amazingfloorball - Micael Svensson

Alla ledare har väl näst intill under sina ledarår någon gång stött på lag som inte riktigt har den där extra inställningen, viljan eller fokuseringen som krävs för att skapa ett vinnande helhetskoncept i ett lag.

Som tränare är det då svårt att motivera sig själv och prestera sitt eget max, det blir lite halvfokuserat och fel även för en själv i denna situation.

Som ledare så har jag själv alltid haft inställningen att det gett mig så mycket mer extra energi att träna lag som har det där lilla extra som exempelvis:

• Lilla extra som finns för att VILJA prestera något i sin egen utveckling
• Lilla extra i sitt sätt att agera, jobba och slita på så väl träning som match
• Lilla extra i att ha rätt fokusering under träning och match
• Lilla extra i att se till laget som helhet och jobba för lagets bästa utveckling
• Lilla extra i att verkligen VILJA utvecklas, VILJA ta till sig nya saker samt VILJA i att vara engagerad och fokuserad i att ta del av nya idéer.

Visst är det så att det krävs mycket av ett lag för att alla dessa bitar skall falla på plats, men om bara alla faktiskt har den RÄTTA VILJAN att vilja just prestera så maxat som möjligt så kan ett lag uppnå fantastiska resultat.

Tittar jag tillbaka på mina egna år som tränare så kan man ibland undra varför man håller på att jobba med distriktslag, både det yngre eller det äldre laget, detta kontra till att man i stället faktiskt valt bort både div 1 och div 2 lag de senaste åren, faktiskt till och med assisterande jobb i elitlag.

Svaret är vid eftertanke dock inte så svårt faktiskt:

Distriktslagsspelarna som kommer på de uttagningar och samlingar man har genomför alltid nästan sitt maxade under de övningar, spelutvecklande momenten eller de taktiska detaljer i spelet som genomförs.
De syns och det är verkligen killar som VILL utvecklas och har VILJAN att verkligen vilja prestera något.

DETTA KÄNNER JAG INTE ALLTID FINNS I ALLA FÖRENINGSLAG, även om det så väl är div 4 som div 1.

Har själv jobbat i föreningar där den där riktiga viljan att verkligen vilja prestera något inte riktigt funnits där, OCH DÅ HAR MAN VERKLIGEN TAPPAT FOKUSEN SJÄLV.

Faktiskt har jag i 2 föreningar kört på säsongerna ut ändå, mest för lagets skull, men ändå haft den där känslan att:
DET HÄR ÄR INTE KUL!

Rättvisan säger väl egentligen att då kanske man borde hoppa av just det uppdraget, och visst är det så.

Men som man alltid kommer fram till så blir svaret i stället:

-         Jo men det är kul, innebandy är roligt och jag har lovat att köra på.

Hur korkat det än låter så är det ju på detta viset man jobbat ibland, och många mer än mig.

MÅSTE ju ändå vara så att laget också känner till slut att ledaren faktiskt inte riktigt tycker att det är speciellt kul längre och att det inte är riktigt allt som klaffar. Fast vissa lag kör nog bara på ändå, detta främst för att det är tränarbrist tror jag.

HAR SJÄLV faktiskt lämnat 2 lag mitt i en säsong då jag inte kände att det var rätt fokus och inställning på det som skulle göras. Att man inte fick ta ut det lag man själv tyckte eller att trycket på träningar med mera inte var bra var en bidragande orsak till att den energi man vill ha som tränare den fick man inte.

DÅ VAR DET BÄTTRE ATT LÄMNA, VILKET JAG SJÄLVMANT GJORDE EFTER SAMSPRÅK MED FÖRENINGEN.
DET GAV FÖRMODLIGEN INGEN AV PARTERNA NÅGOT UNDER VISSA STUNDER!
Kanske mer irritation än glädje och utveckling!

Andra gången jag klev åt sida i mitt uppdrag som tränare, skedde i ett lag i en lägre division, för många år sedan dock, och även då lämnade jag mitt i säsongen, detta då jag inte kände att spelarna verkligen ville prestera det som jag krävde. Visst kanske jag ställde lite för höga krav, men detta måste man göra om man vill nå utveckling, det anser jag i alla fall!

I det skedet så var det skönt att droppa av och jobba med andra saker som faktiskt motiverade en som ledare mer.
Man vill ju hela tiden ha just den där glädjen och energin i sitt ledarskap, något som många tyvärr idag som helhet kanske inte har.

Pengarna på seniornivå kanske ibalnd faktiskt styr lite mer än glädjen, och därför vågar man inte hoppa av som ledare!

Landslagsuppdrag i Tyskland

  

Att jobba som landslagsinstruktör är ofantligt kul, och där är det lite av samma status som i ett distriktslag, SPELARE SOM VERKLIGEN VILL BEVISA, VILL PRESTERA OCH VILL UTVECKLAS, ALLA TILLSAMMANS MOT SAMMA MÅL.

Och detta är ju något som jag tycker är inspirerande att jobba med!

Först fick man möjlighet att ta hand om den Holländska utvecklingen under 4 år, och tog detta landslag från placering 19 till 13 på rankingen, vilket innebar ett brons i B-poolen till slut, en STOR GLÄDJE efter många år av slit för att nå just dit. Men också ett glädjande slit eftersom alla var motiverade till att ställa upp på de krav man ställde, för att spelarna bland annat visste också att det var det som vi jobbade med som krävdes för att nå det resultat vi ville uppnå, tillsammans.

Nu mera så gäller Tysklands herrlandslag, och avresa till VM i Tjeckien sker inom några dagar, skall bli hur kul som helst.

Att jobba med spelare som är stjärnor i Schweiziska superligan, Svenska Superligan samt alla de övriga spelarna är otroligt utvecklande.

Mina idéer och taktiska moment har spelarna redan tagit åt sig, jobbat in och många har fått upp ögonen att det finns mer än det som de förr jobbade med, vilket är givande att se på banan och på träning. Det inspirerar mig mycket!

Efter VM i Tjeckien så tar jag över som förbundskapten i Tyskland, och då skall jag försöka att utveckla sporten ytterligare några snäpp, både taktiskt och mer spelutvecklande. Något jag faktiskt redan börjat planera för.

Energi och engagemang får man ju när man ser att man har förtroende och när folk tar till sig det man jobbar för!

TRO PÅ DET DU GÖR = FÅ SPELARNA ATT TRO PÅ DET

  

Att tro på det man gör är viktigt samt att få spelarna att tro på sig själva och det du som ledare gör också.
Når man inte till denna punkt är det svårt att ibland finna glädjen i träning, match eller planeringsdelen, faktiskt både som spelare eller tränare.

MÅSTE FINNAS ETT SAMSPEL DÄR EMELLAN.

HAR BESTÄMT MIG!

Själv har jag tackat nej de senaste åren till uppdrag i så väl div 2 och div 1 klubbor som landslaguppdrag i andra länder än Tyskland, mycket beroende på att jag just inte trott att lagen vart helt 100 procentiga seriösa eller har VILJAN att jobba mot en god utveckling, OCH DETTA TROR OCH HOPPAS JAG ATT JAG FORTSÄTTER ATT TACKA NEJ TILL!

Känslan är att jag INTE vill stega in i något där inte den där inspirationen eller utvecklingen till att vilja bli bättre inte finns, HELT OCH HÅLLET ONÖDIGT ATT ÖDSLA TID PÅ SÅDANA LAG OCH SPELARE.

FÖRELÄSARE, WARBERG och MENTALT TÄNKANDE

Att fortsätta att jobba som föreläsare och instruktör samt gästtränare och säsongsutvecklare är något jag ser fram emot även kommande säsong, detta då det givit mig massor av bra stunder, och detta bara under hösten 2008, och då är det faktiskt inte bara innebandyföreningar som helhet jag arbetat med.

Har ju även fått äran att både föreläsa inom mentalt tänkande för landslagsspelare i GOLF, innebandyspelare på elitnivå samt även lag på lägre nivå inom andra idrotter där det mentala spelat stor del in i deras utveckling.

Arbetet i de 9 innebandyföreningar i Sverige som jag också lagt extra krut på har också vart kul att vara i, varav 6 dessutom befunnit sig i Västergötland, mitt eget hemdistrikt.
Här har det mest blivit gästträningar, utbildningar, ungdomsutveckling samt analyser och statistik.

Att även fått följa Warberg Innebandy, samarbeta med deras arrangemangsansvarige person NIKLAS WILHELMSSON, vara med och lyssna till hur Warberg fungerar, samt även fått leda träningar där en spelare som KIMMO ESKELINEN från Warberg IC vart med på ,samt att han även lett olika moment, har också vart inspirerande och utvecklande för mig som ledare men även som person. Det är alltid kul att ha skapat sig dessa goda kontakter, fått genomföra lite "annorlunda" moment samt att få delta under proffesionella och utvecklande iinriktningar.
Framförallt också då jag ser föreningen WARBERG SOM DEN MEST PROFFESIONELLA FÖRENINGEN I VÄRLDEN!

Skall förresten bli kul att åka ner till Varberg den 20 December för att se matchen mot Järfälla och sedan äta julbord ihop med sponsorer, spelare med flera, DETTA BLIR ETT RENT NÖJE!

I fortsättningen blir det jobb där jag känner glädje och inspiration, det är ju faktiskt detta som ger även mig som tränare en utveckling och ett större engagemang.