amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball PART IX


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

 

 

Nederländerna skakade Italien

  

22 maj 2004, varm och soligt härlig dag, VM i Schweiz och en semifinal, i B-poolen, för det Nederländska landslaget. Förmodligen inget som någonsin hade kunnat tro detta innan turneringen startade, faktiskt inte ens en del av spelarna i den Nederländska landslagstruppen.

Nu var laget ändå där, i Kloten, i Schluefweg Arena, i semifinal, detta mot storfavoriten Italien. Ett Italien vilka tidigare under turneringen enkelt hade slagit alla lag de mött, detta med minst 4 måls marginal.

Att Italienarna innan matchstart hade laddat för att ta sig en "mumsbit" av Nederländerna förstod man tidigt då det enda det talades om i korridorerna i hallen var inte att Italien skulle vinna, utan med hur mycket Nederländerna skulle få stryk.

De flesta "experter" och "oddsare" i hallen tippade dubbelsiffrigt till Italien och i snitt 1-2 mål för Nederländerna, en nederlagstippning utan dess like med andra ord.

Som förbundskapten för Nederländerna visste jag att vi skulle kunna spela lite på att Italien förmodligen inte var kanske helt 100 procentiga i början av matchen, utan att de då redan förmodligen hade "ställt ut skorna", något vi skulle försöka att göra till vår fördel.

Kunde vi nyttja de enkla Italienska misstagen i början, skaka Italien och våga ta för oss, samtidigt som vi skulle försöka använda oss av ett starkt 2-2-1 defensivt spel, så skulle vi faktiskt kanske till och med kunna vinna matchen.
Det viktiga var dock att vi som landslag tog chansen direkt i början och tog vara på att Italien kanske i sin tur inte skulle vara med från start.

Italien, ett landslag med näst intill bara spelare från Schweiz, och den högsta ligan där, NLA, spelade ett snabbt spelvändande spel, med bra distansskytte, något som Nederländerna var tvungna att sätta stopp för, om det över huvudtaget skulle finnas någon möjlighet till seger.

Fasta situationer och power-play var också viktigt, och där hade Nederländerna övat in flera olika varianter och modeller.

Med mycket folk på läktarna, och härliga stämmor i sjungandet av landslagens olika nationalsånger, så var det äntligen dags för tekning.

Matchen blåstes igång, en match där Italien kom att vara det landslag som styrde spelet från början, men med ett Nederländskt landslag som tog vara på de chanser som gavs på ett bra sätt.

Storspelande Kristian Ten Hof i Nederländernas mål spelade riktigt bra innebandy och stod ofta rätt placerad på Italienarnas avslutningar, så väl distansskotten som insticken i slottet.

Tätt försvarsspel och tight markeringsspel gjorde ändå att 0-0 stod sig en bra bit in i perioden, något som ändrades till Nederländsk ledning då Italien i ett skede drog på sig en ganska onödig utvisning, detta genom en alldeles för tuff tryckare mot sargen.

På PP som följde så spelade Nederländerna runt bollen bra, och det syntes tydligt att Italien var lite tagna över att det faktiskt bjöds på ett så pass bra motstånd, något de blåa från Italien absolut inte hade räknat med innan matchen.

I slutet av PP så lyckades Nederländerna få till en inövad variant där slottet öppnas upp och där ett nerspel från backen Norry Samwell  når forwarden Rob Labruyeré, vilken flyttat sig från höger till vänster stolpe, och direkt styr in bollen i nät.

1-0 till Nederländerna och nästan lite "kaosartad" tillställning i det Italienska båset, detta hade inte

Italien räknat med!

Rob Labruyeré sätter dit ledningsmålet 1-0 mot Italien i Semifinalen
under VM i Schweiz 2004.


Ledningen höll sig sedan hela perioden ut och det syntes att det nu var ett stressat Italien som gick till pausvila. De skulle ju enkelt bara slå tillbaka "blåbären" från Nederländerna.

Nederländerna hade skakat Italien rejält under de första spelade 20 minuterarna, och den Nederländska stora supporterskaran skrek högre än någonsin i hallen i Kloten.

Frislagsvariant skakade Italien, igen

  

Under pausen så talades det mycket om i det Nederländska lägret att man bara skulle ut och jobba vidare på de detaljer som man satt upp från början. Att man ledde matchen var bara en bonus, men absolut inget som skulle få finnas med i tankarna, nu var det ny period, ny match och nya 20 minuter igen.

Italien drog upp tempot bra under inledningen av den andra perioden och Nederländerna hade svårt för att hänga med. Kristian Ten Hof i Nederländska målet hade mycket att göra, och fick så småningom också släppa en boll förbi sig, vilket betydde 1-1 i matchen.

Italien fortsatte även efter sitt mål att spela bra och framförallt så var det den Italienska "stjärnan" Fabio Terlizzi, från Schweiziska högsta ligan, som var det största orosmomentet.

Norry Samwell i Nederländerna i mötet mot Italien.

I slutet av perioden så skaffar sig Nederländerna ett bra frislag, i bra läge, och samtidigt blir en Italiensk spelare utvisad för otillåtet slag.

Nederländerna chansar med en inövad variant, vilken ställer den Italienska muren, och en spelare kliver fram innan frislaget gått och drar på sig ytterligare en Italiensk utvisning, spel 5-3 är ett faktum.

Den Italienska bänken ser också i detta skede rejält skakade ut, igen!

I PP så försöker Nederländerna vårda bollen till att börja med, och taktiken är att försöka trycka ner Italien djupt i sin egen zon, samt att få dem att mer eller mindre gå bort sig framför egen målvakt, detta för att försöka skapa en så kallad "dold sikt" när Nederländerna sedan tar sitt avslut.

Efter ett tag lyckas denna taktiska del och Nederländerna smäller in ledningsmålet 2-1, detta inför chockade Italienska spelare.

Den resterande tiden av PP, 5-4, lyckas tyvärr inte "de orange" sätta något mer mål, och ett stolpskott var det närmaste man kom ett mål till, tyvärr!

Perioden slutar dock 1-1 och fortfarande alltså Nederländsk ledning i matchen.

Nederländerna trycker in ledningsmålet 2-1 i PP mot Italien, VM 2004.

Spelare "gick på knäna"

  

Sista perioden i semifinalen mellan Nederländerna och Italien i Schluefweg Arena skulle komma att bli ett riktigt "nerpiller", och de sista 20 minuterarna skulle komma att ta rejält på krafterna bland spelarna, speciellt då bland de Nederländska.

Återigen startade Italien en period i rasande tempo och Nederländerna hade svårt att hänga med i vissa kombinationer. Att försvarsspelet i detta skede fungerade utmärkt var viktigt, detta då med tanke på att Italien var de som förde spelet och skapade mest.

Till slut orkade inte Nederländerna stå emot det Italienska trycket utan fick åter se en boll leta in sig mellan nätmaskorna.

Italien fortsatte efter detta att spela sin fina innebandy och det började synas på en del av de Nederländska spelarna att de "gick på knäna", det såg faktiskt jobbigt ut stundtals.

Från ledarbänkens del så försökte vi rulla in lite friska spelare, men samtidigt ville vi inte förändra så mycket av det som fungerade så bra, så det var endast små enkla och korta byten som genomfördes.

Nederländerna lyckades efter ett tag att börja spela upp sig igen och skapade under en 10 minutersperiod flera fina chanser, vilka kunde avgjort matchen. När Nederländerna tryckte på som bäst så gör dock tyvärr Italiens Fabio Terlizzi matchens avgörande mål, segermålet 3-2.

Lite snöpligt att det kom i just detta skede av matchen, men inte direkt orättvist om man skall vara helt ärlig.

Visst hade Nederländerna kunnat vinna matchen mot Italien, men i efterhand så är det ändå bedriften att spela den innebandyn man gjorde under semifinalen som var det viktigaste, Nederländerna mötte ju faktiskt storfavoriten till avancemang till A-gruppen.

Italien klappade också om Nederländerna efter matchen och en av spelarna talade om för vår ledarstab att vi skulle bygga vidare på detta för det såg riktigt bra ut, vilket alltid var kul att höra, även om det kanske inte var detta man helst av allt ville höra på precis då.

Nederländerna samlade efter ett tag ihop sig, vandrade bort mot sina fans och tackade dem i massor. Dessa hade stöttat sina "orange lejon" under hela turneringen på ett fantastiskt sätt, något som landslaget var mycket stolta över.

Nederländerna applåderar sina supportrar och tackar dem för allt det
fina stöd de fick under VM, och speciellt under semifinalen mot Italien.

Matchen om 3:e pris, den mot Ungern, blev sedan en tillställning där det faktiskt kändes att de Nederländska spelare inte skulle komma att klara av sina motståndare för dagen. De orange spelarna var alldeles för slutkörda från Italienmatchen och den där lilla extra gnistan infann sig inte heller helt.

Ungern vann klart rättvist och på så vis fick Nederländerna tacka för VM för denna gång, detta ändå med en fin 14:e plats i bagaget.

Man hade ju faktiskt som landslag gjort den bästa klättringen genom historien under ett VM, nämligen tagit sig hela 5 placeringar på rankinglistan, detta från 19:e till 14:e plats.

Allt slit och arbete som Nederländerna jobbat med under 1,5 år fram till VM hade nu visat sig "bära frukt", och detta på ett mycket positivt sätt.

Den Nederländska lagkaptenen Paul Arens deppar efter semifinal-
förlusten mot Italien i VM 2004, Schweiz.

Nu var det bara att jobba vidare mot nästa VM, Sverige 2006!