amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball PART VII


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Dags för VM i Schweiz 2004

Med tankarna på de fina höstresultaten 2003, Nations Cup, bra samlingar och träningspass under våren, samt Gasunie Open under april månad så vad det äntligen dags för Nederländerna att bege sig av till VM i Schweiz, och visst fanns lite nervositet med i bilden.

VM i Schweiz skulle komma att bli första riktigt stora beviset på att Nederländerna hade utvecklats och tagit sig förbi en del andra länders utveckling. Men samtidigt så var man som förbundskapten rejält nervös, det skulle ju också mycket väl kunna bli en riktigt djupdykning i stället om allt inte klaffade just nu.

Blev det så då visste man att ens så kallade förbundskaptenskontrakt skulle komma att ryka fortare än kvickt.

Fasth och Innebandymagazinet sågade Nederländerna

I slutet av maj landade jag i Zurich, detta tillsammans med massor av andra innebandymänniskor från Sverige, där ibland de svenska landslagsspelarna.

På flygplanet fanns även de 3 av våra Svensk-Nederländska landslagspelarna med, bröderna Samwell (Terry och Norry) samt målvakten Kristian Ten Hof.

På väg ner till Zurich så var det också kul att se lite vad innebandymagazinet skrev om Nederländerna och deras chans under VM.

Nederländerna var kraftigt nederlagstippade, ett riktigt blåbär, och ett av landslagen som skulle få fightas om bottenplaceringen i VM.

Att just ha med denna text till spelarna i Nederländerna hoppades jag på skulle ge dem lite extra energi under VMs inledande gruppmatcher.

Även innebandyskribenten Mikael Fasth hade i en text innan VM sågat "de orange" landslaget rejält.

Så nu var det bara upp till bevis för mig att bevisa motsatsen för Sveriges kanske två största "innebandyprofiler" inom mediebranschen, innebandymagazinet och Mikael Fasth.

"Avcheckning" av hallen

Väl på plats i Schweiz, Zurich, så intog vi, de orange, vandrarhemmet i våra stoltserande färger, och det kändes verkligen kul att det nu verkligen var på allvar. Ett VM hade man ju bara kunnat drömma om innan att man skulle få vara med och coacha i, och uppleva allt runt om. Det var helt enkelt en fantastisk känsla som spred sig i kroppen på mig som förbundskapten.

Vi samlade laget nere i sofforna, där vi också stötte på Danmarks landslagsledning och spelare, vilka haft samling före oss, samt lite andra landslagsmänniskor.
Det var kul att det var lite fart på hotellet.

Efter samlingen begav vi oss till hallen för att se lite hur den såg ut, hur allt fungerade där borta samt hur egentligen underlaget var.
Det var en underbar promenad till hallen på 10 minuter, detta då vädret var fantastiskt och solen visade sina absoluta starkaste strålar.

Vandring i solskenet mot VM-hallen i Zurich

I hallen så checkade vi omklädningsrum, spelaringångar, medieområdet, intervjuzonen med mera. Detta för att vi inte skulle behöva tänka på just sådana saker då vi skulle anlända till hallen under morgondagen för vår första VM match, den mot Slovenien.

Innan det skulle vi dock även träna en timma i hallen under de senare kvällstimmarna.

Väl tillbaka på vandrarhemmet så fick vi oss en god pastalunch och sedan beordrades spelarna att vila och varva ner lite innan träningen. En del som ville gå ut och röra på sig lite i solen fick även dispens för detta.

Senare på kvällen begav vi oss igen till hallen , detta för den sista finslipningen inför morgondagens match.
Power-play och fasta situationer stod på spel.

Träningen i hallen fungerade bra, och det var samtidigt kul att se att det faktiskt hittat dit lite nyfikna journalister och skribenter som nog ändå tyckte att Nederländerna var lite intressanta, främst kanske med tanke på sina lysande orange färger.
Att landslaget syntes var det ingen som kunde säga emot.


Nederländska landslaget har ett träningspass i VM-hallen i Zurich

Efter träningen samlade vi ihop hela laget och hade en längre genomgång inför morgondagens tuffa öppningsmatch mot Slovenien, ett lag som Nederländerna inte tidigare haft en chans att kunna matcha spelmässigt.

Det syntes på informationssamlingen att spelarna var superladdade och att de verkligen visste att det var "nu eller aldrig".

Bra öppning på VM

Redan klockan 08.00 ringde min väckarklocka på mitt ledarrum. Jag bodde ensam under VM, vilket faktiskt kändes riktigt skönt. Då kunde jag koncentrera mig på det som jag var här för och samtidigt få en god ro, det kändes viktigt i detta skede.

Efter en dusch och lite musiklyssning så begav jag mig runt för att väcka våra spelare. Jag knackade också på hos min assisterande förbundskaptens rum, Simo Vaatainen, och tillsammans begav vi oss, efter den sista dörrknackningen, ner till frukostsalen.

Det dröjde inte länge förrän alla spelare var på plats och intog den faktiskt goda och välfyllda frukosten.

Efter frukosten visste spelarna vad som gällde, laddning och vila och sedan hoppackande av allt sitt material, och där efter avfärd till hallen.

Nu var det dags, äntligen, VM och öppningsmatch, något man längtat efter och planerat för ända sedan den dagen man skrev under sitt förbundskaptenskontrakt.
Motståndet Slovenien hade jag full koll på och jag visste att det skulle komma att krävas mycket för att över huvudtaget kunna var i närheten av en poäng mot detta motstånd. Men samtidigt så hade jag min plan klar för mig och fungerade bara den så skulle vi allt kunna skärra våra motståndare riktigt rejält.

När nationalsången spelades njöt jag i fulla drag, samtidigt som jag nynnade orden i den Nederländska hymnen, en fantastisk vacker nationalsång i mitt tycke. Men kanske blir man också partiskt då man hör den om och om igen under alla landslagets landskamper man är involverad i.

Matchen mot Slovenien började bra och spelmässigt så höll den "Nederländska planen" i att styra ut motståndarna långt ut i kanterna samt bara förlägga dess uppspel på höger sida bra.
De Nederländska starka backarna vann också de mesta bollarna under Sloveniens olika nerspel.

Att landslaget också fick ett mastodont stöd från de ditresta supporters från Nederländerna, vilka var iklädda orange kläder och sjöng högljudda sånger, höjde spelarnas kapacitet ytterligare på banan.

De syntes lång väg att de slovenska spelarna hade räknat med betydligt lättare motstånd och att de var lite irriterade över att de hade så svårt i sina uppspelsfaser.
Själv njöt jag av att de taktiska momenten fungerade som de gjorde.

Nederländerna mötte Slovenien i sin öppningsmatch i VM 2004, Schweiz.

Med bland annat ett vackert power-play mål av Rob Labruyere samt en inövad frislagsvariant av bröderna Samwell så höll Nederländerna hela tiden jämna steg målmässigt med de segertippade Slovenska landslaget.

I slutet var det dock så att Slovenien tog över mer och mer av spelet och när Nederländerna hamnade i underläge 5-6 kändes det riktigt jobbigt.

I detta skede tvingades Nederländerna till en så kallad "back up plan", vilket man jobbat lite extra på innan VM, där alla visste lite att det skulle komma att sättas rejäl press på de spelare som skulle finnas inne på banan. 


              
Bröderna                          Rob Labruyere
Samwells sätter                Netherlands
en frislagsvariant.

Att man också nu skulle vara nöjda efter matchen med att ha visat att man spelat bra innebandy var inte ens tanken, nu gick man för poäng eller seger.

I slutet lyckades, till ett fantastiskt jubel, Schweiz-Holländaren Guy Teulings trycka in 6-6 målet, och en poäng var i alla fall "räddad".

Visst kändes det skönt att ha fått med sig en poäng, men samtidigt så kändes det ändå som att en seger inte heller hade vart helt omöjlig.

Men tidigare hade ju inte Nederländerna vart ens i närheten av att kunna "matcha" Slovenien, så ett steg i rätt riktning var det i alla fall.

Spelarna var inte heller totalt besvikna utan tackade sina fans, vilket även jag gjorde, innan det var dags att bege sig hem till vandrarhemmet igen.

      
Nederländerna hyllar sina ditresta fans för supporten under 6-6 matchen
mot Slovenien i VM 2004.  


    

VM hade nu startat och vi med den!