amazingfloorball - Micael Svensson

Intervju med Fredrik Holtz

Tysken som blev Svensk poängkung

"Dalmasen" från Mora, Fredrik Holtz, och tillika tysk landslagsspelare och SSL spelare i Sverige, visade under säsongen 2008-2009 att man inte behöver spela i ett topplag för att vinna superligans poängliga.

Fredrik representerade 2008-2009 SSL laget Hide-a-lite Mullsjö AIS, vilka åkte ur Sveriges, och världens bästa, "elitliga", med bevisade ändå att han var "hetast i Sverige", detta med att göra hela 62 poäng under säsongen, fördelat på 30 mål och 32 assist.

Med sitt storspel i SSL och fantastiska blick för framspelningar och avslut blev det hela 62 poäng totalt för Fredrik Holtz, vilket faktiskt tar han in på en 5:e plats genom tiderna på herrarnas elitseriestatistik, poängligan. Endast de 3 spelarna Mika Kohonen, (107p 2000-2001 och 98p 2002-2003 ), Johan Andersson (89p 2003-2004) och Peder Bodén (78p 2001-2002) har gjort fler poäng under en säsong .

Fredrik hade en fantastisk säsong 2008-2009 och fick inte bara pryda sina "meriter" med en poängligamedalj utan även två ädla medaljer i VM i Tjeckien i December 2009.

Det Tyska landslaget, vilka Fredrik representerar, vann nämligen den så kallade B-poolen och slipper på så vis kvala in till nästkommande VM i Finland 2010. Förutom detta så slog även Fredrik till, som en poängkung sig bör, och visade att han faktiskt var så bra som alla trodde, han vann nämligen hela VMs poängliga för alla spelare totalt, vilken är en fantastisk styrka i sig.

Fredrik Holtz iklädd den Tyska landslagsdressen under VM i Tjeckien,
December 2009.



Envis tävlingsmänniska

För många så framstår Fredrik Holtz som den där aggressive, "kaxiga" och mycket attitydstarka spelaren, vilken ofta har "näsan i vädret", något som absolut inte stämmer i alla lägen.

-          Visst är jag en tävlingsmänniska och vill alltid vinna det jag ger mig in i, men för de som känner mig så vet de om att jag även är en mycket ödmjuk och lugn person, berättar Fredrik.

Envisheten och viljan är något som har tagit Fredrik långt, hela vägen till landslagsspel med Tyskland, samt också till en "superstarprofil roll" i Svenska SSL. Men tålamodet kan faktiskt svikta lite ibland.

-          Ja, envis är jag verkligen när det gäller att vilja prestera något, och tålamodet är inte det bästa ibland det är sant. Blir riktigt irriterad när jag inte vinner eller presterar det jag vet att jag kan.

Fredriks envishet har funnits med under hela uppväxten och detta tillsammans med att han fick mycket speltid och förtroende i Hide-a-lite Mullsjö AIS gjorde att han kunde bli Svensk poängkung i SSL 2008-2009.

Tysk innebandy på frammarsch

Fredrik tycker att tysk innebandy är på frammarsch och att det finns flera unga duktiga och hungriga spelare som kan bli riktigt bra i framtiden. Mycket skiljer dock fortfarande mellan Tysk och Svensk  innebandy men Fredrik tror att Tyskland kan lära sig mycket fram till VM 2010 samt under kommande världsmästerskap.

-          Tyskland har flera snabba och skottvilliga bra spelare men det som saknas i Tyskland är det taktiska spelet, vilket jag tror kommer att komma en del nu under 2009-2010, samt också under VM 2010. Som landslag har Tyskland massor att lära sig och jag tror VM kommer bli en bra "utbildning" för hela landslagstruppen och innebandylandet Tyskland som helhet.

Fredrik berättar vidare att han tror att de stora nationerna som Sverige, Finland, Schweiz och Tjeckien bara i stort sett kommer att gå och vänta på semifinalslutspelet, medan alla de andra länderna som deltar hela tiden kommer lära sig en massa saker innebandymässigt under gruppspelen.

-          Tror verkligen att det kommer vara så. Länder som exempelvis Tyskland, men ännu mer kanske Australien, Japan, USA (eventuellt Canada) och Singapore kommer att under gruppspelen, när de äntligen får möta de stora nationerna,  både få se och framförallt känna på vilken skillnad det är och vad som krävs för att spela på den absoluta världstoppens nivå.

Brodern har tagit SM GULD

Fredrik är inte enda stora innebandyspelaren eller fanatikern i familjen. Fredriks bror Kristian Holtz, vilken under några säsonger i Warberg IC faktiskt fick med sig ett SM-Guld hem till Mora, dit han senare återvände.

Kristian är också en person som Fredrik ser upp till mycket och som han mer eller mindre haft som förebild under många år.

-          Ja, Kristian är en speciell person för mig och en person jag respekterar högt. Har haft han som förebild under hela min uppväxt och min innebandykarriär. Har lärt mig mycket utav honom.

Kristian Holtz representerar även han det Tyska herrlandslaget och tillsammans är de båda bröderna två av Tysklands stora innebandyprofiler.

Både spelat för Sverige och Tyskland

Det har blivit landslagsspel, inte bara i Tyskland, utan faktiskt också i Sverige, för Fredriks del. Som juniorspelare visade nämligen Fredrik redan stor spelskicklighet och togs faktiskt ut till den Svenska juniorlandslagstruppen, som back.

-          Kul att även ha fått pröva på spel i svenska landslaget, men det är Tyskland som gäller nu och det trivs jag utmärkt med, känner en stor glädje när jag spelar innebandy för detta land, säger Fredrik.

Att Fredrik blev så bra innebandyspelare redan i ung ålder tror han beror en del på att han spelade mycket så kallad "gårdsinnebandy" på gatan utanför huset där han växte upp samt att han vågade ta klivet upp och både träna och spela med äldre.

-          Jag tror det är viktigt att dagens ungdomar, precis som vi gjorde när vi var unga, även spelar mycket innebandy och har kul med sporten på fritiden. Sedan skall man inte vara rädd för att både träna och spela med lite äldre killar, detta utvecklar en som innebandyspelar i massor.

Att man heller inte skall ge upp vid motgång i ung ålder är viktigt och Fredrik tycker att unga spelare som idag vill bli riktigt bra i framtiden skall tänka på följande:

Ta en motgång och gör om den till något positivt. Dra lärdom av det du misslyckades med, det gör dig till en vinnare nästa gång!

SNABBRUNDAN MED FREDRIK HOLTZ

Favoritmat: Grillmat och en god potatisgratäng

Favoritdryck: Coke (vanilla)

Favoritfilm: Män som hatar kvinnor

Favoritmusik: Tysk techno/trance

Bästa resmålet: San Fransisco, USA

Person du skulle vilja möta: Min morfar eller farfar

VISHETSORD från Fredrik Holtz:

ALLT är möjligt bara man har en vilja att vilja prestera något

Micael Svensson   amazingfloorball.com

The orange story of floorball, Part XIII

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS

Under våren 2005 hade det tagits ett beslut om att Nederländerna för första gången någonsin skulle anordna ett Nations cup under en helg, detta i November 2005. Det skulle komma att bli mycket jobb runt detta arrangemang, och till Nations cup helgen ville man ha med 4 herrlag, men också 2 damlag.
Tanken var att ett av de länder som skulle komma att anmäla sitt herrlag också skulle kunna ta med sitt damlag, detta så att även det Nederländska damlandslaget skulle kunna få visa upp sig under en sådan här viktigt tillställning.

Efter mycket planeringstid, slit med inbjudningar samt ett mycket gott förbundsarbete så stod det klar i början av september månad att det skulle komma att bli Frankrike, Belgien och Spanien vilka skulle ansluta till Nations Cup i November..

Det blev också Spanien som skulle komma att ta med sig sitt damlandslag för att även dessa skulle kunna få känna på landslagsspel i Nederländerna, detta i 2 matcher, 1 under lördagen och 1 under söndagen, mot det Nederländska damlandslaget.

Med länder som Frankrike, Belgien och Spanien på schemat, förutom då Nederländerna själva, var saken ganska klar, inget annat än seger i sin egen Nations Cup skulle komma att vara målsättningen.

Alla de andra 3 länderna skall logiskt sett inte ha någon chans mot Nederländerna, detta efter det att "de orange" haft en betydligt stabila utvecklingskurva än de andra nationerna under några år.

I november bar det av till en mindre stad, strax utanför den större staden Groningen, denna vid namn Hoogezand, ett trevligt ställe med trevliga människor och en mysig stadskärna.

Samtliga matcher under helgen skulle komma att spelas i en och samma hall och det var dit jag begav mig redan under fredagseftermiddagen, då jag anlänt till Nederländerna, detta för att hjälpa till lite med att se hur allt skulle fungera och gå till, samt även tala lite med intresserad media.

På plats i hallen mötte Hans Bootman, ordförande i det Nederländska innebandyförbundet upp, och han visade runt mig i hallen. Inne i ett rum fick jag också se den mycket vackra glaspokal som en sponsor hade sponsrat turneringen med, och vilken vinnaren av detta Nations Cup skulle få höja i skyn.

Fler och fler spelare anlände så smånigom och tillslut var även det Spanska landslaget, både herr och dam, på plats i hallen för en rundvandring.

Själv blev det samling med "mitt landslag" i ett av teorirummen, detta eftersom vi faktiskt skulle spela en match redan under sena fredagskvällen, dettaa mot det Belgiska landslaget.

Belgien blev en munsbit

Efter laguttagning, taktiska direktiv samt ombyte bar det av ut på hallens golv. Allt var mycket väl i ordningsställt och musik dunkade, flaggor var uppsatta och en del publik hade också hittat till hallen.

I början av första perioden, under 6-8 minuter, så bestämdes det att Nederländerna skulle testa några nya detaljer och sedan efter det köra på i sitt "normala spel". Allt detta bara för att successivt bygga upp något hela tiden, samt påbörja de nya små moment som kanske skulle komma att bli viktiga inför VM 2006 i Sverige.

Matchen startade inte speciellt bra för det Nederländska landslaget utan det var faktiskt Belgien som lyckades göra det första målet i matchen.

Spelarna i Nederländerna forstsatte ändå med att spela det taktiska spelet som var förbestämt och det var viktigt att få känna på lite nya taktiska delar. Efter cirka 6 minuter så började de flesta utav spelarna att komma in i den nya modellen med bolltransport på kanten, djup center och med backar som skulle komma löpande på sina kanter upp i offensiv zon. Målen började då också komma och laget valde faktiskt att fortsätta med detta nya spelet hela perioden ut.

Inför den andra och tredje perioden så gick "de orange" åter tillbaka till sin gamla spelmodell, detta trots ledning med 2-1 i matchen. Det märktes då redan att Belgien direkt fick problem och Nederländerna tog över spelet fullständigt. Det enda som belgarna lyckades få till var några sporadiska chanser under de sista 2 perioderna.
Matchen slutade så småningom i ren utklassningsdel till Nederländerna och med hela 10-1 på matchtavlan.
Detta gjorde att det nu var mycket nöjda landslagsspelare i det orange lägret.
Man hade fått en härlig start på denna egna turneringen i Hoogezand.

Lördagen bjöd på blandad kompott

Inför lördagsmatcherna så bestämdes det i den Nederländska truppen att man nu, efter att redan ha inkasserat en vinst, så skulle man åter jobba med den nya spelmodellen, fast denna gång under hela 2 perioder.
Laget var tvungna att få in detta spel och dessa taktiska moment, vilka nyttjades i och med detta spel, detta för att vara väl förberedd inför VM 2006 i Sverige i maj.
Här visste man att om det skulle kunna bli en medalj i VM i B-poolen så var laget tvungna att ha flera spelalternativ att falla tillbaka på, och det var läge att få ordning på det mesta redan nu.

Matchen mot fransmännen blev tuff och med det nya spelsystemet så var det svårt att få ordning på alla detaljer. Frankrike tog ledningen i matchen med hela 7-2 innan laget inför de sista 20 minuterarna åter skulle återgå till sitt "normala" spel.

Nu visste man att det skulle bli tufft att försöka komma tillbaka och vinna mot de blåklädda Frankrike, men man var villiga att försöka, och detta med att verkligen jobba på 100 procent hela vägen, oavsett hur det skulle komma att sluta.

Laget gick upp på fullplanspress med blockeringar i det centrerade spelet runt mitten, detta för att försöka få fransmännen att slå bort sina uppspel.

Taktiken lyckades bra och den sista perioden segrade faktiskt Nederländerna med hela 4-1, en fantastiskt bra insats. Tyvärr blev det dock förlust sammanlagt med 6-8 i matchen, men man hade nu ändå fått testa det man ville under helgen vilket gjorde att det nu bara var att köra full fokus på att vinna hela turneringen.   

Sista matchen under lördagen var den mot Spanien och om Nederländerna vann denna så skulle det komma att stå klart att laget skulle få spela finalmatch under söndagen, detta mot Frankrike eller Spanien, vilka båda slagit tillbaka Belgien.

Spanienmatchen blev mycket jämnare än Nederländerna faktiskt hade trott och när tre perioder var spelade så stod visserligen "de orange" som segrare, men detta endast med 5-4.

Nu var det i alla fall klart att det blev finalmatchspel under söndagen vilket gjorde att de flesta av spelarna lämnade hallen, glada och positiva, för lite mat inne i staden.
Några stannade dock för att se damlandslagets match, denna mot det spanska damlandslaget.

Själv blev det att sitta med på en presskonferens, en enkel sådan och sedan lite mat i staden tillsammans med ordförande i det Nederländska innebandyförbundet och domarna i turneringen.

Efter denna måltid så var det dags att bege sig till hotellet för vila, sömn och laddning inför morgondagen, detta då guldmedaljen i den egna Nations Cup turneringen nu skulle infrias.

Glädjevrål i Hoogezand

Söndagen började underbart med en härlig morgon efter en bra nattsömn, och jag kände mig verkligen laddad inför dagens uppgift, att coacha landslaget till seger i sin egen Nations Cup turnering.

Väl på plats i hallen så var det även laddade spelare som mötte upp. Vi fick reda på att Spanien slagit Frankrike tidigare under morgonen och att det då stod klart att vi åter skulle få spela match mot Spanien, fast denna gång i en finalmatch.

Innan vår match så spelade återigen det Nederländska damlandslaget en match mot Spaniens damlandslag, och redan under denna match hade det börjat strömma till lite folk till hallen.

När det väl var dags för final så hade hallen fyllts bra med publik och de två landslagen marscherade in i hallen.
Det blev uppställning inför de 2 nationalsångerna och sedan presenterades även finallagens spelare och en Line-Up.

Det var härlig stämning i hallen och man kände att man njöt över att vara förbundskapten i detta skede.

Matchen blev också en njutning och Nederländerna spelade en bra innebandy. Man bjöd på fina kombinationer i offensiv zon och skapade massor av målchanser. Det ven bollar i stolparna och några i ribban, detta samtidigt som den spanske målvakten spelade fantastisk innebandy mellan sina stolpar. Visst så hade han en del tur med stolparna och ribban men man skall heller inte ta ifrån han den insatsen han gjorde. Det var mer eller mindre spel mot ett mål under 50 minuter i matchen, men målvakten i Spanien räddade de rödklädda spanjorerna gång på gång.

Slutsegern skrevs tillslut till 5-4, men detta med mersmak för de Nederländska spelarna. Kändes som att Nederländerna var närmare 6, 7 eller 8 än Spanien 5. Det enda som rädda Spanien i matchen var alltså deras målvakt, vilken också fick pris som matchens bäste spelare.

Efter matchen fick den Nederländska lagkaptenen Paul Arens höja prispokalen, en specialskapad, sponsrad och framtagen statyett, i luften och då var det mycket glädjevrål både på planen och läktaren i hallen i Hoogezand.
En underbar känsla, och jag rös i hela kroppen.

Alla goda rysningar och känslor tog jag med mig hem till Sverige igen och med de olika taktiska testade detaljerna vi genomfört under helgen så kändes det nu att VM i Sverige var nära, och att en medaljchans där faktiskt var möjlig.
Mer möjlig än jag faktiskt tidigare någonsin hade känt.

PARKEN INTOGS AV DEPECHE MODE

I all innebandyns "sommarverksamhet" där utomhusträningar, föreläsningar och gästtränarpass står på olika scheman så var det i alla fall dags för mig att igår, tisdag 30 juni, bryta mönstret och gå på en konsert, detta i Danmark.
(Skönt också efter 1 veckas Sport Camp arbete samt en helg i Holland)

Konsert i Parken, fotbollslaget FC Köpenhamns hemmaarena, var platsen och bandet som uppträdde var DEPECHE MODE, en grupp som följt mig under mina uppväxtår och som alla kategorier är mitt absoluta favoritband när det väl kommer till kritan.

Gjorde min 19 Depeche Mode konsert igår, men hoppas jag ska kunna nå 20 strecket innan gruppen "går i graven".

Satsar redan på en konsert till våren 2010.

Konserten var fantastisk och det blandades gammalt och nytt och trycket inne på arenan var enorm stundtals, speciellt under låtarna ENJOY THE SILENCE , QUESTION OF TIME, NEVER LET ME DOWN AGAIN och STRIPPED.

Det var också något magiskt över sista låten, WAITING FOR THE NIGHT, och då stod man bara och njöt och inandades den underbara Depeche Mode luft som fanns på arenan.

Låtlistan från kvällen på parken i Köpenhamn, Danmark:
Fann även på youtube lite länkar till låtar där någon lagt ut inspelade sådanan från gårdagen i Parken.
 

In Chains

http://www.youtube.com/watch?v=tUc3lqHprzw

Wrong

http://www.youtube.com/watch?v=L2GaCnAiuvo

Hole To Feed

http://www.youtube.com/watch?v=QhcrxKFsnFg

Walking In My Shoes

http://www.youtube.com/watch?v=JkfXjrKtbss

Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=iyLR1M0q0i8

It's No Good

http://www.youtube.com/watch?v=HFe6oqtjD_8

A Question Of Time

http://www.youtube.com/watch?v=RwCBHP4cocc&feature=related

Precious

http://www.youtube.com/watch?v=fsLzVhAC-JA&feature=related

Fly On The Windscreen

http://www.youtube.com/watch?v=4dBtfeoXM8I

Little Soul

http://www.youtube.com/watch?v=DxmdQZaR1GI

Home

http://www.youtube.com/watch?v=nRFAS9FAvk8

Come Back

http://www.youtube.com/watch?v=3msaH1ET56s

Peace

http://www.youtube.com/watch?v=SvdyV5SYjpw

In Your Room

http://www.youtube.com/watch?v=1wgNA78RoSw

I Feel You

http://www.youtube.com/watch?v=ZJtd6GFEnyQ&feature=related

Policy Of Truth

http://www.youtube.com/watch?v=VQn0VxSjGDk&feature=related

Enjoy The Silence

http://www.youtube.com/watch?v=vc52Dpo8QQ8&feature=related

Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=KeReEaL0prw

Never Let Me Down Again

http://www.youtube.com/watch?v=_GQkPlKNkRM&feature=related

Från Parken:  http://www.youtube.com/watch?v=3qGiFFAmbhE

 
Encore 1:

Stripped

http://www.youtube.com/watch?v=ZuPuInAMajI

Från Parken: http://www.youtube.com/watch?v=pdYKJMm81lw

Master And Servant

http://www.youtube.com/watch?v=2Au9i7-xMPo&feature=related

Strangelove

http://www.youtube.com/watch?v=50uh33-XKz4&feature=related

 
Encore 2:

Personal Jesus

http://www.youtube.com/watch?v=7ZEuzxM3_Uk&feature=related

Waiting For The Night  

Publikum elskede Depeche Mode, som nok gengældte de københavnernes varme følelser, men en halvvissen sætliste med for mange nye og gamle numre uden kvalitet, saft og kraft forhindrede den helt store, magiske aften.

Af Thomas Søie Hansen
Tirsdag den 30. juni 2009, 23:13

Få lande elsker Depeche Mode så højt, som vi gør i Danmark. Selv om den engelske synthrocktrio ikke har solgt mere end 18.000 eksemplarer af deres seneste album, dette års "Sounds Of The Universe", står der alligevel 40.000 forventningsfulde fans og tripper i Parken denne tirsdag sommeraften.
 

Kl. 21.00 entrer hovedpersonerne scenen, guitarist og sangskriver Martin Gore klædt i sølv fra top til tå, sanger Dave Gahan helt klassisk i sort. Også Andrew Fletcher er med, men som på plade spiller han heller ikke live en nævneværdig rolle, han er Gores bedste ven og bandets kassemester og praktiske gris, det er hans job i Depeche Mode. I aften har han solbriller på.

Selv om Depeche Mode har de første 30-40 sange, der er bedre i kataloget, insisterer de på at lægge ud med materiale Sounds..." Det er deres ret. Parken jubler, ikke meget. Mange af høflighed. Kun de 20 første rækker har en fest fra første tone. Men vi ved alle sammen, at bedre tider venter. Med det in mente, var der faktisk ganske megen knald på andet koncertens andet nummer, "Wrong".

I fjerde nummer vågner hovedparten af Parken til dåd og stemmer i omkvædet: "Try walking in my shoes, you'd stumble in my footsteps". De ville vi, hver og en, hvis vi havde været gennem de år på en rock'n'roll-cocktail af heroin, kokain og alkohol, som lagde Dave Gahan død i to minutter tilbage i halvfemserne.

Han nyder responsen, danser rundt med mikrofonstativet og hæver det i strakte arme over hovedet i sejrsrus. Jublen stiger til endnu et nyk til en tung, bastant udgave af "It's No Good", Parken stemmer kollektivt i og Gahan, allerede nu med maveskindet blottet, pisker og pisker stemningen op med sine abrupte primaludbrud:, "Yeah", "Come On".

Depeche trumfer med den rigtig gamle klassiker, "A Question Of Time", nu er alle med og Gahan hvirvler rundt med sit stativ og nyder hvert sekund. Her er han i modsætning til i lørdags på Stade De France på hjemmebane. Jeg så også den koncert og det faktum, at et veloplagt publikum kan gøre en markant forskel selv for så stort og garvet et orkester. Når det er sagt har Depeche Mode spillet ganske mange gange og meget bedre på dansk grund.

Efter tre kvarter stiller Martin Gore sig bag mikrofonen og synger en følsom "Little" soul kun ledsaget af klaver. Desværre overdøver snakken det ellers fine afbræk i koncerten. De kunne have fortsat, sat festen i endnu højere gear, men på den anden side kan man ikke fortænke Gore i at kræve sin ret. Det ellers højlydt snakkende publikum er anderledes modtagelige og tilmed deltagende, da manden bag et af de sidste tre årtiers største hitkataloger fortsætter i samme stil med den smukke "Home".

Dernæst arriverer Gahan igen med de småskidte, syntetiske rockere "Come Back" og "Peace" på tungebåndet. Sidstnævnte forsøger Gore/Gahan at gøre til al sang, men de insisterer alt, alt for længe og lige lidt sker der.

Endelig, tænker man helt ned i maven, tændes et dunkelrødt lys bag de herrer og lejesvende. Det er signalet til "I Your Room", som fungerer overraskende godt live. Det var her koncerten i Paris i lørdags skiftede fra halvskidt til magisk. Det sker ikke her, men i minutterne efter vågner Parken så småt på ny under en højpotent, metallisk rockdemonstration i den stemningsfulde "I Feel You". Den går direkte i storetå og mellemgulv.

Den fjerlette popsang "The Policy Of Truth" følger, det er svært ikke at lade sig indfange af den charmerende melodi, selv om den stinker langt væk af en svunden æra. Og så sker det, præcis som i Paris, præcis som altid, "Enjoy The Silence", har Depeche Mode skrevet et bedre nummer, ikke ifølge de 40.000 skrighalse, som må kunne høres helt i Skovshoved, Valby og Kløvermarken. Tonerne nærmest svæver ud igennem højttalerne og direkte ind i hjertet på folket. "Come On, let's hear you sing," opfordrer Gahan. Det behøvede han ikke. Et er ikke engang en specielt god version af mesterværket, men det er sekundært. Alle strækker sig et par millimeter frem for at komme tættere på scenen. De bliver der under poprockeren "Never Let Me Down Again" og kaster på opfordring fra scenen deres udstrakte arme frem og tilbage i regnbuebevægelser.

Herefter er det i første omgang slut for en foreløbig godkendt koncert, men langt fra en fremragende koncert. Mon ekstranumrene kan indhente lidt af det tabte terræn?

Klassikeren "Stripped" gør sit, en lettere opdateret og uvant tung version af "S/M-firserhymnen "Master And Servant" klinger mest af alt af tom tidslomme. Den var god engang, det er den ikke længere. Så kan Dave Gahan skrige den nok så meget på vej, men lige lidt hjælper det. Til gengæld er der discofest i Parken under en skøn, skøn "Strangelove" inden Depeche Mode igen trækker luft.

Til aftenens andet øjeblik af storhed, "Personal Jesus", der bærer på halvfemsernes mest klassiske rockriff. Musikalsk er det forrygende og så ondt at betonen i Parken må give sig i samme takt som den østrigske lejesvend Christian Eigners stortrommeslag. Desværre leverer Dave Gahan ikke en af sine mindeværdige øjeblikke i samme moment.

Slutteligt ender koncerten helt fremme på scenefremspringet. Side om side synger aftenens to hovedpersoner: stemmen Gahan og den musikalske kreatør Gore, duet på balladen "Waiting For The Night To Come" i skæret af lightere og mobiltelefoner. Et smukt snapshot af de to legenderne at tage med hjem og huske på til næste gang.