amazingfloorball - Micael Svensson

DANMARK, KRONSTRAND, FONDER OCH MENTAL COACHNING

Nu har det hänt mycket det sista och det är samtidigt många saker som är på gång, vilket faktiskt är ganska kul.
Visst så tar dessa saker upp en del av ens tid, men jag har hellre fullt upp än ”dötid” hemma i soffan.


Kommande helg så skall man bege sig till Danmark för landslagssamling med Tysklands herrlandslag, vilket är den sista riktiga förberedelsen innan VM i Finland 3-12 december.
På lägret i Danmark så står en hel del teori på spel, samt träningspass och 2 matcher mot det Danska landslaget.
Matcherna lär bli riktigt tuffa, detta då det under de senaste åren vart stor skillnad mellan de båda innebandynationer. Danmark har varit ganska så överlägsna, vilket man nu så klart vill ändra på.

Som landslag kommer vi väl förberedda, detta efter att vi under vår landslagshelg i tyska Wernigerode senast har med oss massor utav goda resultat, bra taktiska lösningar samt bra träningar.
I Wernigerode lyckades vi bland annat skrälla och vinna över Italien, vilket aldrig tidigare har hänt för Tyskland. Detta gav en positiv klang i landet.
Nu vill vi så klart även skrälla i Fredrikshamn under kommande helg.


Att jobba på landslagsnivå är riktigt stimulerande och utvecklande och det är väldiga skillnader från allt annat man gör i Sverige.
Det är kul att få vara på plats under ett VM, finnas med i ”hetluften”, samtala med andra ledare, se matcher, tala med pressen och bara få ”glida omkring” i hallarna.
Nu i december gör jag mitt 4:e VM på landslagsnivå, vilket känns fantastiskt. Tidigare VM har varit 2004 i Schweiz, 2006 i Sverige, 2008 i Tjeckien samt nu i december så blir det Finland.
Första 2 VMslutspelen ledde jag det Holländska landslaget, men nu är det alltså Tyskland som gäller.

Att jobba med landslagsbiten gör att man ibland slipper bry sig om innebandy på ”korpnivå”  i Västgötaserierna, vilket jag bara var tvungen att skriva då det retar upp en del som tycker att exempelvis herrarnas div 2 serie denna säsong är så himla bra, detta när den snarare håller en rent ut sagt anskrämlig status.
Att hålla på och såga varandra, finna fel och skriva ner folk på bloggar hör till vardagen på denna nivå, men det kanske är just därför nivån är som den är och spelarna som håller på med detta lär ju inte heller förmodligen ta sig några kliv högre i sin innebandykarriär, eller vanliga liv heller för den delen. Fast kul att de håller på, då får man sig lite goda skratt ibland och det är aldrig fel att se andra försöka skapa oro, när det egentligen i stället blir humor utav det hela.
Jag tyckte försäsongen med min hemmaföreningen i min stad, vilken jag för övrigt har ett samarbete med var fantastisk, men nu när serien startat inser man hur dåliga, tråkiga och trista matcher det är i serien. Kan inte direkt säga att man gläds utav att stå i ett coachbås och se 3 perioder rinna förbi, det står jag verkligen för.

Samtidigt så är det utvecklande att försöka hjälpa sin stads förening, och föreningen där ens son spelar i.
Man kan ju alltid hoppas att föreningen lär sig något utav mig också.

Att vara i en förening och ge understöd är bra och med tanke på mina kontakter och kunskap inom olika fonder, stipendieförbund, SISU och RF så är det roligt att dra in pengar till föreningarna man understöder på detta sätt också.
Lägger man bara ner lite tid på det är det inte speciellt svårt att varje säsong dra in mellan 60.000-100.000 på sådant, vilket inte är fel för en förening i fråga.

Tycker att fler borde lära sig sådant, detta för att stärka sin klubbkassa en del.


Just nu är det full fokusering också på ett annat projekt där jag samarbetar med Jonathan Kronstrand.
Ett riktigt roligt och härligt projekt som genom Svenska Innebandyakademin skall ge unga innebandyspelare rätt utveckling och att deras kunskap om innebandy höjs mer och mer.
Tror att vi i Västergötland faktiskt kan få till detta riktigt bra också, detta då andra distrikt redan är med på noterna.
Mer om detta kommer jag förmodligen att skriva och berätta om under slutdelen av detta år 2010.


Mentala Coachningen rullar också på bra och just nu är det arbete med lite diverse idrotter, vilket också är positivt, då blir det inte bara blir fokusering på en enda idrott.

Tycker mig också se att denna mentala coachningsdel efterfrågas allt mer och mer inom idrottsvärlden, och faktiskt skolvärlden, vilket är kul.
Det är något som ger mycket mycket mycket mer än vad en del tror.