walking In My Shoes

http://www.youtube.com/watch?v=JkfXjrKtbss

Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=iyLR1M0q0i8

It's No Good

http://www.youtube.com/watch?v=HFe6oqtjD_8

A Question Of Time

http://www.youtube.com/watch?v=RwCBHP4cocc&feature=related

Precious

http://www.youtube.com/watch?v=fsLzVhAC-JA&feature=related

Fly On The Windscreen

http://www.youtube.com/watch?v=4dBtfeoXM8I

Little Soul

http://www.youtube.com/watch?v=DxmdQZaR1GI

Home

http://www.youtube.com/watch?v=nRFAS9FAvk8

Come Back

http://www.youtube.com/watch?v=3msaH1ET56s

Peace

http://www.youtube.com/watch?v=SvdyV5SYjpw

In Your Room

http://www.youtube.com/watch?v=1wgNA78RoSw

I Feel You

http://www.youtube.com/watch?v=ZJtd6GFEnyQ&feature=related

Policy Of Truth

http://www.youtube.com/watch?v=VQn0VxSjGDk&feature=related

Enjoy The Silence

http://www.youtube.com/watch?v=vc52Dpo8QQ8&feature=related

Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=KeReEaL0prw

Never Let Me Down Again

http://www.youtube.com/watch?v=_GQkPlKNkRM&feature=related

Från Parken:  http://www.youtube.com/watch?v=3qGiFFAmbhE

 
Encore 1:

Stripped

http://www.youtube.com/watch?v=ZuPuInAMajI

Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=pdYKJMm81lw

Master And Servant

http://www.youtube.com/watch?v=2Au9i7-xMPo&feature=related

Strangelove

http://www.youtube.com/watch?v=50uh33-XKz4&feature=related

 
Encore 2:

Personal Jesus

http://www.youtube.com/watch?v=7ZEuzxM3_Uk&feature=related

Waiting For The Night  

Publikum elskede Depeche Mode, som nok gengældte de københavnernes varme følelser, men en halvvissen sætliste med for mange nye og gamle numre uden kvalitet, saft og kraft forhindrede den helt store, magiske aften.

Af Thomas Søie Hansen
Tirsdag den 30. juni 2009, 23:13

Få lande elsker Depeche Mode så højt, som vi gør i Danmark. Selv om den engelske synthrocktrio ikke har solgt mere end 18.000 eksemplarer af deres seneste album, dette års "Sounds Of The Universe", står der alligevel 40.000 forventningsfulde fans og tripper i Parken denne tirsdag sommeraften.
 

Kl. 21.00 entrer hovedpersonerne scenen, guitarist og sangskriver Martin Gore klædt i sølv fra top til tå, sanger Dave Gahan helt klassisk i sort. Også Andrew Fletcher er med, men som på plade spiller han heller ikke live en nævneværdig rolle, han er Gores bedste ven og bandets kassemester og praktiske gris, det er hans job i Depeche Mode. I aften har han solbriller på.

Selv om Depeche Mode har de første 30-40 sange, der er bedre i kataloget, insisterer de på at lægge ud med materiale Sounds..." Det er deres ret. Parken jubler, ikke meget. Mange af høflighed. Kun de 20 første rækker har en fest fra første tone. Men vi ved alle sammen, at bedre tider venter. Med det in mente, var der faktisk ganske megen knald på andet koncertens andet nummer, "Wrong".

I fjerde nummer vågner hovedparten af Parken til dåd og stemmer i omkvædet: "Try walking in my shoes, you'd stumble in my footsteps". De ville vi, hver og en, hvis vi havde været gennem de år på en rock'n'roll-cocktail af heroin, kokain og alkohol, som lagde Dave Gahan død i to minutter tilbage i halvfemserne.

Han nyder responsen, danser rundt med mikrofonstativet og hæver det i strakte arme over hovedet i sejrsrus. Jublen stiger til endnu et nyk til en tung, bastant udgave af "It's No Good", Parken stemmer kollektivt i og Gahan, allerede nu med maveskindet blottet, pisker og pisker stemningen op med sine abrupte primaludbrud:, "Yeah", "Come On".

Depeche trumfer med den rigtig gamle klassiker, "A Question Of Time", nu er alle med og Gahan hvirvler rundt med sit stativ og nyder hvert sekund. Her er han i modsætning til i lørdags på Stade De France på hjemmebane. Jeg så også den koncert og det faktum, at et veloplagt publikum kan gøre en markant forskel selv for så stort og garvet et orkester. Når det er sagt har Depeche Mode spillet ganske mange gange og meget bedre på dansk grund.

Efter tre kvarter stiller Martin Gore sig bag mikrofonen og synger en følsom "Little" soul kun ledsaget af klaver. Desværre overdøver snakken det ellers fine afbræk i koncerten. De kunne have fortsat, sat festen i endnu højere gear, men på den anden side kan man ikke fortænke Gore i at kræve sin ret. Det ellers højlydt snakkende publikum er anderledes modtagelige og tilmed deltagende, da manden bag et af de sidste tre årtiers største hitkataloger fortsætter i samme stil med den smukke "Home".

Dernæst arriverer Gahan igen med de småskidte, syntetiske rockere "Come Back" og "Peace" på tungebåndet. Sidstnævnte forsøger Gore/Gahan at gøre til al sang, men de insisterer alt, alt for længe og lige lidt sker der.

Endelig, tænker man helt ned i maven, tændes et dunkelrødt lys bag de herrer og lejesvende. Det er signalet til "I Your Room", som fungerer overraskende godt live. Det var her koncerten i Paris i lørdags skiftede fra halvskidt til magisk. Det sker ikke her, men i minutterne efter vågner Parken så småt på ny under en højpotent, metallisk rockdemonstration i den stemningsfulde "I Feel You". Den går direkte i storetå og mellemgulv.

Den fjerlette popsang "The Policy Of Truth" følger, det er svært ikke at lade sig indfange af den charmerende melodi, selv om den stinker langt væk af en svunden æra. Og så sker det, præcis som i Paris, præcis som altid, "Enjoy The Silence", har Depeche Mode skrevet et bedre nummer, ikke ifølge de 40.000 skrighalse, som må kunne høres helt i Skovshoved, Valby og Kløvermarken. Tonerne nærmest svæver ud igennem højttalerne og direkte ind i hjertet på folket. "Come On, let's hear you sing," opfordrer Gahan. Det behøvede han ikke. Et er ikke engang en specielt god version af mesterværket, men det er sekundært. Alle strækker sig et par millimeter frem for at komme tættere på scenen. De bliver der under poprockeren "Never Let Me Down Again" og kaster på opfordring fra scenen deres udstrakte arme frem og tilbage i regnbuebevægelser.

Herefter er det i første omgang slut for en foreløbig godkendt koncert, men langt fra en fremragende koncert. Mon ekstranumrene kan indhente lidt af det tabte terræn?

Klassikeren "Stripped" gør sit, en lettere opdateret og uvant tung version af "S/M-firserhymnen "Master And Servant" klinger mest af alt af tom tidslomme. Den var god engang, det er den ikke længere. Så kan Dave Gahan skrige den nok så meget på vej, men lige lidt hjælper det. Til gengæld er der discofest i Parken under en skøn, skøn "Strangelove" inden Depeche Mode igen trækker luft.

Til aftenens andet øjeblik af storhed, "Personal Jesus", der bærer på halvfemsernes mest klassiske rockriff. Musikalsk er det forrygende og så ondt at betonen i Parken må give sig i samme takt som den østrigske lejesvend Christian Eigners stortrommeslag. Desværre leverer Dave Gahan ikke en af sine mindeværdige øjeblikke i samme moment.

Slutteligt ender koncerten helt fremme på scenefremspringet. Side om side synger aftenens to hovedpersoner: stemmen Gahan og den musikalske kreatør Gore, duet på balladen "Waiting For The Night To Come" i skæret af lightere og mobiltelefoner. Et smukt snapshot af de to legenderne at tage med hjem og huske på til næste gang.

Fick en fråga av en deltagare i en grupp jag föreläste för, detta för några dagar sedan.
En fråga som gällde om jag hade vart med om något i livet som stärkte mitt mentala tänkande, detta eftersom det var just detta som mitt föreläsningspass handlade om.

Jag berättade då om händelsen som stärkte upp min mentala styrka och varför jag började arbeta som föreläsare inom dessa delar.

Tidigare skrev jag en krönika om denna händelse, vilken är presenterad på min hemsida också, men kan lägga ut den här igen, kanske är någon som kan ta åt sig något eller lära sig något i alla fall, vilket man alltid kan hoppas.

Får också önska alla TREVLIG SOMMAR, speciellt ni som faktiskt just också tänkt att ha EN TREVLIG SOMMAR!

Döden gav mig mental styrka