amazingfloorball - Micael Svensson

Under åren man sysslat med innebandy, och det har ju blivit en del, så har det hänt en hel del märkliga, intressanta, fantastiska, roliga men även tråkiga saker.

Skall nu under någon vecka se tillbaka på en del utav det som hänt, och konstatera att allt inte alltid är så kul som det verkar. Självklart har jag mest fått ta del av det positiva men det är så att det alltid också finns negativa saker i ens innebandyår.

Tänkte faktiskt skriva av mig en del så kallade "märkliga och tråkiga innebandyhändelser", eftersom det faktiskt smugit sig in en del sådana i ens karriär.

Här nedan följer STORY NUMBER ONE:

"Packet" höjde min motivation att lyckas

När jag startade min "innebandykarriär" så var det i en liten ort utanför Ulricehamnsområdet. Det var ett gäng unga killar som efter spel i en mindre byggnad bestämde sig för att testa att sätta ihop ett innebandylag.

Innebandyn i föreningen växte och växte och jag fick upp ögonen för sporten mer och mer, och den tog det mesta till slut av det idrottsliga tränandet.

Felet med att en förening startas, eller att en förening startar en sektion, vilket så var i detta fall, en innebandysektion, är att det blir mycket unga människor som skall driva all verksamhet, något som förstås inte fungerar i längden.

Som en av de människor som vill många väl så var jag en utav de personer som tillslut skulle vara med och driva in pengar för att få ekonomin att gå runt, men fler än mig var också inblandade.

Vid ett tillfälle så var det lotter och pengar för en cup som skulle in, och detta samlades, hör och häpna, in i en hederlig gammal GB Glasslåda, vilket fick under den tiden agera "kassaskrin.

Pinsamt men sant!

Tyvärr vandrade denna "box" runt bland en del människor och när den väl var på plats hos mig igen så tänkte man inte mer på detta, inte förrän allt skulle redovisas, då kom chocken att det fattades en hel del i kassan.

Eftersom jag i detta skede var den som var ansvarig för denna "insamling" så kändes det extra tråkigt att bli beskylld för en sådan stor sak, detta främst med tanke på att de andra som haft lådan i sina händer också helt och hållet förnekade detta.

Att sedan också en släkting på min egen sida i detta skede tog parti för de personer som jag idag kallar "packet" kändes ännu tråkigare.

Fakta kvarstod dock att jag fick ta hela smällen, hoppade av innebandyn i den föreningen och fick höra mycket skit.

Vad som egentligen hela tiden var kul var att det egentligen aldrig riktigt störde mig att "packet" höll sina hån och tråkningar mot mig, detta då jag själv visste att jag var helt oskyldig, DET GAV FAKTISKT BARA MIG SJÄLV ÄNNU MER STYRKA I MITT SÄTT ATT VILJA UTVECKLAS MER INOM INNEBANDYN.

Så på ett sätt får jag väl tacka dessa personer också, vilka såg till att jag kunde lämna denna tragiska händelse ,besviken men ofantligt stärkt mentalt,  bakom mig.

Detta  gav ju mig mer energi än någonsin!

Att sedan se hur det gick innebandymässigt för "packet" kontra mig själv, ja det kan man bara skratta åt, som sagt några blev "innebandyloosers" och jag fick ta steget uppåt, VILKEN ÄRA OCH VILKEN KÄNSLA.

Kanske dags att de skyldiga någon gång rannsakar sig och talar om hur det egentligen låg till, även om jag inte ens idag skulle godta en ursäkt från de som jag har en känsla av var inblandade.

Skall nämnas att många från den tiden faktiskt bett om ursäkt men att de personer som jag själv tror inte hade, som man säger, "rent mjöl i påsen" skulle göra det, det betvivlar jag som sagt på.

Var nästan också kul att höra att samma innebandygäng några år efter det att jag lämnat hade en liknande situation i sin förening där även den gången en person som fick ta hand om det mesta fick all skit riktad mot sig när det inte fungerade som det skulle. Bara detta var ju ytterligare ett betyg på att allt inte var riktigt som det skulle. "Packet" har åter talat, som jag då uttryckte mig då!

Att denna innebandygrupp lades ner något år efter den senare incidenten kändes som en seger i sig, det visade ju bara prov på att JAG LYCKATS och DE MISSLYCKATS.

Härligt att själv idag få arbeta på distriktslagsnivå, landslagsnivå, hålla i föreläsningar hur man kan utveckla innebandy i föreningar och samtidigt hela tiden le åt att några förmodligen sitter och retar sig på detta, vilken ära, vilken glädje och vilket nöje.

Efter denna händelse gick ju som sagt innebandylivet bara framåt , i en rasande fart!


HAR NÅGON ANNAN där ute vart med om någon eller några märkliga stories, var inte rädd för att släng in ett kort inlägg. Borde finnas en del från del "gamla goda" innebandytiden!