amazingfloorball - Micael Svensson

  

Då var SM för distriktslag över för denna gång, och det är med en stor besvikelse som ledare och spelare lämnar Linköping.
Visserligen spelade faktiskt tjejlaget riktigt bra innebandy stundtals och dessa visade faktiskt att det  nu finns potential att nå fina resultat nästa år och i framtiden.

Killarna där emot får se tillbaka på ett distriktslags-SM med dystra miner.
Ingen spelare är nöjd med vad de presterade under SM, vilket de faktiskt heller inte skall vara, laget har spelat bedrövligt dålig innebandy och inte ens kommit upp i en normal spelstandard .

Alla goda förberedelser, kanonbra matcher under hösten och härlig gemenskap under 2-dagarslägret byttes ut mot nervositet, tappade bollar, individuella misstag samt underprestation i alla matcher.

Aldrig tidigare har ett så bra lag klappat ihop så mycket när det verkligen gällde, framförallt inte heller med tanke på att den så kallade "dödens grupp" laget spelade i faktiskt inte var så tuff som den såg ut på pappret.

Varken Stockholm, Södermanland eller Västerbotten var speciellt bra utan som helhet var Småland klart bästa laget, och dessa tog sig faktiskt inte heller vidare.

MÄRKLIGA RESULTAT i killarnas grupp med andra ord, men sådan är idrotten, vill till att ha lite tur på sin sida också, och de små marginalerna.

Något som killarna verkligen inte hade under årets distriktslags-SM, anno 2009.

Nämnas skall att även tjejlaget inte heller hade några marginaler på sin sida, detta då laget faktiskt var ett stolpskott från att gå vidare till slutspel. Hade den bollen i stället ändrat riktning med ca 2 cm så hade laget spelat kvartsfinal.
Sorgligt men sant!

Vi i ledarstaben för killarna måste såga os själva en del också och rannsaka oss själva med, mycket!

Har vi verkligen lyckats med vår coaching under SM, har vi fått fram vårt budskap på rätt sätt och har vi givit spelarna det understöd taktiskt som vi borde.

Med facit i handen så är svaret = NEJ, vi måste faktiskt såga oss själva så pass mycket.

Vi hade garanterat kunnat ge lite till, även om det var mycket förändringar som vi genomförde på plats, så finns alltid saker man kan göra bättre.

Något vi får ta med oss i framtiden!

Snygg sorti mot Stockholm

  

Killarna avslutade annars ganska bra och lyckades faktiskt stå upp mot Stockholm på ett bättre sätt än många kanske trodde från början. Snygg avslutningssorti kan man alltså säga.
Förlusten med 3-5 kändes alltså med andra ord nästan helt okej, även om en förlust aldrig är rolig.
Laget satte press på huvudstaden med sina taktiska förändringar i positionsspelet och defensiva spelet, och detta gäckade faktiskt Stockholm en del, framförallt i den andra och tredje perioden.

Sista perioden segrade Västergötland med 1-0 och då spelade man riktigt bra innebandy under en 15 minuters period, något som inte vart vanligt i Linköping under dessa distriktslagsdagar..

Den perioden tillsammans med den sista perioden mot Småland i första gruppspelsmatchen är de enda 2 perioderna då laget över huvudtaget vart i närheten av det fina spel man visade upp under den så kallade goda "försäsongsladdningen".

Som helhet i sista matchen var ändå Stockholm det bättre laget och vann helt rättvist matchen mot de gula Västgötarna!

Matchfakta:

Västergötland IBF - Stockholm IBF  3-5

Periodsiffror: 0-2, 2-3, 1-0

Skottstatistik:

1-3 Jesper Sankell assist Kim Ganevik

2-3 Arvid Lindqvist assist Jesper Sankell

3-5 Jesper Sankell  (STRAFF)

Bäst på planen:

Jesper Sankell

Visade kvalité i sitt sätt att både kunna spela bra innebandy offensivt som defensivt. Var den spelare som skapade mest oreda för Stockholmarna.

Vincent Sohlström

Mycket bra insats mellan stolparna och stod för massor av kvalificerade räddningar.

Pontus Jääskö

Bra defensivt spel och flera starka bollvinnande dueller i egen zon. Läste ofta spelet bra.



Det är nu man får ta tillfället i akt och bara uttrycka sig i den ganska löjliga men ack så sanna och klassiska meningen:
DEN ÄR BARA ATT BRYTA IHOP OCH KOMMA IGEN!