Vill ha EXTRA GLÄDJE!
| Att träna lag med rätt inställning = GER EXTRA GLÄDJE Alla ledare har väl näst intill under sina ledarår någon gång stött på lag som inte riktigt har den där extra inställningen, viljan eller fokuseringen som krävs för att skapa ett vinnande helhetskoncept i ett lag. Som tränare är det då svårt att motivera sig själv och prestera sitt eget max, det blir lite halvfokuserat och fel även för en själv i denna situation. Som ledare så har jag själv alltid haft inställningen att det gett mig så mycket mer extra energi att träna lag som har det där lilla extra som exempelvis: * Lilla extra som finns för att VILJA prestera något i sin egen utveckling * Lilla extra i sitt sätt att agera, jobba och slita på så väl träning som match * Lilla extra i att ha rätt fokusering under träning och match * Lilla extra i att se laget som helhet och jobba för lagets bästa utveckling * Lilla extra i att verkligen VILJA utvecklas, VILJAN i att ta till sig nya saker samt VILJA i att vara engagerad och fokuserad i att ta del av nya idéer. Visst är det så att det krävs mycket av ett lag för att alla dessa bitar skall falla på plats, men om bara alla faktiskt har den RÄTTA VILJAN att vilja just prestera så maxat som möjligt så kan ett lag uppnå fantastiska resultat. Tittar jag tillbaka på mina egna år som tränare så kan man ibland undra varför man håller på att jobba med distriktslag, både det yngre eller det äldre laget, landslag, samt föreläser som mental coach inom olika elitidrotter, detta kontra till att man i stället faktiskt valt bort både div 1 och div 2 lag de senaste åren, faktiskt till och med assisterande jobb i elitlag. Svaret är vid eftertanke dock inte så svårt faktiskt: Distriktslagsspelarna som kommer på de uttagningar och samlingar man har genomfört är nästan alltid maxade under de övningar, spelutvecklande momenten eller de taktiska detaljer i spelet som genomförs. De syns och det är verkligen killar som VILL utvecklas och har VILJAN att verkligen vilja prestera något. DETTA KÄNNER JAG INTE ALLTID ATT DET FINNS I ALLA FÖRENINGSLAG, även om det så väl är div 4 som div 1. Samma är det med landslagsdelen, spelarna som kommer dit, finns på plats eller som blivit uttagna ger alltid det bästa utav sig själva, och detta då oavsett om de spelar i Svenska SSL, Schweiz högstaligan eller Tyska Bundesligan i innebandy. Det är underbart att kliva in och leda träningar samt coacha matcher med ett sådant gäng som verkligen VILL UTVECKLAS och VILL PRESTERA något, även om de redan befinenr sig på toppnivå. Har själv jobbat i föreningar där den där riktiga viljan att verkligen vilja prestera något extra inte riktigt funnits, OCH DÅ HAR MAN VERKLIGEN TAPPAT FOKUSEN SJÄLV. Faktiskt har jag i 2 föreningar kört på säsongerna ut ändå, mest för lagets skull, men ändå haft den där känslan att: DET HÄR ÄR INTE KUL! Rättvisan säger väl egentligen att då kanske man borde hoppa av just det uppdraget, och visst är det så. Men som man alltid kommer fram till så blir svaret ofta i stället: - Jo men det är kul, innebandy är roligt och jag har lovat att köra på. Hur korkat det än låter så är det ju på detta viset man jobbat ibland, och många mer än mig. Men det är så fel och tar sådan kraft och energi utav sig själv. Man måste kunna säga NEJ, vilket är svårt, det är jag ett levande bevis på också då jag fullföljt uppdrag som jag mer eller mindre mått dåligt utav att vara delaktig i. Måste ju ändå vara så att är man tränare som känner så då borde laget också till slut känna att ledaren faktiskt inte tycker att det är speciellt kul längre heller och att allt inte står rätt till. Ändå kör man bara på ändå, detta istället för att bryta tränaruppdraget eller lämna laget "bakom sig". Fast det kanske handlar mer om tränarbrist och rädslan i att inte få någon ny tränare ibland, eller faktiskt om sitt ekonomiska tränararvode. Har själv jobbat i en förening där de "äldre" totalt ville styra allt och känslan var att de bara spelade innebandy för innebandyns skull, inte varken för att utvecklas eller för att utveckla de yngre. De spelade innebandy och det skulle ingen ta ifrån dem, oavsett hur de tränade, agerade, jobbade och slet eller var som personer. Man kan säga att det "talades elit men spelades på korpnivå" i ett sätt att beskriva laget! Att man heller inte ens fick ta ut de lag man ville själv utan att de styrdes utav vissa spelare, och några i föreningen, gjorde att den där extra energin och glöden aldrig riktigt fanns där. Har man den känslan måste man som ledare tror jag lämna sitt uppdrag, det kan aldrig vara nyttigt att jobba på det sättet. I föreningen jag var i lämnade jag tillslut självmant uppdraget, detta dock i samspråk med föreningen, detta då jag fick förklara att ingen utav parterna troligen fick ut något utav det. Finns ingen glädje eller känsla tror jag hos någon part i ett sådant "samarbete". Andra gången jag klev åt sida i ett uppdrag som tränare, skedde i ett lag i en lägre division, för många (känns som oändlig många år sedan) år sedan, och även då lämnade jag mitt i säsongen, detta då jag inte kände att spelarna verkligen ville prestera det som jag krävde. Visst kanske jag ställde lite för höga krav, men detta måste man göra om man vill nå utveckling, det anser jag i alla fall! I det skedet så var det skönt att droppa av och jobba med andra saker som faktiskt motiverade en som ledare mer. Man vill ju hela tiden ha just den där glädjen och energin i sitt ledarskap, något som många tyvärr idag som helhet kanske inte har. Pengarna på seniornivå kanske ibland styr lite mer än glädjen, och därför vågar man inte hoppa av som ledare! NU i dagsläget så trivs i alla fall jag som ledare utmärkt, jobbar i en förening som vill utvecklas och ta klivet framåt och där spelarna är med på ens idéer och tankar samt att med landslaget (Tyskland sedan 2007) så är det alltid motiverande! Väntar in ett nytt härligt år, 2010, och både hoppas och tror att ledare som inte känner att de får ut något i en förening eller att de inte har spelare som vill utvecklas lämnar sina uppdrag och inte bara ser det ekonomiska. Tänk på vad mycket annat man skulle kunna göra, med glädje och energi i stället! |
Vad tycker du om följande personer i borås, Pecka Sipilä, peter Hellsen, Ronny johansson, claes wallen, david persson och tony jarl?
Vad jag tycker om följande personer ovan hör väl egentligen inte hit, och det har ju inget med bloggen att göra alls. Fast visst kan väl bjuda på ett svar då:
Pekka Sipilä = En mycket engagerad person som jobbar mycket för att innebandy skall gå framåt i Fristad. Han har lyft mycket där ute!
Peter Hellsén = När han tar sig för något är han otroligt bra på att ordna med sponsorer, lotterier med mera. Är den perfekta personen att ha i en mindre förening, en drivande person som lyfter föreningen han jobbar i på många sätt.
Ronnie Johansson = Borås IBF hade inte varit något utan honom, det är han som på många sätt fått föreningen att överleva under alla år. "Älskar sitt IBF". Bra föreningsmänniska.
Claes Wallén = Haft för mycket jobb tillsammans med honom att jag inte vill uttala mig. Den jag känner bäst av dem ovan.
David Persson = Alltid tyckt riktigt bra om och har inget ont alls att säga om honom, men vet dock helle rinte hur han funkar i en förening, detta då jag aldrig haft den kontakten.
Tony Jarl (Koskelainen ??) = Verkar vara en drivande person som jobbar bra med Rydboholms SK. Unde rmina år som idrottslärare i Viskafors hade jag en del kontakt med Tony och det är en person som verkligen utför de saker han tar sig för.
SUMMERING: Egentligen vet jag inte varför du vill ha svar på dessa frågor men nu har du i alla fall fått ett enkelt svar /Micael Svensson
Utan glädje inga vinster, ligger mycket sanning i detta! Man ska ha kul det är viktigt och att träna ett lag som mår bra, då har man kul!
Här är mitt tycke av personerna Boråsaren skriver om!
Pecka Sipilä, verkar vara den drivande personen ute bland de grönvita på vischan. Men har de ett enda bra innebandylag egentligen?
Peter Hellsen , verkar bara startat ett nytt lag för att försöka sänka alla andra Boråslag. Han verkar lägga mer krut på det än sina egna lag, då kan det aldrig bli bra. En riktig pratare som framhåller sig själv men pratar ner andra.
Ronny Johansson , kanske borde inse att en ledarkurs eller lite bättre ledarskap måste till om ibf skall överleva. Värderar sig själv för viktig.
Claes Wallen , Vad kan han om innebandy? Verkar förstört mer än han tilfört i storstaden. Vad har han för roll egentligen i år, vad gör han för nytta?
David Persson, bra domare men driver han verkligen Sibs mot nya utmaninger, eller som han sa i tidningen, att de skall nå eliten själva, fan skojar karl eller?
Tony Jarhl , i Rydboholm, vem fan är det, aldrig hört talas om , kan nog inget om innebandy så därför behövs ingen kommentar utav mig!
Alla har rätt att tycka vad det tycker, men det är kanske inte här inne man skall göra det. Framförallt då inte i samband med min blogg om GLÄDJE, för vill påstå att flera av de nämnda personerna inte sprider direkt stor glädje runt sig! Respekterar dock dina åsikter så du får väl synas med dem här också då! /Micael Svensson
Vem är denna olof som vet och kan allt om alla vore
skit kul att veta
hej olof, jag tycker du skall ta tag i innebandyn i borås. eftersom alla är värdelösa enligt dig så lös detta själv. vi är många som vill att det skall hända något.
