amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball, Part XI

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

  

Nations Cup i Salzburg

  

2004 var passerat och nu var man inne i ett snöigt 2005.
Februari månad landade jag åter på Shipol Airport i Nederländerna, denna gång under en sen torsdagskväll.

Att jag inte tog flyget direkt till Österrike och Salzburg Nations Cup berodde på att ett landslagsmöte var förlagt under torsdagskvällen i Amsterdam där jag, min assisterande förbundskapten Simo Vaatainen, samt några "förbundsmänniskor" kollade av planeringen för 2005-2006, och fram till VM i Sverige.
Vi fick också ta del av en del ekonomiska delar samt fick ett godkänande av vår säsongsplanering.

Efter mötet så besökte jag åter min vän Johan Kruseman, detta då vi tillsammans med 1 annan spelare skulle åka i en gemensam bil till Salzburg.

Resan till Salzburg var lång och vi gav oss iväg tidigt på morgonen, eller mitt i natten om man så vill kalla det, mörkt var det ute i alla fall.

I Utrecht gjorde vi ett stopp och plockade upp vår "medresenär", men det var knappt att jag märkte av det, detta då jag hade fallit in i en relativt hård sömn i passagerarframsätet i bilen.

Genom Tyskland och in i Österrike, och många timmar senare anlände vi till Salzburg.
Här möttes vi upp av bland annat Mikael Åkerlund, den svenske förbundskaptenen för Österrike, vilken redan befann sig på hotellet där vi också skulle bo.

Jag tog mig en kopp te tillsammans med Mikael och han berättade lite om turneringen och hälsade oss varmt välkomna. Efter detta gick jag och ordnade med alla spelares nycklar och rum.

På plats i mycket vackra och gemytliga Salzburg, detta för Nations Cup 05,

Under sena eftermiddagen så anlände de flesta av spelarna och vi som var på plats tog oss en bit mat tillsammans, detta medan vi inväntade de sista spelarna i den landslagstrupp som skulle komma att representerade Nederländerna under denna Nations Cup i Salzburg.

Vid 18.00 tiden fanns de flesta på plats på hotellet och då höll vi i Nederländerna vårt taktiska möte och sedan gick vi ner till hallen för att träna ett kort pass.

Somnade med träningsoverallen på

  

Väl på plats i hallen kunde Nederländerna konstatera att Tjeckien precis avslutade sitt träningspass och det var många av "de orange" spelarna som imponerades av passningsspelet under detta landslagets avslutande spelmoment.

Visst så konstaterade jag själv också att här gick det flera klasser snabbare än det passningstempo som fanns bland de Nederländska innebandyspelarna, men man visste ju också redan att det skulle komma att skilja flera nivåer i utvecklingen mellan dessa länder.

Det skulle i alla fall bli riktigt kul att möta dessa spelare under denna Nations Cup under morgondagen.

Träningspasset flöt på bra, men visst så märkte man av en viss okoncentration och nervositet hos vissa spelare då den Tjeckiska landslagsledningen samt flera spelare satt kvar och tittade på när vi tränade ett tag.

När väl dessa försvann så blev det genast bättre fokusering i samtliga moment som vi genomförde.

Att det var mycket försvarsspel som passet baserades på var ingen slump, detta då Nederländerna skulle bland annat ta sig an offensivt starka Österrike samt toppnationen Tjeckien under denna Nations Cup 2005.

För motståndet i den tredje matchen stod Slovakien, men dessa visste Nederländerna om att man faktiskt enkel skulle kunna slå tillbaka med sitt "vanliga" grundspel.
En vinst mot Österrike var ingen omöjlighet om väl defensiven satt där den skulle samt att man kanske skulle kunna ordna ett fint resultat i matchen mot Tjeckien om även defensiven fungerade bra denna match.
Alla var i alla fall väldigt laddade när träningspasset tog slut, och såg mycket fram emot morgondagen.
Själv var jag trött, riktigt trött! 

Uppvärmning i Sporthallen i Salzburg inför kvällsträningspasset.

Efter träningspasset bar det åter av till hotellet, detta för lite mat och sedan den nattliga sömnen.

Själv förstod jag inte riktigt hur snabbt jag somnade, men att jag var trött berättar rummets utseende som jag då ca klockan 03.00 vaknade i och kunde konstatera att lamporna var tända, TVn på och toalettdörren öppen. Förutom detta hade jag fortfarande träningsoverallen på mig.

Jag som bara skulle slappa några minuter på sängen innan tandborstningen. En ganska kul situation faktiskt.

Förlust mot Österrike

Vid frukosten 08.00 tiden kände jag mig faktiskt väldigt utvilad, och det var skönt att också se en hel del pigga spelare på plats. Några hade faktiskt redan ätit och var ute och gick.

Luften i Salzburg var helt okej så att få andas in lite Österrikisk luft kändes som ett helt rätt val av de spelare som valt att vandra ut och göra detta.

Efter frukosten begav vi oss tillsammans till hallen för samling, information samt uppvärmning inför matchen mot Österrike.

Att det åter skulle bli en tuff match mot Alplandet visste vi, hade ju med oss förlusterna i minnet, detta från Nations Cup i Ungern.

Trodde på seger gjorde vi självklart från början, och själva ansåg vi att vi faktiskt, trots förlusten med 2-6, spelat upp oss ännu mer taktiskt sedan senaste mötet lagen emellan.

Visst så kändes en förlust ganska tråkig men nu kändes det ändå som att små detaljer i spelet fungerade bättre och att om vi bara kunde utveckla dessa lite till så skulle vi nog ha chans att slå tillbaka ett lag som Österrike under kommande VM, det i Sverige 2008.

Men självklart var det mycket kvar att jobba på innan vi var framme vid vårt mål.

Efter matchen mot Österrike så tog lagen en gemensam gruppbild, och sedan snackades det en hel del mellan spelare och ledare.

Österrike hade blivit en nation som Nederländerna kände stor respekt för och som man hade ett mycket bra samarbete med, men som man där inne i tankarna skulle komma att jobba fallt ör att försöka slå tillbaka i VM i Sverige.

Nederländerna och Österrike "förbrödras" på en bild under Nations
Cup 2005 i Salzburg, Österrike.

0-13, och en stabil insats

  

Att den andra matchen för dagen, kvällsmatchen mot toppnationen Tjeckien skulle komma att bli tuff, det var Nederländerna mycket väl medvetna om.

Här hade man inte gått ut innan match och jobbat för en seger utan mer fokuserat på moment som markeringsspelet, rörelsemönstret samt vart man kanske skulle kunna få möjlighet att ta några avslut i matchen, samt hur dessa också skulle kunna tas.

Innerst inne visste både jag som förbundskapten och alla spelare att oavsett hur mycket vi ville vinna en sådan här match så var det inte möjligt, så mycket skiljde det lagen emellan.

Tjeckien och Nederländerna uppställda i hallen för nationalsång.

Tjeckien startade matchen i ett rasande tempo och det var svårt för de Nederländska spelarna att hänga med, speciellt i omställningsspelet. Kristian Ten Hof, i den Nederländska målburen, hade mycket att göra och det var svettiga första tjugo minuter för den Nederländske landslagsmålvakten.

Efter hela 21 skott mot sig och flera riktigt kvalificerade räddningar, så kände Kristian Ten Hof att han var nöjd med sin insats, detta trots underläge i matchen.

Offensivt hade Nederländerna endast mäktat med 2 avslut på mål så den Tjeckiske målvakten var i sin tur allt annat än trött.

Resten av matchen fortsatte självklart Tjeckien att vara det mest skapande och spelande laget, och även om det var kul att se storspelare i Tjeckien som bland annat Radim Cepek "trolla med bollen", så kändes det ändå svårt att inte lida lite med de spelare i Nederländerna som befann sig på banan ibland, detta då de faktiskt blev uppsnurrade mellan varven.

"De orange" försökte verkligen att göra sitt absolut yttersta i matchen, och många slet som aldrig förr. Så även om det stod 0-13 på matchtavlan när slutsignalen ljöd så var det nog mer så att Nederländerna var nöjda och Tjeckerna lite besvikna.

Målvakten i Nederländerna hade visserligen släppt in 13 mål bakom sig, men hade också storspelat under matchen och motat hela 59 skott, vilket kändes smått otroligt.

Självklart fick också Kristian Ten Hof i det Nederländska målet mottaga massor av beröm av flera av de Tjeckiska landslagsspelarna, detta mycket välförtjänt.

En förlust med 0-13 borde för en förbundskapten kännas väldigt tungt, men med tanke på hur matchen hade sett ut, hur de Nederländska landslagsspelarna hade stått upp, och hur man genomfört matchen, så var det faktiskt så att jag själv faktiskt också var mer än nöjd. Denna match hade vart en stor lärdomsprocess och det hade vart fantastiskt att bara få möta det Tjeckiska landslaget.

Förlusten med 12-59 i skottstatistiken i matchen kändes faktiskt också helt okej.
Att Nederländerna ändå hade skapat flera bra chanser, tagit 12 avslut och bara då släppt in 13 mål, var något som jag faktiskt kände mig nöjd med, och detta förklarade jag även för mina spelare under vårt kvällsmöte.

Spelarna själva hade också redan insett att de gjort bra ifrån sig och var efter matchen inte speciellt missnöjda.

Efter kvällsmötet fick de spelare som ville ge sig ut för en middag på stan medan de som ville gå till sängs fick göra detta.

Stadsvandring och vinst

  

Under söndagen så fick vi sova lite längre, detta då vår match startade lite senare under förmiddagen.

Många spelare, och även ledare, valde under dessa lediga timmar att ta sig en stadsvandring, medan andra tillbringade tiden på hotellet, eller i sporthallen.

Själv blev det en stadsutflykt där man bland annat fick uppleva den fantastiska staden Salzburg, med dess vackra arkitektur och utseende.

Det var definitivt värt att ha tagit denna tur i staden innan man senare under söndagen skulle komma att åka tillbaka hem igen.

Man ville ju ha sett mer än en sporthall och ett hotell i staden man besökte!



Staden Salzburg, Österrike, under Nations Cup 2005.

Efter stadsvandringen och lite middag på hotellet så var det dags att spela vår "avslutningsmatch" i Salzburg, detta mot Slovakien.

Ett Slovakien som självklart var mycket taggat inför mötet med Nederländerna. De visste någonstans där inne att de skulle komma att ha stor chans till att slå tillbaka "de orange", vilket jag som förbundskapten för Nederländerna inte var det minsta orolig över.
Jag visste vart jag hade mitt landslag och framförallt också vart Slovakiens landslag stod någonstans.

Nederländska landslaget laddar inför matchen mot Slovakien.

Matchen, vilken inte blev någon publikmatch direkt, utan mer en tuff tillställning där det smällde bra i sargerna, kom till slut ändå att utmynna i en Nederländsk seger, detta med 5-2.
Visst så kändes resultatet lite i underkant, men samtidigt så spelade den Slovakiske målvakten mycket bra och denna spelare räddade sitt lag vid flertalet tillfällen under matchen.

Nederländerna fick med sig en seger från turneringen och innerst inne så var det nog också just matchen mot Slovakien som man hade räknat med att vinna från början, detta med lite logik och distans till det hela!

Snöstorm

  

Efter matchen så var det många spelare som snabbt begav sig iväg, detta då flera hade flyg att passa på flygplatsen. Själv blev det att åter lasta in sig i bilen för avresa mot Nederländerna och Amsterdam igen. Jag hade valt att även åka med tillbaka i bilen och stanna ytterligare en dag i Amsterdam, något som jag absolut inte ångrade under hemfärden.

Bilen hade nämligen inte mer än hunnit rulla ut ur Salzburg innan det började snöa, och då skall vi säga att det inte var lite snö som föll, det fullkomligt började vräka ner.

Att jag hade valt att vara den som satt i baksätet första sträckan kändes också skönt, då behövde inte jag i alla fall koncentrera mig på vägen utan kunde i lugn och ro sova lite.
Även tankarna på de spelare som skulle flyga hem i detta väder fanns där, och jag var väldigt glad för att jag denna gång faktiskt valt att inte flyga hem från spelorten utan åka med tillbaka till Nederländerna igen.

Efter en ganska problemfylld färd hem, med en del kaos på vägarna och snöstorm under flera timmar så anlände vi ändå sent på natten till Amsterdam.

Kändes bra att vi nu var på plats och kunde somna skönt, utan att tänka på hur vädret var utanför fönstret.

Som tur var hade vädret lättat mycket dagen efter vår återresa från Österrike, så när jag väl skulle bege mig hemåt igen till Sverige, från Shipol Airport, så var det vädermässigt inga problem alls, vilket kändes riktigt skönt.
Åter var en Nations Cup helg över, och ytterliggare ett "europaäventyr" hade lagds bakom mig.