amazingfloorball - Micael Svensson

Då var det dags, "internationell weekend", en helg där mycket innebandy står stilla, i alla fall på seniornivå bland klubblag.

Mycket hänger ju på att det är dags för olika länders landslag att sluta upp, träna, utvecklas och matchas under en helg. En helg som kommer att bli viktig med tanke på att VM i Tjeckien snart närmar sig, detta med stormsteg.

Själv så har veckan vart tuff med gästtränarpass i Fristad, instruktörspass i IBK 7-Härad samt Novemberlovsinnebandy i Södra Vingshallen med mera. Mycket med andra ord.

Som "grädde på moset" så blir det också landslagsläger i Värmländska Hagfors under helgen som kommer.

Att åter få köra några tuffa innebandypass med det tyska landslaget känns bra, detta då förtroendet för mig som tränare, coach, taktisk rådgivare och mental coach är hög. Detta motiverar mig mycket, detta då man lägger ner den tid man gör på att sammanställa analyser, lägga upp taktiska spelmoment samt utveckla delar av spelutvecklingen!

Att i laget få "ta hand om" spelare som SSL spelaren Fredrik Holtz, vilken för tillfället är i rent lysande bra form, känns mycket kul. Spelaren Kristian Holtz, nu mera tillbaka i moderorten Mora, efter bland annat 2 SM-GULD med Warberg IC samt Andreas Galhert, poängmakare i Schweiziska högsta ligan, är också härliga att ha i "sin" grupp.
Dessa spelare utgör också en bra grund för att det tyska landslaget skall fungera bra.

Fast visst så skall landslaget också vara en maskin som skall fungera tillsammans och försöka bli en stark enhet.

Det var på detta vis som jag lyckades se till att ta Hollands landslagstrupp från ranking 20 till 13 under 2 VM-slutspel.

Nu vill jag att under VM i Tjeckien se vad Tyskland går för, detta för att sedan försöka få landslaget att inom några år kunna kampas med länder som Lettland, Danmark, Norge och Ryssland. Vore kul att även få ordning på ett tyskt landslag och att spelarna själva faktiskt tillslut förstår att de har mer att ge än den kunskap de redan nu sitter på.
Finns ju alltid lite extra att ta utav, detta oavsett vad man redan kan och vet!

Efter VM i Tjeckien så tar jag över jobbet som förbundskapten och då blir min roll ännu viktigare än den jag har idag i landslagstruppen, även om jag faktiskt redan nu känner att många spelare faktiskt söker sig till mig för mängder med taktiska råd. Så att få ha titeln taktisk coach känns inte heller helt fel. Blir kanske ingen större skillnad där i den så kallade coachande rollen ,förutom då att jag är med mer i planeringen så småningom i vad gällande läger, nation cups eller uppvisningsmatcher i hemlandet.

Tippa VM 2010, VEM VÅGAR?

Skall man alltså blicka framåt och våga sig på en tippning av VM 2010 så är det redan då förhoppningsvis ett VM där Tyskland kan "skrälla".
Man kan ju alltid hoppas i alla fall, och jag tror alltid på det jag gör, annars skulle jag  faktiskt inte våga anta mig stora utmaningar.

VÅGAR DU tippa TOPP 10 i VM 2010, och hur detta slutar, så här säger i alla fall jag:

Mycket handlar dock även om hur det blir med ranking, kvalgrupper med mera i Europa inför detta VM också, inget är ju helt klart ännu verkar det som.

1. FINLAND

2. SVERIGE

3. TJECKIEN

4. LETTLAND

5. SCHWEIZ

6. ESTLAND

7. NORGE

8. TYSKLAND

9. DANMARK

10. POLEN

Några skrällar och några länder som tappar, men mycket kan som sagt hända, allt handlar bara om hur jag känner och tycker just nu samt framförallt hur lagen utvecklas, jobbar och tränas.
 

Tyck dock gärna själv till och låt oss gärna också veta VARFÖR just DU tycker som du gör.

Tänkte fortsätta att här på min blogg tala om distriktslaget, innebandydelen där och allt kul som finns runt detta.
Detta under ytterligare några bloggtillfällen.

I dagens blogg bjuder jag på en intervju (genomförd sedan tidigare)  med Kimmo Eskelinen, från Boråsområdet, numera i Warberg IC, och en spelare som spelat och deltagit i ett antal SM för Västergötland och dess olika ålderslag under åren, detta då han var spelare i sjuhäradsbygden.


Nedan följer intervjun med Kimmo Eskelinen där han i slutet bland annat berättar lite kort om sina tankar om distriktslagsåren i Västgötalaget med mera.

Intervjun är som sagt publicerad tidigare på en annan innebandysida men tåls definitivt att lägga ut en gång till, denna gång på amazingfloorball.blogg.se, detta då jag anser att herr Kmmo Eskelinen är en stor innebandyförebild för vårt innebandydistrikt och att vi som ännu inte tagit del av hans fantastiska innebandyspel faktiskt borde åka ner och se denne hårt spelande back spela innebandy, det är en fröjd att se!

Man kan även läsa lite om Kimmos egna tankar och funderingar på hans egna blogg:

www.warbergic.se/kimmos



Kimmo Eskelinen - Mästarnas Mästare

Den Svenljungabördiga Kimmo Eskelinen, numera i elitserielaget Warberg Innebandy, är en kille som nästan vunnit allt som går att vinna inom innebandyn. Han har SM-guld, VM-guld, Distriktslags-guld och Europacup-guld. Han är något av en mästarnas mästare.

"ELDSJÄLEN" I SVENLJUNGA HAR BETYTT MYCKET
Kimmo startade sin innebandykarriär i den lilla orten Svenljunga, vilken finns placerad ett stenkast från Borås. Här ute fanns det massor av duktiga ungdomar som nästan mer eller mindre bodde i hallen tillsammans med sina innebandyklubbor och bollar.

- Ja det fanns inte så mycket annat att göra där ute samtidigt som vi var många som tyckte att innebandy var riktigt kul.

En av de stora eldsjälarna i Svenljunga IBK som Kimmo gärna lyfter fram är hans gamla ungdomstränare Christer Abrahamsson.

- Christer har betytt otroligt mycket för mig och min innebandy. Han var den där ledaren som alltid ställde upp på oss ungdomar och som gjorde allt för oss. Utan honom hade jag kanske inte blivit den spelaren jag är idag.

Kimmo berättar också att åldersgruppen med killar födda 83 ute i Svenljunga var riktigt bra och att dom vann det mesta dom ställde upp i.

- Ja, vi vann turneringar och matcher och var riktigt svårslagna. Mycket berodde på att vi tränade så mycket ihop i hallen jämt och att vi tyckte det var kul. Det var ett härligt gäng!

VUNNIT ALLT SOM GÅR ATT VINNA
Kimmo har under åren växt till en fullfjädrad innebandyspelare, trots att han har flera år kvar inom elitinnebandyn.
Han har även vunnit det mesta som går att vinna. Meriter som SM-guld, VM-guld U19, VM-guld senior, Distriktslags-guld och Europacup-guld gör att det inte finns så mycket kvar att hämta hem till prisskåpet.

- Det har blivit en del medaljer under åren och jag har varit lyckligt lottad som fått vara med om allt detta. Det är få förunnat.

Utöver detta skall också nämnas att Kimmo faktiskt har ett par distriktslagssm medaljer i mindre valörer samt serisegrar i div 3 och div 2 och ett silver i SM för juniorer (Borås IBF). Fast det är ändå SM-guldet 2005 med Warberg Innebandy som han minns bäst.

- Ja det var en underbar känsla att stå där i Globen och få lyfta segerpokalen i luften, helt underbart. Europacupen minns jag också bra men det var en helt annan sak.

WARBERG HAR UTVECKLAT KIMMO

Att klubben Warberg Innebandy varit en stor delaktighet i Kimmos egen utveckling förstår man när man pratar med honom och han har bara gott att säga om den lilla västkustidyllen.

- Varberg är en härlig stad och nästan alla pratar innebandy här nere, innebandy är verkligen sport nummer 1 här.

Fleratalet ledare har passerat som tränare i Warberg IC genom åren och alla har på någotvis bidragit till Kimmo Eskelinens fantastiska utveckling. Mest framhäver han dock Stefan "Bagar"  Pettersson och Kent Göransson.

- "Bagarn" och Kent var helt olika i sina ledarstilar men båda funkade bra och det var två riktigt duktiga ledarprofiler, båda på sitt speciella sätt. Men samtliga ledarstaber under min tid i Warberg IC har varit riktigt bra.

Men att det inte bara är ledarna som bidragit till Kimmos utveckling slår vi snabbt fast när vi talar om Warberg som lag.

- WIC är ett lag där vi har en härlig laganda och en kanonbra inställning. Det är en stor anledning till att det gått så bra som det gjort för klubben genom åren. De har lyckats bibehålla detta också år efter år.

Något av detta märker man också då bland annat gamla storspelare som Niklas Wilhelmsson och Klas Karlsson till och med efter sina avslutande innebandykarriärer valt att stanna i Varberg som stad och även fortsätta sitt arbete i
Warberg som klubb och dess organisation.

STÄNGER INGA DÖRRAR

Kimmo stänger inga dörrar för framtiden och eventuella klubbyten. Men han påpekar också att han trivs mycket bra i Warberg och det vill mycket till innan han skall lämna den föreningen.

- Warberg är en kanonklubb, men visst finns nyfikenheten av spel någon annanstans.

Schweiz är något som Kimmo kan tänka sig men inte det första han nämner när ett klubbyte kommer på tal, detta även om han vid några tillfällen faktiskt blivit kontaktat av alplandet.

- Nä, Sverige har de bästa lagen och den bästa ligan, finns ingen anledning att inte spela här då. Schweiz vore kanske kul men det får i så fall bli i slutet av min innebandykarriär.

Att spel i knallestaden Borås i framtiden, "hemmabygden", skulle faktiskt också kunna bli aktuellt, och är inte en omöjlighet.

- Nä visserligen inte, fast då hänger det ju mycket på hur det går för laget där. De måste finnas ett bra topplag i div 1 eller div 2 i alla fall. Vid ett eventuellt avancemang, av något sjuhäradslag, till elitserien så får man nog kanske börja tänka lite, säger Kimmo och skrattar.

GLAD OCH PRATIG VINNARSKALLE

Fysiska spelet är något annat som man också måste lyfta fram som en styrka när man talar om spelaren Kimmo Eskelinen. Han är mycket stabil och han vinner mycket närkamper i de matcher han spelar.

- Ja det är något som alltid följt mig. Tycker om att spela matcher där det är lite tufft och när det smäller lite extra.

Kimmo beskriver sig själv som en glad innebandynörd som pratar otroligt mycket och som trivs med livet. Att dock innebandyn tar upp mycket tid vet han om och ibland drömmer han sig faktiskt bort till varmare  breddgrader.

- Innebandyn tar upp nästan all tid, men det är ju också det roligaste som finns. Visst så längtar man bort till att bara lägga sig ner i en solstol ibland, i något varmt och härligt land, men det hinner jag säkert
också med senare i livet.

HELLGÅRD BÄSTA SPELAREN

Under sina uppväxtår så är det ingen innebandyspelare som varit så kallad idol eller förebild för Kimmo.

- Nä, jag har alltid haft J-O Waldner som idol. Han verkar vara en helskön kille och en riktig vinnare ut i fingerspetsarna. En riktig profil för idrotten.

När vi ändå försöker finna någon spelare som Kimmo lite extra skulle vilja lyfta fram så blir det spelgeniet Anders Hellgård. En spelare som har det där lilla extra.

- Ja, jag visste inte hur bra "Hellas" var innan jag mötte honom samt fick chansen att spela tillsammans med han i landslaget. Han var ett sådant spelgeni som aldrig verkade bli stressad när han fick bollen, oavsett vad som hände runt omkring. Han är absolut en av världens bästa innebandyspelare genom tiderna.

DISTRIKTSLAGET EN HÖJDPUNKT

En av de största höjdpunkterna i Kimmos liv är också tiden i Västergötlands Distriktslag.

- Ja, jag tycker verkligen att det är kul att det finns den "moroten" som ung att få vara med i ett sådant lag. Det är hur kul som helst och den chansen var bra att jag tog. Minnen för livet är det verkligen!

Kimmo har alltid i alla sammanhang lyft fram distriktslaget som en stor del inom innebandyn.

- Tycker att det är en sådan sak som alla i unga åldrar verkligen borde ha som mål att försöka komma med i. Det är något speciellt att vara uttagen som en av de bästa i ett distrikt. Att sedan få ta medaljer under
distriktslagssm är ännu bättre!

Vi avslutar samtalet och önskar varandra lycka till med våra olika innebandyuppgifter vi har. Det jag väntar på nu är när Kimmo Eskelinen, denna mästarnas mästare, skall ta ytterliggare en medalj av något slag. Och
känner jag han rätt så lär det bli ett antal till innan denna mästarnas mästare lägger sin klubba på hyllan.

/ Micael Svensson - amazingfloorball.com

Som distriktslagsledare i Västergötland så är det kul att säga att man jobbar med grupper som är högmotiverade.

Även om åldern inte är så hög på spelarna som finns med i uttagningar, i så väl P17 som P15, så är det härligt att se den intensiteten som dessa spelare har, en intensitet som inte ens många div 2 och div 1 klubbar jag sett är i närheten av, vilket nästan är patetiskt.

Visst finns det massor av föreningar med seniorlag på högre nivå där det verkligen är "in action", god utveckling och bra träningar, men lite för många är också rejält slappa, griniga och outvecklade. Kan bara hoppas att detta ändras lite mer med åren, annars stannar ju de unga spelarna i dessa föreningar i utvecklingen också.

I år har det vart extra roligt att jobba med P15 laget i Västergötland, killar födda 93/94, eftersom det har vart en stark, stabil, jämn och bra grupp. Klart att några spelare stuckit ut lite extra, som vissa alltid gör, men som helhet har det vart bra tryck i många spelare. Det är härligt att se!

Tänk förresten om man kunde ha en sådan grupp av spelare i en förening att förfoga över, hade vart hur kul som helst, till och med roligare än att träna ett seniorlag.

Som distriktslagsledare känner man att det ibland är tufft att ta ut trupper, minska grupper eller nominera sluttruppen. Inte då som ansvarig eller för att det är svårt utan för att det är svårt för spelare att kanske förstå att de inte riktigt räcker till och att de saknar vissa delar som krävs.
Klart att man skulle vilja ta ut alla som är på plats och ger max utav sig själva, men så funkar det ju tyvärr inte.

Det finns dock alltid spelare som droppar av distriktslaget under resans gång, vilket jag främst ser beror på att de själva märker hur tuff konkurrens det är och att de inte riktigt orkar med den press det ibland blir, fast det kan också bero på att de ser att många andra har en högre spelnivå än sig själva.

Vad dessa måste tänka på är ju att de faktiskt bara är där för att kanske utveckla sig själva i stället, sätta upp några små ytterligare målsättningar att uppnå och slita för att utvecklas lite till.
Då kanske utvecklingskurvan även stiger för dessa spelare.
För man hoppas ju verkligen att alla spelare som är på plats verkligen älskar sin sport som de utövar och vil bli bättre.

Distriktslaget i Västergötland har fostrat en hel del bra spelare under åren och man kan faktiskt med hjälp av distriktslaget ha en stor nytta av fortsatt utveckling inom sin innebandykarriär, detta eftersom man som spelare i ett distriktslag oftast också får lite så kallat "ögonen på sig" för framtiden.
Distriktslagskaptenerna har ju god kontakt med våra förbundskaptener i Sverige.

Tar man vidare till en sluttrupp och får vara med och spela ett SM slutspel så finns ju också landslagsobservatörer och förbundskaptener på plats ,och dessa skriver upp namn så pennorna glöder.

Västgötaspelare som exempelvis Kimmo Eskelinen, Johan Andersson, Daniel Calebsson och Joakim Andersson har vandrat denna distriktslagsväg, iklädd den gula västgötaoverallen och matchtröjan.

De har med andra ord också fått känna på att vara en "kyckling i gänget".... hahahaha .....

Fast det finns också spelare där ute i vårt avlånga land som inte har vart med men som lyckats jättebra ändå, så tro inte att chansen är över bara för att en distriktslagsplats inte infriades, det händer ju som sagt mycket i ungdomens år och vissa spelare utvecklas rätt var det är i raketfart.

Nu väntar snart en härlig vänskapsturnering i November för Västergötlands distriktslag på P15 nivån, detta mot Göteborg, Småland, Bohus dal och Halland, våra härliga granndistrikt.
Kul att genomföra en sådan här heldag redan innan SM går av stapeln i januari.

För P17 lagets del är det som bäst full avcheckning av spelarna i sina respektive klubblag, en överblickssamling samt lite analyser av vart vissa spelare står mentalt i bland annat VILJA, INSTÄLLNING och KAMRATSKAP, tre punkter som är viktiga att man kan uppvisa och att man besiter på ett bra sätt, detta om man skall vara aktuell för en distriktslagstrupp av äldre kaliber.

Hoppas att kanske årets trupper har några spelare som man om några år kan sitta och njuta av på tv och tänka att just dessa spelare hade man i sin distriktslagsverksamhet.
Tror även också att så är fallet då jag inför årets två SM, P15 och P17, ser ljust på distriktslaget anno 2008-2009.


VEM TROR NI förresten blir Västergötlands nästa "stora star" om man ser till dagens unga och duktiga spelare?

En västgöte är man, både från början till slutet, och mycket har man vart med om under åren i sitt innebandydistrikt, men visst är det nu dags för alla i Västergötland att erkänna att:

Hide-a-lite Mullsjö AIS faktiskt är Västergötlands stolthet.

Under åren som man "härjat" i Västgötaområdet, men även en del i Göteborgsregionen, så har man ju hört hur föreningar jobbar, sett vilka mål de uppnår och även tyvärr hört "tjatet om varandra", både i positiv mening och i negativ mening, vilket ibland vart rent beklämmande.

Har själv skaffat mig en del åsikter under mina sammanlagda 25 innebandyår hur vissa klubbar och föreningar verkar och jobbar , eller hur en del ledare fungerar , men någonstans och någon gång måste man "släppa sin stolthet" och lyckönska och i positiv mening gratulera andra till sina uppnådda mål och kunskap.

Just nu är vi i Västergötland faktiskt inne i en sådan fas i innebandyutvecklingen att det bara är att erkänna att stoltheten för innebandyn i vårt distrikt just nu är Mullsjö, en ort där man får fram unga bra spelare på löpande band, ger unga bra spelare chansen i seniorverksamheter samt att föreningen faktiskt har ett herrlag i SSL.
vad mer kan man kräva av en förening?

Herrlaget, eller även kallat Hide-a-lite Mullsjö AIS, kryllar av unga och stabila spelare men även flera rutinerade och spelskickliga äldre spelare. Tränarstaben håller också hög klass, i mitt tycke.

Inte många trodde väl på laget när man tog klivet upp i SSL, detta efter det att en av de unga, stabila och starka spelarna, Kim Hadelund tryckte dit det avgörande målet mot IBF Älvstranden, detta i en kokande hall i Mullsjö.

Det har talats rätt friskt i Västergötland om att laget inte har en chans eller att man förmodligen inte tar en enda poäng i serien,
MEN LAGET HAR PRESTERAT DIREKT OCH BESVARAT DE FRÅGOR SOM VAR SÅ NEGATIVA!

Nu undrar jag om tankarna och värderingarna från många håll har förändrats. Man kan ju alltid hoppas!

Själv känner jag att det är dags att många i vårt distrikt nu stöttar och står bakom denna stolthet och verkligen accepterar att fallet nu är så att det är Mullsjö som har det där som många andra föreningar eftersträvar och kanske önskar att man hade,  det är dags att lyssna till hur just denna förening arbetar.

De har ju uppenbart lyckats ganska bra!

För min egen del så har jag alltid i Västergötland försökt ge alla föreningar samma chans att visa vilka de egentligen är och hur de jobbar, och det är jättekul att vara ute på "marknaden" och jobba och verka bland dem, speciellt i år.

Tycker att det är härligt att se föreningar i vårt distrikt utvecklas och framförallt vilja skapa en bra förenings och ungdomsutveckling samt god ledarutbildning.
Att också få vara en del av denna utveckling känns kul, detta som utbildare, föreläsare och utvecklare.

KLARAR SIG HIDE-A-LITE KVAR I SSL?

Jag har hela tiden trott att svaret är JA på denna fråga, även om det sett tufft ut från början. Men laget har en hel del av det som krävs och det vore samtidigt bra för Västergötland om man får behålla ett lag i högsta divisionen, detta gynnar alla i längden, tror jag.

Laget har inledningsvis visat att man faktiskt står för "magi", "kvalité" och "vågande", tre nyckelord som jag faktiskt tycker man kan benämna laget med.

MAGI:

För de sätt laget verkligen visat att man kan vända matcher på så måste ordet MAGI faktiskt vara inblandad i denna föreningsbeskrivelse. Att man bevisar gång på gång, redan inledningsvis i SSL, att det inte var en slump när man avgjorde mot IBF Älvstranden på det sätt man gjorde utan att man kan göra det mot vilka som helst är härligt att skåda.

Ta bara Pixbo och Umeå matcherna som exempel, VILKET ANNAT LAG SKULLE KLARA DETTA?

KVALITÉ:

Laget besitter en spelkvalité och har en tanke i sitt spel, det syns klart och tydligt, att man också tror på den och drar nytta av den samt använder den som ett vapen är starkt.
Många spelare kommer i framtiden att spela för olika SSL lag, detta med tanke på den ringa ålder de har samt att de spelare som dessa unga killar kompletteras med är precis de spelare som behövs för att överleva som nykomling i SSL, detta skapar en kvalité.

VÅGANDE:

Med flera unga killar i truppen så vågar föreningen satsa på ungdomlighet och detta "vågande" gör att dessa spelare känner förtroende och på så vis också presterar, så skulle fler lag tänka. Laget vågar också tro på sig själva och förändra för att vinna, ta en "chansning" som går hem, i tron om att den skall göra detta,
DET ÄR EN STOR STYRKA!

Många med mig får börja inse att vi måste acceptera Hide-a-lite Mullsjö AIS som Västergötlands stolthet och att föreningen får det positiva gehör den borde få.

Jag ställer mig verkligen i raden av gratulanter och hoppas att föreningen fortsätter i samma goda anda och att laget i superligan fortsätter att överraska. Till slut försvinner ordet överraska och man blir ett lag av ädel SSL valör i stället, något jag tror att man blir redan till nästkommande säsong.

Så fortsätt slit och kämpa och jobba på det bra sätt ni gör som förening Mullsjö.

VAR STOLTA ÖVER ER SJÄLVA!

VI ÄR STOLTA ÖVER ATT HA ETT LAG I SSL FRÅN VÅRT DISTRIKT!

Då var det åter dags för ett VM snart igen, 4:e faktiskt för mig själv då man har två VM som förbundskapten för Holland Herrlandslag bakom sig samt att man nu i december kommer att finnas med på Tyskarnas coachbänk.

Ett VM har jag även genomfört som publik, detta i Norge 2000.

Men hur ser då Sverige på kommande VM, som överlägsen mästare, samtliga gånger, och kommer Sveriges VM trupp att innehålla några överraskningar?

Skall bli intressant att se hur laget så småningom formas och tänker.

Själv tänkte jag faktiskt ta tillfället i akt att forma min egen svenska landslagstrupp, hur den skulle se ut och vilka spelare jag skulle ta med.

Självklart så får ni gärna kommentera denna uttagning, precis som man gör med alla uttagningar, oavsett om det är innebandy eller Lars Lagerbäcks fotbolls trupp, vilken den sistnämnda förmodligen alla har synpunkter på förresten, alltid!

Tänkte också bidra med att forma laget i 4 formationer också, vilket förmodligen ger ännu mer synpunkter.

Sverige mot ytterligare ett VM guld, eller?

Hur ser då VM ut för Sveriges del och kommer herrlaget att mäkta med att ta ytterligare ett VM guld, det sjätte i rad i så fall.

Tror att det faktiskt kommer att bli tufft för Sverige under VM i Tjeckien, detta då jag tycker att Finland nästan kommit ikapp svenskarna och att faktiskt, om det vill sig illa för dagen, Tjeckien eller Schweiz kan rucka på våra vikingar.

Fast detta gör att nu känns det lite mer tight, lite mer tätt och faktiskt lite mer ROLIGARE.

Det är mer spännande när det finns lite konkurrens och när man faktiskt vet att Sverige kan förlora, vilket det inte var i början under de första VM:en som gick, då visste man att Sverige kunde "växla upp" och vinna, oavsett hur dåligt laget än spelade.

Nedan ser du hur VM har slutat under de senast åren:

Att Norge intog en tredje plats 1996 kanske inte var så konstigt med tanke på att det var första VM som gick av stapel. Det är nog då en större skräll att Tjeckien tog silver under VM i Schweiz 2004, detta efter en förlust mot Sverige i finalen, en finalmatch som man bevittnade från läktaren.
Tjeckerna överraskade verkligen med fint spel under detta VM, och kan det bli sämre på hemmaplanen, nej, förmodligen bara bättre!

Finns det någon outsider i detta VM då, som kan smyga upp och kanske "lura till sig" en medalj, eller en riktigt bra placering?

Jag varnar för Lettland och faktiskt för nykomlingen Estland. Tror att dessa två kan inta en fin placering under VM i Tjeckien 2008.

MIN VM trupp 2008 till Tjeckien:

Nedan följer då min utlovade VM trupp till VM i Tjeckien i december.

MÅLVAKTER:

Daniel Ramsin - Caperio Täby FC

Peter Sjögren - Warberg Innebandy

Mikael Karlsson - Storvreta IBK

Här känns det ganska klart att Peter Sjögren kommer vara den som intar förstapositionen i målet. Daniel Ramsin kommer att få spela ett par matcher även om Sjögren blir den som står när det drar ihop sig mot slutspel.

Micke Karlsson blir satt på läktaren.

Formation a)

Jimmy Persson - Warberg Innebandy

Kimmo Eskelinen - Warberg Innebandy

Martin Emanuelsson - Warberg Innebandy

Daniel Calebsson - Köniz (SUI)

Magnus Svensson - Warberg Inenbandy

En formation som fungerar riktigt bra och som skapar hur mycket farligheter som helst.

Kan bli lagets viktigaste formation och en formation som avgör om Sverige skall vinna VM eller inte. ALLA producerar ALLTID!

Formation b)

Henrik Quist - Pixbo Wallenstam IBK

Daniel Dahl - Pixbo Wallenstam IBK

Fredrik Djurling - AIK Innebandy

Mikael Karlsson - Balrog B/S

Danne Bron-Sundbom - Caperio Täby FC

Med backer som Quist och Dahl så har man alltid en stabilitet I defensiven. Djurling håller, som vanligt, ihop spelet i de centrerade delarna och alltid lika pålitliga Micke Karlsson får vid sin sida överraskningen i landslagstruppen Danne Sundbom. Danne, vilken är en spelare som det är dags att kasta in i landslagströjan i Tjeckien. Mr Sundbom verkar nämligen hur het som helst under denna säsong.

Formation c)

Kristoffer Kranberg - AIK Innebandy

Peter Fischerström - AIK Innebandy

Karl-Johan Nilsson - AIK Innebandy

David Gillek - Jönköping IK

Marcus Eriksson - Järfälla

Säkert backpar som kan varandra och en center som alltid presterar till 100 procent. Gillek får sällskap av Järfällas Marcus Eriksson vilken är en ung (1988) målfarlig och irrationell spelartyp. Han kan bli en riktig "outsider" i VM 2008.

Formation d)

Filip Urwäder - Caperio / Täby FC (1988)

Henrik Olofsson - Jönköping IK (1987)

Joakim Andersson - Warberg Innebandy (1985)

Linus Nordgren - FC Helsingborg (1989)

Emil Julkunen - Pixbo Wallenstam IBK (1990)

Joakim Andersson, född 1985, får agera pappa i en ungdomlig och "nyskapande" formation, detta trots sin ringa ålder. I formationen finner vi spelare som förmodligen i framtiden kommer att vara stabila, spelskickliga och viktiga spelare för landslaget, så varför inte kasta in dem i hetluften redan nu.

Nu är det alltid så att det är lätt att ta ut en trupp när man sitter så här vid sidan av och inte kan konstatera vissa saker som vår ärade förbundsledning faktiskt kan, detta i vad gällande attityd, tester, skador med mera.

Uttagning är endast baserad på spelare som jag i MITT TYCKE anser har kvalitén att dra på sig landslagströjan i Tjeckien i december och som JAG gärna hade sett spela där.

VÅGA TYCK TILL ÄVEN DU?

Hur går det då förresten i VM, om man nu skall tippa detta stora mästerskap?

Mitt tips, trots svensk, så tror jag att det slutar på följande vis:

1. FINLAND
2. SVERIGE
3. TJECKIEN

Märkliga innebandyhändelser, part II

(Domarna ljög sig fria)

Lovade att berätta ytterligare om någon märklig innebandyhändelse man vart med om och som INTE har med något positivt under innebandyåren att göra, detta då faktiskt det mesta man gör kännts väldigt bra. Tyvärr är det, precis som jag berättade om i den första märkliga händelser texten, att en del negativt också inträffar under ens innebandyår, fast så är det väl för alla.

Tänkte nu ta tillfället i akt att berätta om en sak som inträffade för några år sedan och som har satt en del djupa spår i hur mycket man egentligen skall lita på domare och vårt ärade förbund.

Detta på grund av 2 domare som trots att de ljuger i skriven text, ljuger för sitt eget förbund och sedan agerar som de gör ändå kan komma undan helt fria.

Jag "stod bakom" domarna i början

Domare, ett släkte för sig säger många, och visst är det väl så, men både på positiv bemärkelse och negativ klang.

Själv har jag under åren fått äran att vara en annan sort av ett släkte för sig, nämligen tränare och förbundskapten samt distriktslagsledare.

Många domare har jag stor respekt för och det finns domare som jag verkligen högaktar, både utanför Västergötlands gränser och Sveriges gränser. De två som jag nu ändå tänkte berätta om är dock fortfarande rena "loosers" för mig och två stora "nollor" i mitt tycke.

För att göra en väldigt lång historia kort skall jag ta det från början och få med det viktigaste av alla detaljer.

Under en match för några år sedan så var det två nya domare som skulle döma en match i en serie i det lag jag tränade.

Jag hälsade dessa domare varmt välkomna, höll ihop laget när de var arga samt såg till att ge dessa två domare en klapp på axeln efteråt eftersom de var så kallade "blåbär" på denna nivå.

Gjorde även så under nästkommande match då dessa domare var på plats, detta då jag tyckte att det faktiskt fanns något hos dem som skulle kunna göra de två till riktigt bra domare i framtiden.

Jag stod alltså bakom domarna i början!

SEDAN KOM "SMÄLLEN PÅ KÄFTEN"!

Efter en säsong i serien hade domarparet blivit varma i kläderna och de hade börjat döma serien mer och mer.

Under en match i en hall utanför Göteborg så spelade det lag jag coachade mot ett lag som tyvärr hade en mycket otrevlig lagledare, vilket just de lagets egna tränare kunde intyga. Han beskrev sin lagledare som just "lite speciell".

Under matchen så kommenterade denne lagledare hela tiden det vi gjorde, hånade vår bänk, mig som ledare och flera av våra spelare.

Vid flera gånger påpekade vi detta för domarna, som bara sa att vi har koll på läget.

Efter 2 mål för motståndarlaget och handviftningar mot vår bänk, smilande och gapande tyckte vi att det nu var bra. Vi tillkallade domaren som återigen menade på att de hade koll på läget.

Undrar varför man då inte gör något?

När signalen gick för periodpaus mellan den andra och tredje perioden så gick jag över till bortalagets huvudtränare, berättade för honom hur hans lagledare agerade och var ganska irriterad över detta.

I samma veva som jag säger att han borde be sin lagledare hålla käften nu för vi är så arga att vi nästan skulle kunna slå han på käften (något i den stilen, finns en sparad rapport på vad det exakt sades just då) så vandrar en av domarna förbi.

Han gapar till mig att gå till min sida och vår bänk. Jag gör detta, men innan så ursäktar sig motståndarlagets huvudtränare för sin lagledare och säger att han skall ta ett snack med honom. Jag ber också om ursäkt för den sista meningen och går över till min sida.

Domaren som visar mig till bänken står och gapar och ropar att sådant som sades inte skall sägas, att det är en dålig stil med mera. (Något man kan erkänna att det är, men vi båda huvudtränare löste ju situationen!)

När jag frågar domaren om jag får berätta hur det egentligen var får man ett svar av domaren att han inte är intresserad av att lyssna.

Jag undrar då om han inte vill höra min sida av situationen och hur jag såg på den och om jag inte får säga min sak i det hela.

Domaren skakar då bara på huvudet, säger att det får jag inte och att han gärna får säga sitt men inte jag mitt, detta DÅ HAN BESTÄMMER! Han menar ändå på att om jag VERKLIGEN VILL berätta min sida av det som hände så får jag gå in i deras omklädningsrum och ta det. Något jag också bestämmer mig för att göra.

Jag knackar på omklädningsrumsdörren till domarna och möts av följande svar, av en halvliggande domare på en bänk:

•-         Men Micke vad gör du här, här inne kan du inte vinna något ändå!

Hmmmm... är det så man bemöter en tränare som vill förklara en sak och ha svar på en annan på detta viset.

Jag berättar att jag inte är ute efter att vinna något men vill berätta det jag har att säga.

Själv bara jag blir hånad, skrattad på och då bestämmer jag mig för att lämna omklädningsrummet med följande svar:

•-         Då får jag väl ta och skaffa mig ett liv i stället!

Inför tredje perioden, efter ett kort snack med mina spelare i vårt eget omklädningsrum, så skall matchens sista period starta.

Jag går ut, bestämmer mig för att vad som än händer så skall jag ändå gå fram och säga till domarparet att vi bara kör på nu, "no hard feelings" från min sida.

När jag kommer ut, och fram till domarparet, så tittar de bara på mig, skrattar och visar upp mig på läktaren ... en förnedring utan dess like .....

Jag tar den domen eftersom jag inte vill "sätta käppar i hjulet" för mitt lag.

Efter matchen går jag ner till domarna igen, detta då de skall underteckna matchprotokollet. Jag begär att få skriva och berätta om det som hände på baksidan, då jag uppfattade att man skulle göra så.

Jag ställer en fråga hur jag skall göra för att skriva min story och berätta om min syn på det hela till domarna men får då ett spydigt svar tillbaka där de inte alls talar om hur jag skall gå till väga utan i stället hånfullt svarar med helt andra saker.

Domarna ljuger sig fria

Med tycke att det inte längre är någon idé att lägga ner tid på tjöt, säger jag till den ena domaren att jag skriver in själv till förbundet då, vilket jag också gjorde.

Jag berättade min story, exakt det som hände, sa att det fanns lite folk på läktaren samt spelare som kunde intyga min story samt 3 stycken tjejer och motståndarnas ledare , tjejerna var för övrigt placerade precis utanför dörren till domarnas rum, och de kunde faktiskt intyga vad som sades just då när jag lämnade rummet.

I min enfall trodde jag att förbundet skulle syna domarna efter detta brev, men i stället blev jag avstäng som tränare i 2 veckor, detta då DOMARNA LJUGIT I SIN RAPPORT TILL SITT EGET FÖRBUND.

Hur kan man göra detta med gott samvete, detta fattar jag inte ens än idag?

Svaret jag fick från förbundet var att domarnas story var det som gällde och att de ställde sig bakom dessa två.
Och detta trots att jag kunde ta fram flera vittnen till mitt försvar, märkligt och konstigt!

Att domarna ljugit i sitt brev till förbundet och att de sagt saker som att:

De alltid känt sig dåligt bemötta i hallen av mig,
alltså samma domare som jag stöttade och gav en klapp på axeln i början.
De hade också skrivit en massa jag sagt till dem under min vistelse i omklädningsrummet och att de kände sig hotade där inne, detta då de var en av domarna som hånade mig.... strange.....very strange .....

Jag blev riktigt illa berörd av brevet som domarna skrivit och lät en kille som jobbar med och som har bra koll på medierätt och skriftlagen läsa igenom det och berättade min syn av situationen samtidigt.
Han tyckte att jag skulle gå vidare med domarnas "saga" och skicka in det någonstans och begära en dom mot grovt förtal, något som i detta fall kändes ganska så väl för mycket. 
Fast  visst fanns tanken på detta, även om det inte nu blev så.
Att lägga ner den tiden som krävdes för det kändes inte helt rätt under denna period.

Brevet finns dock fortfarande kvar än idag, som ett tragiskt, sjukt, och nedlåtande minne hur man kan behandla en person med så mycket båg och ljug.

Domarparet lär jag ALDRIG någonsin ta i hand mer i hela mitt liv, oavsett om de kommer döma mig fler gånger under mina innebandyår som är kvar.

Dessa två står fortfarande för "de patetiska loosers och påhittare" som de förtjänar att vara.

Avstängd utan rätt till svar

Att man sedan blir avstängd, det får man väl leva med.
Fast att avstängningen startar några dagar efter det att brevet ,som intygar detta, dimper ner i föreningens brevlåda känns märkligt. Och om det sedan var så att jag ville överklaga beslutet så var det så att en inskrivning och ett beslut skulle tas efter det att min avstängning gått ut ...... hmmmm... då hade ju redan mina två veckor varit... märkligt....

Kan man verkligen agera så?

Jag tog i detta skede faktiskt kontakt med en person på RF, berättade om detta, och vill sedan inte säga vad han sa , förutom att skratta, när han hörde berättelsen om beslutet av avstängningen

Bestämde mig tillslut ändå för att inte göra någon inskrivning alls på detta, detta då jag eftersom jag fick brevet på torsdagen redan på fredagen startade min avstängning, tjänade ju då tyvärr inget till.
Tog i stället situationen med mig som en del av hur fel systemet kan vara, skrattade åt den, domarnas ljug och gick sedan vidare med mitt.

NÅGON ANNAN DÄR UTE SOM VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE FALL ELLER ANNAT MÄRKLIGT, SOM NÄSTAN GÅR TILL HISTORIEN?

Berätta gärna, bara roligt att höra.

Tänk bara på vad som gäller enligt lagen om hur man får skriva, skriv inte ut någons namn, inte någons klubbnamn eller någon spelare eller persons klubbtillhörighet, detta då det kan göra att man bryter lagen om hur och vad man får skriva!

Nästa blogg blir positivare, det lovar jag.

Då tänker jag nämligen syna kommande VM och se vilka spelare jag skulle ha tagit ut i dagsläget.

Så länge ...tjipp och hej .....

Under åren man sysslat med innebandy, och det har ju blivit en del, så har det hänt en hel del märkliga, intressanta, fantastiska, roliga men även tråkiga saker.

Skall nu under någon vecka se tillbaka på en del utav det som hänt, och konstatera att allt inte alltid är så kul som det verkar. Självklart har jag mest fått ta del av det positiva men det är så att det alltid också finns negativa saker i ens innebandyår.

Tänkte faktiskt skriva av mig en del så kallade "märkliga och tråkiga innebandyhändelser", eftersom det faktiskt smugit sig in en del sådana i ens karriär.

Här nedan följer STORY NUMBER ONE:

"Packet" höjde min motivation att lyckas

När jag startade min "innebandykarriär" så var det i en liten ort utanför Ulricehamnsområdet. Det var ett gäng unga killar som efter spel i en mindre byggnad bestämde sig för att testa att sätta ihop ett innebandylag.

Innebandyn i föreningen växte och växte och jag fick upp ögonen för sporten mer och mer, och den tog det mesta till slut av det idrottsliga tränandet.

Felet med att en förening startas, eller att en förening startar en sektion, vilket så var i detta fall, en innebandysektion, är att det blir mycket unga människor som skall driva all verksamhet, något som förstås inte fungerar i längden.

Som en av de människor som vill många väl så var jag en utav de personer som tillslut skulle vara med och driva in pengar för att få ekonomin att gå runt, men fler än mig var också inblandade.

Vid ett tillfälle så var det lotter och pengar för en cup som skulle in, och detta samlades, hör och häpna, in i en hederlig gammal GB Glasslåda, vilket fick under den tiden agera "kassaskrin.

Pinsamt men sant!

Tyvärr vandrade denna "box" runt bland en del människor och när den väl var på plats hos mig igen så tänkte man inte mer på detta, inte förrän allt skulle redovisas, då kom chocken att det fattades en hel del i kassan.

Eftersom jag i detta skede var den som var ansvarig för denna "insamling" så kändes det extra tråkigt att bli beskylld för en sådan stor sak, detta främst med tanke på att de andra som haft lådan i sina händer också helt och hållet förnekade detta.

Att sedan också en släkting på min egen sida i detta skede tog parti för de personer som jag idag kallar "packet" kändes ännu tråkigare.

Fakta kvarstod dock att jag fick ta hela smällen, hoppade av innebandyn i den föreningen och fick höra mycket skit.

Vad som egentligen hela tiden var kul var att det egentligen aldrig riktigt störde mig att "packet" höll sina hån och tråkningar mot mig, detta då jag själv visste att jag var helt oskyldig, DET GAV FAKTISKT BARA MIG SJÄLV ÄNNU MER STYRKA I MITT SÄTT ATT VILJA UTVECKLAS MER INOM INNEBANDYN.

Så på ett sätt får jag väl tacka dessa personer också, vilka såg till att jag kunde lämna denna tragiska händelse ,besviken men ofantligt stärkt mentalt,  bakom mig.

Detta  gav ju mig mer energi än någonsin!

Att sedan se hur det gick innebandymässigt för "packet" kontra mig själv, ja det kan man bara skratta åt, som sagt några blev "innebandyloosers" och jag fick ta steget uppåt, VILKEN ÄRA OCH VILKEN KÄNSLA.

Kanske dags att de skyldiga någon gång rannsakar sig och talar om hur det egentligen låg till, även om jag inte ens idag skulle godta en ursäkt från de som jag har en känsla av var inblandade.

Skall nämnas att många från den tiden faktiskt bett om ursäkt men att de personer som jag själv tror inte hade, som man säger, "rent mjöl i påsen" skulle göra det, det betvivlar jag som sagt på.

Var nästan också kul att höra att samma innebandygäng några år efter det att jag lämnat hade en liknande situation i sin förening där även den gången en person som fick ta hand om det mesta fick all skit riktad mot sig när det inte fungerade som det skulle. Bara detta var ju ytterligare ett betyg på att allt inte var riktigt som det skulle. "Packet" har åter talat, som jag då uttryckte mig då!

Att denna innebandygrupp lades ner något år efter den senare incidenten kändes som en seger i sig, det visade ju bara prov på att JAG LYCKATS och DE MISSLYCKATS.

Härligt att själv idag få arbeta på distriktslagsnivå, landslagsnivå, hålla i föreläsningar hur man kan utveckla innebandy i föreningar och samtidigt hela tiden le åt att några förmodligen sitter och retar sig på detta, vilken ära, vilken glädje och vilket nöje.

Efter denna händelse gick ju som sagt innebandylivet bara framåt , i en rasande fart!


HAR NÅGON ANNAN där ute vart med om någon eller några märkliga stories, var inte rädd för att släng in ett kort inlägg. Borde finnas en del från del "gamla goda" innebandytiden!