amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball, Part XIII

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

  

Under våren 2005 hade det tagits ett beslut om att Nederländerna för första gången någonsin skulle anordna ett Nations cup under en helg, detta i November 2005. Det skulle komma att bli mycket jobb runt detta arrangemang, och till Nations cup helgen ville man ha med 4 herrlag, men också 2 damlag.
Tanken var att ett av de länder som skulle komma att anmäla sitt herrlag också skulle kunna ta med sitt damlag, detta så att även det Nederländska damlandslaget skulle kunna få visa upp sig under en sådan här viktigt tillställning.

  

Efter mycket planeringstid, slit med inbjudningar samt ett mycket gott förbundsarbete så stod det klar i början av september månad att det skulle komma att bli Frankrike, Belgien och Spanien vilka skulle ansluta till Nations Cup i November..

Det blev också Spanien som skulle komma att ta med sig sitt damlandslag för att även dessa skulle kunna få känna på landslagsspel i Nederländerna, detta i 2 matcher, 1 under lördagen och 1 under söndagen, mot det Nederländska damlandslaget.

Med länder som Frankrike, Belgien och Spanien på schemat, förutom då Nederländerna själva, var saken ganska klar, inget annat än seger i sin egen Nations Cup skulle komma att vara målsättningen.

Alla de andra 3 länderna skall logiskt sett inte ha någon chans mot Nederländerna, detta efter det att "de orange" haft en betydligt stabila utvecklingskurva än de andra nationerna under några år.

I november bar det av till en mindre stad, strax utanför den större staden Groningen, denna vid namn Hoogezand, ett trevligt ställe med trevliga människor och en mysig stadskärna.

Samtliga matcher under helgen skulle komma att spelas i en och samma hall och det var dit jag begav mig redan under fredagseftermiddagen, då jag anlänt till Nederländerna, detta för att hjälpa till lite med att se hur allt skulle fungera och gå till, samt även tala lite med intresserad media.

På plats i hallen mötte Hans Bootman, ordförande i det Nederländska innebandyförbundet upp, och han visade runt mig i hallen. Inne i ett rum fick jag också se den mycket vackra glaspokal som en sponsor hade sponsrat turneringen med, och vilken vinnaren av detta Nations Cup skulle få höja i skyn.

Fler och fler spelare anlände så smånigom och tillslut var även det Spanska landslaget, både herr och dam, på plats i hallen för en rundvandring.

Själv blev det samling med "mitt landslag" i ett av teorirummen, detta eftersom vi faktiskt skulle spela en match redan under sena fredagskvällen, dettaa mot det Belgiska landslaget.

Belgien blev en munsbit

  

Efter laguttagning, taktiska direktiv samt ombyte bar det av ut på hallens golv. Allt var mycket väl i ordningsställt och musik dunkade, flaggor var uppsatta och en del publik hade också hittat till hallen.

I början av första perioden, under 6-8 minuter, så bestämdes det att Nederländerna skulle testa några nya detaljer och sedan efter det köra på i sitt "normala spel". Allt detta bara för att successivt bygga upp något hela tiden, samt påbörja de nya små moment som kanske skulle komma att bli viktiga inför VM 2006 i Sverige.

Matchen startade inte speciellt bra för det Nederländska landslaget utan det var faktiskt Belgien som lyckades göra det första målet i matchen.

Spelarna i Nederländerna forstsatte ändå med att spela det taktiska spelet som var förbestämt och det var viktigt att få känna på lite nya taktiska delar. Efter cirka 6 minuter så började de flesta utav spelarna att komma in i den nya modellen med bolltransport på kanten, djup center och med backar som skulle komma löpande på sina kanter upp i offensiv zon. Målen började då också komma och laget valde faktiskt att fortsätta med detta nya spelet hela perioden ut.

Landslagsspelaren Adrian Mom i action under matchen mot Belgien.

Inför den andra och tredje perioden så gick "de orange" åter tillbaka till sin gamla spelmodell, detta trots ledning med 2-1 i matchen. Det märktes då redan att Belgien direkt fick problem och Nederländerna tog över spelet fullständigt. Det enda som belgarna lyckades få till var några sporadiska chanser under de sista 2 perioderna.
Matchen slutade så småningom i ren utklassningsdel till Nederländerna och med hela 10-1 på matchtavlan.
Detta gjorde att det nu var mycket nöjda landslagsspelare i det orange lägret.
Man hade fått en härlig start på denna egna turneringen i Hoogezand.

Lördagen bjöd på blandad kompott

  

Inför lördagsmatcherna så bestämdes det i den Nederländska truppen att man nu, efter att redan ha inkasserat en vinst, så skulle man åter jobba med den nya spelmodellen, fast denna gång under hela 2 perioder.
Laget var tvungna att få in detta spel och dessa taktiska moment, vilka nyttjades i och med detta spel, detta för att vara väl förberedd inför VM 2006 i Sverige i maj.
Här visste man att om det skulle kunna bli en medalj i VM i B-poolen så var laget tvungna att ha flera spelalternativ att falla tillbaka på, och det var läge att få ordning på det mesta redan nu.

Matchen mot fransmännen blev tuff och med det nya spelsystemet så var det svårt att få ordning på alla detaljer. Frankrike tog ledningen i matchen med hela 7-2 innan laget inför de sista 20 minuterarna åter skulle återgå till sitt "normala" spel.

Nu visste man att det skulle bli tufft att försöka komma tillbaka och vinna mot de blåklädda Frankrike, men man var villiga att försöka, och detta med att verkligen jobba på 100 procent hela vägen, oavsett hur det skulle komma att sluta.

Laget gick upp på fullplanspress med blockeringar i det centrerade spelet runt mitten, detta för att försöka få fransmännen att slå bort sina uppspel.

Taktiken lyckades bra och den sista perioden segrade faktiskt Nederländerna med hela 4-1, en fantastiskt bra insats. Tyvärr blev det dock förlust sammanlagt med 6-8 i matchen, men man hade nu ändå fått testa det man ville under helgen vilket gjorde att det nu bara var att köra full fokus på att vinna hela turneringen.   

Sista matchen under lördagen var den mot Spanien och om Nederländerna vann denna så skulle det komma att stå klart att laget skulle få spela finalmatch under söndagen, detta mot Frankrike eller Spanien, vilka båda slagit tillbaka Belgien.

Spanienmatchen blev mycket jämnare än Nederländerna faktiskt hade trott och när tre perioder var spelade så stod visserligen "de orange" som segrare, men detta endast med 5-4.

Nu var det i alla fall klart att det blev finalmatchspel under söndagen vilket gjorde att de flesta av spelarna lämnade hallen, glada och positiva, för lite mat inne i staden.
Några stannade dock för att se damlandslagets match, denna mot det spanska damlandslaget.

Nederländera möter Spanien i Nations Cup i Hoogezand, November 2005.

Själv blev det att sitta med på en presskonferens, en enkel sådan och sedan lite mat i staden tillsammans med ordförande i det Nederländska innebandyförbundet och domarna i turneringen.

Efter denna måltid så var det dags att bege sig till hotellet för vila, sömn och laddning inför morgondagen, detta då guldmedaljen i den egna Nations Cup turneringen nu skulle infrias.

Glädjevrål i Hoogezand

  

Söndagen började underbart med en härlig morgon efter en bra nattsömn, och jag kände mig verkligen laddad inför dagens uppgift, att coacha landslaget till seger i sin egen Nations Cup turnering.

Väl på plats i hallen så var det även laddade spelare som mötte upp. Vi fick reda på att Spanien slagit Frankrike tidigare under morgonen och att det då stod klart att vi åter skulle få spela match mot Spanien, fast denna gång i en finalmatch.

Innan vår match så spelade återigen det Nederländska damlandslaget en match mot Spaniens damlandslag, och redan under denna match hade det börjat strömma till lite folk till hallen.

När det väl var dags för final så hade hallen fyllts bra med publik och de två landslagen marscherade in i hallen.
Det blev uppställning inför de 2 nationalsångerna och sedan presenterades även finallagens spelare och en Line-Up.

Det var härlig stämning i hallen och man kände att man njöt över att vara förbundskapten i detta skede.

Matchen blev också en njutning och Nederländerna spelade en bra innebandy. Man bjöd på fina kombinationer i offensiv zon och skapade massor av målchanser. Det ven bollar i stolparna och några i ribban, detta samtidigt som den spanske målvakten spelade fantastisk innebandy mellan sina stolpar. Visst så hade han en del tur med stolparna och ribban men man skall heller inte ta ifrån han den insatsen han gjorde. Det var mer eller mindre spel mot ett mål under 50 minuter i matchen, men målvakten i Spanien räddade de rödklädda spanjorerna gång på gång.

Slutsegern skrevs tillslut till 5-4, men detta med mersmak för de Nederländska spelarna. Kändes som att Nederländerna var närmare 6, 7 eller 8 än Spanien 5. Det enda som rädda Spanien i matchen var alltså deras målvakt, vilken också fick pris som matchens bäste spelare.

Efter matchen fick den Nederländska lagkaptenen Paul Arens höja prispokalen, en specialskapad, sponsrad och framtagen statyett, i luften och då var det mycket glädjevrål både på planen och läktaren i hallen i Hoogezand.
En underbar känsla, och jag rös i hela kroppen.

Lagkaptenen Paul Arens kysser segerstatyetten i Nations Cup, Hoogezand.

Alla goda rysningar och känslor tog jag med mig hem till Sverige igen och med de olika taktiska testade detaljerna vi genomfört under helgen så kändes det nu att VM i Sverige var nära, och att en medaljchans där faktiskt var möjlig.
Mer möjlig än jag faktiskt tidigare någonsin hade känt.