amazingfloorball - Micael Svensson

IDAG går en epok i graven, en av de största lämnar fotbollens finrum.

Byter alltså sport idag, detta bara för att ta av mig hatten, buga och bocka, och kanske till och med fälla en tår när "Kungen av San Siro" faktiskt idag, söndag 24 maj 2009, tar av sig sin Milantröja, lättar på sitt lagkaptensband och skriver historia när han lämnar den Italienska fotbollsplanen som spelare.

PAOLO MALDINI, är en fantastisk fotbollsspelare och har varit en förebild, pådrivare och ett ansikte utåt, inte bara för Milan utan för hela den Italienska fotbollen.

Jag sitter inte här som ett Milanfans och skriver detta utan som en person med respekt gentemot kanske en av de största vi haft på den Italienska fotbollsplanen.

Idag, efter 901, ja hör och häpna, 901 matcher, är det färdigspelat i Milantröjan för den alltid lika populära spelaren Herr Maldini.

26 titlar får han bära med sig i bagaget, vilket bara det är fantastiskt stort.

Spelaren med nummer 3 på ryggen kom till Milan som 10-åring och har sedan aldrig lämnat sin hjärtas förening, han har alltid varit Milan trogen.

Kan en saga skrivas bättre, sagan om 80, 90 och 2000-talets Italienska ansikte utåt i fotbollsvärlden.

En jämförelse är till exempel att om äldre stora spelare ,som hållit på ett tag, skall kunna uppnå det som Paolo Maldini gjort, spelare som exempelvis Ryan Giggs, så får dessa förmodligen hålla på i ca 10 år till för att kunna uppnå allt som Maldini kommit upp i, och kanske räcker det inte ändå.

Paolo Maldini, född 1968, i Milano, debuterade redan som 16 åring i A-laget med Milan, men fanns redan i klubben som 10 åring.

Han formades snabbt till en utav världens bästa vänsterbackar, kanske just världens bästa.

Maldini gjorde sitt första stora mästerskap redan 1988, detta då han representerade Italien i EM.

Ingen spelare har spelat så många säsonger i serie A, i en och samma klubb, som Maldini gjort.

Maldini är också den enda spelare i serie A som spelat över 600 ligamatcher.

2005 utsågs Maldini, 37 år gammal, som Europas 5:e bäste fotbollsspelare, något som är mycket ovanligt för en spelare i den åldern, men framförallt också för en försvarsspelare.

Hösten 2006 fick Maldini pröva hur det var att agera fotomodell, detta när han under höstmånaderna detta år var H&M ansikte utåt i marknadsföringen.

I ett pressmeddelande 25 oktober 2008 meddelade Paolo Maldini att han efter säsongen 2008-2009 slutar med fotbollen, och där är vi alltså nu, 24 maj 2009 och sista matchen med Milan är spelad.

"Sagan Paolo Maldini" är över.

Kanske, kanske får Milan se en Maldini i framtiden på backen igen, men då inte Paolo Maldini utan sonen Christian, vilken faktiskt spelar just back i Milans ungdomslag.

Vill bara göra som en del spelare i Italienska fotbollsligan gjort under några tillfällen, "när de tillbett högre makter", sätta ihop mina händer, titta upp i skyn och tacka Maldini för att han funnits med i Italiensk fotboll.

Men vem vet kanske han kommer tillbaka som tränare eller ledare i framtiden, då förmodligen i Milan och ingen annanstans.

Sagan om Paolo Maldini är över, 24 maj 2009.


Tack Paolo Maldini för fantastiskt många bra år inom den Italienska fotbollen i serie A



Paolo Maldini från ung till "gammal", dock alltid ändå iklädd samma
trogna tröja, den röda Milantröjan.

The orange story of floorball, Part XII

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Våren flöt på i ett ganska lugnt tempo och det kändes verkligen att det inte var något VM år, i alla fall inte för mig som förbundskapten.

Spelarna i sin tur fick jobba mycket med att hålla sin fysiska status på topp, vilket var viktigt, detta då vi i landslagsledningen verkligen ville jobba fram en bra fysik på våra spelare.

I VM 2008 i Sverige ville vi, och hade bestämt så, att om vi bara ökade landslagets fysiska status, på rätt sätt, och byggde långvarigt, så kanske vi skulle kunna mäkta med att ta hem det där bronset i B-poolen.
Något som faktiskt var vårt stora mål, som vi satte tillsammans när jag anslöt till Nederländerna och dess landslag i November 2002.

Vi alla visste tillsammans att detta var fullt möjligt, bara vi gemensamt jobbade med rätt inställning, vilja och fokusering, och mot samma mål.

"Hellre inne än ute, eller ute än inne"

I mars månad träffades vi i landslaget för att genomföra lagets många fystester, vilka vi läste av för att sedan kunna se hur lagets spelare hade förbättrat sin fysiska status då vi åter skulle träffas för bedömning och analysering i maj månad, detta i Haag.

Träningen i Haag skulle också komma att handla mycket om en ny start på den så kallade stegringen i passningsutvecklingen och avslutningsfaserna.

I slutet av maj tryckte värmen på bra och det var hur fint väder som helst ute då en trupp på hela 26 spelare anslöt till Sporthallen HDM i Haag.



HDM Sporthallen i Haag.

Inne i hallen var det som tur var riktigt svalt och skönt och det var faktiskt många som, trots de tuffa testerna, kände att de hellre ville vara inomhus än utomhus, i alla fall till en början av passet.

Efter ett tag, cirka en timme, av hårt "arbete" i hallen var det flesta dock redan "ångerfulla" och kunde mycket väl tänka sig lite solljus och värme igen.

Dryga 90 minuter hade passerat då första passet bröts och då var det massor av trötta ben och hjärnor i hallen. Många hade under passet gång också fått i sig alldeles för lite vätska, vilket faktiskt märktes på koncentrationen i de avslutande momenten.

Under den första pausen så var det kostpåfyllning, samt att många av spelarna fick "order om" att öka sitt vätskeintag en del.

Utanför hallen hade 2 kvinnliga damlag startat sin landhockeymatch, vilket självklart drog till sig mycket, eller egentligen all, uppmärksamhet under kostbreaket.

Bästa var väl i alla fall att vi i landslagsledningen definitivt hade full koll på var samtliga spelare befann sig.

Efter den första pausen så var det dags för pass nummer två, vilken innehöll en del styrkemoment samt koordinationsdelar. Första passet hade mer handlat om att läsa av spelarnas fysiska uthållighetsförmåga samt de korta snabba accelerationsmomenten, nu var det alltså annat som gällde.

Att det var viktigt att hålla tiderna och genomföra samtliga moment på exakt samma sätt som i mars var själva A och O med passet, detta eftersom vi ville uppnå en så exkat bedömning av förbättring och försämring i momenten som möjligt.

Om man nu bytte ordning på olika saker skulle resultaten skilja sig för mycket, och man kanske heller inte skulle kunna få fram liknande resultat som för 2,5 månader sedan.

Det var ju viktigt att se att spelarna lyft sig inom alla moment och utvecklat dessa och inte få dem att tro detta genom att ändra om i "avläsningsprogrammet".

Ytterligare 2 timmar hade passerat då det åter var dags för en kortare paus innan spelutvecklingsdelen skulle börja. Många spelare gick redan "på knäna" och det var ganska lätt för oss i landslagsledningen att se vilka som faktiskt lagt ner extra tid på sin individuella träning och vilka som inte gjort detta.

De som också kände på sig att de missat en del var vi rätt övertygade om skulle gå hem och jobba betydligt mer efter att de sett de andra spelarnas fysiska utvecklingsstatus.

Underbar kväll på beachpromenaden i Haag

Spelutvecklingspasset kom att handla en hel del om mottagning och inspel i slottet samt även markeringstagningarna i samma områden. Många spelare hade tidigare jobbat mycket med att ta en tuff defensiv med tätt markeringsspel, nu låg fokusen mer i att kunna lära sig att läsa av spelet snabbare och vara rätt placerade för en brytning snabbt i slottet.
Detta för att på så vis enklare kunna vända spelet snabbare och skapa snabba och effektiva spelvändningar.

En lång och hård och svettig dag var till enda då klockan visade på 17.00. Fortfarande var det ändå varmt och skönt ute och samtliga spelare och ledare bestämde sig för att de tillsammans efter dusch och hopplockning av saker i hallen skulle bege sig till beachpromenaden i Haag.
Där skulle man sätta sig ner, njuta av en underbar sommarkväll och äta en bit god mat tillsammans.

Det var mycket folk i rörelse vid 19.00 tiden då landslagstruppen och ledarna, efter ett tags letande, äntligen fann ett uteställe vid beachpromenaden där hela 29 platser fanns lediga.

Man satte sig ner, njöt av solens strålar, samtalade om passet, framtiden och fick sedan in var sin god grillmeny.

Känslorna som infann sig denna kväll var fantastiska och det var underbart att sitta där på uterestaurangen och bara låta frisk luft, underbara solstrålar och mycket innebandysnack vara temat för kvällen.
Kändes också som att många spelare hade glömt bort lite av hur dagens tuffa fysmoment tidigare hade påverkat dem.

Fast innan det var dags att gå iväg hem till hotellet så blev samtliga påminda av oss ledare att sova, äta bra med frukost samt fylla på med vätska både under kvällen och morgonen, detta för att under morgondagen vara fräscha då nya fysmoment skulle komma att genomföras.

Detta drog inte till sig speciellt många glada miner, men alla visste ju vad som skulle komma att ske så det var faktiskt inga nyhet för spelarna.

Anne Franks Hus och Heinekenmuseumet

Söndagspasset passerade förbi, detta innehållande bland annat ett beeptest där samtliga spelare faktiskt visade upp förvånadsvärda bra resultat, detta då alla tog sig över nivå 16, något som vi i ledarstaben faktiskt inte riktigt hade räknat med, men självklart gladdes mycket åt.

Väl på väg hem till Amsterdam igen så bestämde sig jag och Johan Kruseman, den person jag bodde oftast hos i Amsterdam under mina landslagsbesök, för att faktiskt under morgondagen besöka både Heinekenmuseumet och Anne Franks Hus.

Detta var två saker jag verkligen ville se, och att det faktiskt inte skett tidigare var nästan bedrövligt dåligt.

Att jag till slut faktiskt bestämde mig för att besöka dessa två stora sevärdheter berodde mycket på att jag under april månad, hemma i Sverige, fick en fråga från en av mina elever om att det måste vara så underbart att resa så mycket som jag gjorde, och framförallt se så många olika intressanta saker, men konstaterade då att jag mst sett sporthallar i de olika länderna och framförallt i Nederländerna.

Det var dags att se lite mer av landet där "mitt landslag" hörde hemma i!

Nu bestämde jag mig från att hela vägen ända fram till VM i Sverige 2008, detta vid varje landslagstillfälle jag var nere i Nederländerna, så skulle jag stanna en dag extra i landet, detta för att uppleva olika sevärdheter och andra saker.

Ville ju ha lite mer kunskap om landet jag jobbade som förbundskapten i än bara den kunskapen om vad de olika sporthallarnas namn i de olika städerna.

Heinekenmuseumet var ett riktigt bra, intressant och kul ställe att besöka och det gav faktiskt mycket mer än jag trodde.

Anne Franks Hus, det hus där en flicka vid namn Anne Frank och hennes familj gömde sig på en vind under andra världskriget, och där Anne Frank skrev en dagbok om hela händelsen, var ännu mer intressant.

En bok jag faktiskt förresten inte har läst, detta då jag inte är någon "bokmal" utan mer en person som inte riktigt kan komma till ro med en "bok i soffan".

De personer jag talat med, vilka läst boken, säger dock att det är en stark, gripande och intressant bok.



Anne Franks dagbok.

Att ha fått vara i Anne Franks Hus och ändå försöka på något sätt förstå vilket liv de levde under andra världskriget var både lärorikt och mycket intressant. Jag är mycket nöjd över att jag faktiskt tog beslutet att besöka denna plats, det gav mig massor av tankar och värderingar om livet och hur vi själva faktiskt lever det.

Med Anne Frank i tankarna, Heinekenmuseumet och beachkvällen i Haag i minnet samt de två mycket väl och bra genomförda träningspassen summerade så var det dags att lämna Nederländerna bakom sig för denna gång.   

FINAL 4 I Leipzig, Tyskland

Har under helgen som gick, 15-17 maj, besökt Tyskland (igen), främst för att titta lite på en del spelare som kan vara landslagsaktuella men även för att skaka hand med yngre spelare, vara med i media för lite intervjuer samt även kommentera och "föreläsa" under en ledarutbildning.
Allt skedde under arrangemanget FINAL4 i Leipzig.

FINAL 4 är ett stort arrangemang arrangerat av DUB, Tysklands innebandyförbund, och en hel del sponsorer. Under lördagen och söndagen så spelas det innebandy mer eller mindre dyngnet runt på en stor idrottsanläggning.

Förutom innebandyspelandet i hallen så bedrivs det även föreläsningar inom idrott, det hålls presskonferenser, olika cateringfirmor har olika matställen på plats, den finns små barer uppsatta, coverband spelar samt massor av annat.

FINAL 4s huvuddel är att de 4 bästa seniorlagen på herrsidan spelar semifinaler under lördagen samt finalen under söndagen, och där emellan spelas det också massa småmålsturneringar för barn i hallen, en sak som gladde mig mycket. Det är jätteviktigt för tysk innebandy att få barn i tidig ålder att lära sig spela innebandy och tycka om sporten, och efter helgen känns det verkligen som mantagit ett stort steg mot detta i alndet.

Kanske skall man även nämna att under den sena lördagskvällen, mellan 21.00-03.00, så spelas det även småmålsturnering för vuxna, mixade eller omixade lag. En turnering där lag från hela Tyskland deltar och har kul tillsammans.

EN PERFEKT INRAMNING MED ANDRA ORD!

Att ett land i Europa arrangerar sådana här tillställningar är härligt att se och det är verkligen med "ära" man är på plats under dessa intensiva dagar.

Under lördagen spelades semifinalerna mellan MFBC Löwen Leipzig och BAT Berlin, vilket resulterade i en oväntad seger för Berlin med hela  10-5, samt att i den andra semifinalen slog storfavoriten Sparkasse Weissenfels enkelt tillbaka CFC Leipzig, detta med komfortabla 9-4.

Att Berlin tog sig till final var en stor överraskning för mig, men även för de flesta i hallen tror jag. Det har under massor av år alltid handlat, i första hand om Weissenfels, men sedan MBFC Löwen Leipzig.

Varför Berlin slog ut MBFC under semifinalen tycker jag berodde mycket på att Berlin såg alertare ut, spelade smartare hela matchen igenom och coachade utan tvekan klart bäst.

I FINALEN under söndagen slog sedan , som vanligt, UHC Weissenfels sina motståndare, denna gång BAT Berlin (8-3), och kunde på så vis ta hem cuptiteln för andra året i rad. Detta helt rättvist.


     
UHC Weissenfels firar       "Vandringsstatyn" höjs
segern i DUBs cup 09.        till skyn av UHC Weissenfels.

På plats i hallen för att ta del av de 2 semifinalerna och finalen var 3 välfyllda läktare samt en mindre läktare med mycket yngre supportrar, vilket kändes extra trevligt för atmosfären i hallen.

Sporthallen, vilken jag skulle beskriva som en mastodont koncerthall eller kanske ännu mer som en stor gammal, mycket vacker och ljus ståtlig mässlokal. Ett fantastiskt bygge, även om det faktiskt också märktes att golvet till viss del var av det lite äldre slaget, och av byggnaden att urskilja så låg det faktiskt mycket "DDR" bakom det, men detta på ett mycket positivt sätt.

Att ha fått vara med under helgen och bland annat också dela ut priser till de barn som deltagit i de mindre spelklasserna, och hänga en medalj runt halsen på dem, är mycket glädjande, och det är framförallt kul att se barnens glada ansikten när detta sker. barnen är framtiden för allt, inte bara innebandyn!

Har fått med mig mycket från helgen och nästa steg blir nu att ta ut den landslagstrupp vilken kommer att representera Tyskland då vi åker till Tjeckien för 3 landskamper i September månad, något som man självklart redan längtar mycket till.

Att få möjligheten att ta sig an Tjeckien, ett av världens bästa landslag i deras hemland är en stor utmaning, RIKTIGT STOR!

Det är alltid mycket snack och frågor om vilken av bloggarna som dragit mest läsare och vilken som haft framförallt mest registrerade unika besökare, alltså besökare med olika ip-adresser som har tittat in på sidan.

Har nu letat upp den bloggen som hittills haft mest unika besökare PÅ MIN blogg och den som varit mest läst.

Bloggen är hämtat från SM för distriktslag förra året, då vi med Västergötlands distriktslag tog Brons med P17 laget.
Under SM var bloggen välbesökt och vi hade exempelvis aldrig under 450 läsare per dag vid något tillfälle.

Nedan följer bloggen från SM, 2008-04-13, den dag då hela ofattbara 1328 stycken besökte sidan för att följa vårt distriktslag. Texten nedan visar de båda texterna vilka skrevs denna dag!


SM 2008: Semifinal mot Skåne väntar
  

Då var det snart dags för Västergötlands P17 lag att bege sig, åter, till Timrå Sporthall. Semifinalmatchen startar klockan 10.30 och just nu är det frukost och laddning som hägrar på herrgården där laget bor.

I semifinalen väntar en MYCKET TUFF motståndare i form av spelstarka Skåne, ett lag som imponerat på många under distriktslags SM så här långt. Västergötland kommer verkligen att få bekänna rejält med "färg" i denna match.

Efter kvartsfinalsegern, med 12-8, över Västmanland igår så konstaterade Västergötland att laget skulle komma att åter få spela i sitt, otvättade (!!), svarta ställ för sjätte matchen i rad. Kanske till och med detta är ett vapen i sig, hahahahaha

Väckningen under söndagsmorgonen skedde 08.15 och det var lite blandade pigga, sega, trötta och onda halvskadade spelare som stapplade ner till frukosten. Många spelare börjar känna av att det nu har flera matcher under loppet av några dagar i benen. En del har också redan bestämt att de vill ha massage innan de beger sig av mot hallen, Mikael Holm lär få fullt upp att göra.

Utanför fönstret så har det börjat snöa här uppe i Västernorrland och tittar man ut för att studera atmosfären lite extra så kan det nog bli rejält med snö som kommer att landa idag. Resan hem kommer alltså att bli på snöiga vägar. Undra vilket väder vi förresten kommer att mötas av när vi anländer till Västergötland?

Hur som helst så lär det bli en rolig bussresa, antingen med en Brons, Silver eller Guldmedalj runt halsen. Vilken valör det än blir så skall Västergötlands killar vara stolta med vad de presterat under årets SM.

Matchresultaten i SM för P17 (hittills):

Västergötland - Dalarna  6-6

Planens bästa spelare: Jimmie Pettersson, Hide-a-lite Mullsjö AIS

Västergötland - Södermanland  8-2

Planens bästa spelare: Marcus Nilsson, IBK Lidköping

Västergötland - Stockholm  6-6

Planens bästa spelare: Niklas Järläng, Hide-a-lite Mullsjö AIS

Västergötland - Jämtland/Härjedalen  8-2

Planens bästa spelare: Johannes Hjertén, Tranemo IBK

KVARTSFINAL

Västergötland - Västmanland  12-8

Planens bästa spelare: Sandro Johansson, IBK Alingsås

SEMIFINAL

Västergötland - Skåne  ,  Startar klockan 10.30 i Timrå Sporthall

Startformation mot Skåne IBF:

Formation A)               Formation B)

Adam Grufvisare            Samuel Rosén

Jimmie Pettersson          David Fredriksson

Erik Olofsson                  Efraim Björnell

Tobias Utterberg            Marcus Nilsson

Rikard Hessmer             Sandro Johansson

Målvakt: Niklas Järläng

Tankar inför SEMIFINALEN:

-          Det skall bli riktigt kul, har sett fram emot detta länge. Känslan att vara kapten i detta gäng känns mycket bra, och det är alltid kul att vara kapten i ett lag som fungera bra. Tror att vi kommer att vinna semifinalen och ta oss till Final. Vår lagsammanhållning är på topp och spelet fungerar utmärkt, detta tar oss till final, berättar en stolt kapten i Västergötland Adam Grufvisare, Vara IBK

-          Fruktansvärt kul skall detta bli. Tror att det blir en tuff match, men det känns som det kan gå riktigt bra, känslorna från gårdagens match sitter i och vi kan mycket väl spela final senare idag, säger backen Rikard Högberg från IBK Vänersborg

-          Är lite nervöst, men jag är otroligt taggad. Det kommer att bli en bra match från vår del men Skåne lär bli tuffa, säger en skrattande Samuel Rosén, BIF fagerhult

-          Vi har allt att vinna och kommer bara gå in och köra vårt race, vi kan gå rätt långt på detta, kanske till final senare idag. Skåne har nog fått lite respekt för oss då vi spelat bra mot lag som Västmanland och Stockholm, säger en heltaggad Erik Olofsson, BIF fagerhult.

-          Bara att gå in och köra.Blir nog inte lika mycket mål som igår, men visst kommer vi vinna, säger en positiv målvakt Niklas Järläng, Hide-a-lite Mullsjö AIS.

SM 2008 i Sundsvall är över för denna gång för Västergötland.

Att killarna fick med sig en bronsmedalj är stark men direkt efter semifinalen så var det klart att gruppen kände en stor besvikelse.

P17 har ändå gjort en fantastiskt bra turnering och det är kul att en medalj åter hamnar i Västergötland.

Under slutmiddagen på herrgården så frågade de 91:or som fanns i truppen om ledarna inför kommande säsong tänkt att leda laget och som huvudansvarig för årets trupp så kan jag bara hoppas på att jag får köra ett år till, detta då man fått så många positiva vibbar av både spelare och föräldrar. I slutendan är det dock inte vi som bestämmer detta utan Västergötlands innebandyförbund, så vi får vänta och se.

Målvaktsinstruktören Mikael Holm avslutar bloggsummeringen av P17 SM på följande sätt:

-          Tycker att det har fungerat kanonbra både på och utanför planen. Har en stor sorg efter det att vi förlorat semifinalen mot Skåne, men som helhet är jag glad för bronset, detta unnade jag verkligen killarna.

-          Jag hoppas att tränarstaben består även nästa år, detta då vi alla tre faktiskt blivit tillfrågade av de 91:or i truppen att stanna, samt att vi allihopa faktiskt kan tänka oss detta.

Nu skall herrgården städas klart och sedan bär det av till prisceremonin i Sundsvalls sporthall.

En mer utförlig summering av SM 2008 på P17 och F17 sidan kommer lite senare då båda lagens tränare kommer att skriva matchreferat med mera och lägga ut detta på förbundets sida.

Visst är man BLÅVIT, alla kategorier

Efter en tids "story" om mitt äventyr med det Nederländska landslaget så kändes det idag att det var dags att bryta detta skrivarmönster.
Detta för att bara smyga in med några rader och hylla den underbara färgkombinationen BLÅVIT!

Blåvitt, Blåvitt, ja visst vi älskar dom

Blåvitt, Blåvitt, ja visst vi älskar dom

Blåvitt, Blåvitt, i glädje som i sorg

Vi dyrkar våra "änglar" från Göteborg .. Varberg .. och Alingsås!

Som texten ovan börjar så startar ramsan av en klassisk "änglalåt" som funnits med under alla mina uppväxtår, ända sedan min far lät skivan med Schytts, och blåvittlåtar, snurra på den gamla stereon i uppväxthemmet.

Idag är det inte bara IFK Göteborg man bär den anrika färgkombinationen, och man börjar nästan undra om det är något magiskt över dessa färger, och om det kanske rent utav är uppväxten med de blåvita färgerna omkring mig som gjort att jag också tog mig an andra blåvita lag , som bland annat också Warberg Innebandy.

Nu har även ett annat BLÅVITT gäng, denna gång från min hemstad, satt sina spår på kartan och verkligen gjort Alingsås till något STORT och MAGISKT!

Det som stadens handbollslag gjorde i Globen under lördagen 9 maj är nästan större än den första dagen som Jonas Alströmer fick vår stad att kallas för "potatisstaden".

Alingsås Handbollsklubb är SVENSKA MÄSTARE, och det känns verkligen som ett lyft, inte bara för handbollen utan för HELA J***a hemmastaden Alingsås!

De blåvita färgerna har alltid vart, UTAN TVEKAN, de vackraste, snyggaste och bästa färgerna för mig, och kommer så även förbli livet ut.
Detta finns det absolut inget tvivel om.

Och det finns ju faktiskt inte heller mycket som kan slå följande:

En blå himmel

Ett blått hav

Ett par blåa ögon

Eller bara en kall Pripps Blå en varm sommardag

Jo förresten, det ska väl i så fall vara:

Ett underbart blått spelande änglalag från Göteborg

Ett härligt glatt innebandygäng från Varberg

Eller bara en grupp kämpastora blåa killar från Alingsås handbollsklubb.

Mycket hyllningar blev det i ovan nämnda text, och mycket betoning på färgen blåvit.

Kanske heller inte är så konstigt att jag nästa säsong, äntligen, bestämt mig för att faktiskt tacka JA och hjälpa stadens innebandylag, vilket skall bli fantastiskt kul.

Och visst, IBK Alingsås färger är självklart = BLÅVITA!



IBK Alingsås spelar även dem i de alltid så sköna BLÅA färgerna!

The orange story of floorball, Part XI

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Nations Cup i Salzburg

2004 var passerat och nu var man inne i ett snöigt 2005.
Februari månad landade jag åter på Shipol Airport i Nederländerna, denna gång under en sen torsdagskväll.

Att jag inte tog flyget direkt till Österrike och Salzburg Nations Cup berodde på att ett landslagsmöte var förlagt under torsdagskvällen i Amsterdam där jag, min assisterande förbundskapten Simo Vaatainen, samt några "förbundsmänniskor" kollade av planeringen för 2005-2006, och fram till VM i Sverige.
Vi fick också ta del av en del ekonomiska delar samt fick ett godkänande av vår säsongsplanering.

Efter mötet så besökte jag åter min vän Johan Kruseman, detta då vi tillsammans med 1 annan spelare skulle åka i en gemensam bil till Salzburg.

Resan till Salzburg var lång och vi gav oss iväg tidigt på morgonen, eller mitt i natten om man så vill kalla det, mörkt var det ute i alla fall.

I Utrecht gjorde vi ett stopp och plockade upp vår "medresenär", men det var knappt att jag märkte av det, detta då jag hade fallit in i en relativt hård sömn i passagerarframsätet i bilen.

Genom Tyskland och in i Österrike, och många timmar senare anlände vi till Salzburg.
Här möttes vi upp av bland annat Mikael Åkerlund, den svenske förbundskaptenen för Österrike, vilken redan befann sig på hotellet där vi också skulle bo.

Jag tog mig en kopp te tillsammans med Mikael och han berättade lite om turneringen och hälsade oss varmt välkomna. Efter detta gick jag och ordnade med alla spelares nycklar och rum.

Under sena eftermiddagen så anlände de flesta av spelarna och vi som var på plats tog oss en bit mat tillsammans, detta medan vi inväntade de sista spelarna i den landslagstrupp som skulle komma att representerade Nederländerna under denna Nations Cup i Salzburg.

Vid 18.00 tiden fanns de flesta på plats på hotellet och då höll vi i Nederländerna vårt taktiska möte och sedan gick vi ner till hallen för att träna ett kort pass.

Somnade med träningsoverallen på

Väl på plats i hallen kunde Nederländerna konstatera att Tjeckien precis avslutade sitt träningspass och det var många av "de orange" spelarna som imponerades av passningsspelet under detta landslagets avslutande spelmoment.

Visst så konstaterade jag själv också att här gick det flera klasser snabbare än det passningstempo som fanns bland de Nederländska innebandyspelarna, men man visste ju också redan att det skulle komma att skilja flera nivåer i utvecklingen mellan dessa länder.

Det skulle i alla fall bli riktigt kul att möta dessa spelare under denna Nations Cup under morgondagen.

Träningspasset flöt på bra, men visst så märkte man av en viss okoncentration och nervositet hos vissa spelare då den Tjeckiska landslagsledningen samt flera spelare satt kvar och tittade på när vi tränade ett tag.

När väl dessa försvann så blev det genast bättre fokusering i samtliga moment som vi genomförde.

Att det var mycket försvarsspel som passet baserades på var ingen slump, detta då Nederländerna skulle bland annat ta sig an offensivt starka Österrike samt toppnationen Tjeckien under denna Nations Cup 2005.

För motståndet i den tredje matchen stod Slovakien, men dessa visste Nederländerna om att man faktiskt enkel skulle kunna slå tillbaka med sitt "vanliga" grundspel.
En vinst mot Österrike var ingen omöjlighet om väl defensiven satt där den skulle samt att man kanske skulle kunna ordna ett fint resultat i matchen mot Tjeckien om även defensiven fungerade bra denna match.
Alla var i alla fall väldigt laddade när träningspasset tog slut, och såg mycket fram emot morgondagen.
Själv var jag trött, riktigt trött! 

Efter träningspasset bar det åter av till hotellet, detta för lite mat och sedan den nattliga sömnen.

Själv förstod jag inte riktigt hur snabbt jag somnade, men att jag var trött berättar rummets utseende som jag då ca klockan 03.00 vaknade i och kunde konstatera att lamporna var tända, TVn på och toalettdörren öppen. Förutom detta hade jag fortfarande träningsoverallen på mig.

Jag som bara skulle slappa några minuter på sängen innan tandborstningen. En ganska kul situation faktiskt.

Vid frukosten 08.00 tiden kände jag mig faktiskt väldigt utvilad, och det var skönt att också se en hel del pigga spelare på plats. Några hade faktiskt redan ätit och var ute och gick.

Luften i Salzburg var helt okej så att få andas in lite Österrikisk luft kändes som ett helt rätt val av de spelare som valt att vandra ut och göra detta.

Efter frukosten begav vi oss tillsammans till hallen för samling, information samt uppvärmning inför matchen mot Österrike.

Att det åter skulle bli en tuff match mot Alplandet visste vi, hade ju med oss förlusterna i minnet, detta från Nations Cup i Ungern.

Trodde på seger gjorde vi självklart från början, och själva ansåg vi att vi faktiskt, trots förlusten med 2-6, spelat upp oss ännu mer taktiskt sedan senaste mötet lagen emellan.

Visst så kändes en förlust ganska tråkig men nu kändes det ändå som att små detaljer i spelet fungerade bättre och att om vi bara kunde utveckla dessa lite till så skulle vi nog ha chans att slå tillbaka ett lag som Österrike under kommande VM, det i Sverige 2008.

Men självklart var det mycket kvar att jobba på innan vi var framme vid vårt mål.

Efter matchen mot Österrike så tog lagen en gemensam gruppbild, och sedan snackades det en hel del mellan spelare och ledare.

Österrike hade blivit en nation som Nederländerna kände stor respekt för och som man hade ett mycket bra samarbete med, men som man där inne i tankarna skulle komma att jobba fallt ör att försöka slå tillbaka i VM i Sverige.

0-13, och en stabil insats

Att den andra matchen för dagen, kvällsmatchen mot toppnationen Tjeckien skulle komma att bli tuff, det var Nederländerna mycket väl medvetna om.

Här hade man inte gått ut innan match och jobbat för en seger utan mer fokuserat på moment som markeringsspelet, rörelsemönstret samt vart man kanske skulle kunna få möjlighet att ta några avslut i matchen, samt hur dessa också skulle kunna tas.

Innerst inne visste både jag som förbundskapten och alla spelare att oavsett hur mycket vi ville vinna en sådan här match så var det inte möjligt, så mycket skiljde det lagen emellan.

Tjeckien startade matchen i ett rasande tempo och det var svårt för de Nederländska spelarna att hänga med, speciellt i omställningsspelet. Kristian Ten Hof, i den Nederländska målburen, hade mycket att göra och det var svettiga första tjugo minuter för den Nederländske landslagsmålvakten.

Efter hela 21 skott mot sig och flera riktigt kvalificerade räddningar, så kände Kristian Ten Hof att han var nöjd med sin insats, detta trots underläge i matchen.

Offensivt hade Nederländerna endast mäktat med 2 avslut på mål så den Tjeckiske målvakten var i sin tur allt annat än trött.

Resten av matchen fortsatte självklart Tjeckien att vara det mest skapande och spelande laget, och även om det var kul att se storspelare i Tjeckien som bland annat Radim Cepek "trolla med bollen", så kändes det ändå svårt att inte lida lite med de spelare i Nederländerna som befann sig på banan ibland, detta då de faktiskt blev uppsnurrade mellan varven.

"De orange" försökte verkligen att göra sitt absolut yttersta i matchen, och många slet som aldrig förr. Så även om det stod 0-13 på matchtavlan när slutsignalen ljöd så var det nog mer så att Nederländerna var nöjda och Tjeckerna lite besvikna.

Målvakten i Nederländerna hade visserligen släppt in 13 mål bakom sig, men hade också storspelat under matchen och motat hela 59 skott, vilket kändes smått otroligt.

Självklart fick också Kristian Ten Hof i det Nederländska målet mottaga massor av beröm av flera av de Tjeckiska landslagsspelarna, detta mycket välförtjänt.

En förlust med 0-13 borde för en förbundskapten kännas väldigt tungt, men med tanke på hur matchen hade sett ut, hur de Nederländska landslagsspelarna hade stått upp, och hur man genomfört matchen, så var det faktiskt så att jag själv faktiskt också var mer än nöjd. Denna match hade vart en stor lärdomsprocess och det hade vart fantastiskt att bara få möta det Tjeckiska landslaget.

Förlusten med 12-59 i skottstatistiken i matchen kändes faktiskt också helt okej.
Att Nederländerna ändå hade skapat flera bra chanser, tagit 12 avslut och bara då släppt in 13 mål, var något som jag faktiskt kände mig nöjd med, och detta förklarade jag även för mina spelare under vårt kvällsmöte.

Spelarna själva hade också redan insett att de gjort bra ifrån sig och var efter matchen inte speciellt missnöjda.

Efter kvällsmötet fick de spelare som ville ge sig ut för en middag på stan medan de som ville gå till sängs fick göra detta.

Stadsvandring och vinst

Under söndagen så fick vi sova lite längre, detta då vår match startade lite senare under förmiddagen.

Många spelare, och även ledare, valde under dessa lediga timmar att ta sig en stadsvandring, medan andra tillbringade tiden på hotellet, eller i sporthallen.

Själv blev det en stadsutflykt där man bland annat fick uppleva den fantastiska staden Salzburg, med dess vackra arkitektur och utseende.

Det var definitivt värt att ha tagit denna tur i staden innan man senare under söndagen skulle komma att åka tillbaka hem igen.

Efter stadsvandringen och lite middag på hotellet så var det dags att spela vår "avslutningsmatch" i Salzburg, detta mot Slovakien.

Ett Slovakien som självklart var mycket taggat inför mötet med Nederländerna. De visste någonstans där inne att de skulle komma att ha stor chans till att slå tillbaka "de orange", vilket jag som förbundskapten för Nederländerna inte var det minsta orolig över.
Jag visste vart jag hade mitt landslag och framförallt också vart Slovakiens landslag stod någonstans.

Matchen, vilken inte blev någon publikmatch direkt, utan mer en tuff tillställning där det smällde bra i sargerna, kom till slut ändå att utmynna i en Nederländsk seger, detta med 5-2.
Visst så kändes resultatet lite i underkant, men samtidigt så spelade den Slovakiske målvakten mycket bra och denna spelare räddade sitt lag vid flertalet tillfällen under matchen.

Nederländerna fick med sig en seger från turneringen och innerst inne så var det nog också just matchen mot Slovakien som man hade räknat med att vinna från början, detta med lite logik och distans till det hela!

Snöstorm

Efter matchen så var det många spelare som snabbt begav sig iväg, detta då flera hade flyg att passa på flygplatsen. Själv blev det att åter lasta in sig i bilen för avresa mot Nederländerna och Amsterdam igen. Jag hade valt att även åka med tillbaka i bilen och stanna ytterligare en dag i Amsterdam, något som jag absolut inte ångrade under hemfärden.

Bilen hade nämligen inte mer än hunnit rulla ut ur Salzburg innan det började snöa, och då skall vi säga att det inte var lite snö som föll, det fullkomligt började vräka ner.

Att jag hade valt att vara den som satt i baksätet första sträckan kändes också skönt, då behövde inte jag i alla fall koncentrera mig på vägen utan kunde i lugn och ro sova lite.
Även tankarna på de spelare som skulle flyga hem i detta väder fanns där, och jag var väldigt glad för att jag denna gång faktiskt valt att inte flyga hem från spelorten utan åka med tillbaka till Nederländerna igen.

Efter en ganska problemfylld färd hem, med en del kaos på vägarna och snöstorm under flera timmar så anlände vi ändå sent på natten till Amsterdam.

Kändes bra att vi nu var på plats och kunde somna skönt, utan att tänka på hur vädret var utanför fönstret.

Som tur var hade vädret lättat mycket dagen efter vår återresa från Österrike, så när jag väl skulle bege mig hemåt igen till Sverige, från Shipol Airport, så var det vädermässigt inga problem alls, vilket kändes riktigt skönt.
Åter var en Nations Cup helg över, och ytterliggare ett "europaäventyr" hade lagds bakom mig.

The orange story of floorball, Part X


FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS


VM i Schweiz var över och sommaren hade börjat att titta fram i Sverige, en varm och skön sådan också.

Att som förbundskapten få luta sig tillbaka, se tillbaka på ett bra VM med ett över förväntan godkänt resultat kändes hur bra som helst. Det var verkligen med mersmak som jag skulle komma att ta ett "sommarlov" från landslagsinnebandyn, i alla fall ett kort sådant.

I augusti skulle allt dra igång igen, detta mot nya mål och nya utvecklingsdelar, och detta med VM i Sverige 2008 som slutpunkt.

Träningsläger i Albert Hall

I augusti började då åter igen den långa vandringen mot ett VM, denna gång Sverige 2008.

Andra veckan i augusti satt jag på flygplatsen ytterligare en gång, denna gång med Groningen som mål, fast flygrutten mellan Göteborg och Amsterdam var den samma, en tur som jag kände att jag var väldigt van vid i detta skede.

Många som jobbade på KLM började också känna igen mig, och det var kul att få frågor, varma välkomnanden samt glada leenden och hälsningar som Welcome Mr Svensson, detta gjorde att man kände sig mer betydelsefull än man förmodligen var för resebolaget.

Men det är alltid kul att känna att man är uppskattad och bra mottagen, det stärker vilken människa som helst där ute.

Träningshelgen i Groningen skulle komma att bli första steget i att åter läsa av en del spelare vart de befann sig fysmässigt, samt vilken status de hade.

Några nya testspelare för landslagstruppen skulle också komma att få visa upp sig.

Helgen i Groningen gav mycket men det var ändå den nästföljande landslagssamlingen som skulle komma att bli det så kallade "nya steget" i en ny period för landslaget, en samling som skulle komma att utspela sig i Sverige, och i den lilla idylliska orten Långared, strax utanför Alingsås.

Första helgen i september samlades 24 nyfikna innebandyspelare i Albert Hall i Långared, detta för att ta del av massor av utvecklande innebandymoment.

Här skulle det bli träningar, träningsmatcher, föreläsningar samt också elitmatch i hallen, där Pixbo Wallenstam IBK skulle komma på besök.

Föregående sommar, 2003, hade det första steget med en så kallad landslagssamling tagits och genomförts i Långared, men inte alls kanske med samma status som denna träningslägersamling nummer två.

År ett hade det mest handlat om att lära sig hur allt fungerade och hur egentligen innebandy i Sverige bedrevs. Nu handlade det mer om att jobba sig in i det Nederländska landslaget för att lära sig hur det fungerade just där.

Att Långared och Albert Hall var platsen för detta gjorde heller inte saken sämre, en fantastisk hall, i en fantastisk idyll och med fantastiska möjligheter.

Det kunde faktiskt inte bli mycket bättre, här fanns verkligen allt!

Innebandyns fader föreläste

Innebandyns fader, Carl-Åke "Calle" Ahlqvist, var en av de personer som kom att göra ett så kallat "gästspel" i Albert Hall, detta som föreläsare i Innebandyns födelse och framgång. En föreläsning som var mer än givande för de Nederländska spelare, vilken denna sommar fanns på plats i hallen i Långared.

"Calle" gav verkligen sin story ett helt "nytt ansikte" och de spelare som nu också fick reda på hur det egentligen hade börjat, och hur innebandyn föddes, kom till och startade på allvar, reste faktiskt tillbaka till Nederländerna med nyttig innebandykunskap som de aldrig tidigare hade haft en aning om.

"Calle" är och kommer förmodligen alltid förbli en mycket omtyckt innebandyperson i Nederländerna, och där nere är han nu mera en "ikon" inom sporten.

Carl-Åke Ahlqvist är och förblir innebandyns fader och var verkligen den "innebandyprofil" som tog sporten till "oanade höjder" under sin tid som innebandyutvecklare. Han har givit sporten en fantastisk chans att växa, och utan han hade vi definitivt aldrig varit där vi är idag.

Förutom herr Ahlqvist framträdande i hallen fick spelarna som var på plats ta del av en träningsmatchen mellan Pixbo Wallenstam IBK och IBF Älvstranden Pirates, och det var kul att se reaktionen från de spelare vilka aldrig tidigare sett en innebandymatch mellan två seriespelande lag på elitnivå. Dessa spelare häpnade verkligen ganska friskt över vilken intensitet och vilket tryck det var.

Att de deltagande spelarna på lägret även efter matchen fick möjlighet att ställa frågor, tala med spelare och ledare samt fotograferas tillsammans med dem var förmodligen ett minne för livet.

Båda elitlagen, Pixbo Wallenstam IBK och IBF Älvstranden, visade professionalitet och vänskap då de verkligen tog hand om de Nederländska spelare, som var mer än lovligt nyfikna på svensk innebandy, på absolut bästa sätt.

Detta gladde mig mycket som förbundskapten och träningsutvecklings ansvarig för detta läger i Sverige!

Utöver dessa "stora innebandymoment" så fick även de deltagande spelare som fanns med denna sommar i Långared genomföra fystester, träna aerobic, köra ett spinningpass, spela träningsmatch mot 0302 Innebandy från Lerum samt att de också blev en stadsutflykt i Alingsås med bland annat en inbjudna till McDonalds, där spelarna blev bjudna på var sin meny, glass och kaffe. En kanske inte alltför bra "idrottslunch", men nog så väl uppskattad och omtyckt!

            
Träningsgruppen i                Spinning i Albert Hall
Långared 2004

      
 Aerobic med Madeleine       McDonalds i Alingsås

Lugn höst för landslaget

Efter träning och utvecklingslägret i Sverige följde en ganska lugn höst, mest bestående av enkla endagarsträningar i Nederländerna där små taktiska moment finslipades.

Dessa träningar förlades i olika städer, främst beroende på att lite ny "nyfikenhet" skulle uppstå kring den inte alltför så stora sporten i landet.

Visst så hade antal licensierade spelare ökat mycket under första 1,5 året, och framförallt under hösten efter det fina VM resultatet, men fortfarande så visste många inte alls vad innebandy vad för något, även om vi hela tiden försökte få sporten att växa, och jobba mycket med "uppmärksamhet och spridning".

Många i Nederländerna, de innebandyintresserade,  följde ändå en del media där framförallt den svenska, vilken sågat Nederländsk innebandy innan VM i Schweiz, direkt efter VM i stället skrev saker som att det var Nederländerna som var det enda landslaget i B-poolen som man kunde utläsa en klar taktisk struktur runt, och att landet utvecklats mycket i jämförelse med föregående VM 2002 i Finland.

Att både jag som förbundskapten samt spelarna i landslaget och den Nederländska förbundsledningen kunde ta del av dessa texter kändes bra, då visste vi också att media följde oss lite mer nu, och att de också sett landets goda utvecklingskurva.

Vad vi nu skulle bevisa för alla var att Nederländerna skulle kunna ta ytterligare ett kliv och aspirera på en medalj, i B-poolen, kommande VM och att alla skulle få se att vad som hade hänt under VM i Schweiz inte var någon engångsföreteelse eller slump.

Nu ställdes det helt plötsligt större krav och mer förväntningar på det Nederländska landslaget, men detta var absolut inget som jag kände press över, det var i stället något som triggade både mig och hela landslagsledningen.

Nästa stora steg skulle komma att bli en Nations Cup i Österrike, Salzburg, under Februari månad 2005. Där skulle Nederländerna få känna på ett verkligt innebandymotstånd av världsklass, detta i form av Tjeckien, något som alla stort såg fram emot.
Många väntade på landslagsnomineringarna till denna Nations Cup, detta då Nederländerna för en gång skull nu skulle få befinna sig i "innebandyns finrum".

Att få möta Tjeckiens landslag var just ett "finrum" för spelare av den kaliber som Nederländerna var, och både spelare och landslagsledning längtade mycket efter Österrike och Nations Cup.


Jag själv fortsatte bara att njuta av allt som hände runt "mitt landslag" , hela tiden,  och jag började verkligen känna att jag faktiskt hade tillfört detta landslag mycket, och samtidigt utvecklat innebandyn i landet på ett bra sätt.
Det var skönt att känna en sådan känsla!