VM närmar sig med stormsteg


Då var det dags, VM närmar sig och det med stormsteg. Den 3 december sätter man sig på flyget till Prag för att försöka skapa goda resultat och fint spel med det Tyska herrlandslaget.


Tycker att jag funnit min roll bra och att det känns att laget tagit till sig av de taktiska direktiv som jag infört i spelet. Skall nu slutligen bli extra kul att se hur det fungerar under VM och match mot andra landslag också.
Fast känner mig inte det minsta orolig egentligen, inte i gruppspelsmatcherna i alla fall. Har jobbat in momenten bra och vet att spelarna hanterar taktiken på rätt sätt, samt de olika förändringarna som kan uppkomma under speciellt matchsituationer.


Självklart är det mycket tankar inför en resa och visst sitter man och skissar på taktiska förändringar, spelmoment och idéer in i det sista, fast det handlar väl kanske mer om att också vara överdrivet förberedd ifall man skulle råka hamna i "felaktiga" situationer som uppstår, och som man vill kunna lösa snabbt och enkelt.  
Det är ju en viktig del för en tränare att ha med sig, det är min roll att kunna lösa dessa situationer.


Skall bli kul att möta upp spelarna och de andra ledarna igen och se hur de har laddat nu sista veckorna med mentala fokusen, träningen och extra VM suget. Många spelar ju redan på hög nivå i Schweiz eller Sverige, fast även de i Tyska inhemska ligan har nog höjt sig lite extra efter de att de fick veta att de kommit med i landslagstruppen anno 2008.



T Ä V L I N G

  

Tänkte ta tillfället i akt och utlysa en liten VM TÄVLING här på bloggen. Handlar om att tippa slutställningarna i de 4 grupperna i VM, efter det att samtliga gruppmatcher är spelade!

  

TÄVLINGSPORTEN STÄNGS den 5 DECEMBER, 12.00, dagen innan allt matchande drar igång.
Inkomma bidrag efter detta deltar alltså INTE i tävlingen. Glöm inte lämna din mailadress!

  

Poängräkning går till på följande sätt:

För varje rätt placerat lag man har i gruppen får man 2 poäng.


Utslagsfråga:

Man skall också försöka lista ut hur många mål  TYSKLAND GÖR SAMMANLAGT I SIN GRUPP, GRUPP C. Detta svar kommer bli det avgörande om flera hamnar på samma "gruppspelspoäng".


Vinster:

Kastar in lite hemliga vinster i tävlingen så den också får lite status.

Blir ett innebandypris, till ett värde av ca 1000:-.



Får väl göra så att jag tippar själv också så att man har något att utgå ifrån. TÄNK PÅ att jag inte alltid sitter inne med all den nyttiga, viktiga och bästa informationen, lite chansande är aldrig heller fel.

Kan ju vara bra att NI också vet vilka lag som ingår i vilka grupper.


I parentes kan du se föregående VMs placeringar, vilka kanske kan vara till hjälp vid din tippning.

MITT TIPS, slutställning i grupperna efter samtliga gruppspelsmatcher:


GROUP A:                        GROUP B:  

Sverige   (1)                     Finland   (2)

Tjeckien (4)                      Schweiz  (3)

Lettland  (5)                      Norge      (7)

Ryssland  (9)                     Estland    (Winner B-division)

Italien      (8)                     Danmark   (6)


         

GROUP C:                         GROUP D:  

Tyskland (ur A-division)      Polen   (Segrare C-VM)

Österrike  (15)                   USA         (17)

Slovenien (14)                   Japan     (16)

Stor Britannien  (19)          Ungern  (12)

Singapore  (18)                 Holland  (13)



Antal mål, sammanlagt av Tyskland i GRUPP C:

56 stycken mål



TÄVLINGEN HAR BÖRJAT!!

  

NU HAR NI NÅGRA DAGAR PÅ ER ATT FORMA, FUNDERA, CHANSA OCH FÖRSÖKA ATT FÅ IHOP NÅGOT BRA!


TÄNK PÅ: SISTA anmälningsdag = 5 December, 12.00!
  

L y c k a  t i l l !!


Att träna lag med rätt inställning = GER EXTRA GLÄDJE


Alla ledare har väl näst intill under sina ledarår någon gång stött på lag som inte riktigt har den där extra inställningen, viljan eller fokuseringen som krävs för att skapa ett vinnande helhetskoncept i ett lag.

Som tränare är det då svårt att motivera sig själv och prestera sitt eget max, det blir lite halvfokuserat och fel även för en själv i denna situation.


Som ledare så har jag själv alltid haft inställningen att det gett mig så mycket mer extra energi att träna lag som har det där lilla extra som exempelvis:


  • Lilla extra som finns för att VILJA prestera något i sin egen utveckling
  • Lilla extra i sitt sätt att agera, jobba och slita på så väl träning som match
  • Lilla extra i att ha rätt fokusering under träning och match
  • Lilla extra i att se till laget som helhet och jobba för lagets bästa utveckling
  • Lilla extra i att verkligen VILJA utvecklas, VILJA ta till sig nya saker samt VILJA i att vara engagerad och fokuserad i att ta del av nya idéer.

Visst är det så att det krävs mycket av ett lag för att alla dessa bitar skall falla på plats, men om bara alla faktiskt har den RÄTTA VILJAN att vilja just prestera så maxat som möjligt så kan ett lag uppnå fantastiska resultat.



Tittar jag tillbaka på mina egna år som tränare så kan man ibland undra varför man håller på att jobba med distriktslag, både det yngre eller det äldre laget, detta kontra till att man i stället faktiskt valt bort både div 1 och div 2 lag de senaste åren, faktiskt till och med assisterande jobb i elitlag.


Svaret är vid eftertanke dock inte så svårt faktiskt:


Distriktslagsspelarna som kommer på de uttagningar och samlingar man har genomför alltid nästan sitt maxade under de övningar, spelutvecklande momenten eller de taktiska detaljer i spelet som genomförs.
De syns och det är verkligen killar som VILL utvecklas och har VILJAN att verkligen vilja prestera något.

DETTA KÄNNER JAG INTE ALLTID FINNS I ALLA FÖRENINGSLAG, även om det så väl är div 4 som div 1.


Har själv jobbat i föreningar där den där riktiga viljan att verkligen vilja prestera något inte riktigt funnits där, OCH DÅ HAR MAN VERKLIGEN TAPPAT FOKUSEN SJÄLV.

Faktiskt har jag i 2 föreningar kört på säsongerna ut ändå, mest för lagets skull, men ändå haft den där känslan att:
DET HÄR ÄR INTE KUL!

Rättvisan säger väl egentligen att då kanske man borde hoppa av just det uppdraget, och visst är det så.

Men som man alltid kommer fram till så blir svaret i stället:

-         Jo men det är kul, innebandy är roligt och jag har lovat att köra på.


Hur korkat det än låter så är det ju på detta viset man jobbat ibland, och många mer än mig.


MÅSTE ju ändå vara så att laget också känner till slut att ledaren faktiskt inte riktigt tycker att det är speciellt kul längre och att det inte är riktigt allt som klaffar. Fast vissa lag kör nog bara på ändå, detta främst för att det är tränarbrist tror jag.


HAR SJÄLV faktiskt lämnat 2 lag mitt i en säsong då jag inte kände att det var rätt fokus och inställning på det som skulle göras. Att man inte fick ta ut det lag man själv tyckte eller att trycket på träningar med mera inte var bra var en bidragande orsak till att den energi man vill ha som tränare den fick man inte.

DÅ VAR DET BÄTTRE ATT LÄMNA, VILKET JAG SJÄLVMANT GJORDE EFTER SAMSPRÅK MED FÖRENINGEN.
DET GAV FÖRMODLIGEN INGEN AV PARTERNA NÅGOT UNDER VISSA STUNDER!
Kanske mer irritation än glädje och utveckling!



Andra gången jag klev åt sida i mitt uppdrag som tränare, skedde i ett lag i en lägre division, för många år sedan dock, och även då lämnade jag mitt i säsongen, detta då jag inte kände att spelarna verkligen ville prestera det som jag krävde. Visst kanske jag ställde lite för höga krav, men detta måste man göra om man vill nå utveckling, det anser jag i alla fall!

I det skedet så var det skönt att droppa av och jobba med andra saker som faktiskt motiverade en som ledare mer.
Man vill ju hela tiden ha just den där glädjen och energin i sitt ledarskap, något som många tyvärr idag som helhet kanske inte har.

Pengarna på seniornivå kanske ibalnd faktiskt styr lite mer än glädjen, och därför vågar man inte hoppa av som ledare!



Landslagsuppdrag i Tyskland

  

Att jobba som landslagsinstruktör är ofantligt kul, och där är det lite av samma status som i ett distriktslag, SPELARE SOM VERKLIGEN VILL BEVISA, VILL PRESTERA OCH VILL UTVECKLAS, ALLA TILLSAMMANS MOT SAMMA MÅL.

Och detta är ju något som jag tycker är inspirerande att jobba med!


Först fick man möjlighet att ta hand om den Holländska utvecklingen under 4 år, och tog detta landslag från placering 19 till 13 på rankingen, vilket innebar ett brons i B-poolen till slut, en STOR GLÄDJE efter många år av slit för att nå just dit. Men också ett glädjande slit eftersom alla var motiverade till att ställa upp på de krav man ställde, för att spelarna bland annat visste också att det var det som vi jobbade med som krävdes för att nå det resultat vi ville uppnå, tillsammans.


Nu mera så gäller Tysklands herrlandslag, och avresa till VM i Tjeckien sker inom några dagar, skall bli hur kul som helst.

Att jobba med spelare som är stjärnor i Schweiziska superligan, Svenska Superligan samt alla de övriga spelarna är otroligt utvecklande.

Mina idéer och taktiska moment har spelarna redan tagit åt sig, jobbat in och många har fått upp ögonen att det finns mer än det som de förr jobbade med, vilket är givande att se på banan och på träning. Det inspirerar mig mycket!


Efter VM i Tjeckien så tar jag över som förbundskapten i Tyskland, och då skall jag försöka att utveckla sporten ytterligare några snäpp, både taktiskt och mer spelutvecklande. Något jag faktiskt redan börjat planera för.

Energi och engagemang får man ju när man ser att man har förtroende och när folk tar till sig det man jobbar för!



TRO PÅ DET DU GÖR = FÅ SPELARNA ATT TRO PÅ DET

  

Att tro på det man gör är viktigt samt att få spelarna att tro på sig själva och det du som ledare gör också.
Når man inte till denna punkt är det svårt att ibland finna glädjen i träning, match eller planeringsdelen, faktiskt både som spelare eller tränare.

MÅSTE FINNAS ETT SAMSPEL DÄR EMELLAN.



HAR BESTÄMT MIG!

Själv har jag tackat nej de senaste åren till uppdrag i så väl div 2 och div 1 klubbor som landslaguppdrag i andra länder än Tyskland, mycket beroende på att jag just inte trott att lagen vart helt 100 procentiga seriösa eller har VILJAN att jobba mot en god utveckling, OCH DETTA TROR OCH HOPPAS JAG ATT JAG FORTSÄTTER ATT TACKA NEJ TILL!


Känslan är att jag INTE vill stega in i något där inte den där inspirationen eller utvecklingen till att vilja bli bättre inte finns, HELT OCH HÅLLET ONÖDIGT ATT ÖDSLA TID PÅ SÅDANA LAG OCH SPELARE.



FÖRELÄSARE, WARBERG och MENTALT TÄNKANDE

Att fortsätta att jobba som föreläsare och instruktör samt gästtränare och säsongsutvecklare är något jag ser fram emot även kommande säsong, detta då det givit mig massor av bra stunder, och detta bara under hösten 2008, och då är det faktiskt inte bara innebandyföreningar som helhet jag arbetat med.

Har ju även fått äran att både föreläsa inom mentalt tänkande för landslagsspelare i GOLF, innebandyspelare på elitnivå samt även lag på lägre nivå inom andra idrotter där det mentala spelat stor del in i deras utveckling.

Arbetet i de 9 innebandyföreningar i Sverige som jag också lagt extra krut på har också vart kul att vara i, varav 6 dessutom befunnit sig i Västergötland, mitt eget hemdistrikt.
Här har det mest blivit gästträningar, utbildningar, ungdomsutveckling samt analyser och statistik.


Att även fått följa Warberg Innebandy, samarbeta med deras arrangemangsansvarige person NIKLAS WILHELMSSON, vara med och lyssna till hur Warberg fungerar, samt även fått leda träningar där en spelare som KIMMO ESKELINEN från Warberg IC vart med på ,samt att han även lett olika moment, har också vart inspirerande och utvecklande för mig som ledare men även som person. Det är alltid kul att ha skapat sig dessa goda kontakter, fått genomföra lite "annorlunda" moment samt att få delta under proffesionella och utvecklande iinriktningar.
Framförallt också då jag ser föreningen WARBERG SOM DEN MEST PROFFESIONELLA FÖRENINGEN I VÄRLDEN!

Skall förresten bli kul att åka ner till Varberg den 20 December för att se matchen mot Järfälla och sedan äta julbord ihop med sponsorer, spelare med flera, DETTA BLIR ETT RENT NÖJE!


I fortsättningen blir det jobb där jag känner glädje och inspiration, det är ju faktiskt detta som ger även mig som tränare en utveckling och ett större engagemang.


Seniorer, ta han om de yngre spelarna bättre!

Dags att åter smyga in här på bloggen med ett ämne jag tycker är ack så viktigt:
Att seniorer bör ta hand om de yngre spelarna bättre!

Fick äran att ha texten jag här nedan bjuder på i en förenings matchprogram hela förra säsongen, vilket kändes bra, detta då många hörde av sig och reagerade på att texten faktiskt beskriver en del i hur det verkligen fungerar i många föreningar....tyvärr....

Nu fick jag en fråga under helgen hur jag ser på det med att många föreningars seniortrupper inte riktigt tar sin "juniorer på allvar".
Vi talade länge, vilket var både givande och kul samt att man fick svara på en hel del genomtänkta frågor (personen var från en tidning, vilket var extra kul).

Nu gör jag så att jag även här på bloggen "återskapar" min text som jag skrev förra säsongen så ni som inte läst den kan få äran att tycka till vad just ni tycker.


Seniorer, ta hand om de yngre spelarna bättre

Något som man under alla år man sysslat med sporten innebandy lärt sig så är det att våra ungdomspelare är ack så viktiga.

Idag ser jag ibland skräckexempel på seniorlag som inte med öppna armar välkomnar dessa unga spelare in i själva seniortruppen. Detta upprör mig mycket eftersom dessa så kallade mogna a-lagsspelare en gång i tiden själva var ungdomar på väg in i seniortruppen.
Visst så kan jag förstå att det kan verka tufft för många a-lagsspelare som idag blir petade ur sina trupper på grund av hungriga och spelglada ungdomar.
Men jag kan ändå inte förstå att de sätter sig själva på en piedestal för att trycka ner de unga spelare som om några år faktiskt skall utgöra lagets seniortrupp.

Varför har så många så svårt för att yngre skall vara med och kampa om platserna i seniortruppen?

När man själv var yngre och tog klivet från att vara den där lilla killen med klubba och boll till att försöka vara med och fightas i seniorlaget så fanns där en otrolig stöttning av de "mer rutinerade".
De spelare vilka då fanns i seniortruppen stod bakom en som spelare och pushade och stöttade en till 100 procent. Man hade nästan en stor grupp av extratränare eller extrafaddrar runt sig hela tiden, vilket gav en som spelare en snabbare och mer positiv utveckling.
Idag så verkar i stället en del spelare ta fasta på att de yngre som vill in i laget och kämpa har sämre speltempo, sämre spelförståelse, sämre positionsplaceringar och helt enkelt är en sämre spelare.
Detta i stället för att peppa och stötta och framför allt se till helheten.
Jag blir "mörkrädd" när jag ser sådant.
Det är ju dessa spelare som så småningom skall stärka upp truppen.
I själva verket verkar det som att det är rädslan för att förlora sin a-lagsplats som allt bottnar sig i, även om man hoppas att det är så det verkligen inte är!
Men av egen erfarenhet vet jag att tyvärr så är fallet ibland, alldeles för många gånger också.

Jag drar dock inte alla lag i vårt avlånga land över en och samma kant, jag har faktiskt sett riktigt många lag där det fungerar utmärkt med ungdomsutveckling och så kallad inskolning i a-lagstrupperna.
Ett lag från Västergötland, det landskap där jag själv finns och verkar, har faktiskt lyft detta till riktigt höga höjder. De har en otroligt bred utveckling på detta område och får på så vis också fram unga spelare på löpande band, vilka också går in och fightas om platserna i seniortrupperna.
Detta är otroligt roligt och inspirerat att se.
Föreningen har haft det så här under några år nu och om man tittar på snittåldern i a-lagen ,eller på hur unga en del spelare är i truppen, så är det mycket smickrande för framtidens innebandy.
Det är precis så det skall fungera. Tror, eller vet, att detta gynnar seniortrupperna i längden och fler unga spelare kommer fram och får chansen.
På detta vis kan klubbar år efter år också hänga med på en högre nivå.
För det är väl ändå detta man vill?


Under åren som man hållit på med innebandy, och det har blivit en del, har man både hört och sett skräckexempel. Skräckexempel som får en att undra
vart en del av dagens seniorspelare är på väg och hur de egentligen tänker.
För det verkar nu mera som att egot hos många idag är större än själva kärleken och utvecklingstänkandet till sporten.
Att också vara en förebild och stötta det yngre verkar heller inte finnas i lika stor utsträckning som tidigare, i alla fall inte på lika många håll.
Fast precis som jag sa innan så drar jag inte alla över en och samma kant.
Men dock så tror jag att många måste bli bättre på att inse fakta om hur vi måste börja tänka. Att visa lite "fadderskap" och positiv peppning kan ju inte vara så svårt!


Apropå fadderskap så verkar det inte vara lika vanligt längre att seniorspelare kommer ner på de yngre lagens träningar och hjälper till samt visar upp sig. Detta var mycket vanligare för några år sedan. Fast även här finns det många föreningar som är riktigt bra på detta, och det skall de ha en eloge för.
Dessa spelare och föreningar, som genomför så kallade gästträningar för ungdomarna, ser ju automatiskt till att de yngre skaffar ju sig egna klubbförebilder, och det är viktigt att klubbar har sina egna sådana.
Lyckas man få fram och utveckla detta så har man nått långt.

De klubbar som idag har ett sådant fungerande faddersystem eller gästtränarsystem har nått väldigt långt och får ofta fram mycket bra och unga spelare genom åren.
Och det är väl ändå spelare ur de egna leden man framförallt vill få fram till föreningens egna seniortrupp.
Lite "inhemsk föreningskärlek" slår ut det mesta!


Så dags att börja stöta, peppa och jobba lite för att de unga spelare idag som vill och kommer upp på a-lagsträningar, och som successivt försöker att slå sig in i seniortrupper, får en rimlig och bra chans till detta.
Att seniorspelarna lär sig att peppa och vara positiva mot dessa spelare och att de i stället för att trycka ner står bakom och hjälper de i sin utveckling är mycket viktigt!
 
Är det sedan så att det inverkar på den så kallade rutinerades plats så får man väl helt enkelt bita ihop som senior och stå ut med detta.
Missar den "rutinerade spelaren" sedan sin plats så kanske det faktisk är så att denna rutinerade spelare inte längre räcker till på just den nivå han eller hennes lag befinner sig på, för tillfället.
Kan man heller inte acceptera att en yngre kommer in och tar en plats så är det dags att kanske lägga klubban på hyllan eller trappa ner några steg, eller som många då faktiskt i stället gör, biter ihop, hjälper den yngre att utvecklas ännu mer eller själv fortsätter att kämpa ännu mer, kanske till och med lite mer än vad som tidigare behövdes.


Var rädd om de yngre, det är dessa spelare som är vår framtid.
Hur du sedan som så kallad rutinerad seniorlagsspelare vill bli ihågkommen det är
bara upp till dig själv.
Antingen blir det i positiv mening för de yngre, och för ditt sätt att hantera och vara med och stötta och utveckla, eller så blir det för att du inte accepterade de yngre och att du så
småningom glöms bort för att du agerade som du gjorde.
Det är som sagt upp till dig själv som spelare och ingen annan.


För en bredare framtid, stå bakom de yngre och ge dem chansen i sin utveckling!


Distriktslagstruppen spikad och klar

Då var arbetet med att ha tagit ut truppen som skall representera VÄSTERGÖTLAND under distriktslags SM för pojkar födda 93/94 i Linköping 2009 klar.
Som distriktskapten så kommer det garanterat, som vanligt, komma ett par samtal eller mail under helgen från spelare eller föräldrar som undrar varför de, eller deras söner, inte kom med i truppen, eller vad de helt enkelt behöver jobba med för att ha chans att komma med i framtiden.
Anser ju också att det faktiskt är min roll att ge lite "feedback" till de spelare som inte kom med i laget. Alla har rätt att veta VARFÖR de inte kom med.
Detta är viktigt för spelarnas fortsatta innebandyutveckling.


Det sista vi gjorde innan truppen presenterades på Västergötlands hemsida var att vi under helgen spelade en så kallad FRIENDS TOURNAMENT för distriktslag.
Här matchade vi hela 27 spelare och det var otroligt kul att både SMÅLAND, GÖTEBORG, BOHUS DAL och HALLAND kom och besökte oss med sina trupper.
Turneringen var förlagd i Västergötland, Hökerum, Södra Vingshallen, och blev en lyckad tillställning.

Västergötland rullade och testade mycket under helgen och vi fick svar på allt det som vi verkligen ville veta.
Resultaten i matcherna var: Bohus Dalsland 10-1, Göteborg 7-5, Småland 2-5 och Halland 5-3.


Nu tänkte jag beskriva den uttagna truppen och de ledare som jag har bredvid mig under SM i Linköping:

          


Peter Larsen - ass. Distriktslagskapten  (Alingsås)
Flera innebandysäsonger bakom sig som spelare och ledare.  
Har bland annat under senaste åren agerat tränare eller coach i föreningar som Vimmerby och Linköping.
Utbildningar som specialiserad inriktningsutbildning av innebandy i Vimmerby samt Block och BUL utbildningar.
Flyttat tillbaka till hemorten Alingsås efter flera års frånvaro från caféstaden.
Tystlåten analytisk och taktisk coach. Förmåga att se små taktiska förändringar samt analyser av spelare som största kunskapen.


Daniel Andersson - tränare/coach/lagledare   (Borås)
Massor av år som ungdomstränare bakom sig, men har även tränat seniorlag under flera år.
En organiserad och strukturerad ledare med bra tankar och idéer samt mycket "lagengagemang".
Bra på att läsa av olika spelsituationer och att få gruppen att jobba åt samma håll.
Ordningsam och organiserad coach. Lagcoach med förmåga att få hela laget att fungera positivt och bra tillsammans.


Sjukvårdare/massör/skadeansvarig 

Michael Keinänen - Hälsocoach
Hemkommen efter spel i Finska superligan.
Eftersom stora skador infann sig under slutfasen av elitspelet i Finland flyttade "Miche" hem för att rehabilitera och utbilda sig.
Utbildar sig just nu till Hälsocoach, detta också med bland andra inriktningar mot idrottsskador, kost och massage.
Skall ta hand om lagets fysiska hälsa under SM 2009 i Linköping.
En kunskapsmässigt stark innebandyälskande kille som förutom skadebiten även kommer att
kunna bidra med mycket till ledarstaben och laget i allmänhet.


TRUPPEN TILL SM 2009 I LINKÖPING: 
 


Målvakter:

Rasmus Oliw - Fagerhult Habo IB                  
Placeringssäker och reflexsnabb målvakt som är duktig i så väl närkampsspelet som vid
distansskyttet. Snabb i förflyttningarna och duktig i att sätta igång spelet snabbt.

Vincent Sohlström - Sandareds IBS           
Bra i positionsspelet i kassen. Läser spelet bra och kommer ut snabbt för att skärma av
avslut eller inspel. Snabb och kvick i det täta närkampsspelet.


Backar:

Pontus Jääskö - Borås IBF Thunders           
Brytningssäker back och placeringssäker i det defensiva spelet. Få misstag i egen zon
och ett bra och säkert arbete. Få misstag och alltid en tanke bakom de han genomför.
Defensiv trygghet.

Joel Flensén - Vara IBK      
Stabil, tuff och säker i sitt backspel. Jobbar intensivt och bra och stressar ofta motståndarforwards
till misstag. Tack vare bra positionsspel vinner han mycket boll.
Hård i närkampsspelet och räds inte heller för att ta offensiva avslut.

Emil Fridh - Fagerhult Habo IB   (Forward/Center)
En arbetsstark, tuff och aggressiv back som alltid ger 100 procent. Bra på att läsa spelet i egen
zon och skapa enkla och bra lösningar i uppspelsfaserna. Kan även spela "stressande" och bollvinnande forward.

Noam Waissman - Sandareds IBS  (Center)                            
Lugn och stabil back som ofta är rätt placerad i markeringsspelet. Bra på att läsa av situationer, och
ligga "steget före". Styrkan ligger i att kunna vinna boll, transportera boll samt vara styrande i de långa uppspelen.


Hampus Schöllin - Mullsjö AIS                        
En back som besitter ett starkt defensivt spel men även bra i de snabba omställningarna i att komma med
upp i anfallszon. Finner ofta bra genomspel och nerspel i motståndarzon.
Sliter och jobbar bra över stora ytor på banan och vinner mycket boll.


Kim Hintsala - IBK Lockerud                              
Markeringsstark och aggressiv spelartyp. Vinner mycket boll  i den defensiva zonen.
Styr laget mycket bra och jobbar tufft över stora områden.  Bra på att vinna boll i det trånga sargspelet i egen zon.
Kommer att vara KAPTEN under SM 2009 i Linköping. 


Centrar: 
 


Kim Ganevik - Mullsjö AIS
 
Liten, snabb och spelskicklig. Mycket bra i offensiv zon och finner ofta bra avslutsalternativ på egen hand.
Bra rörelse så väl med som utan boll. Även snabb och bra i det defensiva arbetet


Andreas Danielsson - IBK Lockerud
   
Stark bollvinnare och duktig med boll på små ytor. Spelar snabbt och är svårstoppad i de täta
centrerade områdena. Bra kortpassningsspel och direkttouch på boll. Stabilitet i det trånga spelet framför
kasse samt en god spelförståelse.


Arvid Lindqvist - Mullsjö AIS   (Forward)
    
Duktig med klubba och boll och har en bra "överblick" i sitt spel, samt även ett lugn under bollhanteringen.  
Vinner mycket boll och skapar ofta "smarta" lösningar ur trängda situationer. Bra i så väl det defensiva som offensiva spelet.


Markus Hallenrud - Wårgårda IBK   (Back/Forward)
            
Lite avig och "lurig" centertyp som är bra bollvinnare på små ytor. Snabb i omställningarna och bra teknik på små ytor.
Bra på att täcka boll, vinna boll, och starkt i markeringsspelet, så väl offensivt som defensivt. Kan även spela back och forward.


Forwards:


Jakob Nilsson - Vara IBK
                                     
Snabb kontringsspelare med bra spelregister och fina avslut. Bra på att transportera boll från defensiv till offensiv zon.
Skapar mycket på egen hand och duktig bollvinnare.


Jesper Sankell - Mullsjö AIS (Back)              
Snabb i vridningsmomenten med klubba och boll. Bra på att båga in och ta avslut i de centrerade områdena i offensiv zon. Stor spelblick i "omställningsspelet". Bra passningsspelare och avslutare.
Kan spela både forward och back.


Karl Pontén - Skövde IB
    
Distinkta avslut och bra tryck i dragskottet. Skapar mycket avslutssituationer på egen hand och spelar tufft
och aggressivt. Bra jobb och bra i det offensiva positionsspelet. En bollvinnare.
Kommer att vara assisterande KAPTEN under SM 2009 i Linköping.


Niklas Engbåge - Sandareds IBS  (Center)
   
Offensivt stark spelare som jobbar och sliter till 100 procent. Bra i de snabba spelvändningarna och duktig i att
jobba med klubba och boll. Bra offensiva positionstagningar samt smarta löpvägar.
Bra direktskott.


Jesper Steenberg - Mullsjö AIS

Bra lagspelare med bra avslut i de olika skottmomenten. Inbågningsskotten är starkaste vapnet. Spelar ofta
enkelt och smart och har sin styrka i den offensiva zonen. Jobbar och sliter och ger sig sällan. En "sammanhållare".


Emil Kihlblom - Mullsjö AIS 
Offensivt "yrväder" som kan göra det oväntade. En oberäknelig och irrationell forward som motståndarnas backar
kommer att få problem med. Skapar mycket och jobbar intensivt för laget. Stark lagmoral.


 



MIKA KOHONEN , ödmjuk och snäll vattendrickare

En av MINA absoluta innebandyfavoriter är Finländske stjärnan "Magic" MIKA KOHONEN.
För ett tag sedan gjorde jag en intervju med honom, och samtalet vi hade var riktigt givande.
Det visade sig att Mika var en mycket ödmjuk, harmonisk och trygg person. Härligt med sådanan människor inom idrotten.

Mika är en av världens absolut bästa innebandyspelare genom tiderna, som trots den sena starten med innebandyspelandet ändå hunnit med att lyfta SM bucklan med Balrog, tagit silver med Finland i VM och varit utsedd till världens bästa innebandyspelare under några år.

BÖRJADE SPELA SOM 17-ÅRING

Innebandyspelandet, för denna magiker, kom igång relativt sent, i jämförelse med andra innebandyspelare.
Mika startade sin innebandykarriär som 17 åring, efter det att ishockeyn och fotbollen tagit upp det mesta av tiden.

- Min pappa är en gammal ishockeyspelare och fotbollsmålvakt så det blev naturligt att jag också valde dessa sporter.

Innebandyklubban kom Mika först i kontakt med under en turnering för A-juniorer.

- Ja, en kompis frågade om jag ville följa med och spela i deras lag under en landsturnering för a-juniorer. Vi tog silver och efter detta var valet av sport inte så svårt.

HÅLLER PÅ MED DET HAN ÄLSKAR

Svenska innebandylandslaget stötte för första gången på Mika Kohonen under en landskamp, och redan då förstod vi i Sverige att han skulle komma att bli en riktigt bra innebandyspelare.

- Första gången jag mötte Sverige visste jag inte någonting om någon. Förstod dock ganska snabbt att Sverige var det världsledande landet i innebandy. Men första gången var en kul upplevelse, och efter det gav jag mig attan på att jag också skulle bli en storspelare en dag, precis som några av Svenskarna.

Och storspelare blev han verkligen. Med bland annat SM guld, VM silver och massor av elitseriematcher bakom sig går det inte att beskriva Mika som något annat än magisk.

- Visst det har gått bra och jag är lyckligt lottad som får hålla på med det jag verkligen älskar. Innebandy är grymt roligt.

Mika har representerat två elitserieklubbar i Sverige samt en i Finland (Balrog, Storvreta och Happere).
SM guldet 2004 med Balrog Oilers minns Mika lite extra och detta är en av hans största ögonblick genom tiderna.

- Ja att ha tagit SM-guld med Balrog ,2004, var underbart, en stor upplevelse i mitt liv. Det är något jag alltid kommer att minnas.

SMART, KLOK OCH ÖDMJUK

Mika är en spelare som besitter högklassig speluppfattning och som med sin stabila teknik alltid levererar på banan.

- Ja, speluppfattningen och tekniken har alltid varit mina starka sidor. Jag läser spelet bra och det lever jag mycket på.

Utanför planen beskriver sig annars Mika som en ödmjuk, snäll och lugn person.

- Ja, jag är nog väldigt lugn tycker jag. Ödmjukhet är något som också är viktigt för mig så därför försöker jag själv att ge tillbaka mycket av den varan.

Och det är just ödmjukheten som man märker av när man sitter och pratar med Mika. han är lugn och trygg i sig själv och har relevanta och kloka åsikter om allt. En spelare som verkligen inte storhetsvansinnet har slagit över på.

FRAMTIDEN SER BRA UT

Mika tycker att innebandyns framtid ser ljus ut.

-Hoppas verkligen att de andra nationerna börjar att komma ikapp snart, och man ser lite tendenser nu i alla fall. Fortfarande är Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien störst men några andra börjar ta för sig riktigt bra. Vore bra för innebandyn om det blev lite jämnare i VM.

Numera representerar Mika storlaget Storvreta, från Uppsala.

- Storvreta är ett framtida storlag på klubbnivå. Här finns massor av potential och ungdomsverksamheten samt organisationen är jättebra.

Mika nämner också att den stora skillnaden mellan Storvreta och Balrog är rutinen.

- Balrog har ju SM-guld, europaguld och haft massor av spelare som tagit VM-guld. Det var lite lättare att direkt komma in där. I Storvreta så jobbar vi mot alla dessa mål och då krävs det ännu mer slit. Men jag tror verkligen att klubben kan ta SM-guld, förhoppningsvis med mig i laget också.

SONEN KAN BLI STOR STJÄRNA

Under sina uppväxtår så hade Mika inga direkta innebandyprofiler som idoler.

- Nä, jag kände ju inte till så många eftersom min karriär startade så sent. Var istället Lemiux och Gretzky som jag såg upp till.

Och appropå stjärnor så berättar Mika att sonen Gabriel redan har börjat att "veva" med ishockey och innebandyklubban hemma.

- Ja, ibland kan det bli lite jobbigt att han redan är så sporttokig. Försöker vi exempelvis sitta ner och läsa eller bara leka med bilar så slutar det allt som oftast med att han springer iväg och hämtar sin klubba och börjar skjuta iväg bilarna, berättar Mika skrattande.

Så pass ung och med en riktig "bössa" redan, så kanske det är så att nästa storstjärna Kohonen, om 15 år, kommer att heta Gabriel Kohonen.

- Ja, förutsättningar att han skall bli bra finns där, men vi får se hur det blir. Han måste ändå få göra det han själv tycker är kul.

SNABBRUNDAN med MIKA KOHONEN

Kött eller fisk: KÖTT

Cola eller Vatten: VATTEN, massor av vatten

Sport eller Barnprogram: SPORT fast skall ärligheten fram blir det en del
barnprogram också, med tanke på Gabriel.

Popcorn eller Chips: CHIPS

Storstad eller mindre ort: MINDRE ORT

Jidhe eller Hellgård: "HELLAS"

Kris eller Katastrof

När nu vintermånaderna börjat att visa sig, kylan smygit sig på under kvällstimmarna och morgonsstunderna samt att innebandyns olika serier vänder så tänkte jag bjuda på en så kallad "favorit i repris".

För över ett år sedan skrev jag en krönika kallad KRIS eller KATASTROF, vad detta innebär och hur vi egentligen använder dessa ord. Fick mycket uppmärksamhet för denna och många mail som hyllade texten och även flera föreningar som valde att sätta ut texten på sina hemsidor med mera. Krönikan lades även ut i en tidning.

NU tycker jag att det känns helt rätt att ta upp ämnet KRIS och KATASTROF, och lägga ut denna krönika igen, detta då jag både, ser, hör och känner att många börjat använda dessa ord lite på fel sätt.
Precis på det sätt som jag inte vill att de skall användas.



Alla har vi väl hört talas om orden KRIS eller KATASTROF. Ord som, i mitt tycke, används allt för ofta numera. Framförallt inom idrotten, där jag inte tycker att orden egentligen hör hemma.
Visst så finns det krissituationer i klubbar där de ekonomiska resurserna eller olyckor där spelare omkommer
skall benämnas som katastrofer, och detta med all rätt.
Men det är just detta som är felet, vi använder oss inte av orden vid rätt tillfälle.


IDROTTEN FORTFARANDE BARA EN LEK

Om ett lag i en serie haft en riktigt bra försäsong där alla bitar har fallit på plats, både de ekonomiska delarna i klubben, spelarmaterialet samt allt annat runt omkring. När sedan seriespelet börjar så brukar ofta också matcherna börja bra, och sedan kommer en i idrottens värld kallad "svacka". En svacka som de flesta lag där ute någon gång under sitt leverne hamnar i.
Och just ordet svacka beskriver mer en nedåtstigande situation än orden kris eller katastrof.

Fem till sex förlustmatcher i rad eller en storförlust blir allt som oftast till en katastrof eller att laget befinner sig i en kris. Men hur tänker vi egentligen. Orden används ju helt fel, vilket innebär att när man väl hör orden tappar dom en del av sin mening.
Tycker att man måste tänka på hur man hanterar detta och hur man använder orden.
För mig är fortfarande idrotten bara en lek, när det väl kommer till kritan.

Ett par förluster i rad är mer en lärdom eller en del i en ny utvecklingsdel, alltså ingen katastrof.

Katastrof tycker jag att man kan uttrycka sig i när hundra tusentals människor dör på grund av  exempelvis flodvågor i Asien eller när en orkan sveper in över Nordamerika och gör människor helt bostadslösa samt mister sina
familjer.
Detta är för mig större än när man förlorar några matcher inom idrotten.
Orden kris eller katastrof används alltså helt fel, och tyvärr alldeles för ofta, vilket gör att vi snart inte kommer förstå ordens innebörd om något verkligt hemskt verkligen inträffar.

HANDLAR OM ATT HA KUL

Läste i en tidning för någon vecka sedan då det stod om ett lag i kris och att klubben för tillfället befann sig i en katastrofsituation. En del av texten löd ungefär så här:
Kris i klubben, laget inkasserar sin femte raka förlust. Vad har egentligen hänt? Hur skall man kunna lyfta sig ur denna katastrofsituation.
När man ser detta undrar man vad som egentligen har inträffat. Laget har ju
faktiskt bara förlorat ytterliggare en match.
Men det låter som det verkligen har hänt något större och mer dramatiskt, vilket i mitt tycke det inte alls har gjort.

Orden kris eller katastrof användes exempelvis under flera veckor när flodvågs-offren skördades i Asien. Då kunde rubriker i tidningar i stället lyda:
Stor katastrof i Asien, flera tusentals människor i kris efter de att de mist sina hem och sina anhöriga.
Och det är just detta jag menar, det är i sådana här sammanhang jag tycker att orden skall nyttjas och användas i större utsträckning.
Inte inom idrotten där det endast handlar om att egentligen ha kul eller utveckla något som man måste bli bättre på. Där hör inte dessa ord hemma.
För vad som än händer eller sker under ett seriespel eller en turnering så kan man
aldrig likna en idrottssituation vid det som inträffade i Asien.

Men det är precis detta vi gör när vi hela tiden uttrycker oss på ett, i mitt tycke, ogenomtänkt och klumpigt sätt.

ORDEN FÅR INTE BLI EN FÖRBRUKNINGSVARA

Kanske måste vi som ledare och som föreningsmänniskor börja att "utbilda" våra unga spelare och ledare i att det faktiskt är en lek vi håller på med, och hur vi hanterar detta.
Känns som att nu under denna tidsepok så har resultaten och ekonomin varit det som står i fokus hela tiden.
Visst är det kul att vinna, det säger jag inget om, men det är ännu viktigare i att kunna hantera en förlust och vända detta till något positivt.
Vilket de flesta är väldigt dåliga på. Vi är ju trots allt där för att utvecklas och ha kul tillsammans, ingenting annat.

Jag hör dagligen hur unga människor diskuterar om hur vidare det är en katastrof att något allsvenskt fotbollslag förlorat mot något annat lag i serien, som man egentligen borde ha slagit. Och det är kanske sant att just det laget som man förlorat mot är ett lag som man borde slå. Men något var uppenbart fel. Något som man får ta med sig till nästa match och utveckla så att det inte inträffar igen.
Men att se det som en katastrof tycker jag verkligen känns fel.
Det är vi i samhället och framförallt inom idrottens värld som måste vända detta så att vi använder orden när vi verkligen behöver dem.
Orden skall inte bli en förbrukningsvara som så småningom dör ut på grund av att ingen helt enkelt reagerar på dem.

Tänk dig själv:

Du är på väg hem, med spelarbussen, från lagets fjärde förlust. Ni hade tippat att ni skulle vara med i seriens topp och slåss. Vilket ni fortfarande kan om ni bara utvecklar de delar som inte ännu fallit på plats.
Något måste ju uppenbart vara fel. Det är nu däremot det är lätt att tycka att laget hamnat i en kris eller katastrofsituation. Detta i stället för att utveckla och summera det som gått fel på ett mer genomtänkt sätt.
Man lägger helt enkelt mer tid på att koncentrera sig på det negativa, mer än att försöka skapa en ny vinnande och positiv del. Fast det ligger ju å andra sidan i människans natur att se det dåliga före det bra, och så verkar det förbli.

Medan du sitter där i bussen så ringer pressen upp och undrar hur ni skall komma ur denna krissituation. Du berättar att laget spelar just nu katastrofalt illa och det är en stor kris i hur man kunde förlora även denna
match.
Du har precis använt orden kris och katastrof samtidigt som du även blivit tilldelad dom av pressen.

Precis efter ert samtal stannar bussen. Framför er så har det inträffat en olycka där flera personer omkommit samt mist sina nära anhöriga.
Nu står vi inför en situation.
Precis innan det inträffande så taldes det med pressen om kris och katastrof och i vilken hemsk situation laget just nu befann sig i.
Man undrar lite vad rubriken för laget blir i tidningen nästföljande dag.
Men också vilken rubrik olyckan framför er kommer att ha.
Är inte det som inträffat framför bussen en mer katastrof och en krissituation än den förlust som tidigare under dagen inkasserades när laget tappade sin fjärde raka match?
ELLER?

ORDEN KAN TAPPA SIN FULLA BETYDELSE

Tyvärr är det dock så som i ovan nämnda text vi använder orden kris och katastrof mest, inom "idrottsmisstag".
Så ofta, så mycket men så fel.

Vi tänker helt enkelt inte på vad orden egentligen står för och vilken betydelse dom egentligen har.
Fortsätter det så här så tappar snart orden kris eller katastrof sin fulla betydelse samt att människans känsla i kroppen när orden kommer försvinner.
Detta måste vi kämpa för, här och nu.
Och tänk på att idrotten är till för att förbrödra, ha kul och att uppnå en gemytligt trevlig gemenskap där alla tillsammans skall känna sig välkomna.

Må bästa laget ha roligast tillsammans...

Bättre kvalité på ungdomsträningar

  

Att vara ute som föreläsare och instruktör för olika föreningar i Sverige är motiverande, och riktigt kul.
Detta ger en alltid en liten extra sporre, framför allt då man ser att ungdomar (och seniorer) uppskattar de träningar man genomför samt de moment man försöker att lära dem.

De ledare som också finns med runt om och suger åt sig de olika sakerna som tvättsvampar är ännu roligare att kunna delge sin innebandykunskap till, de vill ju utvecklas.

Det är också precis på detta sätt som innebandyn utvecklas, när vi hjälper varandra att utvecklas.



Att jobba som distriktslagstränare, landslagsinstruktör samt utbildare har givit mig en god insyn i hur egentligen spelare, föreningar och ungdomar fungerar, även om mycket av detta redan fanns med från början.

Konstatera kan man dock att det ALLTID finns nya saker att lära sig, oavsett vad man redan kan.
Något som jag idag försöker att tala om för alla de ledare jag undervisar och utbildar inom innebandykunskap.


Vad jag dock ser som ett stort problem är att det idag är alldeles för dåliga ungdomsträningar i våra hallar. De ledare som genomför träningar idag, många i alla fall, har inte den kunskapen som krävs, men vill heller inte förnya den.
Detta är ett problem eftersom då stannar utvecklingen bland våra yngre och det blir inte alls lika hög effektivitet i utbildningen och utvecklingen som vi behöver i föreningarna idag.
En del föreningar når kanonstarka resultat och en del nästan inga alls, här måste man försöka att närma sig varandra mer.


Att föreningarna idag "anställer" villiga föräldrar, ledare eller så kallade lagföräldrar till de olika lagen är bra, men tyvärr räcker detta inte!

Man måste också se till att dessa personer, som verkligen vill engagera sig i de olika ungdomslagen i föreningarna, också får den kunskap och utbildning som krävs för att kunna leda de grupper de jobbar med.
DETTA ÄR FÖRENINGENS ANSVAR!

För många träningar håller nämligen idag alldeles för dålig kvalité och för dåliga och utvecklande moment.


Visst så räcker det långt med att ha engagemang på träningar av de ledare som är tillsatta på sina poster, eller föräldrar som snällt ställt upp på grund av just ledarbristen, men det räcker ändå inte.

Föreningarna skall kunna tala om:


•·         Hur en träning på bästa sätt bör genomföras

•·         Hur barn i den åldern där ledaren är tillsatt fungerar

•·         Hur man når bäst resultat på exempelvis övningar eller i spelet

•·         Hur man skall genomföra träningar mot ett SYFTE

•·         Vilket mål, röd tråd eller ledord som finns just för gruppens ålder och hur man skall jobba mot denna del



Verkar lite idag som att många föreningar sätter sig in i sin så kallade policy på ett bra sätt men faktiskt missar att tänka till i HUR man egentligen skall UPPNÅ resultat i utvecklingen i de olika åldrarna.
Känns som detta missas för mycket.

Här måste vi bli bättre som lförening och edare och VÅGA ta till oss kunskap, VÅGA ta hjälp, VILJA ha hjälp samt skapa oss goda grunder att stå på med hjälp av andra som kan.



KRÅNGLA INTE TILL DET

  

När man som kanske mer "rutinerad" eller "meriterad" ledare också går in i sina pass så bör man tänka på följande,
ATT INTE KRÅNGLA TILL DET FÖR MYCKET,
eller
ATT ALLTID VETA VARFÖR MAN GENOMFÖR DET MAN GÖR.
Det skall ju alltid vara så att träningarna skall vara BRA, rätt utformade samt rätt utvecklade.



Idag krånglar många ledare till det för mycket bland lag i yngre åldrar.
Övningar är för svåra och ungdomar får stå länge i köer och vänta på sin tur, DETTA NÄR DE I SJÄLVA VERKET SKALL VARA I RÖRELSE NÄSTAN UNDER HELA PASSET!

Att man heller inte använder sig utav HELA PLANEN och alla de ytor som finns gör att det skapas väntan och mindre utveckling.

Se till att:


•·         INTE krångla till övningarna i yngre ålder

•·         INTE ha LÅNGA KÖER så väntan på att genomföra sitt moment tar för lång tid

•·         UTNYTTJA planens STORLEK och YTA så mycket som möjligt

•·         Ungdomarna är i RÖRELSE mer än de är stilla under passet eller spelets genomförande





Jag vet att Magnus Fredriksson på innebandymagazinet tagit upp en del av dessa problem tidigare, men ack så RÄTT HAN HAFT i det han sagt och tycker, JAG STÅR BAKOM VART ENDA ORD!



VI MÅSTE NÅ EN PROFFESIONELLARE UNGDOMSUTVECKLING genom att bli BÄTTRE på att genomföra träningar, lära oss att bli bättre på att ta hjälp av andra samt som förening och ledare TÄNKA TILL lite extra !


RSS 2.0