amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball PART VIII


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Australien storfavorit

Andra matchen i Nederländernas gruppspel i VM skulle komma att gå mot den alltid lika härliga nationen Australien, eller "The Aussie" som de också kallas.

En nation som Nederländerna tampades friskt mot under VM 2002 i Finland, men som man tyvärr fick se sig besegrade av då. Nu var Australien storfavorit till seger i matchen mot "de orange".

Dagen match i Nederländernas gruppspel mot de gulgröna Australiensarna var också en match, enligt media, som spelarna från "Down under" bara enkelt skulle spela hem.

Något jag var rejält laddad för att sätta stopp för, detta som ny förbundskapten för Nederländernas landslag.

Innan matchen, redan under ankomst till hallen, under uppvärmningen och i början av den första perioden så var det totalfokus på Australien från media. Det intervjuades, filmades och pratades om "The Aussies" väg mot slutspelet och att de idag skulle möta "lilla Nedeländerna", vilka kändes som att det bara skulle vara så enkelt att slå tillbaka.

Detta var ju faktiskt rätt skönt att höra, och framförallt att vi var så ofantligt nederlagstippade, det stärke mig ännu mer inför min uppgift.

Kände att jag nu skulle visa "vart skåpet skulle stå" och se till att detta skulle komma att bli ett minne för många, ett minne av Nederländernas vändning inom innebandyutvecklingen.

Första perioden började bra och det kändes att "mitt landslag" var de som hade fullständig kontroll och ett stort övertag spelmässigt på banan. Att spelarna där ute också hade fått direkti vilka backar och centrar i Australien som man skulle sätta extra hög press på gav fullständig perfekt utdelning.

På detta sätt gjorde Nederländerna flera mål och det var aldrig något snack om vilket lag som skulle komma att vinna denna dagens gruppspelsmatch.

Kristian Ten Hof i Nederländernas mål spelade bra i matchen mot
Australien och "banade väg för seger" med 10-5.

I slutet blev det lite jämnare, men då hade också Nederländerna slappnat av en hel del.

Segern skrevs till hela 10-5, och var enligt de ditresta supportrarna på läktaren, Nederländsk media samt spelare i landslaget, den absolut bästa matchen som landet någonsin spelat hittills.

Att det också hade vart över 800 personer på läktarna under matchen, och att de orange supportrarna hade fört ett rent ut sagt jäkla liv, hade också känts bra.

Det kändes som ett gott betyg för mig som förbundskapten och jag njöt verkligen i fulla drag då jag efter matchen slut fick träda in i det så kallade pressområdet och svara på mediafrågor.

Äntligen hade vi i Nederländernas landslag gett svar på tal och bevisat att landet var på frammarsch utvecklingsmässigt!

Efter segern mot Australien, 10-5, blev det en hel del autografskrivningar
för de Nederländska landslagsspelarna.

Härlig utflykt

Efter att ha spelat två gruppspelsmatcher så var det dags för Nederländernas spelare att ha en spelledig dag, vilket kändes riktigt bra.

Lagets spelare och ledare var på ett fantastiskt bra humör, så när vi tillsammans under morgontimmarna vandrade ner till tåget, vilken skulle ta oss till den "kabinlift" som senare skulle föra upp oss till ett område högt över staden, kändes det riktigt bra.

På plats vid University of Zurich, och med en fantastisk utsikt över staden så njöt vi i fulla drag. Luften här upp var fantastisk och det var en underbar vy som bredde ut sig när man tog sig en titt ut över staden.

            
"Kabinliften" upp till           Utsikt över staden Zurich         University Of Zurich
"toppen"

Efter "toppbesöket" var det dags för oss att bege oss ner för lite middag i de så kallade gamla delarna av staden, och här stötte jag faktiskt på en annan Alingsåsare.

Det var nämligen inte bara jag som fanns på plats på VM som Alingsåsare i Schweiz, utan här fanns även en betydligt mer meriterad person också närvarande, nämligen Jönköpingsspelaren Johan Andersson.

Johan, vilken startade sin karriär i IBK Alingsås, flyttade sedan till Jönköping IK, blev poängkung och sedan även också MVP under VM i Finland 2002.

Det var kul att "tjöta lite" med Johan för att höra hans tankar och idéer om VM och hur det såg ut och fungerade i den Svenska landslagstruppen.

Johan berättade att det var härligt att vara nere i Schweiz och att det kändes riktigt bra i det svenska lägret, något som jag inte hade trott något annat om heller egentligen.

Efter en stunds samtal skyndade jag mig vidare efter "mina orange spelare".

Med välbehövlig god mat i magen och en riktig långvandring i centrala delarna av Zurich skulle vi avsluta vår utflykt på bästa tänkbara sätt, nämligen med en båtfärd på Lake Zurich.

Något som jag minns än idag.

Om nu luften uppe på höjden vid University of Zurich var bra så vet jag nog inte vad jag skulle sätta för betyg på luften mitt ute på Lake Zurich, detta också med snötäckta berg vid horisonten och fantastiska hus vid strandkanterna som vyer. Frågan är om jag andats godare luft någon gång?

Att dagen till ära också var en fantastisk dag med strålande solsken samt att de goda minnena från de inledande matcherna i VM fanns färska, gjorde att man bara njöt ännu mer.

En underbar utsikt över Lake Zurich

Att efter denna dag få krypa ner i sängen på vandrarhemmet var fantastiskt och det var en obeskrivlig känsla jag hade fått med mig av de inledande dagarna i Schweiz och VM 2004.

Jag måste ha somnat med ett leende på läpparna!

Estland var för svåra

Dagen efter vår fantastiska utflykt var det dags för den sista gruppspelsmatchen, den mot tufft och taktiskt spelande Estland, en viktig sådan, där Nederländerna skulle behöva få med sig en eller tre poäng för att vara säkra på att ta sig vidare ur gruppen.

En tuff uppgift redan från början!

Estland har alltid spelat en bra innebandy och var också en av favoriterna till avancemangsplatsen till a-gruppen, detta tillsammans med Italien, redan på förhand innan VM ens hade startat.

Så att Nederländerna skulle kunna rucka på Estland kändes som en lite för stor bedrift, men det var ändå något vi skulle komma att tro helhjärtat på.

Tyvärr så dog denna tro rätt snabbt då Estland satte fullt tryck redan från start i matchen och hade med sig hela 5-2 efter den första perioden.

I detta skede lade Nederländerna om sitt spel, flyttade upp markeringsområdena högre och lät Esterna spela mer boll på höger än vänster sida, vilket också gav resultat.

Ett resultat som dock inte räckte hela vägen, men ett resultatmässigt spel som i alla fall kändes som att det också skulle fungera mot ett lag som Italien i en eventuell semifinal.

Sista två perioderna slutade endast med ett mål för Estland och ett för Nederländerna, och även om inte de offensiva momenten fungerade mot starka Estland så satte man i alla fall det mesta av de defensiva markeringarna i egen zon, något som var viktigt att bära med sig in i "framtiden".

Nederländerna förlorade visserligen mot Estland, 3-6, men gjorde ändå
en riktigt bra innebandyinsats.

Tack vare en förlust mot Estland, 3-6, så kunde helt plötsligt inte Nederländerna gå vidare "av egen kraft", nu fick man i stället hoppas på att sina övermän Estland också slog Slovenien i sista matchen.

Ett Slovenien som redan låg efter Nederländerna målmässigt då de hade haft ett betydligt större problem än "de orange" med att slå tillbaka Australien.

Om Estland vann matchen mot Slovenien så skulle alltså Nederländerna avancera till slutspelet, detta på bättre målskillnad.

Hela laget bestämde sig att dagen efter stötta Estland från läktaren för att försöka få dem att hjälpa Nederländerna att ta sig till slutspel i VM.

En "nagelbitare" tog Nederländerna till semifinal

Fullt av orange supportrar, spelare och ledare på läktarna, skrikandes och skanderandes Eesti Eesti, gjorde alla vad de kunde för att försöka få Estland att tända till på allvar i denna sista gruppspelsmatchen.

Vid vinst skulle alltså Nederländerna gå vidare och vid poängtapp var det Slovenien som skulle komma att få spela semifinal nästföljande dag, kunde det bli mer spännande.

Att Estland också vilande en del spelare skulle också komma att göra matchen till än mer spännande än vad publiken förmodligen hade räknat med från början.

Båda lagen följdes åt i matchprotokollet och i den sista periodens mittakt så var det oavgjort, och i det ske var Nederländerna borta från slutspelet.

När Estland sedan satte sitt ledningsmål i tredje perioden så exploderade läktaren, och jag som förbundskapten för Nederländerna lämnade då hallen. Det kändes för svettigt att sitta där inne och se vad som hände på banan.

Nervositeten tog totalt överhand!

Jag begav mig ut och gick en sväng, försökte varva ner och få tankarna på annat.

När jag närmade mig hallen igen hoppades jag på att denna "nagelbitare" var över och att vi hade tagit oss vidare. Tyvärr återstod 1 minut av matchen och den fick jag nervöst se från VIP områdets läktarplats.

Kanske en av de längsta minuter i hela mitt liv!

Klockan ljöd på 20 minuter av sista perioden, matchen var över, och det var vild glädje bland Nederländernas spelare.

Estland vann matchen och tog samtidigt också tillfället i akt och tackade Nederländerna för stödet genom att köra den "klassiska vågen" med klubborna upp mot den läktardel som var orange i hallen, en härlig och skön syn.

Efter matchen blev vi inbjudna till våra supportrar på lite grillning på kvällen, vilket vi självklart tackade ja till eftersom den gruppen supportrat oss så bra hittills under hela VM.

Kändes som att det var vår skyldighet att visa vår tacksamhet på detta sätt tillbaka mot dem också.

Jublandes glada Nederländska landslagspelare på läktaren. Detta efter
det att de fått klart för sig att de avancerat till slutspel i VM.

Grillning avslutade en perfekt dag

På kvällen besökte vi våra supportrar, vilket vi lovat tidigare under dagen, och där välkomnades vi med härlig sång och dans runt elden.

Att sitta där, samtala om VM och dricka juice kändes märkligt, detta då man faktiskt helst gärna hade velat ta sig några öl med de orangeklädda sjungande supportrarna. Men vi var glada för deras skull och unnade dem gärna denna tillställning.

Maarten Verweij, lagets kapten Paul Arens, Roland Velu och IL Shik
Sloover "skålar" i juice under grillkvällen hos landslagets supportrar.

Efter ett tag begav vi oss dock hem till vandrarhemmet igen och vi alla kunde konstatera att grillningen hos våra supportrar hade varit den perfekta avslutningen på en helt perfekt dag.

Nederländerna var i semifinal och bättre kunde det väl knappast bli, eller?