amazingfloorball - Micael Svensson

Straffar har alltid fått folk att dra lite extra på ögonen, skruva sig i fåtöljerna samt applådera lite extra. En snygg, lurig, "extraordinary", avancerad eller bara rent grym straff skapar alltid extra runt en match eller ett mästerskap.

Att straffar är lite "på tapeten" nu också, i alla fall för alla de "innebandynördar" som följer allt som sker och händer inom innebandyn. NY SÄSONG HAR JU STARTAT!
Én av förra säsongens hetaste innebandystraffar slogs utav innebandyspelare Danne Bron-Sundbom, detta när han på ett aningen kaxigt sätt slog in en straff i Finnkampen i innebandy.
Även här visade han också att han faktiskt för mig var Sveriges hetaste innebandyspelare 2008-2009.
Dannes straff finns att beskåda på adressen nedan , för er som faktiskt kunnat med att missa den hittills!

http://www.innebandymagazinet.se/ibm/film23.asp

Målgesten efter straffen får väl också beskrivas som aningen kaxig och cool, precis så som en äkta "innebandykung" skall visa upp sig!

Själv har jag en hel del minnen vad gäller speciella straffar eller snygga sådanan, men tyckandet skiljer sig alltid mellan olika personer.

En speciell straff, utanför innebandyn, som jag minns är en inom handbollen, detta då vår nuvarande förbundskapten Staffan Olsson bjöd på en så kallade snurrstraff 1986:

I klippet på straffen så ligger även ett välkänt fotbollsmål också med, årets mål 1986, från min absoluta största fotbollsidol genom tiderna, nämligen Marco Van Basten.

Bara att njuta:

http://www.youtube.com/watch?v=JvMEie3riG4

Snurrstraff a´la Staffan Olsson ser man inte ofta inom handbollen längre, utan det enda som egentligen är likvärdigt från 1986 är vår förbundskaptens frisyr.

Inom innebandyn har det också bjudits på massor av fina straffar under de år som innebandyn, härskat, regerat och växt. Alla har inte fångats på bild, men i minnena finns bilderna dock.

Nedan ser du 5 straffar som jag anser är bland de snyggaste, kaxigaste eller bästa inom innebandyvärlden, och som blivit filmade.

De ni kan se här är i alla fall ett "godisplock" av straffar ur innebandyvärlden:

Mitt "godisplock" av straffar att minnas!

Innebandystraffar att minnas:

1 = JOAKIM KARLSSON

http://www.youtube.com/watch?v=CgZ8Drr4Z54&feature=related

2 = DANIEL DALBJER

http://www.youtube.com/watch?v=yMmRuzbJN84&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=8IhzdeBiTVg

3 = PATRIK JÄGBRING

http://www.youtube.com/watch?v=TI8jWkDUI9s&feature=related


4 = MIKA KOHONEN

http://www.youtube.com/watch?v=SD4FmGQTXhE&feature=related

5 = JIMMIE SANBLOM

 http://www.youtube.com/watch?v=YyABxRnfPJQ&NR=1



FLER FAVORITSTRAFFAR ATT NJUTA UTAV:


PATRIK JONSSON

http://www.youtube.com/watch?v=2bJSc2jQSEA


XXXXXX  XXXXXXXX  (någon som vet vem det är som lägger straffen?)

http://www.youtube.com/watch?v=poHARquTi3M&NR=1


DANIEL WINBERG

http://www.youtube.com/watch?v=7pON0siBhUU

Under våren 2009 arbetade jag och en innebandyfanatiker i Tyskland fram ett koncept vilket skulle få innebära att 2 unga innebandyspelare från Västergötland skulle få en möjlighet att testa på livet som så kallat ”innebandyproffs” i Tyskland.

Viktiga delar i detta projekt var att spelarna skulle komma från mitt distrikt Västergötland, och att de skulle vara födda mellan åren 1988-1990, samt att de verkligen ”brann för sin innebandy”.

Viktigt var självklart också att killarna som blev utvalda skulle ha ”fötterna på jorden” och att de var villiga att spendera ett år av sitt liv i ett annat land, och en annan stad. Långt ifrån den trygghet de kanske hade skaffat sig hemma i Västergötlands område.

Efter ett tag bestämdes det att det blev 2 Boråskillar, Adam karlsson och Simon Schütte, som säsongen 2009-2010 fick äran att bege sig av till Wernigerode i Tyskland, och packa sin innebandytrunk för ett äventyr i Wernigerode Red Devils Unihockey Club.

 

 

Nu har det gått ett tag sedan killarna begav sig iväg och jag tänkte uppdatera lite hur det fungerar för dem där nere.

 

KILLARNA TRIVS I WERNIGERODE

 

Både Simon och Adam verkar ha anpassat sig bra i Wernigerode, en före detta DDR ort med vackra byggnader och härlig idyll.

Killarna är bosatta i en 3 rumslägenhet med fin utsikt över staden, men merparten av tiden förläggs ändå i Wernigerode Red Devils innebandyhall, eller på gymmet.

Killa har lägenheten helt fritt och är ”VIPkortsinnehavare” på gymmet, vilket innebär fri träning när de helst vill träna och kan.

-         Jag trivs verkligen bra här nere och känner att det är kul att spela innebandy igen, det kände jag inte alls i slutet av förra säsongen, säger Simon Schütte.

 

-         Föreningen har tagit väl hand om oss och det känns som en bra och trygg förening. Ibland känner man sig verkligen som ett ”proffs” när man bara glidit ner på stan, satt sig och fikat och tittat ut över staden, eller när det kommit upp sponsorer med ölbackar till vår lägenhet, säger Simon och skrattar.

 

 

GERMANY FLOORBALL OPEN, EN SUCCÉ

Under helgen 4-5 September spelade killarna med i Germany Floorball Open, där flera lag från både Tyskland, Schweiz, Polen och Tjeckien deltog.

-         Det gick riktigt bra och det var första gången som vi kunde spela lite mer avslappnat och inte var så nervösa. Visst är det så att man har lite ”prestationsångest“ ibland, detta då man kommit hit som Svensk och självklart fått krav på sig att prestera, berättar Simon.

 

De 4 första matcherna spelade Wernigerode Red Devils bra innebandy och både Simon och Adam var tongivande spelare under dessa matcher.

 
Red Devils – AZS Politechnika Wroclaw (PL)  4-2

Simon: 2 mål

Adam: 1 assist

 

Red Devils – SG Adelsberg Floor Fighters (GER)  5-1

Simon: 2 mål

Adam: 1 mål

 

Red Devils – Bivoy Extrajuni (CZ)  4-3

Simon: 2 mål

Adam: 2 assist

 

Red Devils – MFBC Wikinger Grimma (GER)  2-2

Simon: 1 mål

Adam: Deltog inte då han tyvärr blivit sjuk under turneringshelgens tredje match

 

Anmärkningsvärt är att i denna match låg Red Devils under, 1-2, fram till ca 1.30 återstod av matchen, då klev Simon in och satte 2-2!

 

Red Devils – UHC Bivoy (CZ)  0-5

Tyvärr kunde inte de båda svenska killarna spela matchen då SIMON drabbades av en skada och fick kliva av i början av matchen, och Adam låg fortfarande sjuk hemma i sängen i Wernigerode.

 

VINST I FÖRSTA HEMMAMATCHEN

 

Nu i helgen spelades första hemmamatchen i Wernigerode, och detta med Red Devils som nykomlingar i högsta ligan (Bundesligan) i Tyskland.
 

Båda killarna hade förmodligen lite premiärnerver och med ”galna” supporters på läktarna, vilka gapar, ropar och slår på sina trummor hela matchen igenom så är det extra nervöst att komma in i hallen som nyförvärv och försöka prestera en massa, speciellt också om man är från Sverige.

Publiken på nästan 400 stycken gör också att hela matchen blir till en riktig ”sambafest” där det ändå på ett sätt måste vara underbart att vara spelare ute på banan och höra sina supporters ”lyfta fram laget” i hallen.

 

Wernigerode Red Devils lyckades med att vinna matchen och tog sina 3 poäng i Bundesligastarten, vilket kändes riktigt skönt.

Nu kan killarna koncentrera sig på att bara spela avslappnat och lugnt i de andra matcherna, nu när de vet vad det verkligen handlar om.

 

Matchen som helhet blev ingen lyckomatch för Svenskarna, men det hade nog lite att göra med ”premiärnerver” vilket vi tidigare nämnde.
Simon Schütte satte ändå ett mål, vilket betydde ledning 4-2 i matchen, och han assisterades snyggt utav Adam Karlsson.

 

Nu blickar killarna bara framåt och vi kommer att med stor nyfikenhet följa ”Västgötaproffsen” i deras jakt på förnyat kontrakt för sitt Wernigerode Red Devils i Tyska Bundesliga.

”ALL HEDER ÅT DOMARNA” & TJECKIEN ETT LÄTTLÄST LANDSLAG

Innan jag ens börjar skriva något om helgen i Tjeckien och matcherna där mellan mitt Tyska innebandylandslag och det tjeckiska så skall jag slå ett slag för de DOMARE som fanns på plats under helgen i Tjeckien, Plzen:

 

STEFAN OLSSON och THOMAS HAGLUND från Sverige samt TERO FORDELL och LASSE VUOLA från Finland.

Stefan och Thomas är jag mer eller mindre alltid nöjd med, tycker faktiskt att de aldrig gör en dålig insats när de dömer. De vet vilken nivå de skall ligga på, de har en god dialog med spelare och ledare, de vet vad de talar om och man vet också när det räcker med ”gap och rop” eller ”tyckande”. Sådana domare skall ha all respekt och all kred de kan få.

Min respekt har dem i alla fall UTAN TVEKAN redan!

 

Skall jag sedan beskriva det finska domarparet, Tero och Lasse, så är det nästan så man får beskriva dem på följande sätt:

Intagit banan i Plzens Arenahall har 2 killar, vilka ser ut som de precis fyllt 14 år gjort, detta i sina gula domartröjor. Först tror man att det är 2 funktionärskillar från ett ungt pojklag som tagit sig in på planen, men det är faktiskt det finska domarparet som är ”placerade” där på banan.

Vid första anblicken undrar man om det är två så kallade föreningsdomare IFF sänt till Tjeckien från Finland,
MEN ACK SÅ FEL MAN HADE!

”De små killarna med de unga utseendet” formas under matchen mer i stället till:
”DE STORA KILLARNA MED OFANTLIGA DOMARKVALITEÉR”.

Jag är den första att ställa mig upp, om ingen gjort det tidigare, och applådera dessa finska killar, de är värd all den positivitet som de kan få, Dessa två VAR RENT UT SAGT ”VÄRLDSBRA”.

 

TJECKIEN, ett lättläst landslag

 

Under helgen som gick, 11-13 så begav jag mig som sagt iväg till Tjeckiska Plzen, detta för att genomföra en landslagshelg med det Tyska Innebandylandslaget.

Tyvärr fick ”mitt landslag” flera återbud pga skador eller andra personliga saker, vilket gjorde att en del av lagets så kallade ”stora stjärnor” försvann till denna helg.

Att det då också skulle vara just Tjeckien vi skulle komma att möta under helgen, i hela 3 matcher, kom att kännas lite sådär.

 

Tjeckien är ett av de 4 stora innebandynationerna i världen, och dit har ännu Tyskland långt att vandra. När man också fick veta vilken trupp Tjeckerna skulle komma att ställa upp med under helgen så skrämdes man något, spelare som Radim Cepek, MartinOstransky, Vojtec Skalik och Tomas Kafka med flera fanns med i truppen.

Det innebar att Tjeckien faktiskt kom till spel under helgen med sitt absoluta bästa manskap.

Frågan man nu ställde sig som förbundskapten var:

HUR SKALL VI NU LÖSA SÅ DETTA BLIR BRA?

I ”normala fall” borde ju deras trupp i jämförelse med vår trupp inför helgen, utan spelare med efternamn som Holtz, Gahlert, Muller, Mallwitz med flera, mer eller mindre ”slakta” det tyska herrlandslaget.

Men de tankarna skulle vi som var på plats snabbt komma att slå ifrån oss!

 

Att jag alltid försöker vara en vinnare och tror på det jag gör är något som följt mig under alla år, kanske ibland lite för mycket. Men jag är en tränare och coach som alltid tror att man kan slå vilket lag som helst bara man finner rätt taktiska lösningar och motståndarnas svaga punkter, för det finns alltid sådana.

 

Denna gång i Tjeckien så måste jag ändå erkänna att med facit i handen, och vilka spelare som fattades för oss, erkänna att uppgiften kändes rätt tuff. Också med tanke på vilka som fanns med i det Tjeckiska laget.

Det man nu i stället fick inrikta sig på var att försöka få sina spelare fokuserade så pass att oavsett vad resultatet stod på tavlan så skulle samtliga spelare känna att om de bara gjort 100 procent så skulle de vara nöjda.

 
Kapten Filip Wicher och hans mannar i landskamperna mot Tjeckien
i Plzen, 11-13 September 2009.

Första matchen under sena fredagskvällen slutade hela 2-12, vilket ändå kändes ganska bra, detta då vi som landslag faktiskt tyckte att vi spelat både bra och smart mot ett topprankat Tjeckiskt landslag.

Vad jag nu insåg var att det var ganska enkelt att läsa av det Tjeckiska lagets spel och taktik samt deras olika löpvägar och rörelser.

Jag bestämde mig därför att rita ner det jag upptäckt under match ett samt även lägga fokus på dessa detaljer och rita ner fler under match 2, allt för att vara mest förberedd inför match 3.

 

Under andra matchen så spelade vi i tyskland upp oss en hel del och med hjälp av taktik så kunde vi äntligen nå under det där dubbelsiffriga resultatet för motståndarna. 1-9 slutade matchen till Tjeckien, men nu var vi ändå på väg mot något riktigt bra och med hjälp av taktik så var det faktiskt stundtals rätt enkelt att stoppa de rödvita Tjeckerna.

 

Inför sista matchen så var saken klar, vi gick igenom all den taktik jag ritat ner och jobbat med under 2 matcher, och nu tog spelarna till sig all det som vi som ledarstab kunde ge dem. Spelarna var motiverade och trodde faktiskt på seger under den sista matchen, vilket kanske kändes lite logiskt orimligt, men inte helt omöjligt i alla fall.

 

Mycket fungerade bra under den sista matchen, och att vi som ett ”blåbärslandslag” (kallat av många där uppe i toppen) skulle kunna ge Tjeckien en match var nog ingen som hade räknat med. Slutresultatet 3-8 till Tjeckien kändes som en seger, och med bara 5 måls skillnad så var hela laget mer än nöjda när de åkte hem efter en lyckad helg i Plzen.

 

 

TJECKISKA TAKTIKEN måste jag säga var rent ut sagt hur enkel som helst att avläsa och jag var förvånad att de varken ändrade taktisk när vi läste av den eller att de faktiskt var så stressade och irriterade över att vi just stal boll av dem där vi talat om. Borde inte ett landslag på den klassnivån de befinner sig på enkelt kunna förändra sådana här saker.

Jag hade gärna velat möta dem igen, detta med vårt fulla manskap och med en hel del teori innan matchen om vart de Tjeckiska laget spelar boll, hur de löper, vart de tar avslut, vart de crossar samt hur de använder sina spelare på olika vis.

Känslan är att de kanske inte är omöjliga att rubba ändå!

En skön känsla som ger en styrka som förbundskapten för ett något mindre rankat landslag, långt ifrån topplagen.

 

Enda som jag verkligen kände skiljde landslagen åt var tempot i bollbehandlingen och farten i passningsspelet, taktiskt sett så var jag besviken på ett så högt topprankat landslag som Tjeckien!



Tysklands Herrlandslag under landslagshelgen i Tjeckiska Plzen.



ATT ORGANISERA OCH ARRANGERA = VÄRLDSKLASS
Något man lärt sig att uppskatta under åren är hur det Tjeckiska förbundet jobbar med sina arrangemang och hur bra det alltid blir.
Åter en gång så fick vi uppleva ett par mycket välplanerade, perfekt arrangerade och genomförda dagar och det finns inget att klaga på hur vi som Tyskt landslag blev mottagna av Tjeckien.

Perfekt boende, perfekt mat och lysande arrangemang gör att, om jag hade jobbat på en tidning hade jag gett det Tjeckiska förbundet en klar FEMMA (5:a) utav 5 möjliga poäng!




8-3 till Tjeckien mot Tyskland under landskamp i Plzen får ses
som ett mer än godkänt resultat av Tysklands innebandylandslag.

 

Innebandyn har också hjältar Kom idag att tänka på att jag faktiskt hört 3 låtar som heter likadant under en och samma dag, men som sjungs av 3 olika artister, nämligen låten med namnet HERO. Först ut i morse så var det Mariah Carey som vid 07.20 tiden sjöng sin bedårande ballad HERO, och sedan följdes detta under dagen utav, vid 13.15 tiden, Charlotte Pirellis schalgerfestivalsång HERO, skriven av en kille från Alingsåsområdet faktiskt, nämligen Fredrik Kempe. Under de sena kvällstimmarna, då jag faktiskt dragit på lite högre volym på radion i min lägenhet, samtidigt som jag klivit in i duschen, så hör jag faktiskt låten HERO ytterligare en gång under denna dag, fast denna gång är det artisten Enrique Iglesias som framför sin version av en HERO låt. Kom i detta skedet på att jag faktiskt skrivit en text en gång i tiden vilken handlade just om heros, eller som vi säger hjältar. Texten om detta är den du finner nedan:    Själv så undrar man lite kring det där ordet Hero, eller som vi säger på svenska, hjälte. Vad står det egentligen för, och vad menas med ordet hjälte, och finns det hjältar inom innebandy? Om man slår upp ordet i en ordlista så beskrivs ordet på ett ställe med följande text: Hjälte = är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära. Hjälte = modig och självuppoffrande person. Ungdomsledarna, innebandyns egna hjältar När man ser denna beskrivning ovan så får man ju klart för sig att det finns en hjälte i många människor, bara man är villig att lyfta fram den. Att ställa upp för någon, vara självuppoffrande och faktisk en beundransvärd person, är väl inte en alltför felaktig beskrivning på våra idag hårt slitande ungdomsledare. Dessa som varje vecka, nästan varje dag och varje helg, nästan 6-8 månader om året, sliter med våra innebandyspelande ungdomar och barn. Dessa ledare är faktiskt hjältar i sina egna respektive föreningar! Tänk vilken tid de egentligen lägger ner på att forma framtidens elitspelare, eller bara för att få en grupp att fungera och må bra tillsammans, och vad får de för detta, oftast ingenting! Eller kanske faktiskt ingenting i den ekonomiska bemärkelsen, men för glädjen, vänskapen och minnena ledarna får tillbaka av sina nöjda spelare finns det ingen ekonomisk summa i världen som kan ersätta. Denna del är ovärderlig! Ändå undrar man lite ibland om vi verkligen själva som seniortränare i föreningar visar ungdomsledarna den uppskattning och respekt som de egentligen förtjänar. Jag tror inte det! Allt för många tränare på högre nivå idag är endast på plats för att lyfta ut lite ”extra” ekonomiskt arvode, och visst ja, försöka utveckla laget också. Hos en del seniortränare lyser detta dock igenom väldigt mycket, medan andra faktiskt försöker ta den ekonomiska delen som en betalning för de slit han eller hon tänker eller kommer lägga ner under hela säsongen. Dessa tränare, som verkligen ger max av sig själva, jobbar hårt så det syns att laget tar några kliv framåt, utvecklar lagets spelare samt att viljan att vilja understödja och lära ungdomsledarna och spelarna samt klubben något skall höjas extra mycket för sitt sätt att leda på seniornivå. Dessa betalar jag gärna själv ut ersättning till då de hjälper till att se till att innebandyn lyfts framåt och inte bara utökar deras egen ”hushållskassa”. Att yngre lag och ungdomsledare får tillfället i akt att ta del av seniorverksamhetens kunskaper är viktigt, för ibland kanske inte dessa ledares stora engagemang räcker till för laget de tränar eller leder. Understöd behövs, och det är faktiskt vår skyldighet som seniortränare, och seniorspelare, att se till att detta understöd ges. SUPERMAN är en annan sorts HJÄLTE, medan ungdomsinnebandyns ledare är hjältar på sitt eget vis! Jag högaktar de ungdomsledare som idag ordnar med sina lags matchställ, träningsmaterial, vattenpåfyllningar, sjukvårdsmaterial samt agerar ”extra pappor” eller ”extra mammor” på ett fantastiskt sätt. Undrar vilken seniortränare som idag hade gjort detta, utan att få något extra betalt för det. Inte många, eller snarare faktiskt kanske ingen! Själv har jag under mina innebandyår, har ju blivit en del, sett så många föreningar vilka enbart lägger kraften på sina seniorlag. Detta för att de tror att om föreningen har en stabil, bra och jättestark seniorverksamhet så växer även ungdomsverksamheten, vilket dock inte är helt säkert. Ibland är det faktiskt ungdomsgruppernas sätt att vara, verka och jobba som lockar till sig fler intresserade spelare och ledare till föreningen, inte seniorlagets resultat eller tabelläge. Fast oftast blir det mer så att en del av ungdomsverksamheten glöms bort i all denna seniorsatsning, och då försvinner faktiskt det grundläggande framtidsmaterialet på seniorsidan, samtidigt som fler och fler ideellt duktiga och engagerade hårt arbetande ungdomsledare förmodligen droppar av en efter en. Detta har skett i mer än en förening! Vi behöver vara mer rädda om de ungdomsgrupper och ledare vi har och ge även dessa lika stora möjligheter som seniorverksamheten att utvecklas. Många föreningar i Sverige har faktiskt klarat detta, och då borde kanske fler ta en extra titt på hur dessa föreningars verksamhet faktiskt fungerar. Vill ändå avsluta med att säga att det faktiskt, trots mycket kritik, kryllar av duktiga seniortränare, ledare och föreningsmänniskor som faktiskt skänker en tanke till ungdomsledarna i sina respektive föreningar, detta på många olika sätt. Fortsätt med detta! DET ÄR TILLSAMMANS SOM VI BILDAR DEN VÄXANDE OCH FRAMTIDA UNGDOMSENHETEN. Ungdomsledarna ni är och kommer alltid förbli mina hjältar inom innebandyn!

Västergötlands innebandyförbund = ”Rövslickeri” och falskhet

Då har man gått från att under alla år mer eller mindre ”skyddat” förbundet i sin hemdistrikt till att faktiskt äntligen få släppa detta och säga vad både jag och andra tycker och tänker.

Att ha fått vara runt ute i Västergötland och föreläsa och utbildat föreningar, gästträna ungdomslag, vara instruktör för seniorlag samt träffat styrelsefolk, gör att jag inser att alla de jag talat med alltid tycker eller tyckt att Västergötlands innebandyförbund inte skötts som det ska, MEN INGEN VERKAR HELLER VILJA GÖRA NÅGOT ÅT DETTA, vilket är det stora problemet!

Jag tror att det enda man skulle kunna göra är att STÅ UPP för det man tycker, VÅGA FRAMFÖRA DET och kanske också på det viset få de andra som tycker lika med sig, för så länge alla säger det ”bakom ryggen” på Västergötlands innebandyförbund når det heller inte dem de ska.
Och personerna som arbetar där håller varandra bakom ryggen till mer eller mindre 100 procent, eller som någon sa i en stad jag var i och gästtränade:
- För mycket "rövslickeri" bland förbundsfolket!

 

Jag förstår visserligen att de flesta inte heller vågar säga något eller heller inte vill göra detta då det alltid i dessa skeden slutar med att man missgynnas på olika sätt eller blir en ”bov i dramat”.

För visst är det så att har man för mycket bra idéer i Västergötland om vad som kan förändras plockas man snabbt ner på jorden eller bort från förbundet så långt det går.
Samma gäller om man har åsikter om hur saker bör skötas och ställer krav, då är man heller inte accepterad.

Flera personer i Västergötland, bland olika föreningar, har faktiskt till och med sänt in saker till vårt förbund där de haft väldigt goda idéer, har själv kopior på en del av dessa förslag, om hur man kan utveckla ungdomsinnebandyn i området med mera, men de har blivit totalsågade.
I ställer har dessa fått till svar att det är omöjligt att genomföra sakerna de föreslagit.

Tänker man så då är det väl dags att förnya lite kanske, eller?

TÄNK PÅ DETTA: 

Det är faktiskt föreningarna som röstar fram personer som skall vara våra förtroendeingivande personer och då får vi också ta smällen utav resultatet utav detta. Det man skall tänka på är att det faktiskt också är föreningarna själva som kan ordna upp och förändra det som de inte heller tycker fungerar, ALLT HANDLAR OM ATT VÅGA OCH VILJA FÖRÄNDRA!

Det som behövs är ett samarbete och att föreningarna lyssnar av varandra mer och bättre.

 

På ett ställe jag föreläste så hade redan en grupp på denna ort, eller till och med i detta område föreslagit att det skulle startas en slags ”FÖRENINGSGRUPP”, en grupp som för föreningarnas talan mot de saker de anser att förbundet gör fel.
Jag tror nog att detta skulle fungera och skulle nog om det kom till en sådan utan tvekan ställa mig bakom den.

 

Distriktslagsljuget och att inte hålla vad man lovar

Jag har själv ett ganska bra exempel på att Västergötland missköter sina kontakter gentemot personer som hjälper dem och stödjer dem, ett väldigt bra exempel faktiskt.

Under flera år har jag jobbat som distriktstränare i vårt distrikt, utan att ens ha fått en enda krona för detta.
Det jag alltid arbetat för är ungdomarna och för att försöka ge dem den bästa utvecklingen jag kan ge dem.
Jag själv är definitivt inte en ledare som kan allt (det har jag inte och kommer aldrig att påstå), och hade jag kunnat allt hade jag förmodligen slutat för längesedan, ingen är fullärd och ingen kommer någonsin att bli fullärd heller.
ALLA kan dock jobba mot en bredare utveckling, vilket är viktigt, bara viljan finns där!

Västergötlands innebandyförbund påtalar varje gång att som ledare kan man få utbildningar betalda eller kurser man vill gå i stället för betalning för sitt distriktslagsengagemang, vilket verkar väldigt positivt.
Men jag har vart tränare och distriktskapten vid 8 tillfällen nu (9 kan det vara, har nästan slutat att räkna dessa) och inte vid en enda gång har de hjälpt till eller godkänt den kurs man vill genomföra efteråt.
MÄRKLIGT MEN SANT!

Visst säger många, och undrar varför man då egentligen ställer upp gång på gång, och det kan jag förstå. Problemet är att det inte handlar om förbundet i detta skede utan som jag skrev tidigare, om DE UNGA LOVANDE SPELARE VI HAR I VÄSTERGÖTLAND.
Man vill SJÄLVKLART gärna stå bakom dessa och både utveckla och utbilda dem på bästa tänkbara sätt.
DET ÄR DÄRFÖR MAN JOBBAR, för ungdomarna, inte för de som ”bossar och slickar röv på varandra" (ett uttryck!).

Orden man skriver känns väl kanske till viss del lite väl hårda, och heller inte speciellt trevliga, men typexemplet och botten nåddes denna säsong och den som gick.

Föregående säsong så var vi 3 ledare runt Västergötlands P17 lag, distriktslaget P17 Västergötland, Daniel Andersson, Peter Larsén och jag.

Vi blev insatta som ledare under en 2 årsperiod, detta för att kunna forma och leda laget under 2 SM på bästa tänkbara sätt. Då kunde man jobba både mot utveckling och goda resultat med de stabila och unga killarna.
Att vi är de perfekat ledarna är något som jag absolut inte vill säga, men viljan att hjälpa till och understödja hade vi, men dock lite för mycket åsikter och klagomål på det som felade, vilket kanske inte var eller är så konstigt egentligen.

Under SM 2009 gick det mesta fel och nedan följer ett urval vad som inträffade:

·         Busschauffören hade inte blivit tillsagd VART laget skulle bo, hur man tog sig dit eller vad som hände när vi kom fram = DETTA FICK VI LEDARE LÖSA
 

·         Uppdelningen och avcheckningen av boendet hade inte ordnats så HUR spelarna skulle bo och HUR det skulle funka var inte planerat = DETTA FICK VI LEDARE ORDNA MED VÅRA LAG PÅ PLATS 

·         När vårt material så som OVERALLER och T-SHIRTS delades ut hade INGEN KOLL på vilka storlekar som beställts av spelarna. Att de storlekar spelarna beställt heller inte fanns kändes också konstigt = DET VAR VIKTIGARE ATT KLÄ DE ANSVARIGA PÅ PLATS ÄN SPELARNA, vilken var en bedrövlig känsla att känna!
 

·         MATINKÖP hade missats vilket gjorde att spelarna vid ett par tillfällen inte fick mat i tid innan matchspel = SÅDAN FÅR INTE BARA HÄNDA!
 

·         UTLOVADE ledarmöten och avlyssningsmöte av förbundet efter SM, detta för att summera hur allt fungerat UTLOVADES = NÅGOT SOM ÄNNU INTE GENOMFÖRTS!

Jag ska nog inte fortsätta med fler punkter för då får sig nog bara fler och fler ett gott skratt då de kanske får läsa ännu värre saker. 

VAD HÄNDE DÅ MED ALLT DETTA SOM NÄMNDES OVAN:

Problemet med det som hände var att detta verkar ha hamnat på förbundet, i en skrivelse, att det är vi ledare som har för mycket åsikter om att det inte fungerar bra, att vi ställer för höga krav samt att vi inte har en kvalité som krävs för att leda sådana här grupper, elelr som någon sa:
 

-          Ni har för mycket samlingar och det är för seriöst, det funkar inte!

Man undrar genast om det inte är seriöst och utvecklande ett distriktslag skall vara, och får man inte ha åsikter eller ställa krav hur skall man då kunna uppnå det mål förbundet själva sätter upp = MÄRKLIGT!

 

Ännu mer patetiskt är väl just det att man UTAN LEDARNAS VETSKAP, Daniel Andersson, Peter Larsén och mig själv, inte meddelar att man inte tänker eller vill fullfölja det man utlovat, utan skiter i det och bara planerar något nytt!

Vi tre börjar i stället planera upp säsongen 2009-2010 för P17 distriktslaget i Västergötland med sporthallar, träningsperioder, moment samt även att 2 SSL spelare kanske tänkt komma och vara med och kanske gästträna laget vid något tillfälle.
Detta tillsammans med att vi också funnit en sponsor som var bered att sponsra både flick och pojklaget med kostnaden för overaller, uppvärmningströjor och hoodtröja med mera, ett så kallat VÄSTGÖTAPAKET.
VILKET NU INTE ALLS KOMMER BLI AKTUELLT, EFTER ATT VI BERÄTTAT HUR ALLT FUNKAR!

NU FICK MAN I STÄLLET PÅ ANDRA VÄGAR VETA ATT VI VAR BORTPLOCKADE OCH NYA LEDARE REDAN INSATTA.

Till och med ledare i Göteborgsregionen var tillfrågade, flera stycken där till, för att leda Västrgötlands distriktslag P17,vilket känns ännu märkligare.

Självklart så var det inte till 100 procentigt säkert att jag hade kunnat vara med och genomföra denna säsongs distriktslag P17 (har lite mycket med annat!), men att man inte fick tala om det själv utan bara blev behandlad som man blev känns inte bra utav ett förbund.

Förbundet borde åtminstode talat om VAD som hänt, HUR det gått till och VARFÖR det blivit som det blivit! 
Hade man fått ett ärligt svar om vad som hände och vad som inträffat så hade man bara kunnat acceptera situationen och "ta den", och detta utan problem. Men att bara ignorera några som ställt upp till max är något som inte är acceptabelt!

Både Peter Larsen och jag själv har faktiskt skrivit mail till förbundet och de ledande personerna runt detta, inkluderat ordförande, MEN ALDRIG ENS FÅTT ETT ENDA SVAR ELLER TELEFONSAMTAL TILLBAKA.
(Kan för övrigt berätta att det skrivits mer än 1 mail!)

ATT MAN OCKSÅ RING OCH BLIVIT BORTKLICKAD ELLER ATT DE ANSVARIGA EJ SVARAR I TELEFON NÄR MAN RINGT KÄNNS RENT UT SAGT OPROFFESIONELLT OCH MYCKET LÅGT”, nästan lägre än Glocalnet", hade säkert någon sagt, och JA DET KAN VI NOG TALA OM ATT DET ÄR! 

SÅ HÄR BEHANDLAR MAN INTE FOLK SOM ARBETAR OCH SLITER FÖR UNGDOMAR OCH SPELARE I VÄSTERGÖTLAND!

 

Att vi 3 som ledare haft för mycket åsikter om hur det fungerar och att vi ställt krav på HUR ett distriktslag skall skötas på ett utvecklande sätt förstår man = DET ÄR NÄMLIGEN PRECIS DÅ I DET SKEDET MAN BLIR BORTPLOCKAD!

Lider inte speciellt mycket själv utav det men tycker synd om att vi lade ner så mycket planeringstid på att jobba för säsongen 2009-2010 och att Peter och Daniel, kanske på egen hand (om jag hade tackat nej) inte fick chansen att köra ett UTLOVAT år ytterligare.
Tror de faktiskt var 100 procent inställda på detta (vet att de var det!)

 ATT VIBF SEDAN BARA IGNORERAR HELA PROCESSEN, INTE BESVARAR NÅGOT UTAV DET, DET ÄR JUST DETTA SOM GÖR ATT MAN BARA VILL GE ALLA EN ”SPARK I RÖVEN” OCH TALA OM FÖR DEM ATT:

Så här behandlar man inte folk som stöttar och hjälper till eller som har jobbat och slitit för VIBF!

 

VI står självklart bakom årets spelare och hoppas och önskar dem GOD LYCKA, även de nya ledarna hyser vi ingen agg emot utan hoppas de skall lyckas, och framförallt inte uppleva samma falskhet som vi gjorde. 

Alla vi ledare , inkluderat mig själv, drar självklart inte alla över en kant, vi nämner heller inga namn, utan de som gjort fel VET förmodligen hur de har agerat (annars är det något fel!!)och man hoppas att några med ”lite extra hjärnceller” vågar stå upp för det som är bra och jobba mot större professionalism!

 

Hoppas på en god säsong 2009-2010!