Man är aldrig värd att vinna!
Har funderat mycket över varför så många ledare, spelare och andra så kallade ”experter” talar om att de var värda att vinna eller att vi var värda en poäng.
Idag när jag fick ytterligare ett bevis på detta i ett mail från en innebandyvän, vilken beskrev att han tyckte att de var värda en poäng efter helgens match, så bestämde jag mig för att skriva lite om detta ämne.
Undrar hur vi tänker där egentligen, att man är värd att vinna!
För att vara värd något skall man väl ha presterat det som alla förväntar sig och framförallt prestera det som allt egentligen handlar om, eller?
Jag anser att man aldrig kan säga att man är värd att vinna eller värd att ta en poäng om man inte gör det!
Idrotten handlar egentligen om en enda sak, och den har de olika idrotterna gemensamt, oavsett vad du sysslar med, det gäller att göra flest mål eller ta flest poäng.
Detta innebär att gör man inte det så har man ju faktiskt inte gjort det viktigaste som det man håller på med faktiskt egentligen handlar om, eller hur?
Visst så är det i yngre åldrar mer tal om att ha kul och att må bra tillsammans, och det håller jag absolut med om. Tränar själv min son och hans 01-lag och vi jobbar med orden, Glädje, Kamratskap och Förståelse, vilket jag redan tycker hans lag har utvecklats mycket i. Laget startades denna höst och har nu gjort ca 10 träningar tillsammans, och det är härligt att faktiskt komma ner på den nivå och träna ibland. Krävs inte så mycket för att göra någon lycklig och för att få innebandyglädjen ”att blomstra” hos spelarna. Tänk om det vore så enkelt inom all seniorverksamhet ibland!
Blev förresten ändå rätt ”mörkrädd” i vad gällande hur man jobbar med barn i den åldern, detta då vi var och spelade en så kallad träningsturneringsdag mot andra 01-lag. Var jätteroligt för ”mina” småttingar att få spela match, även om vi inte hade tränat ihop så mycket. När vi dock hörde att vi skulle möta 2 andra lag som tränat ihop under något år, och lite till, så var väl känslan att förlust lär det definitivt bli men vi skall i alla fall som ledare se till att killarna känner glädje och har kul. De skall vara stolta över att spela i sitt matchställ.
Trots de mindre träningstimmarna än våra motståndare så lyckades vi faktiskt väldigt bra resultatmässigt också. Det blev ett stort lyft för laget och resultaten blev en förlust med 5-6 samt en vinst med 6-2.
Fast det klart bästa från hela dagen var ändå att killarna talade om att det var KUL och att det var väldigt stolta över att få haft ett matchställ på sig!
Men nu över till det där med ”mörkräddheten”, som jag nämnde ovan. Det inträffade faktiskt i förlustmatchen med 5-6 under just denna träningsmatchsdag med 01-laget.
Som 01-lag så anser i alla fall jag, och det är min filosofi i den åldern, att alla skall vara delaktiga, spela lika mycket (eller näst intill) samt att ingen skall behöva känna att den står utanför laget.
I förlustmatchen så hängde vi faktiskt med riktigt bra och det var egentligen bara 2 spelare i det andra laget som gjorde allt det där som ledde till förlusten.
Dessa två gjorde nämligen samtliga 6 mål framåt och var klart överlägsna sina medspelare.
Problemet var bara det att när matchen ”stod och vägde”, om man kan säga det i den åldern, vid 3-3, så rullade vi vidare på samtliga våra spelare medan motståndarna inte lät sina 2 bästa killar byta på hela ca 7 (!!!) minuter. De spelade alltså resten utav tiden som var kvar utav matchen! De andra spelarna de hade fick byta med varandra medan de två duktigaste i laget fick vara kvar hela tiden. Detta gjorde faktiskt att flera spelare ifrån minut 8 till 15 i matchen inte fick spela kanske mer än ett enda byte för sitt lag, vilket jag i alla fall hade blivit besviken på i denna åldern, BÅDE SOM BARN OCH FÖRÄLDER!
De två duktiga killarna såg sedan också i matchen till att sätta ytterligare tre mål framåt, detta så våra motståndare vann matchen med 6-5, vilket verkade vara utan tvekan det viktigaste i våra motståndares ögon, i alla fall i ledarnas!
Jag tänkte sedan också att kanske gjorde de så bara mot oss och att det var en engångsföreteelse, vilket gjorde mig så nyfiken att jag stannade kvar med min son och såg detta lags andra match också.
Vid underläge, 1-3, i första perioden (!!) efter 6.32 på matchtavlan, så var det faktiskt dags igen. Ledarna coachade in de två duktiga killarna som inte fick byta tills klockan ljöd på 15 minuter. 3 killar fick i stället sätta sig längre ner på bänken och fick inte spela mer under perioden, och vi talar om killar som är födda 2001, bedrövligt i mit tycke!
När perioden var slut så hade resultatet vänts till 3-4, så visst var det kanske viktigt att få in dessa killar, om nu vinsten och resultatet hade vart det viktigaste vill säga, vilket jag inte tycker i den åldern! Att man sedan som ledare så tydligt visa hur man tänker skrämmer mig lite som ungdomsledare!
Det där var ändå lite utanför ramarna på det som vi egentligen talade om, att vara värda att vinna.
Kan väl bara säga så om detta, för att avsluta med vad jag egentligen menar att:
Värd att vinna är man om man gör det som idrotten handlar om till störst del, mål eller poäng, och flest sådana i de matcher eller spel man deltar i. Hur länge man håller i bollen, "har spelet" eller skapar mest är ju helt och hållet ovesäntligt, det är inte det som det hela egentligen går ut på!
Om man nu inte gjort flest mål eller poäng så fattades det uppenbart något i spelet och man misslyckades faktiskt med det som var det absolut viktigaste, nämligen att göra mål eller ta poäng.
DÅ ANSER I ALLA FALL JAG ATT MAN INTE ÄR VÄRD ATT VINNA!
Tycker alltså inte om att man använder det uttrycket, och jag gör det väldigt sällan, eller näst intill aldrig, detta då jag tycker att om motståndarna vinner så klarade de av att göra något vi inte gjorde, fler mål, och då är MOTSTÅNDARNA VÄRDA ATT VINNA!
TÄNK PÅ: Att som jag nämnde ovan, så är det i yngre åldrar mer viktigt att ha kul och må bra tillsammans med sin idrott än att vinna som är det viktigaste!
BORÅS UNITED = VAD ÄR DET?
Det är mycket snack i Boråsområdet om ett så kallat Borås United FC just nu, och oavsett vad man tycker om det så är det i alla fall ett stort samtalsämne i staden jag jobbar i.
Jag har fått mycket förfrågningar om att skriva lite och tycka till om denna så kallade ”satsningen Borås United” inom innebandy i Boråsområdet, men har hela tiden avböjt att kommentera detta.
Allt handlar om en satsning som gäller sammanslagningar av föreningar emellan, detta för att nå ett högre mål och utveckla innebandyn mer.
Att förstå sig på att någon önskar ett bättre samarbete klubbar emellan i Boråsområdet är ju glasklart. Jag ser massor utav fel och hur föreningar motarbetar varandra, detta då jag jobbar på innebandygymnasiet i Borås.
Men att bygga upp en "elitförening" på allra bästa sätt är inte enkelt och det krävs mycket mer än att "bara dra igång".
Som stad, och med tanke på hur stor staden är, så är det faktiskt RENT PINSAMT att inte Borås har något lag i någon högre serie idag. Detta borde faktiskt vara rimligt.
Ett Herrlag och ett Damlag i var sin div 1 serie samt en bred och professionell ungdomsverksamhet med ett fantastiskt bra juniorallsvenskalag borde absolut vara möjligt.
Men då måste ju samarbete och en bra moral finnas, och det finn det inte idag tyvärr.
Föreningarna motarbetar varandra alldeles för mycket för att detta skall kunna bli en verkligenhet tror jag, och det talas alldeles för mycket skit om varandra och ”kastas för mycket smuts hit och dit”.
Man smutskastar hellre än understödjer verkar det som ibland.
Men eftersom jag har elever på innebandygymnasiet i Borås från olika föreningar så tror jag verkligen att möjlighter finns till ett samarbete och att möjligheter i staden finns till en elitversamhet, men då behöver ALLA "stridsyxor" grävas ner först, och frågan är om alla verkligen vill detta, TROR INTE DET!
I de frågor jag fått på min blogg i att skriva om vad jag tycker om denna verksamhet så tänkte jag i stället ta tillfället i akt att göra på följande sätt i stället:
Jag ”leker med tanken” att JAG fick sätta ihop min egen grupp av personer runt detta lag, och även om de är personer som jag aldrig skulle kunna tro att de ens kan tänka sig att arbeta ihop så tror jag att MITT LAG SKULLE SE UT SÅ HÄR:
(OBS! De jag tagit ut är de personer som JAG anser gör sig bäst på olika områden ! OBS!)
*Tar även sist i texten ut laget som jag tror skulle, redan nästa säsong, då vara det lag som för upp detta Borås United några kliv, detta innan laget fylls på med fler yngre och "hungriga spelare".
Tror att de lag som tagits ut, med spelare som finns inom Boråsområdet och omnejd, så skulle en serieseger direkt kunna infrias, oavsett om det varit div 2 eller 3*
Ordförande: Måste bli någon som faktiskt INTE har med någon förening att göra i "det inre" Boråsområdet just nu. Måste vara en person utifrån som förstår sig på Föreningsanda, utvecklingsdelar samt utbildning och momenten runt detta. Han behöver också vara en bra person på att styra upp saker så det funkar.
I Boråsområdet , eller dess närområde kan jag inte säga att jag direkt känner någon som skulle kunna inta den STARKA ordföranderollen, kanske möjligen en person jag haft god kontakt med i Fritsla IF, vilka jag för övrigt har mycket goda erfarenheter utav som en bra föreningsmänniska, detta då jag lett ledarutbildningar där ute. Personen är = GERTH HANSSON
En annan person kanske också skulle kunna vara en person som kan ”slå näven i bordet” och tala om vad han tycker och tänker, och som jag tror skulle kunna få en god ordning, och som kanske skulle kunna funka bra som ordförande är också = MARCO KEINÄNEN
DESSA TVÅ SKULLE OCKSÅ KUNNA STYRA EN ”ELITFÖRENING” TILLSAMMANS MOT RÄTT MÅL, DET SKULLE NOG FUNKA BRA. Detta med hjälp från styrelsegruppen så klart.
Resterande styrelsegrupp: En grupp av personer som kan tillföra en del i en styrelse och som kan ha bra åsikter och som kan vara med och få ”ordning i föreningen” , alla på sina lite olika sätt. =
MONICA SKOGLUND, JUHA JÄÄSKÖ, ANDREAS LIA och PEKKA SIPILÄ
För att kunna få en så kallad ”elitverksamhet” att också gå runt på ett bra sätt, med allt vad detta innebär så behövs det driftiga personer som:
- Har en VILJA att få fram saker och ”skapa” något bra
- Ha det där extra som krävs för att locka och jaga sponsorer
- Ha en energi som krävs för att jobba med lotteriverksamheter och allt som krävs runt denna del.
- Som kan prestera något bra när VILJAN och PRESTATIONEN i en ”elittänkande” förening måste få ordning på saker runt ekonomiska bitar och ”jakten på detta”.
I mitt tycke finns det bara 2 personer som skulle kunna jobba med denna del och som skulle kunna få detta att fungera och nå GODA RESULTAT, vilka skulle ge föreningen de resurser det krävs =
PETER HELLSÉN och HÅKAN JOHANSSON
SENIORANSVARIGA, Sportchef, HERRSIDAN: De som skall styra och se till så det funkar, i samverkan med tränarstaben, och ta fram kontrakt, kontakta spelare, se till att träningar fungerar och att lagen har det bra med mera. Ordet Sportchef används ofta så vi får väl förgylla denna person med denna titel. Tror att han skulle ordna detta riktigt bra om han fick ”jobba sig in i det” och ”bli varm i kläderna” på ett bra sätt under en tid. = TOMAS TRYGG
Senioransvarig tränare, herrsidan: Behöver vara 2-3 ledare som kan varandra, förstår varandra, tänker på ”lite olika sätt”, men som ändå skall kunna jobba ihop.
Finns bara två personer i hela området jag ser skulle klara detta, finns inga andra alls med i dessa beräkningar. De personer har den KVALITÈ som krävs för att nå framåt och utveckla en grupp till något mot en högre nivå, dessa är =
JOAKIM APPELQVIST och LARS ENGWALL
Senioransvarig tränare, juniorallsvenskan samt A-pojklaget: Behöver också vara personer som kan det som de sysslar med och vet vad de talar om. De skall också kunna utveckla unga spelare och få dem att dra åt samma håll. Här ser jag UTAN TVEKAN också bara två personer som jag hade ”anställt” direkt om jag velat ha 3 kompetenta ledare till ett juniorallsvenskalag =
OLA JOHANSSON, TOBBE JANSSON och DANIEL ANDERSSON
Ungdomslagen, pojksidan: Här krävs ju hur mycket duktigt folk som helst, och det finns också hur många lag som helst som skulle behöva bra ledare i sin utvecklingsfas. Några ledare som jag tror skulle kunna göra underverk med yngre lag på pojksidan är personer som jag tror har det som krävs för att jobba med yngre spelare. Jag tror att om dessa personer går in för ett sådant jobb så skulle det bli väldigt bra.Nedan har jag listat några av de jag hade velat se som ungdomstränare på pojksidan i en ”ny förening”, samt vilka de skulle jobba ihop med =
MATTIAS SKÖLD/CHRISTIAN OLAUSSON, JÖRGEN JOHANSSON/STEFAN RISBERG,
JONAS GUSTAVSSON/MAGNUS KOSKI, PETTER ULLMAN/JANI LASSILA,
CHRISTER AVLUND/MICHE KEINÄNEN, BOSSE ANDRÉN/JONAS MALMBERG,
ANDERS CAVRAK/ANDERS DAHLGREN/RONNIE JOHANSSON,
BJÖRN SIVEDAHL/KIMMO SIEVÄNEN
Tror att dessa ledarkombinationer skulle göra ett utmärkt jobb med sina ungdomslag och att dessa lag skulle utvecklas i massor. Fler lag och ledare skulle nog visserligen behövas men kan inte tyvärr lägga krut på att ta fram mer än dessa ledarpar.
SENIORANSVARIGA, Sportchef, DAMSIDAN: De som skall styra och se till så det funkar, i samverkan med tränarstaben, och ta fram kontrakt, kontakta spelare, se till att träningar fungerar och att lagen har det bra med mera. Ordet Sportchef används ofta så vi får väl förgylla dessa personer med denna titel. Det blir nämligen 2 stycken på damsidan. =
JOAKIM ERICSSON och JOAKIM HOLMBERG
Senioransvarig tränare, damsidan: En svår situation där det behövs ledare som kanske tjejerna från de olika lagen inte riktigt känner till, eller känner till men ej haft som ledare tidigare. Behöver vara en grupp på minst 2 tränare/ledare som har mycket utvecklingskunskap bakom sig och som har det där extra som finns i viljan för att vilja ta gruppen framåt. Här har jag ett alternativ som jag tror skulle funka, och som jag tror skulle kunna få tjejerna i Boråsområdet att ta ett par kliv till framåt =
JUHA RÄSENEN och FREDRIK PETTERSSON
Utvecklingsgruppen, äldre tjejer: Behöver vara en tränargrupp på 2 kompetenta ledare som kan utveckla tjejer till bättre damlagsspelare så småningom. Någon utav dem behöver också ha spelat på högre damlagsnivå samt vart tränare på ”högre” damlagsnivå. Här ser jag bara två alternativ också =
EMMA LINDBERG och ANDERS PERNSÄTER
Utvecklingsgruppen, yngre tjejer: Här behöver man flera riktigt bra kompetenta ledare i att få ut mycket utav yngre tjejgrupper och som kan utveckla dessa på ett bra sätt. Kommer att finnas flertalet flickgruppen, men DE TVÅ grupper som kommer strax under äldre flick borde ha ledare som kan hantera detta bra. Hur uppdelningen dessa ledare emellan hade vart går jag inte in på =
MAGNUS JANSSON,JONAS MÖLLER, RIKARD VESTRE, EMMA BJERDÉN, JESSICA OLAUSSON
Kioskverksamhet och matcharrangemangsdel: Här behövs det personer som lägger ner sin själ i att ordna med matchprogram, ordna med kiosk, sekretariat, lotterier med mera på matcher. Dessa personer ser jag som klara när det gäller en sådan verksamhet =
TORBJÖRN NILSSON, LARS BRISSMAN, SUSS ANDERSSON, HANS ARVIDSSON, HANS GUSTAVSSON
BORÅS UNITED 2010
Truppen som jag tror skulle kunna föra Boråslaget direkt upp en serie, detta om det blir en satsning nästkommande säsong, vilka en del vill. (om jag fattat det hela rätt).
Laget är den STORA A-truppen, de andra många hungriga unga spelarna kommer slussas upp men också spela i en juniorallsvenska samt ett U-lag:
(Tror att dessa med rätt tränare och satsning skulle kunna bli ett perfekt ihopspelat lag)
Målvakter: (3) Jonas Larsson, Mikael Finnskog, Ludwig Almqvist
Backar: (8) Kristian Lukacevic, Magnus Koski, Måns Bergenzaun, Adam ”Konsum” Carlsson, Pontus Jääskö, Per Strand, Gabriel Svensson, Viktor Pettersson
Centrar: (5) Henrik Kuusela, Niklas Skoglund, David Lust, Filip Johannesson, Calle Claesson
Forwards: (10) Johan Magnusson, Joakim Karlsson, Christian Olausson, Pethri Huttula, Karl Hansen, Johan Hansen, Mikael Proohf, Daniel Lundh, Mattias Sköld, Peter Enhörning
NU ÄR DET ALLTID SÅ att man säkert missat en del personer som många anser borde finnas med, och så kan kanske vara fallet, men frågan jag fick var att skriva lite om vad JAG TYCKER, HUR JAG TÄNKER och HUR JAG ser på en sådan här verksamhet.
Hoppas läsningen var okej i alla fall, oavsett vad du tyckte.
Har du änså tagit dig hit ner så har du i alla fall läst igenom och då var det kanske inte så dåliga tankar ändå, eftersom du hade säkert slutat tidigare annars i så fall.
IF ELFSBORG + INNEBANDY = SANT
Att IF Elfsborgs, fotbollsklubben nummer 1 i Borås och Västergötland, och ett utav de bästa fotbollsklubbarna i Sverige, skulle ha startat innebandy är inte riktigt sant, fast en mycket intressant tanke är det väl.
Tänk om IF Elfsborg i Boråsområdet varje år hade haft ett juniorallsvenskalag dit de allra bästa spelare i den åldern de skall vara i får komma på ”try outs” för att se om de kanske kan ta plats i en 20 mannatrupp.
Efter det att juniorallsvenskan sedan är avklarad och färdigspelad kan spelarna åter bege sig tillbaka till sina ”egna innebandyföreningar”.
Jag tror att detta hade vart en rent lysande idé.
Tror att detta skulle kunna vara enda lösningen till att få ett riktigt slagkraftigt juniorallsvenskalag som år efter år kan ta sig till den så kallade stora ”Innebandyfesten” och slutspel i Sverige, i alla fall för Boråsområdet.
Som det är idag funkar det inte, att 2 Boråslag har juniorallsvenska och 1 till 2 andra föreningar i samma region funderar på att också anmäla sig.
Det är bättre att de bästa samlas på ett ställe, Boråsområdet kan få visa upp vilka fantastiska unga innebandyspelare det finns i stadens område och så får de stora klubbarna äntligen upp ögonen för Boråsområdet!
Nu är nog chansen ändå väldigt lite för att något sådant skulle ske och jag ser den som mer eller mindre OMÖJLIG, jobbar i Borås på innebandygymnasiet där och ser tyvärr hur klubbarna i området i stället ”tar ut varandra” mer än de vill samarbeta och genomföra något riktigt stort och bra.
IF ELFSBORG + INNEBANDY = SANT
Det var som sagt inte tal om att föreningen skulle starta en innebandysektion eller ett lag, utan det var faktiskt så att jag fick äran att träna detta lag i innebandy (!) under ett pass i Boråshallen, vilket var riktigt kul.
Upplägget blev följande:
1:1) Grunduppvärmning i löpfas med olika uppvärmningsövningar för kroppen
2:1) Passning och mottagningsövning i tempo och accelerationsfas
3:1) Målvaktsuppvärmning på halvplan , 2 sidor
3:2) Halvplansövning, 2 sidor: Uppvärmningsskott med fokus och koncentrationsmoment
3:3) Halvplansövning, 2 sidor: Passningsdel och avslutningsmoment
3:4) Halvplansövning, 2 sidor: Sidoskott och vridningslöpningar med tempotryck
4:1) Helplansövning: Passningar i tempofaser och direktskottsavslutningar
4:2) Helplansövning: Tempofaser med mottagningsmoment och 1-1 situationer
5:1) Helplansövning: Spelutvecklingssituation 3-2 och spelvändning med målvaktsutspel
6:1) Speldelen i 3 lag där fokus endast låg på spel utan taktiska direktiv
Passet kändes bra och spelarna jobbade faktiskt hårt och intensivt, och det svettades rejält på många håll.
Flera utav spelarna höll en betydligt bättre innebandyklass än vad jag trodde och måste säga att en kille som Martin Ericsson hade det som behövdes för att vara en bra innebandyspelare, fast spel på någon högre division hade det dock ändå inte räckt till. Han var klart den bäste spelaren utav samtliga.
Emir Bajrami var också en spelare som hade en hel del klubbteknik och tempo i sig, fast skärpan i avslutningarna var väl kanske inte den allra bästa ibland, där hade det allt behövts slipas lite till!
En som var riktigt rolig att ha med på passet var Mathias Florén, vilken hela tiden kommenterade sina lagkamrater på ett sätt ”med glimten i ögat” och som lyfte hela passet på ett mycket positivt vis. Han var en riktig pådrivare och en person som jag tror tillför massor lagmässigt i IF Elfsborg.
Under momenten vi genomförde så small det riktigt gott mellan varven, och IF Elfsborgs målvakt Andreas Andersson fick flera gånger känna på hur det var att stå i mål ”på riktigt” i innebandy. Andreas har faktiskt spelat i IBK Alingsås en gång i tiden så han var inte helt oduglig utan man såg att det fanns ”innebandyrutin” i hans sätt att agera som målvakt mellan stolparna.
James Keene hade ett par härliga avslut men också avslut som man undrar lite hur de egentligen var möjliga att genomföra, ens om man försökte med det.
Ett utav hans skott satt nämligen högt upp på matchtavlan där siffrorna brukar stå, och ni som har vart i Boråshallen ni vet att denna tavla sitter högt upp i hallen, och då menar jag högt upp (!!!). Så måste säga att sätta ett skott där upp är kanske mer en styrka än svaghet, fast eftersom det var uppvärmningsskott så kanske man kan ta skottet för en ganska "ofokuserad handling" (hahahaha).
Dock var herr Keene en riktigt härligt typ och han tyckte om innebandy, vilket han aldrig hade provat på tidigare.
Att ha fått genomföra ett pass med IF Elfsborg och lett dem i ett innebandypass var en rolig del och ett ”avbräck i vardagen” som kändes helt rätt och riktigt kul!
Som IFK Göteborgare, vilket jag så klart inte berättade under passets gång, så får jag ändå önska laget lycka till nästa säsong, dock inte för mycket bara, Blåvitt är fortfarande den stora ”fotbollskärleken”!
Detta innebär att den signerade tröjan som jag fick utav IF Elfsborg med största sannolikhet INTE hamnar på väggen hemma! Men en kul gåva och ett minne som man ändå får spara.
De bilder som togs i hallen under passet kan vara kul att plocka fram vid något tillfälle och visa för fotbollsälskande gulsvarta kompisar, detta så de får vara lite extra avundsjuka!
Skall se om jag också kan få ut dem här på sidan vid något tillfälle!
Veckans bloggare i AT
Hemorten Alingsås och dess tidning, AT (Alingsås Tidning) tillfrågade mig om jag ville vara deras "veckobloggare" under en vecka, vilket jag så klart inte kunde tacka nej till.
Visst var det kul att skriva lite tankar, funderingar och "tyckanden" i tidningen, men trodde nog inte riktigt att det skulle vara så jobbigt att blogga varje dag.
Att blogga lite "då och då" funkar väl, och visserligen en vecka i sträck också, men i längden, nej tack!
Tror inte jag hade kunnat klara av att vara en "varje dag bloggare".
Nedan följer i alla fall den text jag skickade in som blogg i tidningen och som andra läsare fick ta del utav.
Man kan ju alltid hoppas på att den "nådde fram till någon" eller kanske bara "retade någon lite extra".
Micael Svensson
Ålder: Född 1973
Bor: Lägenhet , Sörhaga, Alingsås
Familj: Sonen Sebastian (8 år gammal)
Gör: Jobbar som idrottsinstruktör, föreläsare och mental coach.
Jobbar 3 dagar i veckan på innebandygymnasiet i Borås samt utöver detta som idrottsföreläsare inom bland annat ledarskap, träningspassutveckling och mental coachning m.m.
Har jobbat som mental coach för både elitspelare inom såväl innebandy som handboll och golf.
Ny Förbundskapten för Tysklands herrlandslag i innebandy samt ny tränare för IBK Alingsås herrlag, 2009-2010.
MÅNDAG 9 DECEMBER
Då var man inte bara ”sin egen skribent” längre utan även under en veckas tid bloggare i Alingsås Tidning.
Alltid kul att dela med sig utav sina tankar och idéer och lite runt detta.
Första bloggen blir det lite stress med, även om jag inte gillar det ordet, detta då jag när jag fick förfrågan att skriva blogg i AT redan var på väg att packa min väska för avresa mot landslagssamling i Tyskland. Och knappt har man ju heller inte hunnit landa i Sverige, detta efter en 9 dagars lång resa i Italien, där både innebandyjobb och semester har gått om varandra.
Utgångspunkten under resan i Italien var staden Rom, där jag förutom 2 dagars ”arbete” med innebandy också fick en underbar semester tillsammans med min son Sebastian, vilken var med på denna fantastiska Italienresa. Det blev bland annat besök på Colosseum, Vatikanstaten, resa till Pompeij samt en hel del annat.
Att jobba som förbundskapten för ett landslag i innebandy är fantastiskt kul och framförallt så är det intressant att vara med och utveckla personer och individer som verkligen vill fokusera på sin egen utveckling. Innan jag jobbade med det Tyska herrlandslaget var jag förbundskapten och innebandyutvecklare i Nederländerna under 4,5 år. Nederländerna var en så kallad ”blåbärsnation” som inte hade någonting alls och som man fick börja på noll med, fast det var detta som var utmaningen, att försöka att bygga något från ”noll till ett hundra”. Sådana utmaningar gillar jag!
Under åren jag jobbade i Nederländerna så lyckades vi tillsammans lyfta innebandyn i landet bra samt att herrlandslaget blev det bäst klättrande innebandylandslaget genom tiderna någonsin, detta då de klättrade 5 platser, från 19 till 13 på Världsrankingen under 4 år, något som aldrig tidigare hänt inom innebandyn. Det kändes extra bra för en själv som förbundskapten och att man fick vara delaktig i denna fantastiska utveckling.
Efter Nederländerna blev det alltså Tyskland, vilka har lite högre mål än vad ”de orange” hade.
Steg ett har vi redan lyckats med, detta då vi slipper kvala till VM i Finland 2010, och har blivit tilldelade en utav de 7 direktplatserna tack våra fina resultat från förra VM, Tjeckien 2008.
Förutom allt detta arbetar jag med mental coachning. Här har jag haft ”elituppdrag” inom så väl innebandy som golf och handboll. Att ha fått jobba med elitspelare inom alla dessa tre idrotter har vart riktigt kul och utvecklande.
Nu har jag även ”fått in en fot” i fotbollens värld, detta då jag blivit erbjuden att träna IF Elfsborgs seniorlag i fotboll under ett innebandypass i Borås. Kan ju bli hur kul som helst!
/Micael ”M” Svensson
TISDAG 10 NOVEMBER
Då var det dags för blogg nummer två, eller så kallad tisdagsbloggen.
Perfekt läge är det att ”skriva av sig” lite, detta då man sitter tillsammans med min systerson i en förstaklassvagn, på tåget, på väg hem från landslagslägret i Tyskland, tågrutten blir Hamburg-Köpenhamn och sedan Köpenhamn-Göteborg.
Kevin, systersonen, har haft prao, som det heter när man är ute i ”arbetslivet” under sina första praktikdagar i åk 6. Att få vara med och praoa med landslaget verkar han ha tyckt vart hur kul som helst. Blev ju inte mycket ledigt med tanke på 4 teoripass, 2 träningar samt 2 landskamper, men vi fick ändå ett bra betyg när han sa att detta var det bästa han gjort hittills i hela sitt liv. Betyg på att detta måste vart en lyckad helg med Tysklands herrlandslag med andra ord.
Tänkte denna dag ta tillfället i akt att skriva lite om att det inom idrotten talas alldeles för mycket om kris och katastrof.
Kris inom en förening eller ren katastrof hör man tyvärr dagarna ut och in, och dessa ord används även också mycket utav media när de skall förklara hur det fungerar i ett lag för tillfället.
Dessa ord borde faktiskt i stället användas betydligt mer på andra platser och vid andra tillfällen än att nyttjas till att beskriva hur idrott fungerar.
Alla har vi väl hört talas om orden KRIS eller KATASTROF. Ord som, i mitt tycke, används allt för ofta numera. Framförallt då inom idrotten, där jag inte tycker att orden egentligen hör hemma.
Visst så finns det krissituationer i klubbar där de ekonomiska resurserna eller olyckor där spelare omkommer
skall benämnas som katastrofer, och detta med all rätt.
Men det är just detta som är felet, vi använder oss inte utav orden vid rätt tillfälle.
Om ett lag i en serie haft en riktigt bra försäsong, där alla bitar har fallit på plats, och som sedan när seriespelet börjar också startar bra, men tillslut hamnar i en i idrottens värld så kallad "svacka", då börjar vi genast analysera med att laget befinner sig i en krissituation. En svacka är ju faktiskt något som de flesta lag där ute någon gång för eller senare hamnar i, så varför benämna denna situation med ett så starkt ord som kris eller katastrof?
Fem till sex förlustmatcher i rad eller en storförlust blir allt som oftast till en katastrof eller att laget befinner sig i en kris, och jag förstår det inte riktigt, hur tänker vi egentligen?
Orden används helt fel, vilket innebär att när man väl hör orden tappar dem en del utav sin fulla betydelse.
Tycker att man måste tänka på hur man hanterar detta och hur man använder dessa ord.
För mig är fortfarande idrotten bara en lek, när det väl ”kommer till kritan”.
Ett par förluster i rad är mer en lärdom eller en del i en ny utvecklingsdel, en så kallad läroprocess, alltså ingen kris eller katastrof!
Katastrof tycker jag att man kan uttrycka sig i när hundra tusentals människor dör på grund av exempelvis flodvågor i Asien eller när en orkan sveper in över Nordamerika och gör människor helt bostadslösa samt att de mister sina familjer.
Detta är för mig, utan tvekan, större än när man förlorar några matcher inom idrottens värld!
Orden kris eller katastrof används alltså helt fel, och tyvärr alldeles för ofta, vilket gör att vi snart inte kommer förstå ordens riktiga innebörd om något verkligt hemskt inträffar.
/ Micael ”M” Svensson
ONSDAG 11 NOVEMBER
Onsdag och ny bloggtext igen, och aldrig tidigare har jag väl skrivit så intensivt någonstans.
Att få till texter varje dag under en vecka kändes, när man tackade ja till att skriva inte speciellt svårt, men sedan med tanke på den minimala tid som finns kvar för ”egen tid” efter allt med jobb, föreläsningar, träningar, gästinstruktörspass, planeringar med mera så var det tuffare än jag trodde.
Men som en vis man en gång sa:
Tid finns alltid, det handlar bara om hur man vill spendera den.
Idag, i blogg nummer tre, tänkte jag ”slå ett slag för” att det faktiskt bedrivs alldeles för dåliga ungdomsträningar i för många föreningar och idrotter.
Det saknas ofta i mitt tycke ren professionalitet vad gällande hur man bedriver eller genomför en träning.
Exempelvis så står idag alldeles för mycket ungdomar stilla i kö på träningar eller det tar för lång tid när ledaren informerar om saker. Detta hämmar de unga som vill aktivera sig under den oftast redan korta träningstid de har.
Idag finns det också ledare som redan innan en träning startar med att tala om för sina grupper, om det kommer 8-10 personer eller kanske bara en målvakt, att idag blir det ingen bra träning för vi är så få, eller det fattas en målvakt så idag kommer det fungera dåligt.
Hur tänker en sådan ledare egentligen?
Är det inte i detta skede man skall genomföra en träning bättre än någonsin och ge de som är på plats en ”maxad träning”, detta i stället för att gnälla om de som inte kom?
Passet blir vad vi ledare i sampel med våra aktiva gör den till, inget annat!
Att föreningarna idag "anställer" intresserade föräldrar, ledare eller så kallade lagföräldrar till de olika lagen är riktigt bra, men tyvärr räcker detta inte! Föreningarna måste också lära dem att ”ta han om” sina grupper på ett bra och utvecklande sätt.
De måste få den kunskap och utbildning som krävs för att kunna leda de grupper de jobbar med.
DETTA ÄR FÖRENINGENS ANSVAR!
För många träningar idag innehåller nämligen alldeles för dålig kvalité och för dåliga och utvecklande moment.
Visst så räcker det långt med att ha engagemang på träningar av de ledare som är tillsatta på sina poster, eller föräldrar som snällt ställt upp på grund utav ledarbristen, men det räcker ändå inte. De behöver föreningens understöd för att sedan kunna stärka sina ungdomsgrupper.
Föreningarna skall kunna tala om hur en träning på bästa sätt bör genomföras, hur barn i den ålder där ledaren är tillsatt fungerar, hur man når bäst resultat på exempelvis övningar eller i spelet, hur man skall genomföra träningar mot ett speciellt SYFTE samt vilket mål, röd tråd eller ledord som finns just för gruppens ålder och hur man skall jobba mot denna del.
Tänk som ledare på följande saker:
KRÅNGLA INTE TILL DET FÖR MYCKET och se till att VETA VARFÖR DU GENOMFÖR DET DU GÖR.
Låt heller inte, som jag skrev tidigare, era ungdomar få stå och ”vänta på sin tur” för länge i massa onödigt långa köer, DETTA NÄR DE I SJÄLVA VERKET SKALL VARA I RÖRELSE NÄSTAN UNDER HELA PASSET!
Använd också HELA PLANEN och alla de ytor som finns. Detta gör att det skapas mindre väntan och mer rörelse och utveckling.
/Micael ”M” Svensson
TORSDAG 12 NOVEMBER
Då var det torsdag och snart är veckan redan slut. Fredagen är med andra ord inom ”sikte”.
Gårdagen, onsdagen, var en rolig sådan med först ett föreläsarpass, där jag tillsammans med ”innebandylegenden” och ”innebandyns fader”, Carl-Åke Ahlqvist, hade ett teoripass i Borås i innebandyhistorik. Efter detta genomförde jag sedan min planering inför mitt innebandypass med IF Elfsborgs fotbollslag.
Calle Ahlqvist, vilken vi har att tacka för att vi kan spela innebandy idag, är alltid lika rolig att träffa och samarbeta med, han är en fantastiskt bra person.
Förutom att vara ”innebandyns fader” med hela innebandyvärlden var det också han som startade företaget Unihoc en gång i tiden.
I dagens bloggtext tänkte jag kortfattat ta upp lite om hur vi egentligen sätter våra målsättningar och att detta ofta inom ungdomslag genomförs på helt fel sätt.
På den höga elitnivån, oavsett vilken idrott vi än talar om, så kan jag mycket väl förstå att en målsättning i att vinna serien är viktig. Men VARFÖR följer "småföreningar" och framförallt ungdomslag med i denna målsättning?
Under mina år har jag hört skräckexempel på hur ungdomslag eller småföreningar sätter sina målsättningar. Målsättningar som inte handlar om något annat än att vinna seren.
Det kanske snarare är så att ledarna och vissa föreningar borde gå "målsättningskurser", detta för att sedan i stället kunna stärka spelare än att sätta onödig press på dem..
Finns nämligen allt för många föreningar som idag endast sätter upp just målsättning i att bara VINNA SERIEN vilket, i mitt tycke, är riktigt korkat.
Vad vet exempelvis dessa personer som satt upp detta om följande: motståndarnas nyförvärv, motståndarnas tränartillsättning, motståndarnas försäsongsresultat, klubbens utveckling med mera?
Förmodligen ingenting eller hur?
Hur kan man då sätta upp en enda målsättning med sitt lag, den att bara vinna serien?
Det innebär ju att om laget skulle efter någon månad ligga i botten så skall man helt plötsligt förändra målsättningen, något som oftast tar mer kraft utav laget, de individuella spelarna samt att den mentala fokuseringen blir lidande.
Helt plötsligt så finns ju inte målsättningen kvar som man satte upp från början, den ”rann bara ut i sanden” direkt inledningsvis.
Se i stället till att sätta upp en DELMÅLSÄTTNINGAR där flera olika moment för varje spelare skall kunna ge en god utveckling, och på så vis stärka spelarens självförtroende ju längre in i seriespelet och säsongen man kommer.
Sätt även upp några så kallade RIMLIGA lagmålsättningar där ni i laget har saker som ni skall uppnå tillsammans i gruppen, vilket stärker gruppens utveckling som helhet.
Först efter detta kan man sätta upp en HELHETSMÅLSÄTTNING, där kanske ändå inte en serieseger behöver vara det stora och viktigaste målet.
Sätt i stället upp målet i att finnas med i toppen eller ”slåss om seriesegern”. Någon som förmodligen är enklare att jobba emot än ”att vinna serien”! Innebörden betyder ju egentligen samma sak men hur vi formar det och tänker runt det kanske gör att det blir lättare att så småningom uppnå.
Att vara med i toppen och slåss kanske är en bättre målsättning också. Slutar laget 3:a så kanske man då faktiskt kan inse att man gjort en bra säsong ändå. Men har man innan satt upp målet att bara vinna serien är ju helt plötsligt en tredjeplats inte speciellt bra.
Allt handlar om hur vi tänker till i våra lag, och framförallt ungdomslagen, detta när vi skall sätta målsättningarna nästa gång.
Något att tänka på inför seriestarten nästa säsong kanske?
/Micael ”M” Svensson
FREDAG 13 NOVEMBER
Fredag, äntligen, men att det skall bli en lugn och skön helg är inget jag räknat med.
”Lugn helg”, vad är det förresten?
Skall dock inte klaga, detta då jag valt att arbeta med det jag håller på med själv, samt att jag trivs bra med det, även om det visserligen kan vara lite mycket på schemat ibland.
Igår torsdag så var det mycket planering och förberedelser inför projekt som låg till grund för arbetsdagen. Tillsammans med målvaktsinstruktören, i innebandylaget Caperio Täby FC, Stefan Flöjt, så planeras ett målvaktstränarpass i Alingsåsområdet. Tror nämligen att detta kan behövas i vårt område.
Sedan påbörjade jag också ett upplägg inför mental coachning i en golfklubb till våren, samt speciella individuella mentala analyser på en del spelare där, ett roligt projekt som jag ser fram emot.
Det mentala tänkandet är viktigt inom idrottandet, men jag tror att många inte tänker på det som ett vinnande koncept ibland.
Själv har jag jobbat med det ett bra tag och det är kul att se hur mycket det kan hjälpa många, speciellt de som man fått äran att understödja på elitnivå.
När jag tog mina utbildningar inom Mental Tänkandeutveckling så fick jag träffa fantastiska personer, vilka givit mig massor utav utveckling.
Johan Plate är en person jag anser kanske är den som givit mig mest under föreläsningarna inom mental coachning/mentalt tänkande. Han är fantastiskt bra på att få ut sitt budskap och har ni inte läst hans böcker Sans och Balans eller Prestationspsykologi i praktiken så kan jag verkligen tipsa om dessa.
Torbjörn Nilsson, Michael Södermalm, Lars-Erik Uneståhl och Tomas Fogdö är andra ”mentala föreläsare” jag fått tillfälle att träffa under olika kurser och alla har på något vis givit mig mer kunskap och tankar om det man sysslar och jobbar med. De är alla ”stora” inom de områden de jobbar inom och har det lilla extra som krävs för att få spelare att dra åt samma håll, samt prestera lite extra ”över det normala”.
Mental coachning är viktigt, inte bara inom idrotten utan egentligen inom hela livet, och jag tror faktiskt att det finns alldeles för många där ute som skulle behöva understöd inom detta område, dock på lite olika sätt.
Kanske man också kan hoppas att vissa som tar hjälp utav detta också så småningom får en annan ”syn på livet”, en del personer tänker och agerar verkligen märkligt ibland.
Jag har ofta fått höra en mening ur bibeln där det sägs att vad du vill att andra skall göra för dig, skall du också göra för dem. Ord som jag under många år aldrig speciellt mycket reflekterade över. Tror nog också att alla faktiskt vid något tillfälle hört dessa ord, i någon form, i något sammanhang eller vid något tillfälle. Fast precis som jag gjorde i början så stannade vi kanske inte upp och lyssnade på vad orden egentligen står för. Ord som har större betydelse än vad man egentligen tror, och framförallt inom det mentala tänkandet.
Kanske är det så att vi vid nästa tillfälle vi stöter på dessa ord igen så skall vi stanna upp och "ta in orden", fundera över vad de egentligen betyder, och sedan kanske se att de verkligen kan ge oss något. Det gjorde det för mig.
Kanske det är på just detta vis som också dina "gömda" positiva och inspirerade levnadsglada sidor kan träda fram ännu mer. Dina mentala positiva sidor kanske också blir starkare.
Men glöm inte heller att det faktiskt också kan räcka med ett hej eller en klapp på någons axel för att höja andra personers mentala styrka, och kanske även din egen.
Du bestämmer trots allt själv hur du vill leva ditt liv och hur du vill stärka andras. Allt handlar bara om lite vänskap och vilja.
/Micael ”M” Svensson
LÖRDAG 14 NOVEMBER
Sista bloggen i AT, för denna gång kanske man kan hoppas på.
Har faktiskt vart kul att fått förfrågan om att skriva av sig sina tankar och funderingar i Alingsås Tidning. Det kan ju faktiskt ha givit någon där ute lite nya tankar och idéer eller kanske bara åtminstone ”retat någon lite extra” att man fått skriva i områdets tidning.
Tänkte i denna sista text ta upp ämnet ”talanger” och vad detta egentligen är för något.
I Alingsåsområdet finns det mycket talang inom olika idrotter och det är viktigt att vi inom alla idrotter visar att det finns ett intresse att vara med och utveckla dessa spelare.
Men vilka är egentligen talanger och hur klasser vi dem som är det?
Om man skulle slå upp ordet talang i ett uppslagsverk så står betydelsen av ordet som medfödd lätthet, och visst så är det en bra beskrivning av ordet och personer som har lätt för sig.
Fast sedan gäller det väl också hur personen i fråga följer upp sitt eget kunnande och viljan att vilja utvecklas.
Under förklaringen talang så beskrivs också ordet som att tillägna sig viss färdighet, speciellt på det konstnärliga eller idrottsliga området.
Håller också med om att denna beskrivning är bra och att det är en speciell färdighet som gör
att vissa kan "glänsa" i sina respektive idrotter, främst i ungdomslagen.
Fast många glömmer nog att ofta se vilka som verkligen sliter för sitt lag.
För oftast så är det väl ändå inte den som vi allt för ofta kallar för talang?
Tror att vi måste börja inse vikten av att de ungdomar som sliter, jobbar och verkligen vill prestera något skall bli dem som skall få en bättre "uppsikt" av dig som ledare, inte talangen. Detta är viktigt eftersom den som kallas för talang har sina kunskaper men är ofta inte den som verkligen vill träna hårt eller prestera mycket. I ”vuxen ålder” är det heller inte säkert att den så kallade talangen är den som når längst.
Faktiskt är det så att det oftast är den som hade mest inställning, vilja och motivation att träna och utvecklas som når längst. "Talangen" rider ofta på vågen så länge det räcker, sedan är det inte roligt
längre.
Säger dock inte att det alltid är så med alla så kallade talanger, men faktiskt med många.
Ser man idag hur vi egentligen behandlar våra unga spelare runt om i Sverige, detta inom alla idrotter, så tycker jag att det är hemskt. I vissa föreningar blir många redan tillsagda i 10-12 års ålder att dem inte ”räcker till eller inte har den talang som krävs.
Hur kan man veta detta? Jag blir konfunderad och besviken på de idrottsföreningar som tänker så.
Efter att tagit reda på en hel del fakta runt en massa lag och spelare på seniornivå så står det ganska klart att de som kallades för talanger i sina ungdomslag inte alltid är de spelare som lyckades senare i livet.
"Talangen" lever fortfarande på att han var talang medans de slitsamma och viljestarka spelarna som ville utvecklas faktiskt nådde lite längre. Finns några riktiga praktexempel.
Håller fortfarande med om att en talang kan vara någon som har en medfödd lätthet. Dock får vi inte glömma att denna medfödda lätthet kanske faktiskt också är att ha viljan att alltid vilja prestera något, samt att vara positiv och lyfta sina lagkamrater lite extra.
Kanske är det också dags att ändra benämningen på talang i böckerna eller också tillägga i beskrivningen något i stil med:
Talang = EN PERSON SOM MED RÄTT MOTIVATION, VILJA OCH INSTÄLLNING ARBETAR MOT ETT MÅL
I ATT LYCKAS MED DET HAN/HON GENOMFÖR.
Detta är i alla fall mer en så kallad talang för mig.
/Micael ”M” Svensson
THE END
INNEBANDYNS FADER: CALLE AHLQVIST
Återigen har man haft föreläsning tillsammans med en utav de mest betydelsefulla personer inom innebandyn någonsin, ja kanske den allra värdefullaste utav dem alla, nämligen Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist.
Calle Ahlqvist, ”Innebandyns fader” och grundaren utav företaget Unihoc, är en mycket sympatisk och bra person och det är en ära att samarbeta med honom varje gång.
Nedan följer en intervju, ”hyllningsintervju, med Innebandyns Fader , Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist!
|
Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist |
