amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of floorball, Part XII

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Våren flöt på i ett ganska lugnt tempo och det kändes verkligen att det inte var något VM år, i alla fall inte för mig som förbundskapten.

Spelarna i sin tur fick jobba mycket med att hålla sin fysiska status på topp, vilket var viktigt, detta då vi i landslagsledningen verkligen ville jobba fram en bra fysik på våra spelare.

I VM 2008 i Sverige ville vi, och hade bestämt så, att om vi bara ökade landslagets fysiska status, på rätt sätt, och byggde långvarigt, så kanske vi skulle kunna mäkta med att ta hem det där bronset i B-poolen.
Något som faktiskt var vårt stora mål, som vi satte tillsammans när jag anslöt till Nederländerna och dess landslag i November 2002.

Vi alla visste tillsammans att detta var fullt möjligt, bara vi gemensamt jobbade med rätt inställning, vilja och fokusering, och mot samma mål.

"Hellre inne än ute, eller ute än inne"

I mars månad träffades vi i landslaget för att genomföra lagets många fystester, vilka vi läste av för att sedan kunna se hur lagets spelare hade förbättrat sin fysiska status då vi åter skulle träffas för bedömning och analysering i maj månad, detta i Haag.

Träningen i Haag skulle också komma att handla mycket om en ny start på den så kallade stegringen i passningsutvecklingen och avslutningsfaserna.

I slutet av maj tryckte värmen på bra och det var hur fint väder som helst ute då en trupp på hela 26 spelare anslöt till Sporthallen HDM i Haag.



HDM Sporthallen i Haag.

Inne i hallen var det som tur var riktigt svalt och skönt och det var faktiskt många som, trots de tuffa testerna, kände att de hellre ville vara inomhus än utomhus, i alla fall till en början av passet.

Efter ett tag, cirka en timme, av hårt "arbete" i hallen var det flesta dock redan "ångerfulla" och kunde mycket väl tänka sig lite solljus och värme igen.

Dryga 90 minuter hade passerat då första passet bröts och då var det massor av trötta ben och hjärnor i hallen. Många hade under passet gång också fått i sig alldeles för lite vätska, vilket faktiskt märktes på koncentrationen i de avslutande momenten.

Under den första pausen så var det kostpåfyllning, samt att många av spelarna fick "order om" att öka sitt vätskeintag en del.

Utanför hallen hade 2 kvinnliga damlag startat sin landhockeymatch, vilket självklart drog till sig mycket, eller egentligen all, uppmärksamhet under kostbreaket.

Bästa var väl i alla fall att vi i landslagsledningen definitivt hade full koll på var samtliga spelare befann sig.

Efter den första pausen så var det dags för pass nummer två, vilken innehöll en del styrkemoment samt koordinationsdelar. Första passet hade mer handlat om att läsa av spelarnas fysiska uthållighetsförmåga samt de korta snabba accelerationsmomenten, nu var det alltså annat som gällde.

Att det var viktigt att hålla tiderna och genomföra samtliga moment på exakt samma sätt som i mars var själva A och O med passet, detta eftersom vi ville uppnå en så exkat bedömning av förbättring och försämring i momenten som möjligt.

Om man nu bytte ordning på olika saker skulle resultaten skilja sig för mycket, och man kanske heller inte skulle kunna få fram liknande resultat som för 2,5 månader sedan.

Det var ju viktigt att se att spelarna lyft sig inom alla moment och utvecklat dessa och inte få dem att tro detta genom att ändra om i "avläsningsprogrammet".

Ytterligare 2 timmar hade passerat då det åter var dags för en kortare paus innan spelutvecklingsdelen skulle börja. Många spelare gick redan "på knäna" och det var ganska lätt för oss i landslagsledningen att se vilka som faktiskt lagt ner extra tid på sin individuella träning och vilka som inte gjort detta.

De som också kände på sig att de missat en del var vi rätt övertygade om skulle gå hem och jobba betydligt mer efter att de sett de andra spelarnas fysiska utvecklingsstatus.

Underbar kväll på beachpromenaden i Haag

Spelutvecklingspasset kom att handla en hel del om mottagning och inspel i slottet samt även markeringstagningarna i samma områden. Många spelare hade tidigare jobbat mycket med att ta en tuff defensiv med tätt markeringsspel, nu låg fokusen mer i att kunna lära sig att läsa av spelet snabbare och vara rätt placerade för en brytning snabbt i slottet.
Detta för att på så vis enklare kunna vända spelet snabbare och skapa snabba och effektiva spelvändningar.

En lång och hård och svettig dag var till enda då klockan visade på 17.00. Fortfarande var det ändå varmt och skönt ute och samtliga spelare och ledare bestämde sig för att de tillsammans efter dusch och hopplockning av saker i hallen skulle bege sig till beachpromenaden i Haag.
Där skulle man sätta sig ner, njuta av en underbar sommarkväll och äta en bit god mat tillsammans.

Det var mycket folk i rörelse vid 19.00 tiden då landslagstruppen och ledarna, efter ett tags letande, äntligen fann ett uteställe vid beachpromenaden där hela 29 platser fanns lediga.

Man satte sig ner, njöt av solens strålar, samtalade om passet, framtiden och fick sedan in var sin god grillmeny.

Känslorna som infann sig denna kväll var fantastiska och det var underbart att sitta där på uterestaurangen och bara låta frisk luft, underbara solstrålar och mycket innebandysnack vara temat för kvällen.
Kändes också som att många spelare hade glömt bort lite av hur dagens tuffa fysmoment tidigare hade påverkat dem.

Fast innan det var dags att gå iväg hem till hotellet så blev samtliga påminda av oss ledare att sova, äta bra med frukost samt fylla på med vätska både under kvällen och morgonen, detta för att under morgondagen vara fräscha då nya fysmoment skulle komma att genomföras.

Detta drog inte till sig speciellt många glada miner, men alla visste ju vad som skulle komma att ske så det var faktiskt inga nyhet för spelarna.

Anne Franks Hus och Heinekenmuseumet

Söndagspasset passerade förbi, detta innehållande bland annat ett beeptest där samtliga spelare faktiskt visade upp förvånadsvärda bra resultat, detta då alla tog sig över nivå 16, något som vi i ledarstaben faktiskt inte riktigt hade räknat med, men självklart gladdes mycket åt.

Väl på väg hem till Amsterdam igen så bestämde sig jag och Johan Kruseman, den person jag bodde oftast hos i Amsterdam under mina landslagsbesök, för att faktiskt under morgondagen besöka både Heinekenmuseumet och Anne Franks Hus.

Detta var två saker jag verkligen ville se, och att det faktiskt inte skett tidigare var nästan bedrövligt dåligt.

Att jag till slut faktiskt bestämde mig för att besöka dessa två stora sevärdheter berodde mycket på att jag under april månad, hemma i Sverige, fick en fråga från en av mina elever om att det måste vara så underbart att resa så mycket som jag gjorde, och framförallt se så många olika intressanta saker, men konstaterade då att jag mst sett sporthallar i de olika länderna och framförallt i Nederländerna.

Det var dags att se lite mer av landet där "mitt landslag" hörde hemma i!

Nu bestämde jag mig från att hela vägen ända fram till VM i Sverige 2008, detta vid varje landslagstillfälle jag var nere i Nederländerna, så skulle jag stanna en dag extra i landet, detta för att uppleva olika sevärdheter och andra saker.

Ville ju ha lite mer kunskap om landet jag jobbade som förbundskapten i än bara den kunskapen om vad de olika sporthallarnas namn i de olika städerna.

Heinekenmuseumet var ett riktigt bra, intressant och kul ställe att besöka och det gav faktiskt mycket mer än jag trodde.

Anne Franks Hus, det hus där en flicka vid namn Anne Frank och hennes familj gömde sig på en vind under andra världskriget, och där Anne Frank skrev en dagbok om hela händelsen, var ännu mer intressant.

En bok jag faktiskt förresten inte har läst, detta då jag inte är någon "bokmal" utan mer en person som inte riktigt kan komma till ro med en "bok i soffan".

De personer jag talat med, vilka läst boken, säger dock att det är en stark, gripande och intressant bok.



Anne Franks dagbok.

Att ha fått vara i Anne Franks Hus och ändå försöka på något sätt förstå vilket liv de levde under andra världskriget var både lärorikt och mycket intressant. Jag är mycket nöjd över att jag faktiskt tog beslutet att besöka denna plats, det gav mig massor av tankar och värderingar om livet och hur vi själva faktiskt lever det.

Med Anne Frank i tankarna, Heinekenmuseumet och beachkvällen i Haag i minnet samt de två mycket väl och bra genomförda träningspassen summerade så var det dags att lämna Nederländerna bakom sig för denna gång.