amazingfloorball - Micael Svensson

Måndag 8 December :

ETT UTBYTE MED ASIEN?

Äntligen, äntligen, äntligen så blir det lite så kallad "softande" tid, vilket känns perfekt, detta behöver jag nu känner jag, framförallt en något längre stund än vad tidigare givits.

Har precis fått i mig en god måltid på hotellet, och även om maten är bra så kanske det serveras lite för mycket kyckling ibland.
Fast skall väl inte klaga eftersom faktiskt jag kyckling, vilket gör att det garanterat funkar någon dag till.

Var lite seg morgon, även denna dag, sov tyvärr inte så bra i natt, vilket jag egentligen inte helt hundra procent vet varför. Fast tror att det var lite tankar på sonen hemma i Sverige som smög sig på, aldrig kul att vara ifrån den rösten och killen för länge!

Under morgonen besökte även förbundskaptenen mig för att be om ursäkt för gårdagen och berättade att han också sovit mycket illa på grund av det som hände under gårdagen.
Han berättade även att det tyvärr är den attityden han har ibland när han blir stressad, en överreaktion alltså.

Han talade också om för mig att även några spelare var på han under gårdagens kvällstimmar och att han skall tänka sig för fortsättningsvis i turneringen.

SJÄLVKLART så mottager man en sådan ursäkt och kör vidare, livet är inte till för att hänga upp sig på småsaker.
Så tänker i alla fall jag som person, vilket jag tror är viktigt!

Klockan 08.15 packade vi redan in oss i bussen för avresa mot Cez Arena, detta för att ta oss an Asienlaget Singapore.

I hallen så tog jag ett långt snack med en av ledarna för Singapore, Filip Dahlgren, en mycket sympatisk och bra person. Vi bestämde att vi skulle hålla kontakten efter VM, detta för att skapa ett utbyte mellan Tysklands och Singapore i framtiden. Vore kul om de kommer till Europa och spelar samt att Tyskland kanske besöker Singapore för några så kallade "Asienmatcher" och tränarclinics, något som låter hur bra som helst för ett "svenskt innebandyhjärta".
Detta skall jag verkligen spinna vidare på efter VM, och faktiskt se till att det genomförs och inte bara rinner ut i sanden.

Matchen mot Singapore blev ingen jämn tillställning, precis som vi hade förutspått, utan Tyskland spelade hem denna match genom att mer eller mindre krossa sitt motstånd, detta med 18-3.

Nästan så man snart hoppas på att något land skall ge oss lite motstånd. Fast om man skulle yttra sig för mycket och för högt om detta, bland folk här nere, så lär väl något trycka dit en ganska omgående förmodligen.
Och då går skriverierna i media varma, och det skall vi inte bjuda på.

Etter en längre stunds vila och slappande på hotellet så bar det åter av till hallen igen, detta för mig och förbundskaptenen, dags att kartlägga Ungern och USA, någon av dessa kan nämligen bli vår motståndare i en SEMIFINAL.

SVERIGE, SVERIGE, SVERIGE

Något som är ganska svårt, även om vi befinner oss i Tjeckien, på ett VM med massor av andra nationer, så är det att "bli av med" alla svenskar överallt.

Nästan alla länder har faktiskt någon i sitt landslag som talar svenska, eller är bosatt i Sverige, eller har spelat i Sverige, och då menar jag faktiskt nästan alla länder.

Under tiden jag satt och tittade på matchen mellan Ungern och USA så lyssnade jag runt och började höra massor av svenska konversationer. Där i sportbarens VIP-avdelning med utsikt över banan, satt Polska supporters, och talade svenska, Tyska supporters, och talade svenska, IFF delegater, vilka talade svenska med varandra samt att det tillslut även slöt upp 2 amerikaner, vilka så klart talade svenska!

Stor värld vi lever i fast ändå så svensk skulle man kanske kunna säga!

Lite roligt är det faktiskt att vi i vårt lilla land har så många "innebandyimporter" i VM.
Kan faktiskt bara betyda en sak, även fast finalen i innebandy ännu inte är spelad, SVERIGE ÄR FAKTISKT DET BÄSTA INNEBANDYLANDET I VÄRLDEN!

Matchen mellan Ungern och USA slutade så småningom 7-5 till "Jenkarna" och det betyder förmodligen att de är dessa vi får ta oss an i en SEMIFINAL i Sparta Arena i Prag.

Innan vi åkte tillbaka till hotellet för att åter avnjuta en "hotellkväll" så tittade vi också på en del av matchen mellan Finland och Danmark, en ganska ointressant tillställning faktiskt.

Danmark försökte spela lite innebandy, men Finland kunde faktiskt, på bara en växel, avfärda detta relativt enkelt.
Bäst på planen var Finländaren Juha Kivilehto, vilken gjorde 2+2, och detta spelandes på halvfart.

Skiljer rätt mycket på våra grannländer faktiskt, OFANTLIGT MYCKET!

Finland vann till slut matchen, i "gå-tempo" mot Danskarna, med komfortabla 8-2, vilket kändes som att det kunnat bli det dubbla om bara de blåvita lejonen tagit i lite till.

Imorgon väntar en spelledig dag, och då blir det i stället BOWLINGTURNERING och en stadsvandring.
Kan ju vara kul att ha sett lite mer av Ostrava än en mäktig idrottsanläggning, innan man snart lämnar för slutspelet i Prag.

/Micael Svensson

Söndag 7 December :

BAD MIG HÅLLA KÄFT!

Då var man hemma på hotellet igen, något seg och en hel del besvikelse finns det faktsikt.
Visst så vann vi matchen med Tyskland med 6-1, mot Österrike, men som taktisk coach och assisterande tränare så var jag med om något som jag nästan anser är ren parodi samt en sak ledare emellan som inte skall förekomma.

I matchens andra period, vid ledning 6-1 så tar vår förbundskapten time out, för att lugna ner våra spelare säger han. Time outen ägnas bara åt att tala om att vi måste vara lugna, när det var han som faktiskt var helt "stissig" och nervös.
I samma veva som time outen tas så frågar jag bara högt om det verkligen var vi som tar time out och vem som tagit den, tyckte väl inte idén var alldeles genomtänk, detta då vi spelmässigt också i det skedet faktiskt var överlägset bäst.
Jag blir då "uppläxad" av förbundskaptenen som pekar på mig och ber mig helt sonika hålla käften, något som jag INTE accepterade.
Blev riktigt förbannad ärligt talat, men höll mig självklart lugn och kommenterade inte situationen för honom alls.

Talade dock direkt om för en annan ledare att detta är något man inte gör och började packa mina saker för att vandra upp på läktaren.
Ledaren bredvid mig stoppar mig från att gå upp på läktaren och ber mig snällt i stället att stanna och att om nu Österrike mot förmodan skulle vända matchen så säger denna ledare vädjande att Tyskland verkligen behöver mig, vilket kändes skönt att höra i den situationen.

Ett par spelare som också reagerade över incidenten talade direkt om för mig att jag inte skulle bry mig om det utan vara kvar för spelarnas skull.

Med detta i tankarna så bestämde jag mig ändå för att vara kvar runt bänken.

Efter händelsen brydde jag mig dock helt sonika inte om att ge några direktiv alls till laget, inget taktiskt och inga individuella detaljer alls, utan lät helt enkelt lagets förbundskapten styra detta.
Något som var kul att se, eftersom det inte funkade alls.

Visst ska man inte "klappa sig själv på bröstet" och berätta hur, ursäkta språket, jävla duktig man är, men efter det att jag slutade coacha laget taktiskt så hände inget, inte ett mål kom, inga nya "vägvinnande" direktiv kom, skottstatistiken blev sämre och skapandet av chanser och bra uppspel minskade, och detta ändå med ca 33 minuter kvar att spela.

Var faktiskt lite kul att se hur "lamt" det blev, och nu förstår jag varför jag fått rollen som taktisk coach och mental instruktör. Detta för att lagets förbundskapten inte kan någon taktik alls nästan.
Kändes ju som ren parodi stundatals, vilken ändå som sagt kändes rätt kul att skåda från ett utomstående men ändå "inne i kretsens öga", om ni förstår vad jag menar?
Förstår på ett sätt varför denne man lämnar landslaget efter VM i Tjeckien 2008.

8914 ÅSKÅDARE, OCH ETT ENORMT TRYCK

Att jag efter gårdagens match mellan Tjeckien och Ryssland sa att Tjeckien kan få problem med Ryssland i framtiden tror jag fortfarande på, men denna söndag den 7 december måste jag samtidigt hylla Tjeckien.

För det första för detta enorma arrangemang hittills, något som VM i Sverige inte ens var i närheten av, samt också att de reklammässigt verkligen nått ut med sitt "innebandybudskap" till sitt land.
VILKET INTRESSE OCH VILKET TRYCK det var idag i Cez Arena exempelvis, både mediemässigt och publikmässigt.

Många av de svenska spelarna måste idag blivit chockade och häpna över det tryck som det idag var i hallen när hemmanationen Tjeckien tog emot regerande mästarna, min hemmanation, Sverige.

Med 8914 vilt påhejande åskådare på läktarna, bankande på trummor, trumpetande med "båttutor" och slamrande med tamburiner så skapade folket på läktarna en stämning över det normala. 
Att publiksiffran också, för en gruppspelsmatch i VM i innebandy, slogs med råge kändes också skönt, detta då hela inramningen är något man kommer ha med sig i tankarna som ett minne livet ut.

I denna fantastiska innebandymatch så var det också härligt att se att Tjeckien verkligen stod upp och gav Sverige en "svetting som är till duga". 
Kändes ju i början som David against Goliat, men där man faktiskt gång på gång trodde att David skulle kunna "stjäla poäng" från Goliat.
Tyvärr så lider jag faktiskt, även om jag är svensk, med Tjeckien, och hade faktiskt kunnat unna dem en poäng idag, eller till och med seger. Förlust blev det dock till slut, detta med 4-5.

Så denna gång segrade Goliat över David, men ack vad nära det var att vi fick se en Tjeckisk dunderskräll!

Fantastiskt var det ändå att på plats i hallen fått följa denna match, denna inramning och detta tryck. Grattis i alla fall Tjeckien för en GRYM INSATS idag.

Ni är värda alla applåder ni fick och den publicitet ni skapade i och med denna match.

Tjeckerna verkade inte så speciellt nedslagna efter matchen heller, utan Mikael Fasth, innebandykrönikör och journalist från Sverige fick sig en pratstund med den Tjeckiska förbundskaptenen, vilket han berättade kortfattat om på följande sätt:

Sällan har man sett så nöjda förlorare som hemmalaget. Förbundskapten Zdenek Skrunzy sken som en sol när han mötte pressen.

-  Detta var ett stort steg för innebandyn i Tjeckien. Det känns oerhört bra att vi kunde genomföra matchen på ett så bra sätt. Tack alla ni som här och rapporterar om detta, jublade Skruzny.

EUROPA MOT ASIEN IMORGON

Imorgon blir det asiatiskt motstånd för Tyskland, detta då Singapore står på andra sidan planen.

Singapore är alltid roliga att se spela innebandy, de spelar verkligen med hjärtat men taktiken är näst intill obefintlig. Här slängs det bollar hit och dit och det är mer spring i spelarna än en överladdad duracellkanin.

Men landslagsledningen, spelarna och deras förbundsledning är alltid på bra humör, skrattar alltid och verkar verkligen älska de dem gör, de ser ju alltid glada ut!

Idag fick förresten landet också sin första vinst över ett europeiskt land då de slog tillbaka Slovenien med 6-5 i Cez Arena. Ett resultat som är bra innebandymässigt i världen, och jag gläds verkligen med Singapore.

Imorgon skall de dock inte få fortsätta sin "vinstvandring" över Europeiska lag, då skall verkligen Tyskland krossa det lilla landet i Asien, detta med tysk kraft, tysk styrka och tysk spelmässig överlägsenhet.
Tro mig, jag lovar att jag inte har fel!

Ni som vill kan faktiskt följa matchen via den Tjeckiska webbtvn, detta på adressen:

http://florbal.ct24.cz/

Klicka sedan vidare på de matcher som ni vill se, och välj Tyskland-Singapore, om nu detta kan vara av intresse.

Tidig uppgång imorgon att vänta och klockan är snart 23.05 på kvällen, dags att lägga in den nya bloggtexten och sedan slå ner huvudet på kudden. En ny dag i Cez Arena, och Ostrava, väntar även imorgon.

GOD NATT

ps. Hans Hälsar! .ds

/ Micael Svensson

Lördag 6 December :

25-5 I ÖPPNINGSMATCHEN

Då var matchpremiären avklarad och sena kvällen börjar smyga sig på, i just nu faktiskt ganska kalla Ostrava.

Matchen mot Stor Britannien blev aldrig riktigt någon match, och motståndet var faktiskt rent ut sagt groteskt dåliga.
Visst så spelade inte heller Tyskland bra under denna match, och det testades mycket vridningar, uppspel, instick med mera, vilket kanske tog en del fokus även från oss.
Fast att ändå trycka till 25 mål får väl ses som ganska godkänt, eller hur?

Var skönt att den där känsla kom igen innebandymässigt för en som ledare, den där känslan som ger en som ledare "innebandyrysningar" .
Kände detta när jag stod där vid bänken och den tyska nationalsången dundrade ut i högtalarsystemet.
Att få känna den känslan igen det har man längtat riktigt mycket efter, det är i denna "hetluft" man vill vara, det är så fantastiskt kul.

I hallen fick jag också träffa lite "gammalt folk" som var ett tag sedan man både såg och talade med, vilket var trevligt.  Blev ett snack med den norske IFF domaren Rune Zouhar, IFF delegaten Hans Bootman samt Martin Wolmhed, en av de ansvariga "organisatörerna" (som jag kallar dem) runt allt. Västeråsaren Peter Hofer (SSL spelaren i Västerås) hann jag också med att byta några tankar med, innan han skulle in och värma upp med sitt Österrike, vilka vi drabbar samman med imorgon.
Han även med att hälsa på DUBs, det tyska innebandyförbundets, president, samt ett kortare samtal med Mario Vordank, redaktör på unihockeyportal.de, den tyska motsvarigheten till innebandymagazinet i Sverige.

Så kul att vara tillbaka bland allt detta igen!

ESTLAND CHOCKADE SCHWEIZ

Innan bussen gick hem till hotellet, från fantastiska Cez Arena, så han laget med att se sista perioden av matchen mellan Estland och Schweiz, en match som faktiskt Esterna borde vunnit, om inte domaren "hittat" 2 utvisningar på dem, en i alla fall totalt felaktig!

Att det också var i sista perioden vid ställning 6-5 till Estland, och halva perioden spelad, retade upp många på arenan ännu mer. Kändes lite som att Schweiz fick födel där bara för att man var just Schweiz.

Esterna varnade jag annars för innan VM när jag och några kompisar satt och talade innebandy, och nu ser dessa vänner att jag faktiskt inte hade helt fel när jag tryckte på detta.
Visserligen vann Schweiz med 7-6 till slut, men då hade även Esterna i slutet 1 stolpskott och ett ribbskott (19.58 sköt Estland i ribban!).

En poäng var laget faktiskt definitivt värda i matchen, men idrott funkar ju tyvärr inte på det sättet att man gör sig förtjänt av något, det gäller helt enkelt att ta vara på de chanser som ges och nyttja de på bästa sättet.
Något som Schweiz med andra ord gjorde, eftersom de vann matchen.
Sådan är tyvärr idrottens värld!

Fast och andra sidan hade väl inget trott från början, mer än Esterna själva då förstås (om ens det), att landet skulle mäkta med att pressa Schweiz till en "chocksger" med bara 1 mål. En sger som inte kan skapa något lugn i "Alplandets" läger direkt. De har nog en del att tala om i kväll, var så säkra!

Härligt var det i alla fall att se att en nation som Estland ha gått fram så pass mycket spelmässigt och att de lyft sig ett par klasser i sitt taktiska kunnande sedan senaste VM, Sverige 2006.
Hoppas att utvecklingen kan fortsätta så ytterligare 1 VM för landet, och om det gör så kommer Estland att ta medalj 2010, det är jag rätt säker på.
VILKEN SKRÄLL I SÅ FALL!

POLEN KROSSADE "MITT HJÄRTAS LAND"

Efter lunch hemma på hotellet och lite taktiskt snack med en del spelare om hur deras insats var med mera så var det dags för avresa till hallen igen.

Denna gång åkte dock bara ledarstaben iväg till mäktiga Cez Arena, detta för att kartlägga Polens landslag.
Det lanslag som många förväntar sig att just mitt Tyskland skall spela en final mot den 13 december.
Har försökt att dämpa detta snacket lite dock, så att fokuseringen ligger på gruppspelet och kanske sedan semifinalerna först. Viktigt är ju att veta att det INTE bara är att vandra genom alla matcher på ett enkelt och smärtfritt vis.
Det klarar inget landslag av.

Polens motståndare i hallen var mitt förra landslag, där jag jobbade som förbundskapten för från nov 2002-Juni 2006, nämligen Nederländerna.

Var faktiskt rätt skönt att få stå där på läktaren och sjunga med i den nederländska nationalsången, Wilhelmus van Nassouwe, det värmde mycket.
De "orange" landet är fortfarande "mitt hjärtas land" och detta är svårt att lägga bakom sig. Fick här flera underbara år, och det var en skön känsla att ta landet från 19 på rankingen till plats 13, bästa klättringen något landslag gjort någonsin förresten, en merit i sig!

Det värsta är bara att jag faktiskt nu tror att även landslaget kan göra det värsta raset någonsin under detta VM.
De spelar under nya coacher, med ny taktik, vilket spelarna inte helt och hållet behärskar.
Begriper inte varför man bytte spelsystemsystem mot något som faktiskt  funkade hur bra som helst, och som det också tagit spelarna ca 4 år att nöta in på allvar.
Kanske inte konstigt att laget rasar faktiskt!

Matchen slutade förresten 14-4 till Polen, och man kan väl inte säga annat än kross.
Märkligaste i matchen var ändå att inte målvakten i Nederländerna fick pris som bästa spelare (!!), han var faktiskt klart bäst i ett för dagen blåklätt blekt Nederländskt landslag.

ÖVER 5000 SÅG TJECKIEN-RYSSLAND

Efter "matchspioneriet" Polen-Nederländerna så var det dags att kliva in i a-hallen där Tjeckien, hemmanationen, tog sig an Ryssland, i deras första gruppspelsmatch.
En chock mötte man dock då man vandrade in i hallen, via VIP-acess entrén, och titta upp mot läktarna, där satt nämligen ÖVER 5000 personer i hallen, på en öppningsmatch mot Ryssland (!!), VILL INTE ENS TÄNKA PÅ HUR MÅNGA DET DÅ KOMMER TILL MORGONDAGENS MATCH MOT SVERIGE.
De fyller de förmodligen hallen till bredden!

Kul var det i alla fall att lyssna till trycket i hallen, se i mitt tycke ganska dåligt innebandyspel av Tjeckerna samt skåda ett Ryssland som verkligen försökte kriga i 60 minuter.
Slutresultatet 8-1 till Tjeckien kändes heller inte så farlig, och jag tror nog att Tjeckien faktiskt kan få problem med Ryssland i framtiden.

Efter matchen bar det hem till hotellet igen, dags för mat och taktisk genomgång inför morgondagens match mot Österrike.

Inför matchen mot Österrike, en tuff motståndare, vilka spelar aggressivt och hårt, så talade vi mycket om att försöka täta till vår defensiv bättre, finna lite snabbare och nya uppspel samt skapa mer kvickare avslut i offensiv zon.

Tiden har nu även runnit på denna dag, otroligt snabbt också, och visst har det blivit en del innebandy, kanske alldeles för mycket faktiskt.
Fast vad gör man inte för sporten man älskar, även om man hemma i det "normala livet" aldrig hade orkat med detta dag ut och dag in.
Räcker alltså gott och väl att veta att man har nästa tillställning först 2010 igen, då i Finland, och som förbundskapten.

Sängen väntar nu, men innan det ska jag slänga in den nya texten på min blogg, detta så mina vänner, min familj och alla de andra nyfikna där ute i "IT-Världen" kan läsa om vad som händer här nere i Tjeckien, VM 2008.

Bjuder också som avslutning på matchfaktan från vår match mot Stor Britannien, en härlig syn att skåda:

MATCHFAKTA TYSKLAND-STORBRITANNIEN :

/Micael Svensson

Fredag 5 December 2008 :

POLACKERNA SPIONERADE

Idag upp klockan 07.42 för lite dusch, en dusch som jag förresten måste ranka som den segaste duschen jag någonsin duschat i. Strålen var hur dålig som helst, vattentrycket bedrövligt och regleringen av värme och kyla funkade väl så där bra. Fanns inget riktigt mellanläge utan var det inte svinvarmt så var det alldeles för kallt.

Bestämde mig dock för att ta det svinvarma och vänja mig efter ett tag.

Beslöt mig också för att inte ta något schampo i håret  idag eftersom det förmodligen skulle ta mellan 10-15 minuter att skölja ur.

Fick vänta till imorgon i stället, detta  då jag ser till att kliva upp och in i duschen lite tidigare!

Efter duschen var det frukost och sedan avresa mot CEZ Arena för fotografering, inskrivning och mottagande av våra så kallade access cards, detta så vi kan röra oss i de olika stängda zonerna under VM, och sedan blev det ett enkelt träningspass.

Träningspasset byggde mycket på power-play, något som jag var delaktig i, då jag i början fick PP gruppen på en sida att jobba lite extra med.

Vi fick in några bra rörelser, flera bra positionsförändringar, några inövade insläpp samt styrande pointbyte till styrande spel bakom mål och ute vid kanterna.

Kändes också när vi spelade som att alla moment satt riktigt bra, detta då power-play formationen satte mål på varje 2 minutare vi spelade, starkt och skönt att se!

Efter ett tag bröt vi power-play spelet och spelarna började fundera på varför.

Jag samlade då ihop gruppen och berättade för dem att det sedan några minuter tillbaka sitter 2 coacher från Polen på läktaren, och att det var därför vi bröt.

Detta tyckte spelarna då var bra och i stället började vi fokuserade på spelutvecklingsdelen.

Vi spelade på i 3 formationer, med avlastningsspelare i den tredje linan, och när sedan de 2 polska ledarna efter ett tag lämnade läktaren satte jag igång med att framförallt styra andra formationens offensiva rörelser och uppspelsmoment.

Vi ändrade en del i inspelen framför mål, nerspelen i hörnet och la in 2 specialuppspel som vi kan ha nytta av under gruppspelet eller resten av VM.

TAKTISK COACH UNDER VM

Vid 11.15 var det lagbildsfotografering i mediezonen och där fick man även svara på 2 frågor till en nyfiken innebandyjournalist, vilken sa att han hört mig tala svenska.

Jag berättade att jag inte var ensam svensk i laget utan att det även fanns en del spelare vilka hämtats från Svenska ligor, något som han visade sig redan veta om. Dock hade han ingen koll på att Tyskland också nu hade en svensk coach.

Jag svarade att jag funnits med i staben ett tag nu och att min roll är att styra de taktiska momenten i laget och att detta också är det jag kommer att jobba mest med under VM i Tjeckien.

Han tackade för svaren och försvann, detta innan jag ens han fråga vart eller till vad han skulle ha dem. Kanske de dyker upp när man minst anar det!

11.45 satt vi åter i vår buss, och nu när man också hade programmet framför sig, kunde man konstatera att det kommer att bli en del bussturer under detta VM.

Hemma på hotellet igen blev det sedan mat, något som jag vart mest orolig för att de inte riktigt skulle klara av att hantera på ett bra sätt här nere under VM. Framförallt då inte mat under så lång tid, och bra mat för spelare, vilka spelar ca 1 match varje dag under lite mer än en veckas tid, det tär ju på kroppen en del.

Men maten har överraskat mig än så länge, hotellet ordnar det perfekt och spelarna känner också att det funkar bra!

Vilan som sedan kom kändes skön. Satte då på datorn på mitt rum, spelade lite musik samt slängde ner huvudet på kudden en stund. En del spelare valde i stället stadsvandring i Ostrava i stället för vilan, vilket man själv så här i efterhand kanske också skulle gjort. Men det är lätt att vara efterklok.

 Ett par timmar senare hade vi "tactical meeting" där vi i ledarstaben berättade våra tankar och idéer om morgondagen.

Här blev min uppgift att berätta lite om Stor Britanniens lag, deras spelarmaterial, deras starka och svaga sidor samt hur våra olika formationer borde bemöta dem samt spela under morgondagen.

Alla lyssnade intensiv och det var kul att se hur laddade spelarna nu var, det gjorde att man tände till lite extra själv också.

Spelarna fick efter detta gå ut i de formationer de var tänkta att spela i under morgondagen och diskutera sina idéer, sina olika spelmoment och hur de såg på de saker vi talade om. Som taktisk ledare lyssnade jag runt lite också och kom med en hel del synpunkter på olika saker som kom upp.

Fasta situationer var även en del av denna "taktiska tid" som spelarna ägnade sig en del åt.

Under kvällen åt vi en gemensam måltid och sedan var det redan dags för spelarna att "varva ner" och komma till ro, en öppningsmatch i VM väntade ju imorgon, med matchstart 10.10.

Några minuter efter 20.00 tiden så var det faktiskt redan ganska tyst på hotellet, och då drog även jag mig till mitt rum. Jag slappnade av lite extra genom att kolla lite mail på min dator, lyssna på lite musik och sedan tandborstning.

Vid 20.20 tiden kändes det sedan som att det var dags för att släcka lampan, vilket jag också då gjorde.

Så var åter en dag under VM i Tjeckien 2008 över, fast nu med laddning mot morgondagens öppningsmatch mot Stor Britannien som nästa stora sak här nere.
Dags att stå i "hetluften" igen med andra ord, men grymt vad kul det är, det är verkligen detta man lever en del för!

/Micael Svensson

Torsdag 4 December 2008 :

HUR GÅR DET MED HOLLAND ?

Gick upp sent idag, vilket var riktigt skönt. Klockan ringde inte förrän 09.25, och det var ett bra tag sedan jag sov så länge.

Blev sedan frukost på hotellet innan jag tog en morgonpromenad i det vackra morgonvädret och njöt av den sköna och goda luften.

Satte mig efter vandringen i foajen på hotellet och surfade runt lite på min dator. Kul att se lite vad exempelvis innebandymagazinet skriver om VM. Deras nya så kallade innebandysajt blir nog högintressant, och den som kom på idén att skapa en sådan under VM är briljant.
Men Magnus Fredriksson, grundaren av innebandymagazinet (för er som inte visste detta), hyser jag stor respekt för och han har säkert ett finger med i detta spel, om jag känner han rätt!
En kille som verkligen "brinner för sporten"!

Under tiden jag sitter och surfar runt så ringer Alingsås Tidning och frågar hur jag laddar med mitt Holland nu (!!). Ganska kul faktiskt att inte ens sin egen hemstad hade koll på att jag faktiskt redan 2007 i januari skrev på för Tyskland...hahahaha....
Men det fick jag faktiskt bjuda på.

Skall bli kul förresten att se hur artikeln ser ut i Alingsås tidning när man kommer hem.

När jag berättade om att det var Tyskland som gällde så lät det också nästan som att man kunde känna av journalistens förvåning, men han visade samtidigt sin professionalitet som journalist och vi kom genast in på frågor om Tyskland, Fredrik Holtz och landslagsladdningen.
Kul att sitta på det viset och snacka lite innebandy med sin lokala tidning.

8 PERSONER I EN STOR TURISTBUSS

Under morgontimmarna hade jag även hunnit med att få ett mail från vår så kallad "lagguide", vilken skrev att han tänkte komma och möta mig på hotellet, och så blev också fallet.
Tillsammans begav vi oss senare under dagen till flygplatsen för att möta upp de tyska landslagsspelare vilka anlände från Sverige och Schweiz, några av våra så kallade "foreigner-players".

14.08 hade de två Svensk-Tyskarna från Stockholm anlänt och checkat ut, detta tillsammans med Svenska landslagstruppen samt den Estniska. Alla från samma flyg, snacka om att det blivit mycket innebandysnack på det flyget!

Efter en kort fika på flygplatsen, tillsammans med även de anländande Schweiz-Tyskarna, så kom en buss för att hämta upp oss, och visst fick man lite VIP-känsla fick då den åtta (8) man stora truppen, vilka kommit från flygplatsen, fick en hel stor turistbuss att åka i till tågstationen, helt för oss själva!
Så bra hade nog inte ens Sverige det ...hahahahaha

Efter en halvtimma i bussen så mötte vi upp de andra på tågstationen och begav oss i vårt bokade tåg till Ostrava.

På tåget blev det en del innebandysnack, lite sovande samt en del kortspelande, resan tog sammanlagt lite över 3 timmar så det var välbehövligt med lite "blandad kompott".

Själv så ägnade jag mig åt at studera en video om power-play och box-play, från olika elitseriematcher samt VM-matcher, vilken jag fått av en innebandyvän för några år sedan.
Ville ju själv finna lite fler lösningar, alternativ och idéer än de jag redan lagt mig till med. Kunde ju kanske vara bra för framtida VM spel.
Vem vet, allt kan förr eller senare utmynna i något bra, man måste bara vara öppen för att våga ta in ny kunskap, och detta hela tiden också!
Det är ju på så vis vi utvecklas, både som spelare och ledare!
En del av det jag såg är även tänkt att användas redan under morgondagens träning.

Väl framme i Ostrava hämtades vi upp med buss, vilken körde oss hela den 5 minuter (!!) långa bussturen till vårt Hotell, Hotel City Savoy, ett fräscht och bra hotell i mycket god standard.

På hotellet blev det middag, kyckling och ris samt efter detta lite kort information om vad som kom att gälla under morgondagen. 
Det påpekades även att man från och med nu också var tvungen att tänka lite extra på kost, sömn, vila och vätskeintaget.

Jag själv fick hålla ett mentalt snack med några utav spelarna i truppen samt också senare på kvällen en taktisk genomgång av lagets taktik inför matchen mot Stor Britannien, och hur morgondagens träning skulle se ut, detta tillsammans med resten av ledarstaben.
Vi kom fram till att morgondagens träning skulle komma att bestå av massor av Power-play träning samt formationsutveckling och olika spelutvecklingsmoment.
Något som jag tryckte lite extra på under vårt taktiska ledarmöte!

När klockan väl stod på 23.58 så var det dags att krypa ner i sin egen säng, på sitt egna rum, på hotellet.

Nu var vi samlade, nu var vi fokuserade och nu hade det verkligen smugit sig på en laddad känsla, detta skulle komma att bli hur kul som helst!

/Micael Svensson

Onsdag 3 december 2008 :

ÄNTLIGEN PÅ PLATS I VM STADEN

Klockan ringde imorse, onsdag 3 December 04.35, ofattbart hur segt det var, och ändå kändes det direkt att det nu var något extra på gång.
Dagen innan hade jag besökt Alléhallen i Vara för att gästträna 2 ungdomslag, göra ledarobservationer samt både gästträna och tala om mentalt tänkande för föreningens herrlag, vilket var extra roligt.
Föreningen mottar mina idéer och tankar fullt ut och det är riktigt kul att se dem utvecklas i och med detta.
Självklart så gläds man med alla föreningar man är ute och föreläser och gästinstruerar för, men känslan i Alléhallen igår var riktigt bra och något som gladde mig mycket innan jag åkte hem och laddade inför VM 2008 i Tjeckien.

Att jag hade, åter igen, gjort som vanligt, inte packat en enda sak kvällen före avresan, stressade mig något, och det fick som vanligt bli tidigt på morgonen som all packning skedde.
Underligt man alltid sätter sig i denna situation, resa ut och resa in, oavsett vart resorna går, och oavsett om det har med semester eller idrott att göra.

Det där kommer nog aldrig förändras!

Resan till Landvetter var smidigt som alltid och sedan 5 år tillbaka så är det Ödenäs Taxi som står för turerna fram och tillbaka, när jag skall på olika landslagsuppdrag. Det är ett mycket pålitligt och trevligt taxibolag.

Lite nervös var man innan man skulle till att lyfta på morgonen, detta då jag dagen innan hört att det skulle komma turbulenta vindar samt en del snö, men ack vad fel jag fick, vädret var i stället helt fantastiskt.
Fick se en underbar sol stiga ovan molnen och där ovanför molntäcket så var det näst intill helt vindstilla. I sådana situationer är det ingen fara att flyga, snarare tvärtom, helt fantastiskt!

Somnade till efter ett tag och vaknade av att det ryckte till lite extra, landningen var redan avklarad, 09.15 stod jag på flygplatsen i Prag med mitt bagage i handen.
Nu var man äntligen på plats i VM staden, något man sett fram emot och laddat för sedan kontraktet med Tysklands herrlandslag blev klart i februari 2007.

09.45 checkade jag in på mitt Hotell och tog en dusch, vilket var hur skönt som helst.
Redan efter duschen och ombytet till Unihoc kläder så kunde jag inse att rummet var i en enda stor "kaos", kan förstå de som under åren tyckt att jag sprider saker runt mig, och som "tvingats" att bo med mig under alla årens landslagsläger, distriktsläger, utlandsresor med mera har blivit lite irriterade över detta. Men det är nog ytterligare en sak som tyvärr blir svår att förändra. Ordningssinnet är väl kanske inte mitt starkaste vapen.
Nu börjar man ju ändå äntligen inse vilken röra man har, och kanske det alltid är något i alla fall.

BEHANDLAD SOM EN KUNG

Efter en långpromenad i området, Nebusice, där jag bor första natten, innan det bär av till Ostrava med tåg imorgon, så började tröttheten komma smygande. Var dags att lägga sig ner och vila lite i sängen på hotellet, vilket så småningom utmynnade i en lite längre sömn, dock en välbehövlig sådan.
Vilan gjorde att jag för första gången på länge kände när jag vaknade att jag var utvilad, avstressad och lugn.

Efter vilan blev det en enkel pastamåltid på hotellrestaurangen, långt samtal i foajén med den "övertrevliga" hotellpersonalen, vilken näst intill behandlade en som en kung sedan man checkade in under morgontimmarna.
Vilken service och vilken attityd, snacka om servicemänniskor.

Det välkomnandet och den trevligheten har jag inte upplevt någon annanstans under alla mina resor under åren, viken känsla!

Nere i foajén i ett avgränsat område var det sedan dags att svara på lite frågor om VM, Sverige, Tysklands landslag, vem Mr Svensson (som de kallade mig på hotellet) är, innebandyns framtid med mer.
Var kul att sitta och svara på de frågor och funderingar som kom upp samt att berätta lite om hur mina tankar och funderingar kring VM var och hur jag framförallt tror att innebandyns framtid ser ut, och även i Tjeckien.

Var givande att avsluta kvällen på ett sådant här sätt!

Efter detta var det sängdags, imorgon väntade ju resa till Prags tågstation och för att där möta upp den Tyska spelartruppen, och en hel del andra landslag, vilka skall med den första tågtrippen till Ostrava, detta med det så kallad VM-tåget, ett kul moment att se hur detta fungerar.

Jag tog ett djupt andetag, slöt ögonen, njöt av att kunna konstatera att jag nu gjorde mitt 3 VM som landslagscoach (blir ju även ett 4:e då jag efter VM i Tjeckien tar över Tysklands herrlandslag, som förbundskapten), dock inte som förbundskapten denna gång utan som taktisk coach och mental rådgivare, något som ändå hittills visat sig i stort sett vara samma sak som att styra helt och hållet över lagets spelutveckling.

Tillslut somnade jag och natten hade lagt sig över vackra Prag, en av VM städerna anno 2008.

/ Micael Svensson

Då var det dags, VM närmar sig och det med stormsteg. Den 3 december sätter man sig på flyget till Prag för att försöka skapa goda resultat och fint spel med det Tyska herrlandslaget.

Tycker att jag funnit min roll bra och att det känns att laget tagit till sig av de taktiska direktiv som jag infört i spelet. Skall nu slutligen bli extra kul att se hur det fungerar under VM och match mot andra landslag också.
Fast känner mig inte det minsta orolig egentligen, inte i gruppspelsmatcherna i alla fall. Har jobbat in momenten bra och vet att spelarna hanterar taktiken på rätt sätt, samt de olika förändringarna som kan uppkomma under speciellt matchsituationer.

Självklart är det mycket tankar inför en resa och visst sitter man och skissar på taktiska förändringar, spelmoment och idéer in i det sista, fast det handlar väl kanske mer om att också vara överdrivet förberedd ifall man skulle råka hamna i "felaktiga" situationer som uppstår, och som man vill kunna lösa snabbt och enkelt.  
Det är ju en viktig del för en tränare att ha med sig, det är min roll att kunna lösa dessa situationer.

Skall bli kul att möta upp spelarna och de andra ledarna igen och se hur de har laddat nu sista veckorna med mentala fokusen, träningen och extra VM suget. Många spelar ju redan på hög nivå i Schweiz eller Sverige, fast även de i Tyska inhemska ligan har nog höjt sig lite extra efter de att de fick veta att de kommit med i landslagstruppen anno 2008.

T Ä V L I N G

Tänkte ta tillfället i akt och utlysa en liten VM TÄVLING här på bloggen. Handlar om att tippa slutställningarna i de 4 grupperna i VM, efter det att samtliga gruppmatcher är spelade!

TÄVLINGSPORTEN STÄNGS den 5 DECEMBER, 12.00, dagen innan allt matchande drar igång.
Inkomma bidrag efter detta deltar alltså INTE i tävlingen. Glöm inte lämna din mailadress!

Poängräkning går till på följande sätt:

För varje rätt placerat lag man har i gruppen får man 2 poäng.

Utslagsfråga:

Man skall också försöka lista ut hur många mål  TYSKLAND GÖR SAMMANLAGT I SIN GRUPP, GRUPP C. Detta svar kommer bli det avgörande om flera hamnar på samma "gruppspelspoäng".

Vinster:

Kastar in lite hemliga vinster i tävlingen så den också får lite status.

Blir ett innebandypris, till ett värde av ca 1000:-.

Får väl göra så att jag tippar själv också så att man har något att utgå ifrån. TÄNK PÅ att jag inte alltid sitter inne med all den nyttiga, viktiga och bästa informationen, lite chansande är aldrig heller fel.

Kan ju vara bra att NI också vet vilka lag som ingår i vilka grupper.

MITT TIPS, slutställning i grupperna efter samtliga gruppspelsmatcher:

GROUP A:                        GROUP B:  

Sverige   (1)                     Finland   (2)

Tjeckien (4)                      Schweiz  (3)

Lettland  (5)                      Norge      (7)

Ryssland  (9)                     Estland    (Winner B-division)

Italien      (8)                     Danmark   (6)

GROUP C:                         GROUP D:  

Tyskland (ur A-division)      Polen   (Segrare C-VM)

Österrike  (15)                   USA         (17)

Slovenien (14)                   Japan     (16)

Stor Britannien  (19)          Ungern  (12)

Singapore  (18)                 Holland  (13)

Antal mål, sammanlagt av Tyskland i GRUPP C:

56 stycken mål

TÄVLINGEN HAR BÖRJAT!!

NU HAR NI NÅGRA DAGAR PÅ ER ATT FORMA, FUNDERA, CHANSA OCH FÖRSÖKA ATT FÅ IHOP NÅGOT BRA!

TÄNK PÅ: SISTA anmälningsdag = 5 December, 12.00!
  

L y c k a  t i l l !!

Alla ledare har väl näst intill under sina ledarår någon gång stött på lag som inte riktigt har den där extra inställningen, viljan eller fokuseringen som krävs för att skapa ett vinnande helhetskoncept i ett lag.

Som tränare är det då svårt att motivera sig själv och prestera sitt eget max, det blir lite halvfokuserat och fel även för en själv i denna situation.

Som ledare så har jag själv alltid haft inställningen att det gett mig så mycket mer extra energi att träna lag som har det där lilla extra som exempelvis:

• Lilla extra som finns för att VILJA prestera något i sin egen utveckling
• Lilla extra i sitt sätt att agera, jobba och slita på så väl träning som match
• Lilla extra i att ha rätt fokusering under träning och match
• Lilla extra i att se till laget som helhet och jobba för lagets bästa utveckling
• Lilla extra i att verkligen VILJA utvecklas, VILJA ta till sig nya saker samt VILJA i att vara engagerad och fokuserad i att ta del av nya idéer.

Visst är det så att det krävs mycket av ett lag för att alla dessa bitar skall falla på plats, men om bara alla faktiskt har den RÄTTA VILJAN att vilja just prestera så maxat som möjligt så kan ett lag uppnå fantastiska resultat.

Tittar jag tillbaka på mina egna år som tränare så kan man ibland undra varför man håller på att jobba med distriktslag, både det yngre eller det äldre laget, detta kontra till att man i stället faktiskt valt bort både div 1 och div 2 lag de senaste åren, faktiskt till och med assisterande jobb i elitlag.

Svaret är vid eftertanke dock inte så svårt faktiskt:

Distriktslagsspelarna som kommer på de uttagningar och samlingar man har genomför alltid nästan sitt maxade under de övningar, spelutvecklande momenten eller de taktiska detaljer i spelet som genomförs.
De syns och det är verkligen killar som VILL utvecklas och har VILJAN att verkligen vilja prestera något.

DETTA KÄNNER JAG INTE ALLTID FINNS I ALLA FÖRENINGSLAG, även om det så väl är div 4 som div 1.

Har själv jobbat i föreningar där den där riktiga viljan att verkligen vilja prestera något inte riktigt funnits där, OCH DÅ HAR MAN VERKLIGEN TAPPAT FOKUSEN SJÄLV.

Faktiskt har jag i 2 föreningar kört på säsongerna ut ändå, mest för lagets skull, men ändå haft den där känslan att:
DET HÄR ÄR INTE KUL!

Rättvisan säger väl egentligen att då kanske man borde hoppa av just det uppdraget, och visst är det så.

Men som man alltid kommer fram till så blir svaret i stället:

-         Jo men det är kul, innebandy är roligt och jag har lovat att köra på.

Hur korkat det än låter så är det ju på detta viset man jobbat ibland, och många mer än mig.

MÅSTE ju ändå vara så att laget också känner till slut att ledaren faktiskt inte riktigt tycker att det är speciellt kul längre och att det inte är riktigt allt som klaffar. Fast vissa lag kör nog bara på ändå, detta främst för att det är tränarbrist tror jag.

HAR SJÄLV faktiskt lämnat 2 lag mitt i en säsong då jag inte kände att det var rätt fokus och inställning på det som skulle göras. Att man inte fick ta ut det lag man själv tyckte eller att trycket på träningar med mera inte var bra var en bidragande orsak till att den energi man vill ha som tränare den fick man inte.

DÅ VAR DET BÄTTRE ATT LÄMNA, VILKET JAG SJÄLVMANT GJORDE EFTER SAMSPRÅK MED FÖRENINGEN.
DET GAV FÖRMODLIGEN INGEN AV PARTERNA NÅGOT UNDER VISSA STUNDER!
Kanske mer irritation än glädje och utveckling!

Andra gången jag klev åt sida i mitt uppdrag som tränare, skedde i ett lag i en lägre division, för många år sedan dock, och även då lämnade jag mitt i säsongen, detta då jag inte kände att spelarna verkligen ville prestera det som jag krävde. Visst kanske jag ställde lite för höga krav, men detta måste man göra om man vill nå utveckling, det anser jag i alla fall!

I det skedet så var det skönt att droppa av och jobba med andra saker som faktiskt motiverade en som ledare mer.
Man vill ju hela tiden ha just den där glädjen och energin i sitt ledarskap, något som många tyvärr idag som helhet kanske inte har.

Pengarna på seniornivå kanske ibalnd faktiskt styr lite mer än glädjen, och därför vågar man inte hoppa av som ledare!

Landslagsuppdrag i Tyskland

Att jobba som landslagsinstruktör är ofantligt kul, och där är det lite av samma status som i ett distriktslag, SPELARE SOM VERKLIGEN VILL BEVISA, VILL PRESTERA OCH VILL UTVECKLAS, ALLA TILLSAMMANS MOT SAMMA MÅL.

Och detta är ju något som jag tycker är inspirerande att jobba med!

Först fick man möjlighet att ta hand om den Holländska utvecklingen under 4 år, och tog detta landslag från placering 19 till 13 på rankingen, vilket innebar ett brons i B-poolen till slut, en STOR GLÄDJE efter många år av slit för att nå just dit. Men också ett glädjande slit eftersom alla var motiverade till att ställa upp på de krav man ställde, för att spelarna bland annat visste också att det var det som vi jobbade med som krävdes för att nå det resultat vi ville uppnå, tillsammans.

Nu mera så gäller Tysklands herrlandslag, och avresa till VM i Tjeckien sker inom några dagar, skall bli hur kul som helst.

Att jobba med spelare som är stjärnor i Schweiziska superligan, Svenska Superligan samt alla de övriga spelarna är otroligt utvecklande.

Mina idéer och taktiska moment har spelarna redan tagit åt sig, jobbat in och många har fått upp ögonen att det finns mer än det som de förr jobbade med, vilket är givande att se på banan och på träning. Det inspirerar mig mycket!

Efter VM i Tjeckien så tar jag över som förbundskapten i Tyskland, och då skall jag försöka att utveckla sporten ytterligare några snäpp, både taktiskt och mer spelutvecklande. Något jag faktiskt redan börjat planera för.

Energi och engagemang får man ju när man ser att man har förtroende och när folk tar till sig det man jobbar för!

TRO PÅ DET DU GÖR = FÅ SPELARNA ATT TRO PÅ DET

Att tro på det man gör är viktigt samt att få spelarna att tro på sig själva och det du som ledare gör också.
Når man inte till denna punkt är det svårt att ibland finna glädjen i träning, match eller planeringsdelen, faktiskt både som spelare eller tränare.

MÅSTE FINNAS ETT SAMSPEL DÄR EMELLAN.

HAR BESTÄMT MIG!

Själv har jag tackat nej de senaste åren till uppdrag i så väl div 2 och div 1 klubbor som landslaguppdrag i andra länder än Tyskland, mycket beroende på att jag just inte trott att lagen vart helt 100 procentiga seriösa eller har VILJAN att jobba mot en god utveckling, OCH DETTA TROR OCH HOPPAS JAG ATT JAG FORTSÄTTER ATT TACKA NEJ TILL!

Känslan är att jag INTE vill stega in i något där inte den där inspirationen eller utvecklingen till att vilja bli bättre inte finns, HELT OCH HÅLLET ONÖDIGT ATT ÖDSLA TID PÅ SÅDANA LAG OCH SPELARE.

Att fortsätta att jobba som föreläsare och instruktör samt gästtränare och säsongsutvecklare är något jag ser fram emot även kommande säsong, detta då det givit mig massor av bra stunder, och detta bara under hösten 2008, och då är det faktiskt inte bara innebandyföreningar som helhet jag arbetat med.

Har ju även fått äran att både föreläsa inom mentalt tänkande för landslagsspelare i GOLF, innebandyspelare på elitnivå samt även lag på lägre nivå inom andra idrotter där det mentala spelat stor del in i deras utveckling.

Arbetet i de 9 innebandyföreningar i Sverige som jag också lagt extra krut på har också vart kul att vara i, varav 6 dessutom befunnit sig i Västergötland, mitt eget hemdistrikt.
Här har det mest blivit gästträningar, utbildningar, ungdomsutveckling samt analyser och statistik.

I fortsättningen blir det jobb där jag känner glädje och inspiration, det är ju faktiskt detta som ger även mig som tränare en utveckling och ett större engagemang.

Då var arbetet med att ha tagit ut truppen som skall representera VÄSTERGÖTLAND under distriktslags SM för pojkar födda 93/94 i Linköping 2009 klar.
Som distriktskapten så kommer det garanterat, som vanligt, komma ett par samtal eller mail under helgen från spelare eller föräldrar som undrar varför de, eller deras söner, inte kom med i truppen, eller vad de helt enkelt behöver jobba med för att ha chans att komma med i framtiden.
Anser ju också att det faktiskt är min roll att ge lite "feedback" till de spelare som inte kom med i laget. Alla har rätt att veta VARFÖR de inte kom med.
Detta är viktigt för spelarnas fortsatta innebandyutveckling.


Det sista vi gjorde innan truppen presenterades på Västergötlands hemsida var att vi under helgen spelade en så kallad FRIENDS TOURNAMENT för distriktslag.
Här matchade vi hela 27 spelare och det var otroligt kul att både SMÅLAND, GÖTEBORG, BOHUS DAL och HALLAND kom och besökte oss med sina trupper.
Turneringen var förlagd i Västergötland, Hökerum, Södra Vingshallen, och blev en lyckad tillställning.

Västergötland rullade och testade mycket under helgen och vi fick svar på allt det som vi verkligen ville veta.
Resultaten i matcherna var: Bohus Dalsland 10-1, Göteborg 7-5, Småland 2-5 och Halland 5-3.


Nu tänkte jag beskriva den uttagna truppen och de ledare som jag har bredvid mig under SM i Linköping:

Peter Larsen - ass. Distriktslagskapten  (Alingsås)
Flera innebandysäsonger bakom sig som spelare och ledare.  
Har bland annat under senaste åren agerat tränare eller coach i föreningar som Vimmerby och Linköping.
Utbildningar som specialiserad inriktningsutbildning av innebandy i Vimmerby samt Block och BUL utbildningar.
Flyttat tillbaka till hemorten Alingsås efter flera års frånvaro från caféstaden.
Tystlåten analytisk och taktisk coach. Förmåga att se små taktiska förändringar samt analyser av spelare som största kunskapen.

Daniel Andersson - tränare/coach/lagledare   (Borås)
Massor av år som ungdomstränare bakom sig, men har även tränat seniorlag under flera år.
En organiserad och strukturerad ledare med bra tankar och idéer samt mycket "lagengagemang".
Bra på att läsa av olika spelsituationer och att få gruppen att jobba åt samma håll.
Ordningsam och organiserad coach. Lagcoach med förmåga att få hela laget att fungera positivt och bra tillsammans.

Sjukvårdare/massör/skadeansvarig 

Michael Keinänen - Hälsocoach
Hemkommen efter spel i Finska superligan.
Eftersom stora skador infann sig under slutfasen av elitspelet i Finland flyttade "Miche" hem för att rehabilitera och utbilda sig.
Utbildar sig just nu till Hälsocoach, detta också med bland andra inriktningar mot idrottsskador, kost och massage.
Skall ta hand om lagets fysiska hälsa under SM 2009 i Linköping.
En kunskapsmässigt stark innebandyälskande kille som förutom skadebiten även kommer att
kunna bidra med mycket till ledarstaben och laget i allmänhet.

TRUPPEN TILL SM 2009 I LINKÖPING:  

Målvakter:

Rasmus Oliw - Fagerhult Habo IB                  
Placeringssäker och reflexsnabb målvakt som är duktig i så väl närkampsspelet som vid
distansskyttet. Snabb i förflyttningarna och duktig i att sätta igång spelet snabbt.

Vincent Sohlström - Sandareds IBS           
Bra i positionsspelet i kassen. Läser spelet bra och kommer ut snabbt för att skärma av
avslut eller inspel. Snabb och kvick i det täta närkampsspelet.

Backar:

Pontus Jääskö - Borås IBF Thunders           
Brytningssäker back och placeringssäker i det defensiva spelet. Få misstag i egen zon
och ett bra och säkert arbete. Få misstag och alltid en tanke bakom de han genomför.
Defensiv trygghet.

Joel Flensén - Vara IBK      
Stabil, tuff och säker i sitt backspel. Jobbar intensivt och bra och stressar ofta motståndarforwards
till misstag. Tack vare bra positionsspel vinner han mycket boll.
Hård i närkampsspelet och räds inte heller för att ta offensiva avslut.

Emil Fridh - Fagerhult Habo IB   (Forward/Center)
En arbetsstark, tuff och aggressiv back som alltid ger 100 procent. Bra på att läsa spelet i egen
zon och skapa enkla och bra lösningar i uppspelsfaserna. Kan även spela "stressande" och bollvinnande forward.

Noam Waissman - Sandareds IBS  (Center)                            
Lugn och stabil back som ofta är rätt placerad i markeringsspelet. Bra på att läsa av situationer, och
ligga "steget före". Styrkan ligger i att kunna vinna boll, transportera boll samt vara styrande i de långa uppspelen.

Hampus Schöllin - Mullsjö AIS                        
En back som besitter ett starkt defensivt spel men även bra i de snabba omställningarna i att komma med
upp i anfallszon. Finner ofta bra genomspel och nerspel i motståndarzon.
Sliter och jobbar bra över stora ytor på banan och vinner mycket boll.

Kim Hintsala - IBK Lockerud                              
Markeringsstark och aggressiv spelartyp. Vinner mycket boll  i den defensiva zonen.
Styr laget mycket bra och jobbar tufft över stora områden.  Bra på att vinna boll i det trånga sargspelet i egen zon.
Kommer att vara KAPTEN under SM 2009 i Linköping. 

Centrar:  

Kim Ganevik - Mullsjö AIS 
Liten, snabb och spelskicklig. Mycket bra i offensiv zon och finner ofta bra avslutsalternativ på egen hand.
Bra rörelse så väl med som utan boll. Även snabb och bra i det defensiva arbetet

Andreas Danielsson - IBK Lockerud   
Stark bollvinnare och duktig med boll på små ytor. Spelar snabbt och är svårstoppad i de täta
centrerade områdena. Bra kortpassningsspel och direkttouch på boll. Stabilitet i det trånga spelet framför
kasse samt en god spelförståelse.

Arvid Lindqvist - Mullsjö AIS   (Forward)    
Duktig med klubba och boll och har en bra "överblick" i sitt spel, samt även ett lugn under bollhanteringen.  
Vinner mycket boll och skapar ofta "smarta" lösningar ur trängda situationer. Bra i så väl det defensiva som offensiva spelet.

Markus Hallenrud - Wårgårda IBK   (Back/Forward)            
Lite avig och "lurig" centertyp som är bra bollvinnare på små ytor. Snabb i omställningarna och bra teknik på små ytor.
Bra på att täcka boll, vinna boll, och starkt i markeringsspelet, så väl offensivt som defensivt. Kan även spela back och forward.

Forwards:

Jakob Nilsson - Vara IBK                                     
Snabb kontringsspelare med bra spelregister och fina avslut. Bra på att transportera boll från defensiv till offensiv zon.
Skapar mycket på egen hand och duktig bollvinnare.

Jesper Sankell - Mullsjö AIS (Back)              
Snabb i vridningsmomenten med klubba och boll. Bra på att båga in och ta avslut i de centrerade områdena i offensiv zon. Stor spelblick i "omställningsspelet". Bra passningsspelare och avslutare.
Kan spela både forward och back.

Karl Pontén - Skövde IB    
Distinkta avslut och bra tryck i dragskottet. Skapar mycket avslutssituationer på egen hand och spelar tufft
och aggressivt. Bra jobb och bra i det offensiva positionsspelet. En bollvinnare.
Kommer att vara assisterande KAPTEN under SM 2009 i Linköping.

Niklas Engbåge - Sandareds IBS  (Center)   
Offensivt stark spelare som jobbar och sliter till 100 procent. Bra i de snabba spelvändningarna och duktig i att
jobba med klubba och boll. Bra offensiva positionstagningar samt smarta löpvägar.
Bra direktskott.

Jesper Steenberg - Mullsjö AIS
Bra lagspelare med bra avslut i de olika skottmomenten. Inbågningsskotten är starkaste vapnet. Spelar ofta
enkelt och smart och har sin styrka i den offensiva zonen. Jobbar och sliter och ger sig sällan. En "sammanhållare".

Emil Kihlblom - Mullsjö AIS 
Offensivt "yrväder" som kan göra det oväntade. En oberäknelig och irrationell forward som motståndarnas backar
kommer att få problem med. Skapar mycket och jobbar intensivt för laget. Stark lagmoral.

Att vara ute som föreläsare och instruktör för olika föreningar i Sverige är motiverande, och riktigt kul.
Detta ger en alltid en liten extra sporre, framför allt då man ser att ungdomar (och seniorer) uppskattar de träningar man genomför samt de moment man försöker att lära dem.

De ledare som också finns med runt om och suger åt sig de olika sakerna som tvättsvampar är ännu roligare att kunna delge sin innebandykunskap till, de vill ju utvecklas.

Det är också precis på detta sätt som innebandyn utvecklas, när vi hjälper varandra att utvecklas.

Att jobba som distriktslagstränare, landslagsinstruktör samt utbildare har givit mig en god insyn i hur egentligen spelare, föreningar och ungdomar fungerar, även om mycket av detta redan fanns med från början.

Konstatera kan man dock att det ALLTID finns nya saker att lära sig, oavsett vad man redan kan.
Något som jag idag försöker att tala om för alla de ledare jag undervisar och utbildar inom innebandykunskap.

Vad jag dock ser som ett stort problem är att det idag är alldeles för dåliga ungdomsträningar i våra hallar. De ledare som genomför träningar idag, många i alla fall, har inte den kunskapen som krävs, men vill heller inte förnya den.
Detta är ett problem eftersom då stannar utvecklingen bland våra yngre och det blir inte alls lika hög effektivitet i utbildningen och utvecklingen som vi behöver i föreningarna idag.
En del föreningar når kanonstarka resultat och en del nästan inga alls, här måste man försöka att närma sig varandra mer.

Att föreningarna idag "anställer" villiga föräldrar, ledare eller så kallade lagföräldrar till de olika lagen är bra, men tyvärr räcker detta inte!

Man måste också se till att dessa personer, som verkligen vill engagera sig i de olika ungdomslagen i föreningarna, också får den kunskap och utbildning som krävs för att kunna leda de grupper de jobbar med.
DETTA ÄR FÖRENINGENS ANSVAR!

För många träningar håller nämligen idag alldeles för dålig kvalité och för dåliga och utvecklande moment.

Visst så räcker det långt med att ha engagemang på träningar av de ledare som är tillsatta på sina poster, eller föräldrar som snällt ställt upp på grund av just ledarbristen, men det räcker ändå inte.

Föreningarna skall kunna tala om:

•·         Hur en träning på bästa sätt bör genomföras

•·         Hur barn i den åldern där ledaren är tillsatt fungerar

•·         Hur man når bäst resultat på exempelvis övningar eller i spelet

•·         Hur man skall genomföra träningar mot ett SYFTE

•·         Vilket mål, röd tråd eller ledord som finns just för gruppens ålder och hur man skall jobba mot denna del

Verkar lite idag som att många föreningar sätter sig in i sin så kallade policy på ett bra sätt men faktiskt missar att tänka till i HUR man egentligen skall UPPNÅ resultat i utvecklingen i de olika åldrarna.
Känns som detta missas för mycket.

Här måste vi bli bättre som lförening och edare och VÅGA ta till oss kunskap, VÅGA ta hjälp, VILJA ha hjälp samt skapa oss goda grunder att stå på med hjälp av andra som kan.

KRÅNGLA INTE TILL DET

När man som kanske mer "rutinerad" eller "meriterad" ledare också går in i sina pass så bör man tänka på följande,
ATT INTE KRÅNGLA TILL DET FÖR MYCKET,
eller
ATT ALLTID VETA VARFÖR MAN GENOMFÖR DET MAN GÖR.
Det skall ju alltid vara så att träningarna skall vara BRA, rätt utformade samt rätt utvecklade.

Idag krånglar många ledare till det för mycket bland lag i yngre åldrar.
Övningar är för svåra och ungdomar får stå länge i köer och vänta på sin tur, DETTA NÄR DE I SJÄLVA VERKET SKALL VARA I RÖRELSE NÄSTAN UNDER HELA PASSET!

Att man heller inte använder sig utav HELA PLANEN och alla de ytor som finns gör att det skapas väntan och mindre utveckling.

Se till att:

•·         INTE krångla till övningarna i yngre ålder

•·         INTE ha LÅNGA KÖER så väntan på att genomföra sitt moment tar för lång tid

•·         UTNYTTJA planens STORLEK och YTA så mycket som möjligt

•·         Ungdomarna är i RÖRELSE mer än de är stilla under passet eller spelets genomförande

Jag vet att Magnus Fredriksson på innebandymagazinet tagit upp en del av dessa problem tidigare, men ack så RÄTT HAN HAFT i det han sagt och tycker, JAG STÅR BAKOM VART ENDA ORD!

VI MÅSTE NÅ EN PROFFESIONELLARE UNGDOMSUTVECKLING genom att bli BÄTTRE på att genomföra träningar, lära oss att bli bättre på att ta hjälp av andra samt som förening och ledare TÄNKA TILL lite extra !

Då var det dags, "internationell weekend", en helg där mycket innebandy står stilla, i alla fall på seniornivå bland klubblag.

Mycket hänger ju på att det är dags för olika länders landslag att sluta upp, träna, utvecklas och matchas under en helg. En helg som kommer att bli viktig med tanke på att VM i Tjeckien snart närmar sig, detta med stormsteg.

Själv så har veckan vart tuff med gästtränarpass i Fristad, instruktörspass i IBK 7-Härad samt Novemberlovsinnebandy i Södra Vingshallen med mera. Mycket med andra ord.

Som "grädde på moset" så blir det också landslagsläger i Värmländska Hagfors under helgen som kommer.

Att åter få köra några tuffa innebandypass med det tyska landslaget känns bra, detta då förtroendet för mig som tränare, coach, taktisk rådgivare och mental coach är hög. Detta motiverar mig mycket, detta då man lägger ner den tid man gör på att sammanställa analyser, lägga upp taktiska spelmoment samt utveckla delar av spelutvecklingen!

Att i laget få "ta hand om" spelare som SSL spelaren Fredrik Holtz, vilken för tillfället är i rent lysande bra form, känns mycket kul. Spelaren Kristian Holtz, nu mera tillbaka i moderorten Mora, efter bland annat 2 SM-GULD med Warberg IC samt Andreas Galhert, poängmakare i Schweiziska högsta ligan, är också härliga att ha i "sin" grupp.
Dessa spelare utgör också en bra grund för att det tyska landslaget skall fungera bra.

Fast visst så skall landslaget också vara en maskin som skall fungera tillsammans och försöka bli en stark enhet.

Det var på detta vis som jag lyckades se till att ta Hollands landslagstrupp från ranking 20 till 13 under 2 VM-slutspel.

Nu vill jag att under VM i Tjeckien se vad Tyskland går för, detta för att sedan försöka få landslaget att inom några år kunna kampas med länder som Lettland, Danmark, Norge och Ryssland. Vore kul att även få ordning på ett tyskt landslag och att spelarna själva faktiskt tillslut förstår att de har mer att ge än den kunskap de redan nu sitter på.
Finns ju alltid lite extra att ta utav, detta oavsett vad man redan kan och vet!

Efter VM i Tjeckien så tar jag över jobbet som förbundskapten och då blir min roll ännu viktigare än den jag har idag i landslagstruppen, även om jag faktiskt redan nu känner att många spelare faktiskt söker sig till mig för mängder med taktiska råd. Så att få ha titeln taktisk coach känns inte heller helt fel. Blir kanske ingen större skillnad där i den så kallade coachande rollen ,förutom då att jag är med mer i planeringen så småningom i vad gällande läger, nation cups eller uppvisningsmatcher i hemlandet.

Tippa VM 2010, VEM VÅGAR?

Skall man alltså blicka framåt och våga sig på en tippning av VM 2010 så är det redan då förhoppningsvis ett VM där Tyskland kan "skrälla".
Man kan ju alltid hoppas i alla fall, och jag tror alltid på det jag gör, annars skulle jag  faktiskt inte våga anta mig stora utmaningar.

VÅGAR DU tippa TOPP 10 i VM 2010, och hur detta slutar, så här säger i alla fall jag:

Mycket handlar dock även om hur det blir med ranking, kvalgrupper med mera i Europa inför detta VM också, inget är ju helt klart ännu verkar det som.

1. FINLAND

2. SVERIGE

3. TJECKIEN

4. LETTLAND

5. SCHWEIZ

6. ESTLAND

7. NORGE

8. TYSKLAND

9. DANMARK

10. POLEN

Några skrällar och några länder som tappar, men mycket kan som sagt hända, allt handlar bara om hur jag känner och tycker just nu samt framförallt hur lagen utvecklas, jobbar och tränas.
 

Tyck dock gärna själv till och låt oss gärna också veta VARFÖR just DU tycker som du gör.

Tänkte fortsätta att här på min blogg tala om distriktslaget, innebandydelen där och allt kul som finns runt detta.
Detta under ytterligare några bloggtillfällen.

I dagens blogg bjuder jag på en intervju (genomförd sedan tidigare)  med Kimmo Eskelinen, från Boråsområdet, numera i Warberg IC, och en spelare som spelat och deltagit i ett antal SM för Västergötland och dess olika ålderslag under åren, detta då han var spelare i sjuhäradsbygden.


Nedan följer intervjun med Kimmo Eskelinen där han i slutet bland annat berättar lite kort om sina tankar om distriktslagsåren i Västgötalaget med mera.

Intervjun är som sagt publicerad tidigare på en annan innebandysida men tåls definitivt att lägga ut en gång till, denna gång på amazingfloorball.blogg.se, detta då jag anser att herr Kmmo Eskelinen är en stor innebandyförebild för vårt innebandydistrikt och att vi som ännu inte tagit del av hans fantastiska innebandyspel faktiskt borde åka ner och se denne hårt spelande back spela innebandy, det är en fröjd att se!

Man kan även läsa lite om Kimmos egna tankar och funderingar på hans egna blogg:

www.warbergic.se/kimmos



Kimmo Eskelinen - Mästarnas Mästare

Den Svenljungabördiga Kimmo Eskelinen, numera i elitserielaget Warberg Innebandy, är en kille som nästan vunnit allt som går att vinna inom innebandyn. Han har SM-guld, VM-guld, Distriktslags-guld och Europacup-guld. Han är något av en mästarnas mästare.

"ELDSJÄLEN" I SVENLJUNGA HAR BETYTT MYCKET
Kimmo startade sin innebandykarriär i den lilla orten Svenljunga, vilken finns placerad ett stenkast från Borås. Här ute fanns det massor av duktiga ungdomar som nästan mer eller mindre bodde i hallen tillsammans med sina innebandyklubbor och bollar.

- Ja det fanns inte så mycket annat att göra där ute samtidigt som vi var många som tyckte att innebandy var riktigt kul.

En av de stora eldsjälarna i Svenljunga IBK som Kimmo gärna lyfter fram är hans gamla ungdomstränare Christer Abrahamsson.

- Christer har betytt otroligt mycket för mig och min innebandy. Han var den där ledaren som alltid ställde upp på oss ungdomar och som gjorde allt för oss. Utan honom hade jag kanske inte blivit den spelaren jag är idag.

Kimmo berättar också att åldersgruppen med killar födda 83 ute i Svenljunga var riktigt bra och att dom vann det mesta dom ställde upp i.

- Ja, vi vann turneringar och matcher och var riktigt svårslagna. Mycket berodde på att vi tränade så mycket ihop i hallen jämt och att vi tyckte det var kul. Det var ett härligt gäng!

VUNNIT ALLT SOM GÅR ATT VINNA
Kimmo har under åren växt till en fullfjädrad innebandyspelare, trots att han har flera år kvar inom elitinnebandyn.
Han har även vunnit det mesta som går att vinna. Meriter som SM-guld, VM-guld U19, VM-guld senior, Distriktslags-guld och Europacup-guld gör att det inte finns så mycket kvar att hämta hem till prisskåpet.

- Det har blivit en del medaljer under åren och jag har varit lyckligt lottad som fått vara med om allt detta. Det är få förunnat.

Utöver detta skall också nämnas att Kimmo faktiskt har ett par distriktslagssm medaljer i mindre valörer samt serisegrar i div 3 och div 2 och ett silver i SM för juniorer (Borås IBF). Fast det är ändå SM-guldet 2005 med Warberg Innebandy som han minns bäst.

- Ja det var en underbar känsla att stå där i Globen och få lyfta segerpokalen i luften, helt underbart. Europacupen minns jag också bra men det var en helt annan sak.

WARBERG HAR UTVECKLAT KIMMO

Att klubben Warberg Innebandy varit en stor delaktighet i Kimmos egen utveckling förstår man när man pratar med honom och han har bara gott att säga om den lilla västkustidyllen.

- Varberg är en härlig stad och nästan alla pratar innebandy här nere, innebandy är verkligen sport nummer 1 här.

Fleratalet ledare har passerat som tränare i Warberg IC genom åren och alla har på någotvis bidragit till Kimmo Eskelinens fantastiska utveckling. Mest framhäver han dock Stefan "Bagar"  Pettersson och Kent Göransson.

- "Bagarn" och Kent var helt olika i sina ledarstilar men båda funkade bra och det var två riktigt duktiga ledarprofiler, båda på sitt speciella sätt. Men samtliga ledarstaber under min tid i Warberg IC har varit riktigt bra.

Men att det inte bara är ledarna som bidragit till Kimmos utveckling slår vi snabbt fast när vi talar om Warberg som lag.

- WIC är ett lag där vi har en härlig laganda och en kanonbra inställning. Det är en stor anledning till att det gått så bra som det gjort för klubben genom åren. De har lyckats bibehålla detta också år efter år.

Något av detta märker man också då bland annat gamla storspelare som Niklas Wilhelmsson och Klas Karlsson till och med efter sina avslutande innebandykarriärer valt att stanna i Varberg som stad och även fortsätta sitt arbete i
Warberg som klubb och dess organisation.

STÄNGER INGA DÖRRAR

Kimmo stänger inga dörrar för framtiden och eventuella klubbyten. Men han påpekar också att han trivs mycket bra i Warberg och det vill mycket till innan han skall lämna den föreningen.

- Warberg är en kanonklubb, men visst finns nyfikenheten av spel någon annanstans.

Schweiz är något som Kimmo kan tänka sig men inte det första han nämner när ett klubbyte kommer på tal, detta även om han vid några tillfällen faktiskt blivit kontaktat av alplandet.

- Nä, Sverige har de bästa lagen och den bästa ligan, finns ingen anledning att inte spela här då. Schweiz vore kanske kul men det får i så fall bli i slutet av min innebandykarriär.

Att spel i knallestaden Borås i framtiden, "hemmabygden", skulle faktiskt också kunna bli aktuellt, och är inte en omöjlighet.

- Nä visserligen inte, fast då hänger det ju mycket på hur det går för laget där. De måste finnas ett bra topplag i div 1 eller div 2 i alla fall. Vid ett eventuellt avancemang, av något sjuhäradslag, till elitserien så får man nog kanske börja tänka lite, säger Kimmo och skrattar.

GLAD OCH PRATIG VINNARSKALLE

Fysiska spelet är något annat som man också måste lyfta fram som en styrka när man talar om spelaren Kimmo Eskelinen. Han är mycket stabil och han vinner mycket närkamper i de matcher han spelar.

- Ja det är något som alltid följt mig. Tycker om att spela matcher där det är lite tufft och när det smäller lite extra.

Kimmo beskriver sig själv som en glad innebandynörd som pratar otroligt mycket och som trivs med livet. Att dock innebandyn tar upp mycket tid vet han om och ibland drömmer han sig faktiskt bort till varmare  breddgrader.

- Innebandyn tar upp nästan all tid, men det är ju också det roligaste som finns. Visst så längtar man bort till att bara lägga sig ner i en solstol ibland, i något varmt och härligt land, men det hinner jag säkert
också med senare i livet.

HELLGÅRD BÄSTA SPELAREN

Under sina uppväxtår så är det ingen innebandyspelare som varit så kallad idol eller förebild för Kimmo.

- Nä, jag har alltid haft J-O Waldner som idol. Han verkar vara en helskön kille och en riktig vinnare ut i fingerspetsarna. En riktig profil för idrotten.

När vi ändå försöker finna någon spelare som Kimmo lite extra skulle vilja lyfta fram så blir det spelgeniet Anders Hellgård. En spelare som har det där lilla extra.

- Ja, jag visste inte hur bra "Hellas" var innan jag mötte honom samt fick chansen att spela tillsammans med han i landslaget. Han var ett sådant spelgeni som aldrig verkade bli stressad när han fick bollen, oavsett vad som hände runt omkring. Han är absolut en av världens bästa innebandyspelare genom tiderna.

DISTRIKTSLAGET EN HÖJDPUNKT

En av de största höjdpunkterna i Kimmos liv är också tiden i Västergötlands Distriktslag.

- Ja, jag tycker verkligen att det är kul att det finns den "moroten" som ung att få vara med i ett sådant lag. Det är hur kul som helst och den chansen var bra att jag tog. Minnen för livet är det verkligen!

Kimmo har alltid i alla sammanhang lyft fram distriktslaget som en stor del inom innebandyn.

- Tycker att det är en sådan sak som alla i unga åldrar verkligen borde ha som mål att försöka komma med i. Det är något speciellt att vara uttagen som en av de bästa i ett distrikt. Att sedan få ta medaljer under
distriktslagssm är ännu bättre!

Vi avslutar samtalet och önskar varandra lycka till med våra olika innebandyuppgifter vi har. Det jag väntar på nu är när Kimmo Eskelinen, denna mästarnas mästare, skall ta ytterliggare en medalj av något slag. Och
känner jag han rätt så lär det bli ett antal till innan denna mästarnas mästare lägger sin klubba på hyllan.

/ Micael Svensson - amazingfloorball.com

Som distriktslagsledare i Västergötland så är det kul att säga att man jobbar med grupper som är högmotiverade.

Även om åldern inte är så hög på spelarna som finns med i uttagningar, i så väl P17 som P15, så är det härligt att se den intensiteten som dessa spelare har, en intensitet som inte ens många div 2 och div 1 klubbar jag sett är i närheten av, vilket nästan är patetiskt.

Visst finns det massor av föreningar med seniorlag på högre nivå där det verkligen är "in action", god utveckling och bra träningar, men lite för många är också rejält slappa, griniga och outvecklade. Kan bara hoppas att detta ändras lite mer med åren, annars stannar ju de unga spelarna i dessa föreningar i utvecklingen också.

I år har det vart extra roligt att jobba med P15 laget i Västergötland, killar födda 93/94, eftersom det har vart en stark, stabil, jämn och bra grupp. Klart att några spelare stuckit ut lite extra, som vissa alltid gör, men som helhet har det vart bra tryck i många spelare. Det är härligt att se!

Tänk förresten om man kunde ha en sådan grupp av spelare i en förening att förfoga över, hade vart hur kul som helst, till och med roligare än att träna ett seniorlag.

Som distriktslagsledare känner man att det ibland är tufft att ta ut trupper, minska grupper eller nominera sluttruppen. Inte då som ansvarig eller för att det är svårt utan för att det är svårt för spelare att kanske förstå att de inte riktigt räcker till och att de saknar vissa delar som krävs.
Klart att man skulle vilja ta ut alla som är på plats och ger max utav sig själva, men så funkar det ju tyvärr inte.

Det finns dock alltid spelare som droppar av distriktslaget under resans gång, vilket jag främst ser beror på att de själva märker hur tuff konkurrens det är och att de inte riktigt orkar med den press det ibland blir, fast det kan också bero på att de ser att många andra har en högre spelnivå än sig själva.

Vad dessa måste tänka på är ju att de faktiskt bara är där för att kanske utveckla sig själva i stället, sätta upp några små ytterligare målsättningar att uppnå och slita för att utvecklas lite till.
Då kanske utvecklingskurvan även stiger för dessa spelare.
För man hoppas ju verkligen att alla spelare som är på plats verkligen älskar sin sport som de utövar och vil bli bättre.

Distriktslaget i Västergötland har fostrat en hel del bra spelare under åren och man kan faktiskt med hjälp av distriktslaget ha en stor nytta av fortsatt utveckling inom sin innebandykarriär, detta eftersom man som spelare i ett distriktslag oftast också får lite så kallat "ögonen på sig" för framtiden.
Distriktslagskaptenerna har ju god kontakt med våra förbundskaptener i Sverige.

Tar man vidare till en sluttrupp och får vara med och spela ett SM slutspel så finns ju också landslagsobservatörer och förbundskaptener på plats ,och dessa skriver upp namn så pennorna glöder.

Västgötaspelare som exempelvis Kimmo Eskelinen, Johan Andersson, Daniel Calebsson och Joakim Andersson har vandrat denna distriktslagsväg, iklädd den gula västgötaoverallen och matchtröjan.

De har med andra ord också fått känna på att vara en "kyckling i gänget".... hahahaha .....

Fast det finns också spelare där ute i vårt avlånga land som inte har vart med men som lyckats jättebra ändå, så tro inte att chansen är över bara för att en distriktslagsplats inte infriades, det händer ju som sagt mycket i ungdomens år och vissa spelare utvecklas rätt var det är i raketfart.

Nu väntar snart en härlig vänskapsturnering i November för Västergötlands distriktslag på P15 nivån, detta mot Göteborg, Småland, Bohus dal och Halland, våra härliga granndistrikt.
Kul att genomföra en sådan här heldag redan innan SM går av stapeln i januari.

För P17 lagets del är det som bäst full avcheckning av spelarna i sina respektive klubblag, en överblickssamling samt lite analyser av vart vissa spelare står mentalt i bland annat VILJA, INSTÄLLNING och KAMRATSKAP, tre punkter som är viktiga att man kan uppvisa och att man besiter på ett bra sätt, detta om man skall vara aktuell för en distriktslagstrupp av äldre kaliber.

Hoppas att kanske årets trupper har några spelare som man om några år kan sitta och njuta av på tv och tänka att just dessa spelare hade man i sin distriktslagsverksamhet.
Tror även också att så är fallet då jag inför årets två SM, P15 och P17, ser ljust på distriktslaget anno 2008-2009.


VEM TROR NI förresten blir Västergötlands nästa "stora star" om man ser till dagens unga och duktiga spelare?

En västgöte är man, både från början till slutet, och mycket har man vart med om under åren i sitt innebandydistrikt, men visst är det nu dags för alla i Västergötland att erkänna att:

Hide-a-lite Mullsjö AIS faktiskt är Västergötlands stolthet.

Under åren som man "härjat" i Västgötaområdet, men även en del i Göteborgsregionen, så har man ju hört hur föreningar jobbar, sett vilka mål de uppnår och även tyvärr hört "tjatet om varandra", både i positiv mening och i negativ mening, vilket ibland vart rent beklämmande.

Har själv skaffat mig en del åsikter under mina sammanlagda 25 innebandyår hur vissa klubbar och föreningar verkar och jobbar , eller hur en del ledare fungerar , men någonstans och någon gång måste man "släppa sin stolthet" och lyckönska och i positiv mening gratulera andra till sina uppnådda mål och kunskap.

Just nu är vi i Västergötland faktiskt inne i en sådan fas i innebandyutvecklingen att det bara är att erkänna att stoltheten för innebandyn i vårt distrikt just nu är Mullsjö, en ort där man får fram unga bra spelare på löpande band, ger unga bra spelare chansen i seniorverksamheter samt att föreningen faktiskt har ett herrlag i SSL.
vad mer kan man kräva av en förening?

Herrlaget, eller även kallat Hide-a-lite Mullsjö AIS, kryllar av unga och stabila spelare men även flera rutinerade och spelskickliga äldre spelare. Tränarstaben håller också hög klass, i mitt tycke.

Inte många trodde väl på laget när man tog klivet upp i SSL, detta efter det att en av de unga, stabila och starka spelarna, Kim Hadelund tryckte dit det avgörande målet mot IBF Älvstranden, detta i en kokande hall i Mullsjö.

Det har talats rätt friskt i Västergötland om att laget inte har en chans eller att man förmodligen inte tar en enda poäng i serien,
MEN LAGET HAR PRESTERAT DIREKT OCH BESVARAT DE FRÅGOR SOM VAR SÅ NEGATIVA!

Nu undrar jag om tankarna och värderingarna från många håll har förändrats. Man kan ju alltid hoppas!

Själv känner jag att det är dags att många i vårt distrikt nu stöttar och står bakom denna stolthet och verkligen accepterar att fallet nu är så att det är Mullsjö som har det där som många andra föreningar eftersträvar och kanske önskar att man hade,  det är dags att lyssna till hur just denna förening arbetar.

De har ju uppenbart lyckats ganska bra!

För min egen del så har jag alltid i Västergötland försökt ge alla föreningar samma chans att visa vilka de egentligen är och hur de jobbar, och det är jättekul att vara ute på "marknaden" och jobba och verka bland dem, speciellt i år.

Tycker att det är härligt att se föreningar i vårt distrikt utvecklas och framförallt vilja skapa en bra förenings och ungdomsutveckling samt god ledarutbildning.
Att också få vara en del av denna utveckling känns kul, detta som utbildare, föreläsare och utvecklare.

KLARAR SIG HIDE-A-LITE KVAR I SSL?

Jag har hela tiden trott att svaret är JA på denna fråga, även om det sett tufft ut från början. Men laget har en hel del av det som krävs och det vore samtidigt bra för Västergötland om man får behålla ett lag i högsta divisionen, detta gynnar alla i längden, tror jag.

Laget har inledningsvis visat att man faktiskt står för "magi", "kvalité" och "vågande", tre nyckelord som jag faktiskt tycker man kan benämna laget med.

MAGI:

För de sätt laget verkligen visat att man kan vända matcher på så måste ordet MAGI faktiskt vara inblandad i denna föreningsbeskrivelse. Att man bevisar gång på gång, redan inledningsvis i SSL, att det inte var en slump när man avgjorde mot IBF Älvstranden på det sätt man gjorde utan att man kan göra det mot vilka som helst är härligt att skåda.

Ta bara Pixbo och Umeå matcherna som exempel, VILKET ANNAT LAG SKULLE KLARA DETTA?

KVALITÉ:

Laget besitter en spelkvalité och har en tanke i sitt spel, det syns klart och tydligt, att man också tror på den och drar nytta av den samt använder den som ett vapen är starkt.
Många spelare kommer i framtiden att spela för olika SSL lag, detta med tanke på den ringa ålder de har samt att de spelare som dessa unga killar kompletteras med är precis de spelare som behövs för att överleva som nykomling i SSL, detta skapar en kvalité.

VÅGANDE:

Med flera unga killar i truppen så vågar föreningen satsa på ungdomlighet och detta "vågande" gör att dessa spelare känner förtroende och på så vis också presterar, så skulle fler lag tänka. Laget vågar också tro på sig själva och förändra för att vinna, ta en "chansning" som går hem, i tron om att den skall göra detta,
DET ÄR EN STOR STYRKA!

Många med mig får börja inse att vi måste acceptera Hide-a-lite Mullsjö AIS som Västergötlands stolthet och att föreningen får det positiva gehör den borde få.

Jag ställer mig verkligen i raden av gratulanter och hoppas att föreningen fortsätter i samma goda anda och att laget i superligan fortsätter att överraska. Till slut försvinner ordet överraska och man blir ett lag av ädel SSL valör i stället, något jag tror att man blir redan till nästkommande säsong.

Så fortsätt slit och kämpa och jobba på det bra sätt ni gör som förening Mullsjö.

VAR STOLTA ÖVER ER SJÄLVA!

VI ÄR STOLTA ÖVER ATT HA ETT LAG I SSL FRÅN VÅRT DISTRIKT!

Då var det åter dags för ett VM snart igen, 4:e faktiskt för mig själv då man har två VM som förbundskapten för Holland Herrlandslag bakom sig samt att man nu i december kommer att finnas med på Tyskarnas coachbänk.

Ett VM har jag även genomfört som publik, detta i Norge 2000.

Men hur ser då Sverige på kommande VM, som överlägsen mästare, samtliga gånger, och kommer Sveriges VM trupp att innehålla några överraskningar?

Skall bli intressant att se hur laget så småningom formas och tänker.

Själv tänkte jag faktiskt ta tillfället i akt att forma min egen svenska landslagstrupp, hur den skulle se ut och vilka spelare jag skulle ta med.

Självklart så får ni gärna kommentera denna uttagning, precis som man gör med alla uttagningar, oavsett om det är innebandy eller Lars Lagerbäcks fotbolls trupp, vilken den sistnämnda förmodligen alla har synpunkter på förresten, alltid!

Tänkte också bidra med att forma laget i 4 formationer också, vilket förmodligen ger ännu mer synpunkter.

Sverige mot ytterligare ett VM guld, eller?

Hur ser då VM ut för Sveriges del och kommer herrlaget att mäkta med att ta ytterligare ett VM guld, det sjätte i rad i så fall.

Tror att det faktiskt kommer att bli tufft för Sverige under VM i Tjeckien, detta då jag tycker att Finland nästan kommit ikapp svenskarna och att faktiskt, om det vill sig illa för dagen, Tjeckien eller Schweiz kan rucka på våra vikingar.

Fast detta gör att nu känns det lite mer tight, lite mer tätt och faktiskt lite mer ROLIGARE.

Det är mer spännande när det finns lite konkurrens och när man faktiskt vet att Sverige kan förlora, vilket det inte var i början under de första VM:en som gick, då visste man att Sverige kunde "växla upp" och vinna, oavsett hur dåligt laget än spelade.

Nedan ser du hur VM har slutat under de senast åren:

Att Norge intog en tredje plats 1996 kanske inte var så konstigt med tanke på att det var första VM som gick av stapel. Det är nog då en större skräll att Tjeckien tog silver under VM i Schweiz 2004, detta efter en förlust mot Sverige i finalen, en finalmatch som man bevittnade från läktaren.
Tjeckerna överraskade verkligen med fint spel under detta VM, och kan det bli sämre på hemmaplanen, nej, förmodligen bara bättre!

Finns det någon outsider i detta VM då, som kan smyga upp och kanske "lura till sig" en medalj, eller en riktigt bra placering?

Jag varnar för Lettland och faktiskt för nykomlingen Estland. Tror att dessa två kan inta en fin placering under VM i Tjeckien 2008.

MIN VM trupp 2008 till Tjeckien:

Nedan följer då min utlovade VM trupp till VM i Tjeckien i december.

MÅLVAKTER:

Daniel Ramsin - Caperio Täby FC

Peter Sjögren - Warberg Innebandy

Mikael Karlsson - Storvreta IBK

Här känns det ganska klart att Peter Sjögren kommer vara den som intar förstapositionen i målet. Daniel Ramsin kommer att få spela ett par matcher även om Sjögren blir den som står när det drar ihop sig mot slutspel.

Micke Karlsson blir satt på läktaren.

Formation a)

Jimmy Persson - Warberg Innebandy

Kimmo Eskelinen - Warberg Innebandy

Martin Emanuelsson - Warberg Innebandy

Daniel Calebsson - Köniz (SUI)

Magnus Svensson - Warberg Inenbandy

En formation som fungerar riktigt bra och som skapar hur mycket farligheter som helst.

Kan bli lagets viktigaste formation och en formation som avgör om Sverige skall vinna VM eller inte. ALLA producerar ALLTID!

Formation b)

Henrik Quist - Pixbo Wallenstam IBK

Daniel Dahl - Pixbo Wallenstam IBK

Fredrik Djurling - AIK Innebandy

Mikael Karlsson - Balrog B/S

Danne Bron-Sundbom - Caperio Täby FC

Med backer som Quist och Dahl så har man alltid en stabilitet I defensiven. Djurling håller, som vanligt, ihop spelet i de centrerade delarna och alltid lika pålitliga Micke Karlsson får vid sin sida överraskningen i landslagstruppen Danne Sundbom. Danne, vilken är en spelare som det är dags att kasta in i landslagströjan i Tjeckien. Mr Sundbom verkar nämligen hur het som helst under denna säsong.

Formation c)

Kristoffer Kranberg - AIK Innebandy

Peter Fischerström - AIK Innebandy

Karl-Johan Nilsson - AIK Innebandy

David Gillek - Jönköping IK

Marcus Eriksson - Järfälla

Säkert backpar som kan varandra och en center som alltid presterar till 100 procent. Gillek får sällskap av Järfällas Marcus Eriksson vilken är en ung (1988) målfarlig och irrationell spelartyp. Han kan bli en riktig "outsider" i VM 2008.

Formation d)

Filip Urwäder - Caperio / Täby FC (1988)

Henrik Olofsson - Jönköping IK (1987)

Joakim Andersson - Warberg Innebandy (1985)

Linus Nordgren - FC Helsingborg (1989)

Emil Julkunen - Pixbo Wallenstam IBK (1990)

Joakim Andersson, född 1985, får agera pappa i en ungdomlig och "nyskapande" formation, detta trots sin ringa ålder. I formationen finner vi spelare som förmodligen i framtiden kommer att vara stabila, spelskickliga och viktiga spelare för landslaget, så varför inte kasta in dem i hetluften redan nu.

Nu är det alltid så att det är lätt att ta ut en trupp när man sitter så här vid sidan av och inte kan konstatera vissa saker som vår ärade förbundsledning faktiskt kan, detta i vad gällande attityd, tester, skador med mera.

Uttagning är endast baserad på spelare som jag i MITT TYCKE anser har kvalitén att dra på sig landslagströjan i Tjeckien i december och som JAG gärna hade sett spela där.

VÅGA TYCK TILL ÄVEN DU?

Hur går det då förresten i VM, om man nu skall tippa detta stora mästerskap?

Mitt tips, trots svensk, så tror jag att det slutar på följande vis:

1. FINLAND
2. SVERIGE
3. TJECKIEN

Märkliga innebandyhändelser, part II

(Domarna ljög sig fria)

Lovade att berätta ytterligare om någon märklig innebandyhändelse man vart med om och som INTE har med något positivt under innebandyåren att göra, detta då faktiskt det mesta man gör kännts väldigt bra. Tyvärr är det, precis som jag berättade om i den första märkliga händelser texten, att en del negativt också inträffar under ens innebandyår, fast så är det väl för alla.

Tänkte nu ta tillfället i akt att berätta om en sak som inträffade för några år sedan och som har satt en del djupa spår i hur mycket man egentligen skall lita på domare och vårt ärade förbund.

Detta på grund av 2 domare som trots att de ljuger i skriven text, ljuger för sitt eget förbund och sedan agerar som de gör ändå kan komma undan helt fria.

Jag "stod bakom" domarna i början

Domare, ett släkte för sig säger många, och visst är det väl så, men både på positiv bemärkelse och negativ klang.

Själv har jag under åren fått äran att vara en annan sort av ett släkte för sig, nämligen tränare och förbundskapten samt distriktslagsledare.

Många domare har jag stor respekt för och det finns domare som jag verkligen högaktar, både utanför Västergötlands gränser och Sveriges gränser. De två som jag nu ändå tänkte berätta om är dock fortfarande rena "loosers" för mig och två stora "nollor" i mitt tycke.

För att göra en väldigt lång historia kort skall jag ta det från början och få med det viktigaste av alla detaljer.

Under en match för några år sedan så var det två nya domare som skulle döma en match i en serie i det lag jag tränade.

Jag hälsade dessa domare varmt välkomna, höll ihop laget när de var arga samt såg till att ge dessa två domare en klapp på axeln efteråt eftersom de var så kallade "blåbär" på denna nivå.

Gjorde även så under nästkommande match då dessa domare var på plats, detta då jag tyckte att det faktiskt fanns något hos dem som skulle kunna göra de två till riktigt bra domare i framtiden.

Jag stod alltså bakom domarna i början!

SEDAN KOM "SMÄLLEN PÅ KÄFTEN"!

Efter en säsong i serien hade domarparet blivit varma i kläderna och de hade börjat döma serien mer och mer.

Under en match i en hall utanför Göteborg så spelade det lag jag coachade mot ett lag som tyvärr hade en mycket otrevlig lagledare, vilket just de lagets egna tränare kunde intyga. Han beskrev sin lagledare som just "lite speciell".

Under matchen så kommenterade denne lagledare hela tiden det vi gjorde, hånade vår bänk, mig som ledare och flera av våra spelare.

Vid flera gånger påpekade vi detta för domarna, som bara sa att vi har koll på läget.

Efter 2 mål för motståndarlaget och handviftningar mot vår bänk, smilande och gapande tyckte vi att det nu var bra. Vi tillkallade domaren som återigen menade på att de hade koll på läget.

Undrar varför man då inte gör något?

När signalen gick för periodpaus mellan den andra och tredje perioden så gick jag över till bortalagets huvudtränare, berättade för honom hur hans lagledare agerade och var ganska irriterad över detta.

I samma veva som jag säger att han borde be sin lagledare hålla käften nu för vi är så arga att vi nästan skulle kunna slå han på käften (något i den stilen, finns en sparad rapport på vad det exakt sades just då) så vandrar en av domarna förbi.

Han gapar till mig att gå till min sida och vår bänk. Jag gör detta, men innan så ursäktar sig motståndarlagets huvudtränare för sin lagledare och säger att han skall ta ett snack med honom. Jag ber också om ursäkt för den sista meningen och går över till min sida.

Domaren som visar mig till bänken står och gapar och ropar att sådant som sades inte skall sägas, att det är en dålig stil med mera. (Något man kan erkänna att det är, men vi båda huvudtränare löste ju situationen!)

När jag frågar domaren om jag får berätta hur det egentligen var får man ett svar av domaren att han inte är intresserad av att lyssna.

Jag undrar då om han inte vill höra min sida av situationen och hur jag såg på den och om jag inte får säga min sak i det hela.

Domaren skakar då bara på huvudet, säger att det får jag inte och att han gärna får säga sitt men inte jag mitt, detta DÅ HAN BESTÄMMER! Han menar ändå på att om jag VERKLIGEN VILL berätta min sida av det som hände så får jag gå in i deras omklädningsrum och ta det. Något jag också bestämmer mig för att göra.

Jag knackar på omklädningsrumsdörren till domarna och möts av följande svar, av en halvliggande domare på en bänk:

•-         Men Micke vad gör du här, här inne kan du inte vinna något ändå!

Hmmmm... är det så man bemöter en tränare som vill förklara en sak och ha svar på en annan på detta viset.

Jag berättar att jag inte är ute efter att vinna något men vill berätta det jag har att säga.

Själv bara jag blir hånad, skrattad på och då bestämmer jag mig för att lämna omklädningsrummet med följande svar:

•-         Då får jag väl ta och skaffa mig ett liv i stället!

Inför tredje perioden, efter ett kort snack med mina spelare i vårt eget omklädningsrum, så skall matchens sista period starta.

Jag går ut, bestämmer mig för att vad som än händer så skall jag ändå gå fram och säga till domarparet att vi bara kör på nu, "no hard feelings" från min sida.

När jag kommer ut, och fram till domarparet, så tittar de bara på mig, skrattar och visar upp mig på läktaren ... en förnedring utan dess like .....

Jag tar den domen eftersom jag inte vill "sätta käppar i hjulet" för mitt lag.

Efter matchen går jag ner till domarna igen, detta då de skall underteckna matchprotokollet. Jag begär att få skriva och berätta om det som hände på baksidan, då jag uppfattade att man skulle göra så.

Jag ställer en fråga hur jag skall göra för att skriva min story och berätta om min syn på det hela till domarna men får då ett spydigt svar tillbaka där de inte alls talar om hur jag skall gå till väga utan i stället hånfullt svarar med helt andra saker.

Domarna ljuger sig fria

Med tycke att det inte längre är någon idé att lägga ner tid på tjöt, säger jag till den ena domaren att jag skriver in själv till förbundet då, vilket jag också gjorde.

Jag berättade min story, exakt det som hände, sa att det fanns lite folk på läktaren samt spelare som kunde intyga min story samt 3 stycken tjejer och motståndarnas ledare , tjejerna var för övrigt placerade precis utanför dörren till domarnas rum, och de kunde faktiskt intyga vad som sades just då när jag lämnade rummet.

I min enfall trodde jag att förbundet skulle syna domarna efter detta brev, men i stället blev jag avstäng som tränare i 2 veckor, detta då DOMARNA LJUGIT I SIN RAPPORT TILL SITT EGET FÖRBUND.

Hur kan man göra detta med gott samvete, detta fattar jag inte ens än idag?

Svaret jag fick från förbundet var att domarnas story var det som gällde och att de ställde sig bakom dessa två.
Och detta trots att jag kunde ta fram flera vittnen till mitt försvar, märkligt och konstigt!

Att domarna ljugit i sitt brev till förbundet och att de sagt saker som att:

De alltid känt sig dåligt bemötta i hallen av mig,
alltså samma domare som jag stöttade och gav en klapp på axeln i början.
De hade också skrivit en massa jag sagt till dem under min vistelse i omklädningsrummet och att de kände sig hotade där inne, detta då de var en av domarna som hånade mig.... strange.....very strange .....

Jag blev riktigt illa berörd av brevet som domarna skrivit och lät en kille som jobbar med och som har bra koll på medierätt och skriftlagen läsa igenom det och berättade min syn av situationen samtidigt.
Han tyckte att jag skulle gå vidare med domarnas "saga" och skicka in det någonstans och begära en dom mot grovt förtal, något som i detta fall kändes ganska så väl för mycket. 
Fast  visst fanns tanken på detta, även om det inte nu blev så.
Att lägga ner den tiden som krävdes för det kändes inte helt rätt under denna period.

Brevet finns dock fortfarande kvar än idag, som ett tragiskt, sjukt, och nedlåtande minne hur man kan behandla en person med så mycket båg och ljug.

Domarparet lär jag ALDRIG någonsin ta i hand mer i hela mitt liv, oavsett om de kommer döma mig fler gånger under mina innebandyår som är kvar.

Dessa två står fortfarande för "de patetiska loosers och påhittare" som de förtjänar att vara.

Avstängd utan rätt till svar

Att man sedan blir avstängd, det får man väl leva med.
Fast att avstängningen startar några dagar efter det att brevet ,som intygar detta, dimper ner i föreningens brevlåda känns märkligt. Och om det sedan var så att jag ville överklaga beslutet så var det så att en inskrivning och ett beslut skulle tas efter det att min avstängning gått ut ...... hmmmm... då hade ju redan mina två veckor varit... märkligt....

Kan man verkligen agera så?

Jag tog i detta skede faktiskt kontakt med en person på RF, berättade om detta, och vill sedan inte säga vad han sa , förutom att skratta, när han hörde berättelsen om beslutet av avstängningen

Bestämde mig tillslut ändå för att inte göra någon inskrivning alls på detta, detta då jag eftersom jag fick brevet på torsdagen redan på fredagen startade min avstängning, tjänade ju då tyvärr inget till.
Tog i stället situationen med mig som en del av hur fel systemet kan vara, skrattade åt den, domarnas ljug och gick sedan vidare med mitt.

NÅGON ANNAN DÄR UTE SOM VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE FALL ELLER ANNAT MÄRKLIGT, SOM NÄSTAN GÅR TILL HISTORIEN?

Berätta gärna, bara roligt att höra.

Tänk bara på vad som gäller enligt lagen om hur man får skriva, skriv inte ut någons namn, inte någons klubbnamn eller någon spelare eller persons klubbtillhörighet, detta då det kan göra att man bryter lagen om hur och vad man får skriva!

Nästa blogg blir positivare, det lovar jag.

Då tänker jag nämligen syna kommande VM och se vilka spelare jag skulle ha tagit ut i dagsläget.

Så länge ...tjipp och hej .....

Under åren man sysslat med innebandy, och det har ju blivit en del, så har det hänt en hel del märkliga, intressanta, fantastiska, roliga men även tråkiga saker.

Skall nu under någon vecka se tillbaka på en del utav det som hänt, och konstatera att allt inte alltid är så kul som det verkar. Självklart har jag mest fått ta del av det positiva men det är så att det alltid också finns negativa saker i ens innebandyår.

Tänkte faktiskt skriva av mig en del så kallade "märkliga och tråkiga innebandyhändelser", eftersom det faktiskt smugit sig in en del sådana i ens karriär.

Här nedan följer STORY NUMBER ONE:

"Packet" höjde min motivation att lyckas

När jag startade min "innebandykarriär" så var det i en liten ort utanför Ulricehamnsområdet. Det var ett gäng unga killar som efter spel i en mindre byggnad bestämde sig för att testa att sätta ihop ett innebandylag.

Innebandyn i föreningen växte och växte och jag fick upp ögonen för sporten mer och mer, och den tog det mesta till slut av det idrottsliga tränandet.

Felet med att en förening startas, eller att en förening startar en sektion, vilket så var i detta fall, en innebandysektion, är att det blir mycket unga människor som skall driva all verksamhet, något som förstås inte fungerar i längden.

Som en av de människor som vill många väl så var jag en utav de personer som tillslut skulle vara med och driva in pengar för att få ekonomin att gå runt, men fler än mig var också inblandade.

Vid ett tillfälle så var det lotter och pengar för en cup som skulle in, och detta samlades, hör och häpna, in i en hederlig gammal GB Glasslåda, vilket fick under den tiden agera "kassaskrin.

Pinsamt men sant!

Tyvärr vandrade denna "box" runt bland en del människor och när den väl var på plats hos mig igen så tänkte man inte mer på detta, inte förrän allt skulle redovisas, då kom chocken att det fattades en hel del i kassan.

Eftersom jag i detta skede var den som var ansvarig för denna "insamling" så kändes det extra tråkigt att bli beskylld för en sådan stor sak, detta främst med tanke på att de andra som haft lådan i sina händer också helt och hållet förnekade detta.

Att sedan också en släkting på min egen sida i detta skede tog parti för de personer som jag idag kallar "packet" kändes ännu tråkigare.

Fakta kvarstod dock att jag fick ta hela smällen, hoppade av innebandyn i den föreningen och fick höra mycket skit.

Vad som egentligen hela tiden var kul var att det egentligen aldrig riktigt störde mig att "packet" höll sina hån och tråkningar mot mig, detta då jag själv visste att jag var helt oskyldig, DET GAV FAKTISKT BARA MIG SJÄLV ÄNNU MER STYRKA I MITT SÄTT ATT VILJA UTVECKLAS MER INOM INNEBANDYN.

Så på ett sätt får jag väl tacka dessa personer också, vilka såg till att jag kunde lämna denna tragiska händelse ,besviken men ofantligt stärkt mentalt,  bakom mig.

Detta  gav ju mig mer energi än någonsin!

Att sedan se hur det gick innebandymässigt för "packet" kontra mig själv, ja det kan man bara skratta åt, som sagt några blev "innebandyloosers" och jag fick ta steget uppåt, VILKEN ÄRA OCH VILKEN KÄNSLA.

Kanske dags att de skyldiga någon gång rannsakar sig och talar om hur det egentligen låg till, även om jag inte ens idag skulle godta en ursäkt från de som jag har en känsla av var inblandade.

Skall nämnas att många från den tiden faktiskt bett om ursäkt men att de personer som jag själv tror inte hade, som man säger, "rent mjöl i påsen" skulle göra det, det betvivlar jag som sagt på.

Var nästan också kul att höra att samma innebandygäng några år efter det att jag lämnat hade en liknande situation i sin förening där även den gången en person som fick ta hand om det mesta fick all skit riktad mot sig när det inte fungerade som det skulle. Bara detta var ju ytterligare ett betyg på att allt inte var riktigt som det skulle. "Packet" har åter talat, som jag då uttryckte mig då!

Att denna innebandygrupp lades ner något år efter den senare incidenten kändes som en seger i sig, det visade ju bara prov på att JAG LYCKATS och DE MISSLYCKATS.

Härligt att själv idag få arbeta på distriktslagsnivå, landslagsnivå, hålla i föreläsningar hur man kan utveckla innebandy i föreningar och samtidigt hela tiden le åt att några förmodligen sitter och retar sig på detta, vilken ära, vilken glädje och vilket nöje.

Efter denna händelse gick ju som sagt innebandylivet bara framåt , i en rasande fart!


HAR NÅGON ANNAN där ute vart med om någon eller några märkliga stories, var inte rädd för att släng in ett kort inlägg. Borde finnas en del från del "gamla goda" innebandytiden!