amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball PART IX


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Nederländerna skakade Italien

22 maj 2004, varm och soligt härlig dag, VM i Schweiz och en semifinal, i B-poolen, för det Nederländska landslaget. Förmodligen inget som någonsin hade kunnat tro detta innan turneringen startade, faktiskt inte ens en del av spelarna i den Nederländska landslagstruppen.

Nu var laget ändå där, i Kloten, i Schluefweg Arena, i semifinal, detta mot storfavoriten Italien. Ett Italien vilka tidigare under turneringen enkelt hade slagit alla lag de mött, detta med minst 4 måls marginal.

Att Italienarna innan matchstart hade laddat för att ta sig en "mumsbit" av Nederländerna förstod man tidigt då det enda det talades om i korridorerna i hallen var inte att Italien skulle vinna, utan med hur mycket Nederländerna skulle få stryk.

De flesta "experter" och "oddsare" i hallen tippade dubbelsiffrigt till Italien och i snitt 1-2 mål för Nederländerna, en nederlagstippning utan dess like med andra ord.

Som förbundskapten för Nederländerna visste jag att vi skulle kunna spela lite på att Italien förmodligen inte var kanske helt 100 procentiga i början av matchen, utan att de då redan förmodligen hade "ställt ut skorna", något vi skulle försöka att göra till vår fördel.

Kunde vi nyttja de enkla Italienska misstagen i början, skaka Italien och våga ta för oss, samtidigt som vi skulle försöka använda oss av ett starkt 2-2-1 defensivt spel, så skulle vi faktiskt kanske till och med kunna vinna matchen.
Det viktiga var dock att vi som landslag tog chansen direkt i början och tog vara på att Italien kanske i sin tur inte skulle vara med från start.

Italien, ett landslag med näst intill bara spelare från Schweiz, och den högsta ligan där, NLA, spelade ett snabbt spelvändande spel, med bra distansskytte, något som Nederländerna var tvungna att sätta stopp för, om det över huvudtaget skulle finnas någon möjlighet till seger.

Fasta situationer och power-play var också viktigt, och där hade Nederländerna övat in flera olika varianter och modeller.

Med mycket folk på läktarna, och härliga stämmor i sjungandet av landslagens olika nationalsånger, så var det äntligen dags för tekning.

Matchen blåstes igång, en match där Italien kom att vara det landslag som styrde spelet från början, men med ett Nederländskt landslag som tog vara på de chanser som gavs på ett bra sätt.

Storspelande Kristian Ten Hof i Nederländernas mål spelade riktigt bra innebandy och stod ofta rätt placerad på Italienarnas avslutningar, så väl distansskotten som insticken i slottet.

Tätt försvarsspel och tight markeringsspel gjorde ändå att 0-0 stod sig en bra bit in i perioden, något som ändrades till Nederländsk ledning då Italien i ett skede drog på sig en ganska onödig utvisning, detta genom en alldeles för tuff tryckare mot sargen.

På PP som följde så spelade Nederländerna runt bollen bra, och det syntes tydligt att Italien var lite tagna över att det faktiskt bjöds på ett så pass bra motstånd, något de blåa från Italien absolut inte hade räknat med innan matchen.

I slutet av PP så lyckades Nederländerna få till en inövad variant där slottet öppnas upp och där ett nerspel från backen Norry Samwell  når forwarden Rob Labruyeré, vilken flyttat sig från höger till vänster stolpe, och direkt styr in bollen i nät.

1-0 till Nederländerna och nästan lite "kaosartad" tillställning i det Italienska båset, detta hade inte

Italien räknat med!

Rob Labruyeré sätter dit ledningsmålet 1-0 mot Italien i Semifinalen
under VM i Schweiz 2004.


Ledningen höll sig sedan hela perioden ut och det syntes att det nu var ett stressat Italien som gick till pausvila. De skulle ju enkelt bara slå tillbaka "blåbären" från Nederländerna.

Nederländerna hade skakat Italien rejält under de första spelade 20 minuterarna, och den Nederländska stora supporterskaran skrek högre än någonsin i hallen i Kloten.

Frislagsvariant skakade Italien, igen

Under pausen så talades det mycket om i det Nederländska lägret att man bara skulle ut och jobba vidare på de detaljer som man satt upp från början. Att man ledde matchen var bara en bonus, men absolut inget som skulle få finnas med i tankarna, nu var det ny period, ny match och nya 20 minuter igen.

Italien drog upp tempot bra under inledningen av den andra perioden och Nederländerna hade svårt för att hänga med. Kristian Ten Hof i Nederländska målet hade mycket att göra, och fick så småningom också släppa en boll förbi sig, vilket betydde 1-1 i matchen.

Italien fortsatte även efter sitt mål att spela bra och framförallt så var det den Italienska "stjärnan" Fabio Terlizzi, från Schweiziska högsta ligan, som var det största orosmomentet.

I slutet av perioden så skaffar sig Nederländerna ett bra frislag, i bra läge, och samtidigt blir en Italiensk spelare utvisad för otillåtet slag.

Nederländerna chansar med en inövad variant, vilken ställer den Italienska muren, och en spelare kliver fram innan frislaget gått och drar på sig ytterligare en Italiensk utvisning, spel 5-3 är ett faktum.

Den Italienska bänken ser också i detta skede rejält skakade ut, igen!

I PP så försöker Nederländerna vårda bollen till att börja med, och taktiken är att försöka trycka ner Italien djupt i sin egen zon, samt att få dem att mer eller mindre gå bort sig framför egen målvakt, detta för att försöka skapa en så kallad "dold sikt" när Nederländerna sedan tar sitt avslut.

Efter ett tag lyckas denna taktiska del och Nederländerna smäller in ledningsmålet 2-1, detta inför chockade Italienska spelare.

Den resterande tiden av PP, 5-4, lyckas tyvärr inte "de orange" sätta något mer mål, och ett stolpskott var det närmaste man kom ett mål till, tyvärr!

Perioden slutar dock 1-1 och fortfarande alltså Nederländsk ledning i matchen.

Spelare "gick på knäna"

Sista perioden i semifinalen mellan Nederländerna och Italien i Schluefweg Arena skulle komma att bli ett riktigt "nerpiller", och de sista 20 minuterarna skulle komma att ta rejält på krafterna bland spelarna, speciellt då bland de Nederländska.

Återigen startade Italien en period i rasande tempo och Nederländerna hade svårt att hänga med i vissa kombinationer. Att försvarsspelet i detta skede fungerade utmärkt var viktigt, detta då med tanke på att Italien var de som förde spelet och skapade mest.

Till slut orkade inte Nederländerna stå emot det Italienska trycket utan fick åter se en boll leta in sig mellan nätmaskorna.

Italien fortsatte efter detta att spela sin fina innebandy och det började synas på en del av de Nederländska spelarna att de "gick på knäna", det såg faktiskt jobbigt ut stundtals.

Från ledarbänkens del så försökte vi rulla in lite friska spelare, men samtidigt ville vi inte förändra så mycket av det som fungerade så bra, så det var endast små enkla och korta byten som genomfördes.

Nederländerna lyckades efter ett tag att börja spela upp sig igen och skapade under en 10 minutersperiod flera fina chanser, vilka kunde avgjort matchen. När Nederländerna tryckte på som bäst så gör dock tyvärr Italiens Fabio Terlizzi matchens avgörande mål, segermålet 3-2.

Lite snöpligt att det kom i just detta skede av matchen, men inte direkt orättvist om man skall vara helt ärlig.

Visst hade Nederländerna kunnat vinna matchen mot Italien, men i efterhand så är det ändå bedriften att spela den innebandyn man gjorde under semifinalen som var det viktigaste, Nederländerna mötte ju faktiskt storfavoriten till avancemang till A-gruppen.

Italien klappade också om Nederländerna efter matchen och en av spelarna talade om för vår ledarstab att vi skulle bygga vidare på detta för det såg riktigt bra ut, vilket alltid var kul att höra, även om det kanske inte var detta man helst av allt ville höra på precis då.

Nederländerna samlade efter ett tag ihop sig, vandrade bort mot sina fans och tackade dem i massor. Dessa hade stöttat sina "orange lejon" under hela turneringen på ett fantastiskt sätt, något som landslaget var mycket stolta över.

Matchen om 3:e pris, den mot Ungern, blev sedan en tillställning där det faktiskt kändes att de Nederländska spelare inte skulle komma att klara av sina motståndare för dagen. De orange spelarna var alldeles för slutkörda från Italienmatchen och den där lilla extra gnistan infann sig inte heller helt.

Ungern vann klart rättvist och på så vis fick Nederländerna tacka för VM för denna gång, detta ändå med en fin 14:e plats i bagaget.

Man hade ju faktiskt som landslag gjort den bästa klättringen genom historien under ett VM, nämligen tagit sig hela 5 placeringar på rankinglistan, detta från 19:e till 14:e plats.

Allt slit och arbete som Nederländerna jobbat med under 1,5 år fram till VM hade nu visat sig "bära frukt", och detta på ett mycket positivt sätt.

Nu var det bara att jobba vidare mot nästa VM, Sverige 2006!

The orange story of floorball PART VIII


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Australien storfavorit

Andra matchen i Nederländernas gruppspel i VM skulle komma att gå mot den alltid lika härliga nationen Australien, eller "The Aussie" som de också kallas.

En nation som Nederländerna tampades friskt mot under VM 2002 i Finland, men som man tyvärr fick se sig besegrade av då. Nu var Australien storfavorit till seger i matchen mot "de orange".

Dagen match i Nederländernas gruppspel mot de gulgröna Australiensarna var också en match, enligt media, som spelarna från "Down under" bara enkelt skulle spela hem.

Något jag var rejält laddad för att sätta stopp för, detta som ny förbundskapten för Nederländernas landslag.

Innan matchen, redan under ankomst till hallen, under uppvärmningen och i början av den första perioden så var det totalfokus på Australien från media. Det intervjuades, filmades och pratades om "The Aussies" väg mot slutspelet och att de idag skulle möta "lilla Nedeländerna", vilka kändes som att det bara skulle vara så enkelt att slå tillbaka.

Detta var ju faktiskt rätt skönt att höra, och framförallt att vi var så ofantligt nederlagstippade, det stärke mig ännu mer inför min uppgift.

Kände att jag nu skulle visa "vart skåpet skulle stå" och se till att detta skulle komma att bli ett minne för många, ett minne av Nederländernas vändning inom innebandyutvecklingen.

Första perioden började bra och det kändes att "mitt landslag" var de som hade fullständig kontroll och ett stort övertag spelmässigt på banan. Att spelarna där ute också hade fått direkti vilka backar och centrar i Australien som man skulle sätta extra hög press på gav fullständig perfekt utdelning.

På detta sätt gjorde Nederländerna flera mål och det var aldrig något snack om vilket lag som skulle komma att vinna denna dagens gruppspelsmatch.

I slutet blev det lite jämnare, men då hade också Nederländerna slappnat av en hel del.

Segern skrevs till hela 10-5, och var enligt de ditresta supportrarna på läktaren, Nederländsk media samt spelare i landslaget, den absolut bästa matchen som landet någonsin spelat hittills.

Att det också hade vart över 800 personer på läktarna under matchen, och att de orange supportrarna hade fört ett rent ut sagt jäkla liv, hade också känts bra.

Det kändes som ett gott betyg för mig som förbundskapten och jag njöt verkligen i fulla drag då jag efter matchen slut fick träda in i det så kallade pressområdet och svara på mediafrågor.

Äntligen hade vi i Nederländernas landslag gett svar på tal och bevisat att landet var på frammarsch utvecklingsmässigt!

Härlig utflykt

Efter att ha spelat två gruppspelsmatcher så var det dags för Nederländernas spelare att ha en spelledig dag, vilket kändes riktigt bra.

Lagets spelare och ledare var på ett fantastiskt bra humör, så när vi tillsammans under morgontimmarna vandrade ner till tåget, vilken skulle ta oss till den "kabinlift" som senare skulle föra upp oss till ett område högt över staden, kändes det riktigt bra.

På plats vid University of Zurich, och med en fantastisk utsikt över staden så njöt vi i fulla drag. Luften här upp var fantastisk och det var en underbar vy som bredde ut sig när man tog sig en titt ut över staden.

Efter "toppbesöket" var det dags för oss att bege oss ner för lite middag i de så kallade gamla delarna av staden, och här stötte jag faktiskt på en annan Alingsåsare.

Det var nämligen inte bara jag som fanns på plats på VM som Alingsåsare i Schweiz, utan här fanns även en betydligt mer meriterad person också närvarande, nämligen Jönköpingsspelaren Johan Andersson.

Johan, vilken startade sin karriär i IBK Alingsås, flyttade sedan till Jönköping IK, blev poängkung och sedan även också MVP under VM i Finland 2002.

Det var kul att "tjöta lite" med Johan för att höra hans tankar och idéer om VM och hur det såg ut och fungerade i den Svenska landslagstruppen.

Johan berättade att det var härligt att vara nere i Schweiz och att det kändes riktigt bra i det svenska lägret, något som jag inte hade trott något annat om heller egentligen.

Efter en stunds samtal skyndade jag mig vidare efter "mina orange spelare".

Med välbehövlig god mat i magen och en riktig långvandring i centrala delarna av Zurich skulle vi avsluta vår utflykt på bästa tänkbara sätt, nämligen med en båtfärd på Lake Zurich.

Något som jag minns än idag.

Om nu luften uppe på höjden vid University of Zurich var bra så vet jag nog inte vad jag skulle sätta för betyg på luften mitt ute på Lake Zurich, detta också med snötäckta berg vid horisonten och fantastiska hus vid strandkanterna som vyer. Frågan är om jag andats godare luft någon gång?

Att dagen till ära också var en fantastisk dag med strålande solsken samt att de goda minnena från de inledande matcherna i VM fanns färska, gjorde att man bara njöt ännu mer.

Att efter denna dag få krypa ner i sängen på vandrarhemmet var fantastiskt och det var en obeskrivlig känsla jag hade fått med mig av de inledande dagarna i Schweiz och VM 2004.

Jag måste ha somnat med ett leende på läpparna!

Estland var för svåra

Dagen efter vår fantastiska utflykt var det dags för den sista gruppspelsmatchen, den mot tufft och taktiskt spelande Estland, en viktig sådan, där Nederländerna skulle behöva få med sig en eller tre poäng för att vara säkra på att ta sig vidare ur gruppen.

En tuff uppgift redan från början!

Estland har alltid spelat en bra innebandy och var också en av favoriterna till avancemangsplatsen till a-gruppen, detta tillsammans med Italien, redan på förhand innan VM ens hade startat.

Så att Nederländerna skulle kunna rucka på Estland kändes som en lite för stor bedrift, men det var ändå något vi skulle komma att tro helhjärtat på.

Tyvärr så dog denna tro rätt snabbt då Estland satte fullt tryck redan från start i matchen och hade med sig hela 5-2 efter den första perioden.

I detta skede lade Nederländerna om sitt spel, flyttade upp markeringsområdena högre och lät Esterna spela mer boll på höger än vänster sida, vilket också gav resultat.

Ett resultat som dock inte räckte hela vägen, men ett resultatmässigt spel som i alla fall kändes som att det också skulle fungera mot ett lag som Italien i en eventuell semifinal.

Sista två perioderna slutade endast med ett mål för Estland och ett för Nederländerna, och även om inte de offensiva momenten fungerade mot starka Estland så satte man i alla fall det mesta av de defensiva markeringarna i egen zon, något som var viktigt att bära med sig in i "framtiden".

Tack vare en förlust mot Estland, 3-6, så kunde helt plötsligt inte Nederländerna gå vidare "av egen kraft", nu fick man i stället hoppas på att sina övermän Estland också slog Slovenien i sista matchen.

Ett Slovenien som redan låg efter Nederländerna målmässigt då de hade haft ett betydligt större problem än "de orange" med att slå tillbaka Australien.

Om Estland vann matchen mot Slovenien så skulle alltså Nederländerna avancera till slutspelet, detta på bättre målskillnad.

Hela laget bestämde sig att dagen efter stötta Estland från läktaren för att försöka få dem att hjälpa Nederländerna att ta sig till slutspel i VM.

En "nagelbitare" tog Nederländerna till semifinal

Fullt av orange supportrar, spelare och ledare på läktarna, skrikandes och skanderandes Eesti Eesti, gjorde alla vad de kunde för att försöka få Estland att tända till på allvar i denna sista gruppspelsmatchen.

Vid vinst skulle alltså Nederländerna gå vidare och vid poängtapp var det Slovenien som skulle komma att få spela semifinal nästföljande dag, kunde det bli mer spännande.

Att Estland också vilande en del spelare skulle också komma att göra matchen till än mer spännande än vad publiken förmodligen hade räknat med från början.

Båda lagen följdes åt i matchprotokollet och i den sista periodens mittakt så var det oavgjort, och i det ske var Nederländerna borta från slutspelet.

När Estland sedan satte sitt ledningsmål i tredje perioden så exploderade läktaren, och jag som förbundskapten för Nederländerna lämnade då hallen. Det kändes för svettigt att sitta där inne och se vad som hände på banan.

Nervositeten tog totalt överhand!

Jag begav mig ut och gick en sväng, försökte varva ner och få tankarna på annat.

När jag närmade mig hallen igen hoppades jag på att denna "nagelbitare" var över och att vi hade tagit oss vidare. Tyvärr återstod 1 minut av matchen och den fick jag nervöst se från VIP områdets läktarplats.

Kanske en av de längsta minuter i hela mitt liv!

Klockan ljöd på 20 minuter av sista perioden, matchen var över, och det var vild glädje bland Nederländernas spelare.

Estland vann matchen och tog samtidigt också tillfället i akt och tackade Nederländerna för stödet genom att köra den "klassiska vågen" med klubborna upp mot den läktardel som var orange i hallen, en härlig och skön syn.

Efter matchen blev vi inbjudna till våra supportrar på lite grillning på kvällen, vilket vi självklart tackade ja till eftersom den gruppen supportrat oss så bra hittills under hela VM.

Kändes som att det var vår skyldighet att visa vår tacksamhet på detta sätt tillbaka mot dem också.

Grillning avslutade en perfekt dag

På kvällen besökte vi våra supportrar, vilket vi lovat tidigare under dagen, och där välkomnades vi med härlig sång och dans runt elden.

Att sitta där, samtala om VM och dricka juice kändes märkligt, detta då man faktiskt helst gärna hade velat ta sig några öl med de orangeklädda sjungande supportrarna. Men vi var glada för deras skull och unnade dem gärna denna tillställning.

Efter ett tag begav vi oss dock hem till vandrarhemmet igen och vi alla kunde konstatera att grillningen hos våra supportrar hade varit den perfekta avslutningen på en helt perfekt dag.

Nederländerna var i semifinal och bättre kunde det väl knappast bli, eller?

The orange story of floorball PART VII


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Dags för VM i Schweiz 2004

Med tankarna på de fina höstresultaten 2003, Nations Cup, bra samlingar och träningspass under våren, samt Gasunie Open under april månad så vad det äntligen dags för Nederländerna att bege sig av till VM i Schweiz, och visst fanns lite nervositet med i bilden.

VM i Schweiz skulle komma att bli första riktigt stora beviset på att Nederländerna hade utvecklats och tagit sig förbi en del andra länders utveckling. Men samtidigt så var man som förbundskapten rejält nervös, det skulle ju också mycket väl kunna bli en riktigt djupdykning i stället om allt inte klaffade just nu.

Fasth och Innebandymagazinet sågade Nederländerna

I slutet av maj landade jag i Zurich, detta tillsammans med massor av andra innebandymänniskor från Sverige, där ibland de svenska landslagsspelarna.

På flygplanet fanns även de 3 av våra Svensk-Nederländska landslagspelarna med, bröderna Samwell (Terry och Norry) samt målvakten Kristian Ten Hof.

På väg ner till Zurich så var det också kul att se lite vad innebandymagazinet skrev om Nederländerna och deras chans under VM.

Nederländerna var kraftigt nederlagstippade, ett riktigt blåbär, och ett av landslagen som skulle få fightas om bottenplaceringen i VM.

Att just ha med denna text till spelarna i Nederländerna hoppades jag på skulle ge dem lite extra energi under VMs inledande gruppmatcher.

Även innebandyskribenten Mikael Fasth hade i en text innan VM sågat "de orange" landslaget rejält.

Så nu var det bara upp till bevis för mig att bevisa motsatsen för Sveriges kanske två största "innebandyprofiler" inom mediebranschen, innebandymagazinet och Mikael Fasth.

"Avcheckning" av hallen

Väl på plats i Schweiz, Zurich, så intog vi, de orange, vandrarhemmet i våra stoltserande färger, och det kändes verkligen kul att det nu verkligen var på allvar. Ett VM hade man ju bara kunnat drömma om innan att man skulle få vara med och coacha i, och uppleva allt runt om. Det var helt enkelt en fantastisk känsla som spred sig i kroppen på mig som förbundskapten.

Vi samlade laget nere i sofforna, där vi också stötte på Danmarks landslagsledning och spelare, vilka haft samling före oss, samt lite andra landslagsmänniskor.
Det var kul att det var lite fart på hotellet.

Efter samlingen begav vi oss till hallen för att se lite hur den såg ut, hur allt fungerade där borta samt hur egentligen underlaget var.
Det var en underbar promenad till hallen på 10 minuter, detta då vädret var fantastiskt och solen visade sina absoluta starkaste strålar.

I hallen så checkade vi omklädningsrum, spelaringångar, medieområdet, intervjuzonen med mera. Detta för att vi inte skulle behöva tänka på just sådana saker då vi skulle anlända till hallen under morgondagen för vår första VM match, den mot Slovenien.

Innan det skulle vi dock även träna en timma i hallen under de senare kvällstimmarna.

Väl tillbaka på vandrarhemmet så fick vi oss en god pastalunch och sedan beordrades spelarna att vila och varva ner lite innan träningen. En del som ville gå ut och röra på sig lite i solen fick även dispens för detta.

Senare på kvällen begav vi oss igen till hallen , detta för den sista finslipningen inför morgondagens match.
Power-play och fasta situationer stod på spel.

Träningen i hallen fungerade bra, och det var samtidigt kul att se att det faktiskt hittat dit lite nyfikna journalister och skribenter som nog ändå tyckte att Nederländerna var lite intressanta, främst kanske med tanke på sina lysande orange färger.
Att landslaget syntes var det ingen som kunde säga emot.


Nederländska landslaget har ett träningspass i VM-hallen i Zurich

Efter träningen samlade vi ihop hela laget och hade en längre genomgång inför morgondagens tuffa öppningsmatch mot Slovenien, ett lag som Nederländerna inte tidigare haft en chans att kunna matcha spelmässigt.

Det syntes på informationssamlingen att spelarna var superladdade och att de verkligen visste att det var "nu eller aldrig".

Bra öppning på VM

Redan klockan 08.00 ringde min väckarklocka på mitt ledarrum. Jag bodde ensam under VM, vilket faktiskt kändes riktigt skönt. Då kunde jag koncentrera mig på det som jag var här för och samtidigt få en god ro, det kändes viktigt i detta skede.

Efter en dusch och lite musiklyssning så begav jag mig runt för att väcka våra spelare. Jag knackade också på hos min assisterande förbundskaptens rum, Simo Vaatainen, och tillsammans begav vi oss, efter den sista dörrknackningen, ner till frukostsalen.

Det dröjde inte länge förrän alla spelare var på plats och intog den faktiskt goda och välfyllda frukosten.

Efter frukosten visste spelarna vad som gällde, laddning och vila och sedan hoppackande av allt sitt material, och där efter avfärd till hallen.

Nu var det dags, äntligen, VM och öppningsmatch, något man längtat efter och planerat för ända sedan den dagen man skrev under sitt förbundskaptenskontrakt.
Motståndet Slovenien hade jag full koll på och jag visste att det skulle komma att krävas mycket för att över huvudtaget kunna var i närheten av en poäng mot detta motstånd. Men samtidigt så hade jag min plan klar för mig och fungerade bara den så skulle vi allt kunna skärra våra motståndare riktigt rejält.

När nationalsången spelades njöt jag i fulla drag, samtidigt som jag nynnade orden i den Nederländska hymnen, en fantastisk vacker nationalsång i mitt tycke. Men kanske blir man också partiskt då man hör den om och om igen under alla landslagets landskamper man är involverad i.

Matchen mot Slovenien började bra och spelmässigt så höll den "Nederländska planen" i att styra ut motståndarna långt ut i kanterna samt bara förlägga dess uppspel på höger sida bra.
De Nederländska starka backarna vann också de mesta bollarna under Sloveniens olika nerspel.

Att landslaget också fick ett mastodont stöd från de ditresta supporters från Nederländerna, vilka var iklädda orange kläder och sjöng högljudda sånger, höjde spelarnas kapacitet ytterligare på banan.

De syntes lång väg att de slovenska spelarna hade räknat med betydligt lättare motstånd och att de var lite irriterade över att de hade så svårt i sina uppspelsfaser.
Själv njöt jag av att de taktiska momenten fungerade som de gjorde.

Med bland annat ett vackert power-play mål av Rob Labruyere samt en inövad frislagsvariant av bröderna Samwell så höll Nederländerna hela tiden jämna steg målmässigt med de segertippade Slovenska landslaget.

I slutet var det dock så att Slovenien tog över mer och mer av spelet och när Nederländerna hamnade i underläge 5-6 kändes det riktigt jobbigt.

I detta skede tvingades Nederländerna till en så kallad "back up plan", vilket man jobbat lite extra på innan VM, där alla visste lite att det skulle komma att sättas rejäl press på de spelare som skulle finnas inne på banan. 


              
Bröderna                          Rob Labruyere
Samwells sätter                Netherlands
en frislagsvariant.

Att man också nu skulle vara nöjda efter matchen med att ha visat att man spelat bra innebandy var inte ens tanken, nu gick man för poäng eller seger.

I slutet lyckades, till ett fantastiskt jubel, Schweiz-Holländaren Guy Teulings trycka in 6-6 målet, och en poäng var i alla fall "räddad".

Visst kändes det skönt att ha fått med sig en poäng, men samtidigt så kändes det ändå som att en seger inte heller hade vart helt omöjlig.

Men tidigare hade ju inte Nederländerna vart ens i närheten av att kunna "matcha" Slovenien, så ett steg i rätt riktning var det i alla fall.

Spelarna var inte heller totalt besvikna utan tackade sina fans, vilket även jag gjorde, innan det var dags att bege sig hem till vandrarhemmet igen.

VM hade nu startat och vi med den!

The orange story of floorball PART VI


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Träningsläger i Spa

Februari, kallt, snö och vinter, och träningsläger på en ort som heter Spa.

Spa förknippar man ju mest med att må gott, bli omhändertagen och njuta, och innan jag fick reda på att detta läger just var förlagt i Belgiska Spa visste jag inte ens att det fanns en sådan ort med det namnet.

Att det sedan faktiskt är så att själva Spa också är just den ort som bygger en del på vad Spaanläggningar idag sysslar med på andra platser i världen kändes kul att få besöka.

Orten Spa, vilken är belägen fantastiskt fint i en dalgång med bergskedjan Ardennerna runt sig, var under 1300-talet nämligen känd för sina besök av människor från andra platser i Europa, främst kungligheter, som ville bada i de varma och mineralhaltiga källorna som finns på orten.

Det sades att vattnet där hade helande krafter.

Än idag så finns det lyxhotell och spabehandlingar i området och det har även sedan 1300-talet även fortsatts att tillverka mineralvatten där.

Ett vatten som för övrigt är hur gott som helst och slår vårt svenska mineralvatten med hästlängder.

Nu mera är väl dock kanske orten Spa mest känd för att det körs Formel 1 där.

Att få besöka denna ort kändes fantastiskt kul, även om inte ankomsten till Belgien började speciellt bra.

Bagaget kom inte fram

Redan på morgonen hade resa till Belgien, och Bryssel, känts lite konstig. Inte för att det var dåligt på något sätt, snarare tvärtom. Mitt säte på flygplanet, långt bak var nämligen obrukbart, och eftersom det inte fanns fler lediga platser i ekonomiklassen fick jag äran att resa i businessclass, vilket jag självklart inte tackade nej till.

Fri mat, dricka, gratis tidningar och choklad, ja lite skillnad var det att sitta i ekonomiklassen än businessclass . Att man sedan hade ett par stycken svenska politiker runt sig kändes väl heller inte helt dumt, man kände sig ganska märkvärdig på något sätt.

Att just dessa politiker också intresserade sig väldigt mycket för mitt jobb som innebandyutvecklare och förbundskapten var också kul, detta gjorde att det blev mycket snack under resans gång.

Efter landningen i Bryssel, en mycket bra sådan, så var det dags att hämta ut mitt bagage och leta upp Mr Lombardi, vilken skulle köra mig till vårt sportvandrarhem i Spa.

Tyvärr så felade det även här men denna gång inte till någon positiv del, mitt bagage fanns nämligen inte med, sorgligt men sant!

Det var bara att uppsöka informationen, berätta vad som hänt, och sedan bege sig till Spa utan något bagage alls.

Under resan ner till Spa, vilken tog ett par timmar så, så bestämde jag och Mr Lombardi oss för att svänga förbi ett köpcenter, detta för att inköpa lite material till mig, behövde ju tandborste, shorts, t-shirt, schampoo med mera. Man visste ju inte riktigt när allt skulle komma så bättre att vara förberedd.

När vi väl anlände till Spa åkte vi först in till stadens centrala delar, detta för att ta en matbit, samtala lite och sedan köpa på oss lite vatten. Mr Lombardi rekommenderade mig nämligen att inte dricka vatten ur kranarna i Spa.

Vad man märkte snabbt på orten Spa var att det var väldigt språkmässigt dåliga, och enda språket de överhuvudtaget verkade förstå var någon inhemsk franska, vilket gjorde att Mr Lombardi fick föra de mesta konversationerna på de ställen vi besökte.

Efter stadsbesöket och middagen så blev jag skjutsad till sportanläggningens vandrarhem och där checkade jag in, vilade ett tag och väntade sedan på de andra.

Glatt golv och överkokt pasta

Vid 23.00 tiden på kvällen var det en hel del spelare från landslaget på plats på sportvandrarhemmet. De som inte hade anlänt skulle komma att göra detta först under morgontimmarna.

För de som hade kommit hade jag och min assisterande förbundskapten en kort informationsträff där vi talade om hur allt under helgen i Spa skulle komma att fungera med mera, sedan var det dags för alla att sova några timmar.

Klockan 08.30 var det frukost på sportvandrarhemmets frukostsal, där det bjöds på en ganska bra frukost faktiskt, detta med både frukt och yoghurt samt mjölk och bröd med mera. Lite bättre än vad jag hade förväntat mig!

Alla spelare var nu också på plats, och de sista hade anlänt bara någon timme innan frukosten serverades.

Efter frukosten var det dags för ombyte, informationsdel och sedan träningspass i hallen.

Hallen visade sig vara en parketthall med otroligt glatt golv. Det var så glatt att man faktiskt kände att när man skulle jobba med spelvändningar och vridningsmoment i spelet så var det nästan farlig för spelarna.
Benen kanade iväg en del och det var flera spelare som reagerade över att de inte riktigt vågade trycka ifrån på allvar.

Efter träningen snackade vi igenom passet i omklädningsrummet och då fick också vår hälsoansvariga ledare samt fysioterapeut en stor applåd då hon berättade att hon hade med sig lite klisterspray i sjukvårdsbagen, vilken vi skulle kunna använda oss utav under träningsmatchen mot det Belgiska landslaget under eftermiddagen.

Detta skulle ge oss betydligt bättre fäste under skorna på det glatta golvet.

Efter träningen var det dags för mat, pasta och köttfärssås, där man skall säga att det var rejäl överkokt pasta som serverades och en köttfärssås som var mycket välkryddad, men god.

Maten gick faktiskt ner och jag började nu lära mig att jag inte fick tro att all mat såg ut som jag ville när vi var runt på våra landslagsresor. Bara att inse fakta att allt inte är som hemma!

Efter middagen hade vi åter en genomgång med spelarna, sedan en vandring ute i det kalla vädret, där det faktiskt till och med låg lite snö på marken. Efter detta jobbade vi lite med mental avslappning och vila innan vi begav oss till hallen igen.

Nu var det dags för landskap mot den Belgiska landslagstruppen, en match där vi skulle komma att testa en del saker inför VM, vilka vi skulle kunna dra nytta av i så kalla trängda situationer.

"Vanliga taktiken" vände matchen

Klockan 16.00 var nationalsångerna spelade och line-up presentationerna avklarade och det var dags för tekning.

Första och andra perioden testades det massor i det Nederländska lägret men detta med ganska dåliga resultat, inte mycket av de nya taktiska testmomenten fungerade speciellt bra.
De nya direktiven visade sig i stället vara alldeles för svåra för landslagstruppen, men man hade i alla fall fått "svart på vitt" på vad som inte fungerade i vissa situationer.
Nederländerna låg faktiskt också, tack vare dessa tester i spelet, under i matchen, målmässigt, efter två perioder, detta med 4-2.  

I sista perioden så beslutade vi i lagledningen, tillsammans med spelarna, att vi bara skulle gå ut och köra vårt eget spel, och i stället ta 1-2 perioder under morgondagen och testa de nya moment igen. Vi ville ju faktiskt trots allt vinna matchen.

Sista perioden blev på det viset faktiskt en enkel vandringsfärd mot seger.

Nederländerna spelade med taktiska låsningar och med en formation i ett 2-2-1 system med defensiv inriktning samt en formation i ett 2-1-2 system med offensiva störningsmoment, precis så som laget börjat jobba in sig spelmässigt inför VM 2004 i Schweiz.

Belgien hade alltså inte mycket att komma med när Nederländerna ställde om till sitt "normala spel" och sista perioden slutade med seger, 7-1 till "de orange", och totalt 9-5 seger i matchen.

Efter matchen var det lättade Nederländska spelare som begav sig till kvällsmiddagen. De visste att sitt så kallade "normala spel" fungerade, men också att de var sårbara om andra taktiska delar skulle behöva genomföras, framförallt mot bättre motstånd i VM, där dessa delar faktiskt var tvugna att "sitta på plats".

Under middagen informerade jag som förbundskapten laget om mina tankar av matchen och de moment som genomfördes. Laget fick också sätta sig i speciella grupper efter maten och tala igenom det som hänt.

Alla var överrens om att man faktiskt skulle testa de nya momenten ytterligare 1-2 perioder även nästkommande match, dagen efter.
Laget var ju tvunget att få även detta att fungera så småningom.

Vid 22.00 tiden fanns de flesta av spelarna redan nedkrupna i sina sängar och några hade även hunnit somna in.

När jag precis själv skulle till att släcka lampan och försöka sova ringde det en person från Bryssel Airways och berättade att han nu var i närheten av sportvandrarhemmet för att leverera min resväska och mina innebandyklubbor.

Jag tackade för detta och gick ut för att möta honom, det var skönt att äntligen få tillbaka sina saker.

Nöjda spelare återvände hem

Tidigt under söndagen så ringde väckarkockorna i spelarnas rum och vandring utomhus var det som gällde, en riktig "longwalk" för att få igång kroppen på allvar igen.

Efter vandringen utomhus begav sig spelarna till matsalen för att inta frukost.

Klockan 09.00 var det dags för ett 120 minuters träningspass igen, detta med fokusering på defensiva moment i spelet, uppspelsfaser samt box-play.

Träningen fortlöpte på ett bra sätt och när de 120 minuterarna var över så var det många som faktiskt tog sig en dusch, detta trots att det skulle komma att spelas ytterligare en landskamp även denna dag, söndag, mellan Nederländerna och Belgien, senare under dagen.

Innan matchen så stod kost på schemat igen och sedan ett längre teoripass. Teoripasset med inriktning mot rörelsemönster och taktik i defensiv zon.

Lagets taktik och utseende inför match två mot Belgien presenterades också.

Matchen började i precis samma anda som den första, men denna gång funkade de nya momenten efter ett tag lite bättre.

Nederländerna beslutade sig ju längre matchen gick att faktiskt jobba vidare, hela matchen, med de nya momenten och så fick det faktiskt bli.

Trots detta så lyckades Nederländerna vinna med 5-2, vilket kändes skönt, och även om det inte det var någon skönhetsmatch direkt som spelats så hade den givit både landslagsledningen och spelarna massor av nya tankar.

Efter matchen var det information, duschdags, sedan lite mat och hemfärd.

Vid hemfärden så märkte man att det var nöjda spelare som satte sig i sina bilar, eller i de olika taxibilar som beställts till de spelare som skulle till flygplatsen.
Alla hade fått en del nya taktiska moment att smälta men att det även blivit två segrar till landslaget var den sak som de flesta gladdes mest åt.

Själv så kände jag att åter en landslagssamling var över och att det var dags att åter bege sig till "vardagen" hemma i Sverige igen.

The orange story of floorball PART V


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

UNGERN, NÄSTA STORA UTMANING

Efter Gasunie Open så fortsatte vi i landslaget att bygga på små detaljer i spelet hela tiden, främst då det defensiva taktiska försvarsspelet.

Jag visste ju som förbundskapten att det faktiskt var ett starkt defensivt spel som skulle kunna göra att vi klättrade uppåt på rankingen i första skedet.

Offensiva delen tog vi lite då och då , men bara med enkla moment, vilket ändå skulle leda oss framåt i utveckling även på detta plan så småningom.

Under hösten 2003, November, var det dags för Nations Cup i Ungern, och en plats som hette Epitök.

Flygresan dit, vilken jag gjorde tillsammans med våra Svensk-holländare Terry Samwell och Norry Samwell var lite seg.

Tyvärr hade det krånglat till sig med våra biljetter så vi fick flyga via Helsingfors för att ta oss vidare till Budapest, och det kanske inte var den roligaste upplevelsen, men man visste ju vad man hade framför sig så det var bara att bita ihop.

Så småningom landade vi ändå i Budapest, och blev mycket väl mottagna på flygplatsen.

Vi tog oss ut till Epitök sportcenter där vi även skulle komma att bo, fick våra rum och tog en vilostund.

Efter ett tag började våran landslagstrupp, vilka var uttagna till denna Nations Cup, att dyka upp och vi tog en samling tillsammans med alla i en samlingslokal på vandrarhemmet.

Här gick vi igenom att det skulle komma att bli tufft att ta sig vidare från vår grupp, bestående av, förutom Nederländerna, Österrike och Spanien. Österrike, ett land som Nederländerna haft det jobbigt mot under åren och ett Spanien som börjat bygga för något nytt och bra.

Laget satte dock upp en målsättning att det var 100 procent som gällde varje match och att vi faktiskt skulle försöka vinna gruppen, även om vi på förhand var stort nederlagstippade.

Efter informationsmötet fick spelarna en bit mat och sedan var det åter dags för en mindre vila innan träning i matchhallen stundade under kvällen.

En riktig skithall

När vi klev in i hallen, kände på golvet och titta oss omkring kunde vi i alla fall konstatera en sak, vilken skithall vi hade hamnat i!

En hall som inte ens står för ordet sliten hall eftersom en bättre förklaring nog hade varit totalt "genomkass". Parkettgolvet var dålig, ojämt och allmänt slitet och omklädningsrummen såg ut som fångceller från andra världskriget, om jag skall ta i lite i min beskrivning av dessa vill säga.

Träningspasset gick ändå bra, laget nötte en del PP (5-4) samt jobbade med att sätta de defensiva momenten ytterligare en gång.

Efter träningspasset möttes vi av en av de stora inom innebandyutvecklingen i Sverige och Europa, Mr Andras Czitrom, vilken nu mera också understödde sitt modersland Ungern och dess innebandylandslag. Andras vilken var den första presidenten i IFF, International Floorball Federation, visade sig vara en mycket trevlig man och han bemötte oss i Nederländska landslaget på ett professionellt och härligt vänskapligt vis. Vi kände oss på så vis mycket varmt välkomna till Nations Cup i Ungern och redan då hade tankarna på den dåliga hallen försvunnit.

Sjöng med i nationalsången

Lördagen var kommen, och vid frukosten, en ganska speciell sådan, så var det faktiskt en del trötta landslagsansikten man såg. Några spelare hade inte kommit i säng i tid eftersom de vart alldeles för "uppjagade" med att sitta och tjöta med varandra om senaste tillställningarna samt att de också inte hade träffat varandra på ett tag. Detta gjorde att det blev massor av skratt och långa samtal, vilket man faktiskt hade stor förståelse för.

Efter frukosten var det dags för taktiskt samling där jag och min assisterande tränare Simo Vaatainen gick igenom de sista momenten inför match.

Jag talade om bolltransport, positionstagningar, rörelsemomenten, medan Simo tryckte på saker som defensiva markeringsspelet och tuffheten.

Vad vi hoppades på var att några av dessa bitar skulle kunna göra så vi kunde vinna, eller i alla fall spela jämt mot ett starkt Österrike.

Några timmar senare stod vi uppställda inför nationalsång i hallen och redan nu kändes det lite extra i hjärtat när den Nederländska nationalsången spelades, detta då jag lärt mig texten och visste nu mera vad den handlade om.

Att lära mig landets nationalsång var något jag satte upp ganska snabbt som ett mål, detta för att känna att jag själv skapade mig en respekt gentemot landet jag jobba som förbundskapten i.

Så att kunna "ta lite ton" i landets hymn och äntligen få sjunga med kändes riktigt bra, det gjorde mig ännu mer laddad inför uppgiften i att leda detta landslag.

Vidare till slutspelet

I matchen mot Österrike så öppnade motståndet bra, och det var faktiskt nästan bara ett lag på banan de första 10 minuterarna. Österrike visade upp varför man spelat i den så kallade a-gruppen under senaste VM och hade betydligt mycket mer fart och fläkt än de Nederländerna hade.

Två av Österrikes bästa spelare Andreas Prohazchka och Joel Bale var också orosmoment hela tiden för de "orange spelarna".

Efter en period så började dock Nederländerna vakna till liv, laget ändrade taktik , lyckades plocka bort lite av den Österrikiska anstormningen och skapa egna chanser.

Att man fick Österrike att svettas lite och bli nervösa inför uppgiften i att "bara slå tillbaka" Nederländerna var skönt att se.

Mikael Åkerlund, den Österrikiska förbundskaptenen, jobbade för fullt i sitt bås med att få spelarna att prestera mer, och det var skönt att se att det faktiskt blev lite darr i lägret utav att möta Nederländerna. Något som förmodligen inte Österrike hade trott från början.

När matchen var slut och signalklockan i hallen ljög, en ganska skrännig sådan, så var det ändå Österrike som stod där som segrare med 6-3.

Nederländerna hade spelat bra, visat prov på ett moget och tänkande innebandyspel och det var också kul att få mycket beröm utav det Österrikiska lägret, detta höjde både vår ledarstab och spelartrupp ännu mer inför uppgiften och matchen mot Spanien senare under kvällen.

Några timmars vila, mat och ytterligare ett taktiskt möte senare var det åter dags för match, den mot Spanien.

Killarna i Nederländerna var ruskigt taggade och det kändes att den föregående matchen mot Österrike gett mersmak.

Nederländerna styrde matchen mot Spanien från början till slut, och även om det rasade in lite mål bakåt i slutet av matchen så var det ändå en skön och god seger, en seger som skrevs till 8-5.

Spelarna i det Nederländska lägret var riktigt glada efter matchen och visste nu att det skulle komma att spelas semifinal dagen efter, detta mot tufft spelande Ungern, ett landslag som Nederländerna fortfarande aldrig vart i närheten av att ta poäng emot tidigare.

FINAL ett faktum

Under de sena kvällstimmarna i Epitök sport center så blev det till att kolla över lagets skador,  några spelare fick massage och några andra jobbade med tankar och spelmoment inför morgondagen.

Själv så satt jag ner med den så kallade power-play formationen och diskuterade lite om morgondagens positioner och rörelsedelar.

När natten började smyga sig på, och laget gått igenom alla moment inför morgondagen, tillsammans, så kröp jag ner i sängen och somnade. En tuff dag väntade imorgon.

Nervositeten smög sig på klockan 09.45 då vi stod uppställda inför inmarsch i sporthallen, och det var dags för semifinal mot hemmanationen Ungern.

Jag visste att det var nu eller aldrig vi skulle bevisa Ungern att vi tagit massor av stora steg framåt i vår utveckling, och inte längre var någon underdog i dessa sammanhang, och det fick verkligen hemmanationen bevittna.

Nederländerna och Ungern spelade jämt under den första perioden, och det var definitivt ett helt annat motstånd som Ungern nu fick känna på, detta i jämförelse med vad det hade vart i Belgien i februari.

Under andra perioden växlade till och med Nederländerna upp sig ett hack, låste inbågningsytorna och tätade i slottet, vilket blev ett lyckat vapen i jakt mot seger.

Ungern hade riktigt svårt att komma till under perioden och Nederländerna tog över mer och mer.

I sista perioden så började de Nederländska spelet att även fungera riktigt bra offensivt och man radade upp chans på chans.

Ungern fick vid flera tillfällen slå ifrån sig bollarna i ren desperation, och det var i detta skede som Nederländerna också avgjorde och punkterade matchen.

Segern skrevs till 7-5, och ett final var nu ett faktum, och vilken härlig känsla det insmög sig i laget!

Nu var man verkligen tagna på allvar och Ungern fick bevis på att Nederländerna var ett land som man inte längre bara hade att gå ut och "spela byxorna av".

Den trevliga Ungerska ledaren Andras Czitrom berömde också de "orange laget" efter matchen och han gav spelarna och ledarna fina ord på vägen.

Finalförlust och tom restaurang

I finalen stod åter Österrike igen på schemat och nu visste jag som förbundskapten att vi i landslaget bara hade att gå ut och köra. Vi hade inget att förlora och allt att vinna!

Vi visste att ingen skulle tro på oss i finalen och heller inte att ingen räknat med att vi skulle kunna komma att vinna den.

Klockan 14.30 var i alla fall matchen igång och det märktes faktiskt på banan att just Österrike skaffat sig lite respekt för sina motståndare. Nederländerna skrämde rejält de tidigare så svårspelade och svårslagna Alplandet och det var en jämn tillställning som utspelade sig i hallen.

Ingen i hallen, förutom det Nederländska landslaget, hade nog förväntat sig denna tuffa och täta finalmatch.

Till slut så stod ändå Österrike som segrare, igen, detta med 5-3. Men faktiskt efter de att laget verkligen fått svettats rejält i finalen mot Nederländerna.

Återigen berömde den Österrikiska coachen Mikael Åkerlund sina motståndare efter matchen, och samtidigt så var Nederländerna, trots förlusten, inte allt för nedstämda.

Under prisutdelningen så prisades även den Nederländska forwarden Terry Samwell eftersom han vunnit turneringens poängliga samt att han även fick äran att ta emot ett all-star team pris.

Efter prisceremonin blev det fotograferingar, liten pressintervju och sedan var det dusch och ombyte inför middag på restaurang som gällde.

Klockan 20.00 öppnade vi dörrarna till en sportsrestaurang i Budapest, och blev först lite förvånade av att det var så lite folk där.

Först undrade vi om restaurangen inte var bra och tänkte att vi nu hamnat på ett riktigt skitställe.

Det visade sig dock att restaurangen endast var till för de med så kallat "lite mer pengar på fickan" och lite finare folk, vilket också kändes konstigt då det prismässigt var riktigt billigt, i jämförelse till de svenska priserna.

Laget åt en tre rätters middag tillsammans, drack lite öl och vin och sjöng och pratade en del. Var riktig segerglädje i luften, detta trots att det endast blivit ett silver i turneringen. Men och andra sidan en silvermedalj med mersmak av guld.

Största familjepizzan jag sett

Timmarna på restaurangen försvann snabbt och det var relativt sent på kvällen då de glada landslaget från Nederländerna åter var tillbaka på vandrarhemmet i Epitök Sport Center, ja alla var inte med, några hade fortsatt sitt partajande på Budapest festgata, och de skulle ramla in ytterligare några timmar senare.

Under nattimmarna så blev en del av de "sent insläntrande" Nederländska landslagsspelarna sugna på mat igen och då lyckades man, med hjälp av en Ungersk hotellarbetare, beställa hem en familjepizza till vandrarhemmet.

Cirka 45 minuter senare så ringde det på vår vandrarhemsklocka och vi gick ut för att möta pizzakillen.

När vi kom ut genom dörren så ställde sig vi alla som var på plats där och bara stirrade, framför oss så hade vi utan tvekan den största familjepizzan jag sett i hela mitt liv.

Jag har nämligen aldrig tidigare vart med om att man behövt vrida en pizzakartong på tvären för att få in den genom dörren.

Njöt gjorde vi i alla fall av pizzan, men kunde samtidigt inte hålla oss för skratt när vi hela tiden tänkte på hur stor pizzan var.

Några timmar senare, mätta och belåtna, somnade de sista vakna landslagsspelarna, en del visserligen rätt överförfriskade, men det var något som var helt okej en dag som denna.

Mot nya äventyr

Dagen efter firandet av silvret, besöket på sportsrestaurangen och en grymt stor familjepizza så var det dags att bege sig hemåt till Sverige igen.

De Nederländska spelarna sa hej då till varandra och medans några for till flygplatsen begav sig andra in till staden i väntan på hemresan.

Själv var det flyg direkt till Sverige som gällde och redan på måndag eftermiddag tog man mark på Landvetter igen.

Nu var det nya äventyr som snart skulle börja och framförallt nya utmaningar.

År 2004 närmade sig också snart och det började faktiskt "lukta lite VM", ett VM som i maj skulle komma att spelas i Schweiz.

Innan det stod dock en del annat på spel som bland annat taktisk och tuff fysträningshelg i december, trainingweekend i Februari i Belgien, och orten Spa, samt träningsdag i april med mera.

Nu började med andra ord VM känslorna smyga sig på och det var med ett stort leende man under måndagskvällen sjönk ner i soffan i Alingsås igen och tänkte på vad som komma skall.

Visst är det långt kvar till VM i Finland 2010, men många undrar fortfarande vilka länder som kommer spela där och hur kvalet dit går till.

Skall nedan förklara hur grupperna ser ut samt MITT TIPS om vilka som vinner de olika kvalgrupperna till VM 2010.

24 länder slåss om sex platser till VM 2010.

Direktkvalificerade länder
Finland, Sverige, Schweiz, Tjeckien, Lettland, Norge, Ryssland och Tyskland


Tyskland är direktkvalificerade till VM 2010 och slipper på så vis kvalspela.


Europas kvalificeringsgrupper, 1

Grupp A
Danmark, Polen, Storbritannien och Belgien

En intressant grupp där Belgien och Storbritannien kommer att få känna på "högtryck" på egen planhalva i matcherna mot Polen och Danmark.

Om det inte blir Danmark och Polen som tar sig vidare till slutspel från denna grupp så är det ungefär lika otroligt som att solen skulle slockna inom 24 timmar.

Tror dock att  Mikulskis (Storvreta IBK) Polen faktiskt överraskar och vinner gruppen före Danmark.


Grupp B
Österrike, Ungern, Frankrike och Serbien

Känns lite mer öppen än grupp A, och det är svårt att säga vilka som egentligen kommer att stå där som segrare när samtliga matcher i gruppen är spelade. Tror faktiskt att Österrike kommer att vinna gruppen, detta före Ungern, men att det också skall varnas för skrällar i denna grupp. Tror att både Frankrike och Serbien kan ställa till det för topplagen Ungern och Österrike.

Europas kvalificeringsgrupper 2

Grupp C
Italien, Holland, Slovakien, Georgien

Italien kommer att vinna gruppen, detta också helt överlägset. Nederländerna och Slovakien kommer att slåss om vilka som skall ta den andra platsen och gå till slutspelsrundan.  Tror faktiskt att, trots att jag arbetat som förbundskapten i Nederländerna och känner lite hjärta för detta land, Slovakien kommer att ta den andra platsen. Slovakien har växt i sitt sätt att spela innebandy de senaste åren och är på väg uppåt.


Grupp D
Estland, Slovenien, Spanien, Liechtenstein

Estland lär göra livet surt för de andra lagen i gruppen, och jag tror att Esterna fullständigt kommer att  krossa de andra tre nationerna. Slovenien och Spanien kommer att slåss om den andra slutspelsplatsen och jag tror att när det väl gäller kommer Spanien faktiskt ta den platsen. Slovenien har gått tillbaka lite under de senaste 2 åren och det känns som att landslaget inte heller kommer ta något större steg framåt under 2009-2010. Spanien jobbar bra med sin utveckling och börjar få ordning på mycket.

Sedan möts de bästa i grupperna enligt följande:

(i parentes som de skulle se ut om jag fick tippa)

1.a grupp A-2.a grupp B  ( POLEN - UNGERN)
1.a grupp B-2.a grupp A  ( ÖSTERRIKE  - DANMARK)

Polen och Danmark, alltså båda lagen från Grupp A tar sig vidare ytterligare ett steg.

1.a grupp C-2.a grupp D  (ITALIEN - SPANIEN)
1.a grupp D-2.a grupp C  ( ESTLAND - SLOVAKIEN)

Italien och Estland blir de 2 länder som tar sig vidare ytterligare ett steg.

Asien
Japan, Singapore, Australien, Korea, Malaysia och Indien

Vem som går vidare här avgörs i de Asiatiska och oceaniska mästerskapet  2010. Topp tre är det som gäller då.

Får de gul/gröna
Australien åter spela
innebandy i finrummet
2010? 

Jag är rätt säker på att det kommer att bli Japan, Singapore och Australien som blir de tre som tar sig vidare från detta mästerskap. Något annat vore också faktiskt en rejäl skräll.


Amerika
USA och Kanada


Blir det USA som spelar
VM 2010 i Finland?

Vinnaren i match mellan dessa 2 Nordamerikanska nationer spelar VM 2010.

USA var visserligen med i VM 2008 i Tjeckien och gjorde det bra. Landet har tagit några kliv framåt, men också fått understöd i detta i form av att spelare från bland annat Schweiz med amerikanska medborgarskap tackat ja till att spela för landslaget.

Om inte USA får med sina utländska spelare till kvalmatch mot Kanada så tror jag att det kan bli jämnare än vad många andra tror.

Blir till att se vilket land som får ihop bäst trupp innan kvalmatchen skall spelas!

2009-04-05
(Lördag har övergått i söndag , 02.39)

  

Det gick inte hela vägen .......

Västergötland är ute ur SM för denna gång. Killarna, P17, räckte inte till när det väl begav sig till kvartsfinalspel, detta mot Värmland IBF.

Det blev till slut 5-6 till Värmland efter det att Västergötlands motståndare tryckt in segermålet 6 minuter in i SD.

Innan kvartsfinalen besegrade Västergötland Hälsingland IBF med hela 14-4, efter en ändå spelmässigt relativt "avslagen" sista gruppspelsmatch.
Kändes som att de flesta faktiskt redan under matchen hade tankarna på kvartsfinalen senare under kvällen.

De som spelade sista perioden, 2 femmor, får ändå godkänt och fick igång fart och fläkt när det verkligen behövdes.

Bra i Västergötland i matchen mot Hälsingland IBF, och främst i tredje perioden,  var Sandared IBS spelaren, backen, Tobias Gabrielsson och IBK Alingsåsanfallaren Kevin Keijsner.

Hälsingland IBF - Västergötland IBF  4-14

Periodsiffror: 1-2 , 2-5 , 1-7

Skottstatistik: 15-36   (6-10 , 6-13 , 3-13)

1-1 Victor Ingemarsson assist Gustav Ihrman

1-2 Kasper Hedlund assist Victor Lennartsson

1-3 Samuel Rosén assist -   (4-5)

1-4 Calle Johnsen assist Kevin Keijsner

1-5 Victor Lennartsson assist Jimmie Pettersson

1-6 Gustav Ihrman assist -

1-7 Kevin Keijsner assist Kasper Hedlund  (5-4)

3-8 Victor Lennartsson assist Martin Ullström

3-9 Kevin Keijsner assist Victor Ingemarsson

3-10 Tobias Gabrielsson assist Rasmus Gabrielli

3-11Filip Johannesson assist Tobias Gabrielsson

4-12 Calle Johnsen assist Adam Lomstad

4-13 Kevin Keijsner assist Tobias Gabrielsson

4-14 Adam Lomstad assist -  (59.58 , OBS!!)

KVARTSFINAL , SM 2009

Västergötland IBF - Värmland IBF  5-6 SD

Periodsiffror: 1-2 , 2-2 , 2-1

Skottstatistik: 28-26  ( 8-7 , 11-10 , 6-7 , SD= 3-2)

1-2 Andreas Lindholm assist Gustav Ihrman

2-3 Kasper Hedlund assist Erik Olofsson

3-4 Kevin Keijsner assist Samuel Rosén   (5-4)

4-5 Victor Lennartsson assist Erik Olofsson

5-5 Erik Olofsson assist Jimmie Pettersson

5-6 (SD) 05.57

Efter kvartsfinalen var det många Västgötar som deppade ihop och fann inga ord alls utan bara stirrade ut i tomheten.

Efter en taktisk time out, förändringar i spelet, nya uppställningar och andra direktiv så kändes det som att Västergötland var med i matchen på allvar igen, detta efter underläge med 3-5 och endast  9 minuter kvar av matchen.

Med hjälp av dessa nya direktiv och att laget jobbade på ett helt annat sätt än innan så började man ta över matchen och hämtade upp funderläget från 3-5 till 5-5, detta inom loppet av bara 6 minuter. Här trodde Västergötland faktiskt även på seger då man var närmare den än sina motståndare, vilket gjorde attd et kändes väldigt snöpligt att det kom ett Värmlandsmål tillslut nästan 6 minuter in i SD.

Men sådan är sporten, och det är väl just detta som skall vara tjusningen med den också!

Västergötland får ta med sig att de faktiskt spelade bra stundtals och hade de mesta och de bästa chansera både i sista perioden och under SD. Men man skal också göra mål, vilket Värmland gjorde, så grattis Värmland IBf till segern och avancemanget i SM 2009!

SVENSSONS LEDARTANKAR

Mina egna tankar, som distriktskapten, under detta SM, är många, men just nu är det mycket tomhet blandat med en nypa besvikelse.
Lider egentligen inte så mycket själv utan mest med laget som man haft att göra med under nästan 8 månaders tid, och lärt känna på ett mycket bra sätt.

Spelarna har förlitat sig på varandra, skapat sig god laganda och haft det där lilla extra som krävts för att respektera beslut samt att lärt sig att vända underlägesmatcher till positivitet.

Mycket tar man med sig, speciellt från de 4 vinsterna i gruppspelet, och en stor visad underbar lagmoral från spelarna.

Tycker också att laget som helhet faktiskt presterat väl, även om man faktiskt åtminstone hade velat haft med sig ett brons hem till Alingsås igen.

MÄRKLIGT BESLUT AV TÄVLINGSGRUPPEN

Något som man aldrig har vart med om förr var ett beslut som togs av TÄVLINGSGRUPPEN UNDER SM.

Inför vår match i lilla ishallen så beslöts det att den match som spelade där innan vår match skulle avbrytas pga att isen som låg under alla mattor hade börjat släppa och skapat kondens under spelmattan. Detta gjorde att det blev blött och halt på underlaget och var på så vis farligt att spela match på.

Dammatchen som bröts mellan Örebro Län och Gotland IBF stod 1-0 en bit in i andra perioden när beslutet togs, och då dömde tävlingsgruppen märkligt nog det ledande laget till seger. Även om det var över en och en halv period kvar att spela.

I stället ville man få igång vår match, Västergötland mot Hälsingland, en helt oväsentlig match egentligen eftersom ingen hade mer än ära att spela för. Västergötland var edan klara gruppsegrare och Hälsingland kunde inte ta sig vidare ur gruppen.

Denna ära hade dock inte riktigt tävlingsgruppen koll på då man menade att vår match var betydelsefull för utgången i vår grupp.

Jag försökte förklara för några av de ansvariga att det måste vara bättre att spela klart dammatchen då vår grupp faktiskt var betydelselös för utgången i vår grupp, detta då vi och Dalarna båda var klara oavsett hur vår match mot Hälsingland IBF gick.

När jag berättade detta blev jag tillrättavisad att deras beslut gällde och att matchen visst hade betydelse för utgången.

Vi skickades i alla fall in i en annan hall samtidigt som de bröt dammatchen, bröt en annan match som skulle spelas i den nya spelhallen, detta bara för att de ansåg att vår match var så betydelsefull för hur utgången av den skulle sluta.

Efter ett tag skickade vi dit, till tävlingsgruppen, vår före detta överledare, vilken också förklarade för dem att det faktiskt var så som jag förklarat, att inbördes möten gäller och inget annat, och att vår match alltså inte alls hade någon betydelse. Detta oavsett hur den slutade, Västergötland och Dalarna var ändå redan klara för avancemang.

De märke väl efter ett tag sitt misstag, men blev så frustrerade att de inte gjorde mer utan gick ner i ett rum och låste in sig där och ville inte tala med någon.

BORDE INTE EN TÄVLINGSGRUPP VETA HUR EN GRUPP OCH DESS MATCHER SKALL RÄKNAS UT?

Det ska väl inte vara vi ledare och tränare som skall förklara detta för dem, eller vad säger ni?

DOMAROBSERVATÖR FRÅN MOTSTÅNDARNAS DISTRIKT

I kvartsfinal kom nästa märkliga händelse. En utav de ansvariga inne i lilla ishallen, vilken blivit lite irriterade på oss då vi förklarade för dem hur man skulle räkna ut en tabell, kommer in och skall vara observatör av vår match, kvartsfinalen, mot Värmland IBF.

Det värsta är väl bara att denne person stapplar in i Värmlandströja, för att observera vår match, står och applåderar när Västergötland får utvisningar och när Värmland gör mål, samt ber faktiskt till och med en ledare i västgötastaben att skärpa till sig och hålla käft, något som faktiskt uppfattas av flera personer som blir förundrade över detta beteende.

Att sedan samma person står och talar om för domarna i pausen att de måste hålla ett öga på de gula Västgötaspelarna och se hur de spelar känns inte heller helt rätt, detta då 2 föräldrar och en spelare i Västergötland hör detta då dem är på väg upp i trappan efter ett toalettbesök.

Skall det vara på det här sättet och så oprofessionellt?

DISTRIKTSLAGS SM ÄR ÖVER

Nu är i alla fall SM över för denna gång och vi tackar alla läsare som vart inne och besökt och följt oss.

Topp på hela 719 unika besökare, och 994 besökare under dagen idag, lördagen 4 april, känns hur kul som helst, och visar på att det finns ett stort intresse för vårt distriktslag i Västergötland. 

Härligt att ni är intresserade av hur det går för oss i distriktslagsverksamheten.

Tack och hej för denna gång .......................................

2009-04-03

F17 laget lyckades faktiskt att "knyta ihop säcken" i den sista gruppspelsmatchen i SM och besegra Halland IBF med 5-3.

Halland IBF - Västergötland IBF  5-3

Periodsifffor: 0-2 , 0-0 , 3-3

Skottstatistik:  16-20 (4-5 , 8-6 , 4-9)

0-1   Johanna Johansson assist -

0-2   Amanda Pesonen assist Cecilia Hallgren-Habib

Laget har, trots endast 3 hopspelade poäng i gruppen verkligen visat prov på ett bra innebandyspel under SM 2009 i Nyköping. På förhand visste man att det detta år skulle komma att bli tufft då favoriterna Stockholm IBF och Göteborg IBF lottads in i samma grupp som de gula.

Att laget sedan även fick Västernorrland IBF, som av tradition också spelar bra i SM, kändes som en otrolig otur.

Västergötland IBF hade förmodligen med spelet de visat kunnat ta sig vidare från någon annan utav grupperna, men eftersom vi inte har svar på detta skall vi heller inte sia vidare på det spåret mer.

Konstatera gör vi dock att tjejerna har spelat bra innebandy under sin vistelse i Nyköping och att resultaten och studsen och turen med stolpe och ribba är de faktorer som man inte riktigt haft med sig i alla lägen.

Förlust mot Stockholm IBF, 2-7, efter jättebra insats de två första perioderna samt en förlust mot Göteborg IBF 3-4, efter en bra match rakt igenom, där även Västergötlands målvakt Josefine Hofmeijer visar prov på bländande bra målvaktsspel.

Sedan en snöplig förlust med 2-3 mot Västernorrland IBF i tredje gruppspelsmatchen.

Mot Västernorrland så leder ändå Västergötland hela två gånger om i matchen, detta med 1-0 och 2-1, men kan alltså inte hålla de resultaten utan även här kommer förlusten att infinna sig, detta med 3-4. Västernorrlands 3-4 mål kommer också med endast 1 minut kvar av matchen.

Nu får man lägga årets turnering bakom sig och koncentrera sig på att komma igen 2010, även denna gång i Nyköping/Oxelösund.

Lagets Distriktslagskapten Andreas Nordh summerar turneringen på följande sätt:

-          Att vi hamnat i en svår grupp är en utav anledningarna till att vi inte tar oss vidare, men även att vi faktiskt inte kunnat träna ihop laget på ett bra sätt, beroende på kval till elitserien och kval till div 1 med mera, detta har gjort att vi tappat en del taktiska moment, vilka faktiskt har vart avgörande moment i spelet emot oss.

-          Insatsen mot Göteborg IBF tycker jag var strålande och där fungerar både försvarsspelet och positionsspelet riktigt bra. Även anfallsspelet var bra stundtals i denna match, avslutar Nordh.

P17: HÄLSINGLAND IBF OCH KVARTSFINAL VÄNTAR

Klockan 18.00 spelar Västergötland, P17, sin sista gruppspelsmatch, mot Hälsingland IBF, och sedan nästan direkt efter denna blir det kvartsfinalspel mot Värmland IBF.

Med tanke på att det är så tätt mellan matcherna gäller det verkligen att spelarna i matchen mot Hälsingland IBF får lite viloperioder och att det byts mycket i laget.

Spelarna Calle Johnsen, Borås Thunders IBF,  och Rasmus Gabrielli, IBK Alingsås, ger sin syn på kvällen och de matcher som följer:

-          Tror att framförallt kvartsfinalen blir väldigt tuff. De lag som tar sig vidare i turneringen är alla väldigt bra, säger Calle.

Rasmus i sin tur hoppas att laget skall kunna fokusera bra på båda matcherna och ändå ladda riktigt bra i sista gruppspelsmatchen, även om laget inför den matchen redan är klara gruppsegrare.

-          Ja, det är viktigt att fokusera mycket även i matchen mot Hälsingland IBF, viktigt att ha med sig en laddning och en bra inställning till varje match. Vi skall visa att vi är det bästa laget i gruppen och de andra laget som möter oss i kväll skall ha lite respekt för oss.

Båda tycker hittills att det vart ett riktigt roligt SM och trots att ingen av spelarna fick någon speltid under senaste matchen mot Västernorrland IBF så deppar de inte.

-          Vi är ett lag och det viktigaste är att de som spelar för dagen är de spelare som är uttagna för att vi skall kunna vinna matchen, säger Calle.

Båda spelarna fick värma upp, tillsammans med de andra reserverna hela tre gånger, vilket kan tyckas märkligt i mångas ögon.

-          Det handlar helt enkelt om att när det väl är dags att byta, om det blir ett byte, så skall man vara uppvärmd och klar och inte komma in halvkall, vilket ökar risken för skador. Bättre att värma upp lite extra vid flera tillfällen om tillfälle till inhopp kommer, berättar Rasmus.

Nu fokuserar de båda spelarna på kvällen, gruppspelsmatchen mot Hälsingland IBF samt kvartsfinalen mot Värmland IBF, och det är full fokus som gäller.

-          Ja, vi laddar med att ha vilat lite extra nu och sedan har vi fått i oss rätt mängd kost och vätska, det kommer bli en viktigt förberedande del under kvällens båda matcher, avslutar Rasmus.

2009-04-04

Klockan: 14.30


Nedan följer ett litet urval av bilder som tagits under SM hittills.


BILD 1:                                                        BILD 2:                                                    

                                                 
F17 har taktiksnack inför                        Victor Ingemarsson får
kommande match.                                   hjälp med tejpning av
                                                                     sin fot.


BILD 3:                                                         BILD 4:

                                  
Calle, Gabbe och Filip vet                        Frukost på boende-
att det är viktigt att se bra                          anläggningen.
ut på planen.
Plattången gör underverk!


BILD 5:                                                       BILD 6:

                      
Västergötlands egna                              P17 snackar igenom
"Top model"-kockar ordnar                   taktiska detaljer inför
med mat i köket.                                   matchen mot Väster-
                                                              Norrland.


BILD 7:                                                      BILD 8:

                             
 Lisa och Jonas "gosar"                        Poeten
och äter upp ledarnas                           Johannesson
godis.                                                        funderar över
                                                                   världsliga problem.


BILD 9:                                                      BILD 10:

                                         
På Kevin "Cola" Keijsners                      Victor Lennartsson och
plats fann vi många                               Adam Lomstad får i sig
röd/vita burkar med sött                        lite Lasagne innan match.
innehåll.


BILD 11:                                                    BILD 12:

                         
 Vad har du i din väska?                         P17 laddar inför 
                                                            kommande kvartsfinal-        
                                                            spel!

2009-04-04

P17: STARK START AV DE GULA

Västergötlands killar har visat inledningsvis i turneringen att man har en bra ungdomsårgång 91/92 i distriktet och truppen i år, 2009, är starka tillsammans.

Taktiska delarna i laget harr fallit väl ut på plats och med många olika förändringar i spelet så har killarna blivit svårslagna.

Vinster mot Dalarna IBF, 10-9, Gotland IBF, 9-2 och Västernorrland IBF, 5-3, talar sitt tydliga språk.

KVARTSFINAL IKVÄLL 21.30

Västergötlands P17 killar är redan klara för SM kvartsfinal ikväll, klockan 21.30, detta efter det att laget under morgontimmarna tog sin tredje raka vinst i gruppen.

Därmed kan inget lag passera de gula Västgötaspelarna.

Västergötland har spelat en bra innebandy och fått ordning på mycket, fast samtidigt så kan man prestera ännu mer, detta enligt lagets kapten Samuel Rosén , Fagerhult Habo IB.

-          Tycker faktiskt att vi kan höja oss ett steg. Främst är det spelet i de centrerade områdena där vi faktiskt tappar lite för mycket boll. Våra avslut behöver också vara lite mer effektiva.

-          I kvartsfinalen gäller det att åter fokusera på rätt saker och spela vårat eget spel. Det får inte bli massa snabba spelvändningar eller "hawaii" , där är vi lite svaga.



Distriktslagets kapten Samuel Rosén, Fagerhult
Habo IB, laddar för match.

Kasper Hedlund, Hide-a-lite Mullsjö AIS, anser, precis som Samuel Rosén, att laget faktiskt kan höja sig ytterligare ett snäpp.

-          Vi kan verkligen prestera ännu mer. Under flera byten idag och igår visar vi prov på en riktig toppinnebandy, och spelar vi så genom en hel match blir vi svårslagna i en kvartsfinal. Nu skall vi dock fokusera på sista gruppspelsmatchen först och kanske där redan hitta lite nya spelidéer inför kommande slutspel.

-          Det gäller att ladda om på rätt sätt nu också med vila och kost samt komma till extra ro på vår boendeanläggning. Först vinner vi sista gruppspelsmatchen och sedan vore det inte fel att få gå och lägga sig ikväll med vetskap om att man skall spela semifinal under söndagen.



Kasper Hedlund, Hide-alite Mullsjö AIS, iklädd
Mullsjötröjan under en SSL match 2009.


Foto: Niklas Fridén , www.actionbilden.se

GRUPPSPELSMATCH 3, Matchfakta:

Västergötland IBF - Västernorrland IBF  5-3

Periodsiffror: 0-1 , 2-1 , 3-1

Skottstatistik:   28-26 (9-11 , 13-7 , 6-8)

1-2 Gustav Ihrman assist Andreas Lindholm

2-2 Kasper Hedlund assist -

3-3 Victor Lennartsson assist Adam Lomstad

4-3 Gustav Ihrman assist Anton Mellegård

5-3 Andreas Lindholm assist -

TJEJLAGET  TYVÄRR UTSLAGET

För tjejlaget, F17, är det mörkare, även om spelet faktiskt haft sina ljusa stunder. Laget har spelat bra både mot toppdistrikten Stockholm IBF och Göteborg IBF och förlorade endast mot Västernorrland med 2-3, detta efter att motståndet slagit in segermålet med endast 1 minut kvar av matchen.

Trots att laget hade ledning med både 1-0 och 2-1 i matchen mot Västernorrland IBF så kunde alltså det norra distriktet vända både en och två gånger om, och dessutom också tyvärr sätta ett segermål i slutet.

Nu väntar man på att första segern skall komma, detta då man tar emot Halland IBF i den sista gruppspelsomgången.

Västergötland IBF - Västernorrland IBF  2-3

Periodsiffror: 1-1 , 1-1, 0-1

Skottstatistik:

1-0   Amanda Pesonen assist Ninni Göthberg

2-1 Johanna Hultberg assist Ximena Pettersson

P17, TABELL EFTER 3 SPELADE MATCHER:

Tabell SDF-SM HJ17 Grupp 4

POÄNGLIGATOPPEN VÄSTERGÖTLAND IBF ,SM 2009, P17:

Gustav Ihrman  3 matcher         7+1 = 8p

Kasper Hedlund 3 matcher        3+4 = 7p

Erik Olofsson  3 matcher           4+1 = 5p

Andreas Lindholm  3 matcher     2+3 = 5p

Samuel Rosén  3 matcher         1+2 = 3p

Victor Lennartsson 3 matcher    2+0= 2p

Filip Johannesson 2 matcher      1+1= 2p

Kevin Keijsner 3 matcher          1+1= 2p

Victor Ingemarsson 2 matcher   1+1 = 2p 

Adam Lomstad  2 matcher         1+1 = 2p

Jimmie Pettersson 3 matcher     0+2 = 2p

Martin Ullström 3 matcher         1+0 = 1p

Anton Mellegård 3 matcher        0+1 = 1p

Tobias Gabrielsson 1 matcher     0+1 = 1p

Rasmus Gabrielli 2 matcher       0+0 = 0p

Calle Johnsen 1 matcher            0+0 = 0p

2009-04-03    KVÄLLSINFO

Då var åter en distriktslagsdag snart slut och redan nu har flera spelare "dragit täcket över sig", detta för att få några timmars sömn innan uppstigning 05.20 sker imorgon.

Båda lagen har en tuff dag framför sig, men detta på helt olika vis.

Killarna, P17, skall försöka att ta ytterligare 2 skalper, detta då seger även inkasserades mot Gotland i den sista matchen under fredagskvällen.

Segern skrevs till hela 9-2, men Västergötland hade faktiskt kunna gjort det dubbla, i första perioden (!!) om skärpan bara funnits där.

I stället blev det en "halvfartsmatch" där Västergötland inte ens behövde komma upp i normalt tempo för att komfortabelt vinna den.

Laget rullade nästan hela matchen på 3 femmor, och det var endast de sista 10 minuterarna som man avslutade med 10 spelare.

Riktigt bra i matchen var backen Adam Lomstad, Hide-a-lite Mullsjö AIS, som ofta vann boll i defensiv zon, spelade säkert och tryggt samt vann de flesta tuffa närkontaktsdueller han gav sig in i.

Centern, från Borås IBF Thunders, Filip Johannesson, gjorde också en mycket bra match, men tyvärr fick han utgå i slutet då han åkte på en otäck knäskada efter att ha blivit tacklad in i sargen.

Målvakten Rasmus Oliw, Fagerhult Habo IB, gjorde också en bra match, detta med flera kvalificerade räddningar.

Gotland IBF - Västergötland IBF    2-9

Periodsiffror: 1-2, 1-4, 0-3

Skottstatistik:  29-38 (6-14 , 18-15 , 5-9)

0-1 Adam Lomstad assist Kasper Hedlund

0-2 Gustav Ihrman assist Samuel Rosén

1-3 Victor Lennartsson assist Erik Olofsson

1-4 Filip Johannesson assist Kevin Keijsner

1-5 Kevin Keijsner assist Victor Ingemarsson

2-6 Erik Olofsson assist Kasper Hedlund

2-7 Samuel Rosén assist Jimmie Pettersson   (5-4)

2-8 Erik Olofsson assist Kasper Hedlund   (4-4)

2-9 Martin Ullström assist Tobias Gabrielsson

Tjejlaget, F17, vilka gjorde bra ifrån sig redan i morgonmatchen mot Stockholm, fortsatte att spela bra innebandy även mot den andra favoriten i gruppen, Göteborg IBF.
Göteborg som också är en kandidat till att ta sig långt i turneringen.

Matchen slutade med en snöplig förlust 3-4, detta efter det att första perioden vart riktigt jämn spelmässigt (0-0) och  att i den sista och tredje perioden presterade Västergötlands en riktigt bra innebandy.
1-4 i underläge i sista perioden blev till 3-4, men närmare kom man tyvärr inte , synd eftersom laget faktiskt hae kunnat ta både 1 eller 3 poäng mot de blå från Göteborg.

Josefine Hofmeijer , RIG Umeå,  i mål,  gjorde en dundermatch i Västgötakassen och var under de första spelade 20 minuterarna som en vägg i mål.

Även i tjejernas match skadade sig en Västgötaspelare illa mot sargen, Malin Strandh, Fröjered IF, detta så illa att hon till och med fick åka ambulans till lasarettet.

Känslan efter matchen var att hade bara Västergötland hamnat i någon annan grupp i SM detta år så kanske de verkligen hade haft stor chans att ta sig vidare till kvartsfinal.

Nu väntar 2 nya matcher imorgon, detta mot Västernorrland (07.30) och Halland IBF (12.45).
Kanske tjejerna från Västgötabygden kan få med sig 2 segrar i de avslutade matcherna och visa att man faktiskt har den fina innebandykvalité som faktiskt finns i årets trupp.

Västergötland IBF - Göteborg IBF    3-4

Periodsiffror: 0-0 , 1-3 , 2-1

Skottstatistik:  15-26 ( 1-11 , 5-8 , 9-7 )

1-1  Jeanette Nicklasson assist Malin Strandh

2-4 Sandra Blomqvist assist -

3-4 Jeanette Nicklasson assist Lilly Djurberg

STÄDNING KRÄVS PÅ BOENDET

Att det börjar bli lite stökigt på lagets boende hade väl kanske alla förväntat sig redan innan, detta eftersom det just nu befinner sig hela 36 tonåringar i en och samma sovlänga, dock i olika rum som tur är.

Killarna har en del att göra imorgon då lite grovstädning skall genomföras mitt på dagen, men den som säger att tjejer har mer ordning än killar har definitivt inte tittat in i tjejernas rum här på anläggningen, där inne ser det förmodligen värre ut än inne hos killarna.



P17 lagets rum när det faktiskt såg riktigt ordningsamt ut (!!), detta vid
ankomstdagen torsdagen 2 april.

2009-04-03

  

Distriktslaget på P17 sidan tog en målrik seger, detta efter vinst med 10-9 mot en av favoriterna till SM guldet i årets distriktslags-SM, Dalarna IBF.

Killarna fick sova lite längre, än vad tjejerna fick göra, på morgonen, och det hans t.o.m med att både fixa till sig med plattång och vax innan man kunde bege sig av till hallen.

MÅLRIK TILLSTÄLLNING MOT DALARNA IBF

Matchen mot Dalarna IBF öppnade i ett rasande tempo och man kan verkligen säga att det svängde genom hela matchen.

Bäste spelare på banan Gustav Ihrman gjorde en grymt stark insats och slet och jobbade över stora ytor. Han skapade massor och var farlig i stort sett varje gång han var inne på banan. Även Gustavs forwardskollega Andreas Lindholm oroade hela tiden Dalarnas försvar.

Andreas lyckades också att sätta ett riktigt konstmål där man verkligen kan använda meningen "att spela byxorna av motståndarna" .
Han fick bollen bakom Dalarnas kasse och tog sig förbi backen efter en märklig kroppsvridning och dragning. Efter detta la han ner målvakten och sprätte upp bollen i krysset, ett a´la Lindholm konstmål med andra ord!

Gustav gjorde hela 4+1 och Andreas 1+2 och var två av de bidragande orsakerna till att den målrika segern med 10-9 kunde infrias.

SSL spelaren från Hide-a-lite Mullsjö AIS, Jimmie Pettersson, var nöjd med segern efter matchen men tyckte ändå att laget kunde bli bättre på en hel del.

-          Det är skönt att få vara här på SM nu och tänka på lite annat än SSL och kvalspelet med Hide-a-lite Mullsjö AIS. Tycker att det var gött med en seger i första matchen, men vi kan komma upp i mycket bättre spelklass än det vi visade mot Dalarna. Framförallt kan försvarsspelet bli stabilare.

Med sin egen insats var Jimmie Pettersson inte helt nöjd och han tycker själv att han måste kunna höja sig lite till inför nästa match, den klockan 18.00, mot Gotland IBF.

-          Ska ladda på vårt boende nu, detta med mat och vila. Tycker att jag måste komma igång lite bättre i försvarsspelet än i matchen mot Dalarna. Med rätt laddning så skall det nog gå bra.



Jimmie Pettersson iklädd
Hide-a-lite Mullsjö AIS matchställ
under en av laget SSL matcher.

Foto: Niklas Friden, www.actionbilden.se

3 FEMMOR OCH HÖGRE PRESS

Spelarna har precis haft sin taktiska samling inför matchen ikväll och laget kommer att starta på 3 femmor och försöka sätta lite högre press på sina motståndare.

Tanken är att hålla alla spelare lite fräscha inför matcherna imorgon och låta spelarna vila lite längre mellan bytena än under matchen mot Dalarna.

Taktiska delar som ett bättre positionsspel defensivt och mer momentsdelar i offensiva zonen kommer också vara två saker som man vill förbättra.

Startformationer inför matchen mot Gotland IBF:

Målvakt: Rasmus Oliw

Formation a)

Back: Samuel Rosén

Back: Anton Mellegård

Center: Martin Ullström

Forward: Gustav Ihrman

Forward: Andreas Lindholm

Formation b)

Back: Tobias Gabrielsson

Back: Rasmus Gabrielli

Center: Filip Johannesson

Forward: Kevin Keijsner

Forward: Victor Ingemarsson

Formation c)

Back: Adam Lomstad

Back: Jimmie Pettersson

Center: Erik Olofsson

Forward: Kasper Hedlund

Forward: Victor Lennartsson

Reserv: Calle Johnsen (F) , Jonas Larsson (MV)

Då var Västergötlands inledande match på den här turneringen avklarad, detta med både positiva och negativa resultat. Laget förlorade visserligen men spelade riktigt bra i de 2 inledande perioderna och satte då lite darr och press på Stockholmstjejerna.

F17 laget startade sin tidiga morgonmatch, 07.30 (!!), på ett lysande sätt och lyckades faktiskt vara det lag som tryckte in första målet mot storfavoriten Stockholm IBF.

Målet gjordes av starkt spelande Lilly Djurberg, detta redan efter 3.02 in i matchen, och därmed blev hon Västergötlands första målskytt i årets turnering.

Assisten till Lillys mål gjordes av Malin Strandh.

Tyvärr spelade Stockholm upp sig rejält efter det att Västergötland gjort sitt mål och "huvudstaden" kunde efter detta trycka dit hela 3 mål innan de fösta tjugo minutrarna var slut,
En annars rätt bra period taktiskt sett från de gula.

Det laget missade var dock Stockholmarna hela tiden fick komma smygande på  "bortre stolpen" och skapa sig fri yta.

Direkt efter inledningen av den andra perioden så satte Stockholm åter ett mål, och ledningen förbyttes till hela 4-1. Västergötland kunde dock komma tillbaka i matchen efter att man satt 4-2 reduceringen i ett Power Play, detta efter en målvaktsretur där Sandra Blomqvist var påpassligt framm och lyckades få klubban först på bollen.
Skottet som ledde till returen kom från IBK Lockeruds Alexandra Larm.

I detta skede, och ställning 2-4, så harde tyvärr Västergötland redan fått 4 spelare skadade, vilket hämmade lagets spel och koncentration mycket.

Efter 15 minuter spelade av perioden får åter Västergötland chans att spela med en spelare mer på banan, men då passade Stockholm i stället på att stjäla boll och sätta ledningsmålet 5-2, vilket kändes lite snöpligt i detat skedet.

3 av de 4 spelarna som känt av skador under inledningen av perioden kunde i slutskedet komma tillbaka i spel igen vilket även syntes på banan.

Perioden slutar 2-1 till Stockholm och den totala ställningen är då 5-2 till "huvudstaden" efter 40 minuters spel.

Västergötland har dock lite otur i sitt spel också och kunde faktiskt satt dit ytterligare något mål, men tyvärr var det mer stolpe ut än stolpe in.

Sista perioden så var det mer eller mindre spel mot ett mål och Stockholm var det utan tvekan bästa laget på banan. Perioden slutar ändå bara i vinst till Stockholm med 2-0, detta då Västergötlands målvaktsspel och positionsspel bakåt faktiskt ändå höll relativt bra klass.

Västergötland IBF - Stockholm IBF 

Periodsiffror: 1-3 , 1-2 , 0-2

Skottstatistik:   12-33   ( 4-12 , 6-8 , 2-13 )

1-0   Lilly Djurberg assist Malin Strandh

2-4 Sandra Blomqvist assist Alexandra Larm  (5-4)

GÖTEBORG NÄSTA

Nu väntar nästa stora utmaning i turneringen, Göteborg IBF, en annan av favoriterna till SM guldet.

Tuff match igen för de gula!

IBK Lockeruds Alexandra Larm tror att chansen mycket väl finns till seger, även om det blir svårt.

-          Nu har vi fått vila riktigt bra, några har sovit en del och vi har även ätit. Känns som att vi kommer vara mer laddade och framförallt mer fokuserade inför Göteborgsmatchen än den första mot Stockholm i morse.

Alexandra, vilken själv fick utgå i sista perioden, på grund av astmaanfall, ser positivt på matchen ikväll klockan 18.00 och skall nu ut i solen och ladda lite extra.

Två andra som även dem "softar i solen" är Sandra Blomqvist och Ninnie Göthberg, detta med tankar och fokus på nästkommande drabbning, derbyt mot "de blå från Götet".

2009-04-03  

(NY DAG då klockan passerat 00.45)

"How do you want me"

Då var det sen ny SM-dag och det är idag, klockan 07.30 och 11.00, som turneringen på allvar startar för våra två Västgötalag.

Tjejerna ligger för längesedan och sover medan de sista killarna besöker toaletten för lite snabba tandborstsdrag.

Flera spelare i laget på P17 sidan har tyvärr dragit på sig lite skador, känner sig inte helt hundraprocentiga eller är inte helt återställda från veckans sjukdomar.

Att laget då har förgyllts med en bra sjukvårdare och massör känns riktigt bra, detta då de spelare som verkligen behöver lite extra understöd för att få ordning på sina skador verkligen får de.

Detta känns tryggt för ledarstaben, vilka i sin tur då kan koncentrera sig till 100 procent på det taktiska med laget.

Att den sjukvårdsansvarige personen för laget dock inte talar svenska gör faktiskt saken bara mycket roligare, detta då killarna verkligen på många olika sätt försöker förklara sina skador, detta både med diverse gester, kroppsrörelser eller bara hopsvängda engelska meningar.

Några höjdarförklaringar på engelska tänkte vi bjuda er läsare på redan här och nu:

A)     En spelare i laget behöver massage men vet inte riktigt hur han skall lägga sig för att det skall bli så bra som möjligt, han försöker då på engelska fråga sjukvårdaren genom att säga följande:

-          How do you want me?

B)      En spelare får syn på en annan spelare, vilken får massage på baksidan av sina lår. Han känner då att han själv också är ganska stel och skulle även han behöva lite extra massage. Då kommer förklaringen på engelska till lagets sjukvårdare:

-          I am so hard, can I get massage?

Tur är att den sjukvårdsansvariga personen tar alla dessa goda engelskaförklaringar hela tiden med ett leende och bjuder verkligen på dessa.

Dyker det upp någon mer "godismening" under SM helgen så lovar vi att även presentera någon ytterligare här på sidan.  

P17: DANIEL ÄR SEGERVISS

Den assisterande tränaren Daniel Andersson, P17, är segerviss inför morgondagen, detta framförallt för att det sett mycket bra ut under samlingarna innan SM.

-          Det är ett härligt go i laget och många taktiska bitar har snabbt fallit på plats, detta kan göra att vi kan spela avslappnat och vara rätt fokuserade hela tiden.

P17 kommer att inför den första matchen mot Dalarna IBF starta på bara 2 formationer framåt, detta eftersom man behöver få upp farten och trycket i spelet direkt, vilket kommer gynna Västergötland under resten av helgen.

-          Detta är bästa alternativet mot ett lag som Dalarna IBF, vi måste komma in i matchen snabbt och få upp speltempo på vissa spelare direkt, förklarar Daniel.

Startformationerna inför matchen mot DALARNA IBF:

Målvakt: Jonas Larsson

Formation a)

Back: Samuel Rosén

Back: Anton Mellegård

Center: Martin Ullström

Forward: Gustav Ihrman

Forward: Andreas Lindholm

Formation B)

Back: Jimmie Pettersson

Back: Rasmus Gabrielli

Center: Erik Olofsson

Forward: Kasper Hedlund

Forward: Viktor Ingemarsson

Kapten: Samuel Rosén

Ass.kapten: Gustav Ihrman

PP (5-4): Jimmie Pettersson, Samuel Rosén, Kasper Hedlund, Kevin Keijsner, Erik Olofsson

Straffskytt: Kasper Hedlund

F17: DEFENSIVT OCH TÄTT

Tjejlaget, F17, tar sig direkt an storfavoriten Stockholm IBF, med flera elitseriespelare i truppen.

Lagets distriktskapten Andreas Nordh ser en svår match framför sig, men känner sig ändå inte slagen på förhand.

-          Vi ska verkligen försöka att ge Stockholm ett riktigt tufft motstånd, detta främst genom att vi skall vara starka defensivt, hålla våra positioner och täta ytorna i egen zon. Kommer sedan att försöka utnyttja de spelvändningar vi får i spelet för att skapa något bra framåt av detta.

För att försöka försvåra spelet för Stockholm och för att få SM favoriterna att komma lite i "taktisk obalans" ställer laget upp imorgon med två femmor från start och en avlastningsformation.

De olika femmorna kommer då att spela på helt olika sätt.

Målvakt: Josefine Wallin

Formation a) 2-1-2

Back: Caroline Hadelund

Back: Therese Skoglöf

Center: Alexandra Larm

Forward: Amanda Pesonen

Forward: Sandra Blomqvist

Formation B) 2-2-1

Back: Lilly Djurberg

Back: Johanna Johansson

Center: Johanna Hultberg

Center: Erica Andersson

Forward: Malin Strand

Avlastningsformation: 2-2-1

Back: Lisa Skoglund

Back: Ninni Göthberg

Center: Rebecka Lööf

Center: Cecilia Hallgren-Habib

Forward: Jeanette Nicklasson

2009-04-02   KVÄLLSINFO

Då har vi samlat ihop oss i lagen på vårt boende i Oxelösund, 10 minuter utanför Nyköping.

Både killarna och tjejerna har fått i sig lite mat och snart stundar en förberedande kvällsträning för de båda lagen, detta för att finslipa de allra sista detaljerna innan matcherna drar igång imorgon.

"UPP I OTTAN"

Tjejerna, F17, har en riktigt tuff morgon då match väntar redan klockan 07.30 i hallen. Det blir till att komma i säng snabbt efter träning och mat i kväll och försöka varva ner så mycket som bara går.

Man kan ju nästan säga att tjejerna skall "upp i ottan" i morgon för att spela match, vilket inte är helt vanligt i det annars så "normala innebandylivet".

Lisa Skoglund, med moderklubb Sandared IBS, men nu mera spelare i IBK 7H Borås i div 2, och Sandra "Turbo" Blomqvist,  från IBK Lockerud , nu mera tillbaka i elitserien igen, berättar om sina tankar inför den tidiga matchen imorgon:

- Eftersom vi inte tränat ihop så många gånger inför SM så har man inte så stora förhoppningar nu direkt, detta då vi också hamnat i en svår grupp. Tror ändå att kan vi bara komma igång på ett bra sätt imorgon direkt så kan vi kanske skrälla, berättar Lisa.


- Jag tror, precis som Lisa, att vi verkligen har chans att skrälla i vår grupp, även om Göteborg och Stockholm är storfavoriter till att gå vidare. Tar vi Stockholm i morgon eller gör en riktigt bra match så kommer vi bli farliga i de andra matcherna, säger Sandra.



F17 har sin taktiska
samling inför morgondagen.

MÖTER EN AV FAVORITERNA

Killarna, P17, får sova lite längre än tjejerna och det blir frukost först klockan 08.30 på morgonen, detta efter en förmodad bra nattsömn.

Första matchen för killarna i turneringen blir mot en av favoriterna till att ta sig till final, enligt många, starka Dalarna IBF, ett distrikt som Västergötland haft lite problem med under åren.

Läs mer sist här på sidan om vad innebandymagazinets expert Stefan Lindgren skriver om favoriterna på pojksidan, där han bland annat nämner Dalarna IBF.

Den slitstarka och spelskickliga centern, från Fagerhult Habo IB, Erik Olofsson, ger sin syn på morgondagens första match:

-          Vi har en bra trupp, framförallt med hela 3 starka femmor som kan prestera. De många vinnarskallarna samt lagets duktiga målvakt kommer att fälla avgörande imorgon. Viktigt är också att vi spelar en snabb innebandy och tar vara på våra chanser. Dalarna är bra och vi måste vara med från start direkt!

Erik Olofsson tror att det krävs mycket snabbt spel i år och framförallt en stor vilja om man skall kunna ta medalj i årets SM 2009.

-          Ja, snabba spelet med distinkta avslut kommer bli avgörande, detta då det brukar vara täta matcher. Man måste sätta sina chanser man får samt spela bra defensivt i egen zon. Gruppen Västergötland spelar i känns öppen, men vi ska verkligen vara med och kämpa om en plats för att ta oss vidare till slutspelet.

Så här beskriver innebandymagazinets expert Stefan Lindgren favoriterna i SM, där ibland Västergötlands motståndare Dalarna IBF.

Experten: "Stockholm vinner guldet"

På herrsidan finns en given favorit inför helgens SDF-SM för 17-åringar.
- Stockholm vinner guldet! De har den starkaste truppen med flera spelare som känt på hetluften i superligan, säger Innebandymagazinets expert Stefan Lindgren.

Här förklarar Stefan Lindgren vidare varför han tror på Stockholm:

- Backsidan imponerar med namn som Daniel Schmidt och Tim Wiklund. Framåt så finns intressanta spelare som Oliver Borgqvist, Niklas Hedengran och Fredrik Stenswed. Allt talar för ett nytt Stockholmsguld.

Utmanare:

Dalarna
- Dalarna har ett spännande lag. När -91 kullen spelade P15-SM så var laget i final mot Stockholm. Den gången räckte man inte till i finalen. Men man är absolut med i snacket om en finalplats även här.

Uppland
- Uppland har en stark kull med bra spets. En spelare som Jacob Drews i storform kan bära laget till final.

Göteborg
- Göteborg har de senaste åren haft bra kullar. Så även den här gången. Man har en bra målvakt i Viktor Wedin och några vassa forwards.

Texten hämtad från: http://www.innebandymagazinet.se/

2009-04-02

Det närmar sig för Västergötlands distriktslag att kliva in i SM i Nyköping/Oxelösund anno 2009, en turnering som många ser fram emot med både laddade och fokuserade tankar.

Förra årets turnering blev en bra sådan, framförallt för Västergötlands P17 killar, vilka rodde hem ett brons, detta efter att ha förlorat semifinalen, lite snöpligt, mot Skåne med 3-7, där bland annat de 2 sista målen gjordes i tom Västgötakasse, då de gula tagit ut sin målvakt.

Visst så "smakade ett bron guld i efterhand", men matchen mellan Skåne och Västergötland hade faktiskt kunnat slutat med samma segersiffror i Västergötlands favör. Laget hade massor av bra chanser, skapade mycket och vann skotten och målchanserna totalt i matchen. Skånes målvakt var dock ruskigt stabil och säker genom hela matchen och det var han som såg till att skåningarna kunde vinna.

Västergötland tar dock inte ifrån Skåne segern utan gratulerar åter igen Skåne, och framförallt dess duktiga målvakt, till en fantastisk insats.

Med bronset runt halsen så kändes det ändå jobbigt att se finalen mellan Stockholm och Skåne, på plats i finalhallen i Sundsvall, och konstatera att Västergötland faktiskt spelade jämt med de tillsluta SM-segrarna Stockholm IBF, gruppmatchen mot dem slutade nämligen 5-5.

Att det ändå var 2 lag från Västergötlands grupp på "pallen" talar för att det var en tuff grupp föregående år, Stockholm tog guld och Västergötland brons.

Att också Stockholm IBF innan Västergötland reste hem berättade att de gula var det klart bästa laget man mött under hela turneringen var väl en liten tröst i sig.

Stockholm IBF var klart värda att vinna hela turneringen föregående år, detta då laget utan tvekan var klart bäst som helhet i turneringen!

KRÄVS ATT SPELARE "KLIVER FRAM"

Förra årets bronsmedaljör, Tobias Utterberg, Hide-a-lite Mullsjö AIS, berättar om sina känslor och tankar kring ett distriktslags-SM och ger lite extra tips på vad som egentligen krävs för att ta sig långt i denna turnering.

-          Det krävs mycket för att man ska lyckas ta medalj i ett SM och det behöver alltid vara några spelare som "kliver fram" och leder laget lite extra, starka karaktärer är viktigt, menar Tobias.

Tobias Utterberg trycker också på att sammanhållningen och känslan i gruppen är viktig för att lyckas ta sig långt i turneringen.

-          Sammanhållningen och respekten för varandra är alltid viktig. Om inte spelarna i gruppen förlitar sig på varandra i det som man företar sig så kommer man inte att lyckas. En harmonisk grupp kan nå riktigt långt.

Själv minns Tobias SM 2008 som en rolig tillställning, och det är främst matchen mot Västernorrland i kvartsfinalen som han minns bäst från själva speldelen.

-          Kvartsfinal var riktigt rolig att spela, det var en tuff och rolig match och man var kanonladdad genom hela matchen. Att vi också vann och tog oss till semifinal kändes extra kul. Att sedan också "Hölm", vår målvaktsinstruktör och lagledare, efter matchen körde sin så kallade "rullstolsdans" är en sak man heller inte glömmer i första taget, avslutar Tobias och skrattar.

NYKÖPING är SM-värd 2009

Nu är det dags att fokusera på årets turnering och detta med en helt ny spelort och ett nytt arrangemangsdistrikt som värd för distriktslags SM.

SM kommer denna gång att gå av stapeln i Södermanlands län, där residentstaden Nyköping är SM-värd. Nyköping som jag skulle säga är mest känt för sina två stora kyrkor från 1200 talet, Alla Helgon kyrkan och S:t Nicolai kyrka.

Innebandymässigt förknippar man orten Nyköping med innebandylaget ONYX innebandyklubb, vilken är en hopslagning av lag i Oxelösund och Nyköping.

Laget spelade under säsongen 2008/2009 i div 1, och är en förening med bra fart, vilja och goda utvecklingsförutsättningar. Det man hör om föreningen är också bara positivt och man verkar vilja jobba framåt med raka och goda målsättningar hela tiden.

Tjejerna i tuff grupp

Tjejlaget, F17, har i år hamnat i en mycket tuff grupp i SM och får möta lag som Stockholm, Göteborg, Halland och Västernorrland, och tar de sig vidare från denna grupp så har de verkligen gjort en fantastisk turnering. Både Stockholm och Göteborg ses nämligen som två lag som kan ta SM-guld samt att Västernorrland alltid visar upp goda resultat.

Killarna, P17,  blev, eftersom de tog bron föregående år, seedade inför årets turnering och placerades i GRUPP 4, där de tar sig an tufft spelande Dalarna IBF, tekniska och snabba Västernorrland, skottvilliga Gotland och kämpande Hälsingland.

En grupp som om Västergötland kommer upp i normal spelstandard faktiskt skall kunna ta sig vidare ifrån.
Men det är alltid små marginaler under ett SM och mycket skall falla på plats för att man skall kunna ta sig vidare.

Bara att hålla tummarna att marginalerna är med på de gulas sida!

Enligt en av spelarna i P17 truppen, Martin Ullström, Hide-a-lite Mullsjö AIS, fostrad och uppväxt i Vara, så tror han att Västergötland IBF faktiskt kan överraska i årets SM och kanske till och med även detta år ta medalj.

-          Tror att vi har stora chanser att ta oss långt i turneringen, och det vore kul att få med sig en medalj hem. SM-guld är ju det man längtar efter men det krävs mycket för att kunna få ta sig an den valören.

Martin, vilken kom med i truppen för sitt sätt att alltid slita och jobba till 100% ,samt att han är en spelare som vågar ta för sig på banan, tror att det kommer att hänga mycket på laget som helhet om man ska ta sig långt i SM.

-          Vi måste ha 3 bra fungerande formationer, vilket jag tycker att vi har. Målvaktssidan känns också bra och sedan är det viktigt att vi fått ihop gruppen på det sätt vi fått. Att gruppen fungerar bra tillsammans och att vi tror på varandra är viktigt, avslutar Martin.