Dags att åter smyga in här på bloggen med ett ämne jag tycker är ack så viktigt:
Att seniorer bör ta hand om de yngre spelarna bättre!
Fick äran att ha texten jag här nedan bjuder på i en förenings matchprogram hela förra säsongen, vilket kändes bra, detta då många hörde av sig och reagerade på att texten faktiskt beskriver en del i hur det verkligen fungerar i många föreningar....tyvärr....
Nu fick jag en fråga under helgen hur jag ser på det med att många föreningars seniortrupper inte riktigt tar sin "juniorer på allvar".
Vi talade länge, vilket var både givande och kul samt att man fick svara på en hel del genomtänkta frågor (personen var från en tidning, vilket var extra kul).
Nu gör jag så att jag även här på bloggen "återskapar" min text som jag skrev förra säsongen så ni som inte läst den kan få äran att tycka till vad just ni tycker.
Seniorer, ta hand om de yngre spelarna bättre
Något som man under alla år man sysslat med sporten innebandy lärt sig så är det att våra ungdomspelare är ack så viktiga.
Idag ser jag ibland skräckexempel på seniorlag som inte med öppna armar välkomnar dessa unga spelare in i själva seniortruppen. Detta upprör mig mycket eftersom dessa så kallade mogna a-lagsspelare en gång i tiden själva var ungdomar på väg in i seniortruppen.
Visst så kan jag förstå att det kan verka tufft för många a-lagsspelare som idag blir petade ur sina trupper på grund av hungriga och spelglada ungdomar.
Men jag kan ändå inte förstå att de sätter sig själva på en piedestal för att trycka ner de unga spelare som om några år faktiskt skall utgöra lagets seniortrupp.
Varför har så många så svårt för att yngre skall vara med och kampa om platserna i seniortruppen?
När man själv var yngre och tog klivet från att vara den där lilla killen med klubba och boll till att försöka vara med och fightas i seniorlaget så fanns där en otrolig stöttning av de "mer rutinerade".
De spelare vilka då fanns i seniortruppen stod bakom en som spelare och pushade och stöttade en till 100 procent. Man hade nästan en stor grupp av extratränare eller extrafaddrar runt sig hela tiden, vilket gav en som spelare en snabbare och mer positiv utveckling.
Idag så verkar i stället en del spelare ta fasta på att de yngre som vill in i laget och kämpa har sämre speltempo, sämre spelförståelse, sämre positionsplaceringar och helt enkelt är en sämre spelare.
Detta i stället för att peppa och stötta och framför allt se till helheten.
Jag blir "mörkrädd" när jag ser sådant.
Det är ju dessa spelare som så småningom skall stärka upp truppen.
I själva verket verkar det som att det är rädslan för att förlora sin a-lagsplats som allt bottnar sig i, även om man hoppas att det är så det verkligen inte är!
Men av egen erfarenhet vet jag att tyvärr så är fallet ibland, alldeles för många gånger också.
Jag drar dock inte alla lag i vårt avlånga land över en och samma kant, jag har faktiskt sett riktigt många lag där det fungerar utmärkt med ungdomsutveckling och så kallad inskolning i a-lagstrupperna.
Ett lag från Västergötland, det landskap där jag själv finns och verkar, har faktiskt lyft detta till riktigt höga höjder. De har en otroligt bred utveckling på detta område och får på så vis också fram unga spelare på löpande band, vilka också går in och fightas om platserna i seniortrupperna.
Detta är otroligt roligt och inspirerat att se.
Föreningen har haft det så här under några år nu och om man tittar på snittåldern i a-lagen ,eller på hur unga en del spelare är i truppen, så är det mycket smickrande för framtidens innebandy.
Det är precis så det skall fungera. Tror, eller vet, att detta gynnar seniortrupperna i längden och fler unga spelare kommer fram och får chansen.
På detta vis kan klubbar år efter år också hänga med på en högre nivå.
För det är väl ändå detta man vill?
Under åren som man hållit på med innebandy, och det har blivit en del, har man både hört och sett skräckexempel. Skräckexempel som får en att undra
vart en del av dagens seniorspelare är på väg och hur de egentligen tänker.
För det verkar nu mera som att egot hos många idag är större än själva kärleken och utvecklingstänkandet till sporten.
Att också vara en förebild och stötta det yngre verkar heller inte finnas i lika stor utsträckning som tidigare, i alla fall inte på lika många håll.
Fast precis som jag sa innan så drar jag inte alla över en och samma kant.
Men dock så tror jag att många måste bli bättre på att inse fakta om hur vi måste börja tänka. Att visa lite "fadderskap" och positiv peppning kan ju inte vara så svårt!
Apropå fadderskap så verkar det inte vara lika vanligt längre att seniorspelare kommer ner på de yngre lagens träningar och hjälper till samt visar upp sig. Detta var mycket vanligare för några år sedan. Fast även här finns det många föreningar som är riktigt bra på detta, och det skall de ha en eloge för.
Dessa spelare och föreningar, som genomför så kallade gästträningar för ungdomarna, ser ju automatiskt till att de yngre skaffar ju sig egna klubbförebilder, och det är viktigt att klubbar har sina egna sådana.
Lyckas man få fram och utveckla detta så har man nått långt.
De klubbar som idag har ett sådant fungerande faddersystem eller gästtränarsystem har nått väldigt långt och får ofta fram mycket bra och unga spelare genom åren.
Och det är väl ändå spelare ur de egna leden man framförallt vill få fram till föreningens egna seniortrupp.
Lite "inhemsk föreningskärlek" slår ut det mesta!
Så dags att börja stöta, peppa och jobba lite för att de unga spelare idag som vill och kommer upp på a-lagsträningar, och som successivt försöker att slå sig in i seniortrupper, får en rimlig och bra chans till detta.
Att seniorspelarna lär sig att peppa och vara positiva mot dessa spelare och att de i stället för att trycka ner står bakom och hjälper de i sin utveckling är mycket viktigt!
Är det sedan så att det inverkar på den så kallade rutinerades plats så får man väl helt enkelt bita ihop som senior och stå ut med detta.
Missar den "rutinerade spelaren" sedan sin plats så kanske det faktisk är så att denna rutinerade spelare inte längre räcker till på just den nivå han eller hennes lag befinner sig på, för tillfället.
Kan man heller inte acceptera att en yngre kommer in och tar en plats så är det dags att kanske lägga klubban på hyllan eller trappa ner några steg, eller som många då faktiskt i stället gör, biter ihop, hjälper den yngre att utvecklas ännu mer eller själv fortsätter att kämpa ännu mer, kanske till och med lite mer än vad som tidigare behövdes.
Var rädd om de yngre, det är dessa spelare som är vår framtid.
Hur du sedan som så kallad rutinerad seniorlagsspelare vill bli ihågkommen det är
bara upp till dig själv.
Antingen blir det i positiv mening för de yngre, och för ditt sätt att hantera och vara med och stötta och utveckla, eller så blir det för att du inte accepterade de yngre och att du så
småningom glöms bort för att du agerade som du gjorde.
Det är som sagt upp till dig själv som spelare och ingen annan.
För en bredare framtid, stå bakom de yngre och ge dem chansen i sin utveckling! |
