amazingfloorball - Micael Svensson

Hur kan döden ge dig mental styrka och hur kan din livssituation bli starkare efter en nära väns död?
Kanske är det så att man börjar se saker på ett annat sätt, man värderar livet mer och ser det på ett mer positivt och genomtänkt vis när något svårt inträffar, oavsett vad som än inträffar.
Visst har nästan alla av oss vid något tillfälle mist någon anhörig vilken
betytt mycket för oss. Men hur har vi efter detta värderat allt runt omkring oss?
Har allt blivit mer värdefullt eller är det så att man efter ett tag fortsätter precis så som man tidigare gjort?
Själv tror jag att det sistnämnda är det som det flesta människor tyvärr följer. Men varför?
Vi har ju faktiskt fått känna på hur det känns i kroppen när någon tas ifrån oss, en känsla som biter sig fast inne i magen och som trycker på hjärtat.
En känsla som man efter den där första gången aldrig någonsin mer vill uppleva igen.


EN SMÄLL I ANSIKTET VANLIGARE ÄN EN SNÄLL KOMPLIMANG


Tyvärr är det så att vi efter ett tag glömmer bort, ja inte helt och hållet, tanken på hur det kändes den där dagen då någon togs ifrån oss. Kanske man i stället efter denna första gång borde värdera om sitt liv, kanske börja med att bjuda på några vänliga komplimanger eller kommentarer till sina medmänniskor. Något som kan betyda mycket för någon annan, även om man inte riktigt tror det.
Tyvärr fungerar vi människor, eller i alla fall de flesta, på ett helt annat vis. Nämligen sättet att bry sig om sig själv och strunta i andra, vilket verkar mycket viktigare och roligare.
Visst så säger jag inte att det är fel att bry sig om sig själv, det är faktiskt en viktig del av ens liv och leverne. Men dock så tycker jag att det sistnämnda orden, strunta i andra, mer och mer tar över i vårt samhälle. Ett samhälle där en smäll i ansiktet verkar vanligare än en god komplimang till någon som man tycker ser bra ut eller till någon som gjort något bra.

Vart är vi egentligen på väg?


SMÄRTAN VAR OUTHÄRDLIG


För ett antal år sedan så råkade jag själv hamna i en situation som jag absolut inte vill att någon annan egentligen skall få uppleva. Min allra bästa vän, och barndomskompis, omkom tragiskt i en brandolycka, en olycka som satte djupa spår i mitt liv. Fast ändå djupa på kanske ett något mer harmoniskt och mer tankefyllt sätt än hos många andra.
Att den där söndagseftermiddagen den 27 februari få klart för sig, i telefon, att ens allra bästa vän tagits ifrån en och aldrig någonsin mer skulle finnas där var det värsta som kunde hända. Känslan som då infann sig i kroppen går inte att beskriva, den var bara outhärdlig.
En slags outhärdlig smärta som bröt sig in i själen. tron på allt jag stod för och allt jag trodde på bara försvann i det ögonblicket, och mycket av det har inte kommit tillbaka än idag. Jag blev osäker på om vi till och med hade något liv efter detta, eller om det rent av var så att vi bara hamnade där i den mörka jorden tillsammans med kistan och blommorna.


BÖRJADE VÄRDERA SAKER PÅ ETT ANNAT SÄTT


Med tiden, efter olyckan, försökte jag att ställa om mitt liv, till det lite mer positivare. Visst så fanns, och finns än idag, tankarna fortfarande kvar där, tillsammans med alla goda minnen. Men livet går vidare och det måste vi acceptera, oavsett hur svårt det är.
Jag började i stället att värdera saker på ett annat sätt vilket jag inte tidigare gjort. Tog fasta på att en god komplimang eller kommentar till någon som förtjänar det var viktigt, inte
bara för mig själv utan också för personen som får ta emot den.
Tycker att detta är något vi måste bli bättre på i samhället, att visa lite tydligare när vi tycker att någon gjort något bra.
Inom idrottens värld visas också detta alldeles för lite. Där ligger fokusen lite för ofta på att det är dom stora målsättningarna och att lyckas med det vi genomför som skall vara grundläggande för lite "positiv sanning" i stället för att stötta och peppa varandra när det verkligen behövs. Att sedan ta sig tid i att förstöra och smutskasta andra tar faktiskt ibland mer tid än den tid man skulle kunna lägga på sin egen verksamhet, konstigt!
Har sett det på seniornivå massor av tillfällen och faktiskt alldeles för många gånger på ungdomsnivå.
Om dagens ungdomar bara får en klapp på axeln varje gång dom gjort något bra och aldrig annars så kommer dom att stanna i utvecklingen. Vi måste visa större och bättre uppskattning och dela med oss av våra positiva sidor på rätt sätt.

Tonvikten skall alltså inte, vilket den ofta gör inom idrottssammanhang, skolan med mera, ligga på att kritisera utan i stället finna och se de positiva delar som finns. Finns ju alltid något positivt i allt bara man har
viljan att vilja se det. Men tyvärr är det så, i min uppfattning, att det ligger i människans natur att kritisera i stället för att vara positiv.
Det är märkligt eftersom alla egentligen vet att man stärks inte av kritik utan av positivitet.

Själv så startade jag med att börja föreläsa inom det mentala tänkandet inom idrotten och skolans värld för några år sedan, vilket har vart riktigt roligt och utvecklande. 
Både idrotten och skolans värld är ju faktiskt ofta en plats där verkligen ungdomar mer och mer trycks ner i stället för att bli stärkta i sin roll i att tro på sig själv och sin omgivning.
De föreläsningar jag jobbat med har gett mig ytterliggare ett steg på vägen i mitt liv, ett mer stabilare och tryggt sådant.


GÖR NÅGOT FÖR NÅGON ANNAN


Själv så lever jag nu lite efter mottot att bättre dela med sig av det goda än att hålla det för sig själv. Visst så vet jag att det låter så enkelt, vilket det inte alltid är, men det blir faktiskt vad man själv vill göra det
till.
Självklart är jag inte heller felfri när det gäller situationer som uppstår, men det blir ju hur man sedan värderar dom, och där tycker jag att jag nått ett steg till i alla fall. Försöker alltid att finna det där lilla positiva
som faktiskt alltid finns med någonstans i allt man gör, oavsett vad som inträffar. Och att finna detta är inte speciellt svårt, bara viljan att vilja göra det finns.
Viljan i oss är starkare än de negativa delarna vilka vi har inom oss och som vi ibland förser oss med.
Tron på det vi egentligen vill är mycket starkare än vi tror, vi måste bara ha den rätta viljan att plocka fram den.

Kanske det är så att du själv mår bättre om du väljer att göra något positivt för någon annan?
Jag lovar att så är fallet!


ALLT HANDLAR OM VÄNSKAP OCH VILJA


Jag har ofta fått höra en mening ur bibeln där det sägs att vad du vill att andra skall göra för dig, skall du också göra för dem.
Ord som jag under många år aldrig speciellt mycket reflekterade över. Tror nog att alla
faktiskt vid något tillfälle hört dessa ord, i någon form, i något sammanhang eller vid något tillfälle. Fast precis som jag gjorde i början så stannade vi inte upp och lyssnade på vad orden egentligen står för. Ord som
kanske har större betydelse än vad man egentligen tror.
Fast kanske det är så att vid nästa tillfälle du stöter på denna mening igen så skall du stanna upp och "ta in orden", fundera vad de egentligen står för och se att de verkligen kan ge dig något. Det gjorde det för mig. Kanske det är på just detta viset som också dina "gömda" positiva och inspirerade levnadsglada sidor kan träda fram ännu mer.
Och glöm inte heller att ett hej eller en klapp på axeln till någon kan betyda mer än du tror.

Du bestämmer trots allt själv hur du vill leva ditt liv och hur du vill stärka andras. Allt handlar bara om lite vänskap och vilja.