amazingfloorball - Micael Svensson

Då var man tillbaka på svensk mark igen, detta efter ett nedslag i Frankrikes huvudstad, underbara Paris.
En resa som var både underbar och välbehövlig.

Att ha fått ta en vecka ledigt och ge sig av för lite semester och "ladda om batterierna" har vart viktigt, nu är man verkligen på "G" igen.

Man märker ändå att man kanske sysslar med för mycket innebandy egentligen, även om det faktiskt är den idrotten som man "brinner för" och tycker är så ofantligt rolig, detta då man till och med skickade några sms för att få lite resultat från olika serier samt kolla om distriktslagstexter kommit upp på VIBFs hemsida.
På något sätt har man väl "innebandysjukan", en "skada" som gör att man helt enkelt bara inte kan hålla sig borta från allt runt detta.

Skall nog ändå gör som en av mina bloggläsare tycker, kanske i fortsättningen ta en dag "off" i veckan, stänga av mobilen och bara vara utan innebandy just den dagen , tack för det förslaget Mikael Berg!

Men nu så är man tillbaka på arenorna, golven och hallarna igen, ganska härligt ändå, och allt börjar redan idag.

Startar upp min hemkomst med en innebandydel i Fristad (ett litet samhälle utanför Borås) idag lördag och sedan blir det föreläsningar, ledarutbildningar och gästtränarpass i Skara under söndagen.

Skönt att vara igång igen, städernas stad satte verkligen färg på livet och laddade batterierna som aldrig förr.

Eiffeltornet, Notre Dame och Louvren

Får väl ändå ta och berätta lite om staden Paris och mitt besök där.

Har vart i staden för många år sedan men hade verkligen glömt av hur vacker staden var, hur mycket det fanns att shoppa där, hur underbart fina många byggnader är samt alla de otroliga och viktiga sevärdheterna.

Eiffeltornet är en märklig byggnad som blivit symboliserat med Paris och hela Frankrike på något vis, en byggnad som egentligen bara skulle stå på plats under 1 år, detta för att sedan rivas. Tur var det väl att den fick stå kvar efter påtryckningar av det franska folket , för på bara hissåkandet i Eiffeltornet drar visst Paris stad in någon miljard varje år ..... sjukt men sant ......

Att tornet nu mera under kvällarna också förvandlas i ett blått skimrande vackert ljus gör att det faktiskt är en ofantligt vacker syn, i alla fall på avstånd.

Väl på plats under tornet eller när man tagit plats i en av hissarna för att åka upp i tornet så är det kanske inte lika vackert för ögat, mer utsikten som då är lockande fin.

Men Eiffeltornet är Eiffeltornet och det kan ingen ändra på, en av Europas mest kända byggnadsverk.

Notre Dame är en fantastisk byggnad, eller som en engelsman beskrev det när han kom in samtidigt som mig och min son i denna kyrka:

This is a miracle, that never will die!

Och lite sanning finns det nog bakom denna beskrivning, för ungefär så känner jag faktiskt också, vilken byggnad, vilket utseende och vilket minne att ha fått vara på plats inne i denna mytomspunna och omtalade kyrka.

Louvren var kanske inte lika intressant som Eiffeltornet eller Notre Dame, fast det berodde kanske mest på att det enda min son var ute efter att se var tavlan på MONA LISA.
Efter att sett denna sa han helt enkelt:

-          Pappa, det är ju bara en massa tavlor överallt, det kan väl inte vara så kul!

Där fick jag mig ett gott skratt och insåg precis att jag hade betalt 15 Euro för att se en inte alltför häftig tavla på plats i Louvren.

Visst så har tavlan något extra över sig och den står för något speciellt, men eftersom jag har sett den en gång för några år sedan redan, då jag faktiskt även denna gång besökte Paris för att njuta av ledigheten, så gav den inte ett lika stort intryck denna gång.

Tror faktiskt att många blivit just lite besvikna i början när de kommer ner i rummet där den hänger och märker att storleken kanske inte är lika stor som man tror och att tanken kanske kan bli, var det inte mer.

Men detta överlåter jag till de som tänkt åka ner att bedöma själva.

Att ha sett den "live" känns ändå som något man måste göra när man ändå är på plats i städernas stad.

Kaos i trafiken

Något som man aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, skulle vilja göra är att sätta mig bakom ratten i en bil i Paris, vilken total och fullständig kaos det är.

Det finns inga filer på gatorna och bilar kastar sig in från alla håll och kanter.

Rondeller funkar inte riktigt som i Sverige, utan här är det en "sjuklig kaos" med stående bilar mitt i rondeller, bilar som kastar sig in i rondeller från olika håll, ett ofantligt tutande och att väntan på sin tur inte existerar alls.

Så mycket tutande som jag lyssnat till under mina dagar i Paris har jag nog aldrig sammanlagt under mina levnadsår hört i Sverige.

Systemet först in och först ut känns som en bra beskrivning av trafiken i staden.

Man kan undra vilka kriterier som krävs för att få sitt körkort i denna stad, att köra en timma utan att krocka kanske?

MINISTERPASS funnet

Märkligaste storyn från resan är ändå det pass som vi fann längst Seine under en stadsvandringsdag, jag och min son.

Efter en fika i närheten av Notre Dame och en snabbtitt på ministerbyggnaden så begav vi oss ner till Seine för att vandra längst floden upp mot Eiffeltornet.

Direkt nere vid "flodstråket" så fann vi ett pass, vilket vi nyfiket öppnade och tittade på.

Vi blev förvånade först över alla stämplar i passet, detta från länder som USA, Brasilien, Argentina, Nederländska Attillerna, Ryssland med flera.

Att det också fanns så mycket stämplar i passet var konstigt eftersom nu för tiden tittar ju passkontrollerna knappt på passen när man reser, och definitivt nästan aldrig ger en stämpel.

Av nyfikenhet tittade vi även vem passet tillhörde och fick en chock då passet var stämplat med en fransk ministerstämpel.

Vi beslöt oss för att leta upp polisens byggnad och vandra dit för att lämna in passet.

På plats där så sken poliserna upp med breda leenden, klappade mig på axeln och min son på huvudet, vilket förmodligen betydde att personen i fråga på passet borde varit en hyfsat viktig minister för landet.

Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet, men det kommer verkligen googlas en del efter Frankrikes ministrar och hur dessa ser ut. Bilden av personen kommer man ju ihåg , och det skall bli kul att se vem det verkligen var och vad han sysslar med.

En story i korthet som blev lite extra stor för oss på plats i Paris.

Nu blir det dusch och sedan tillbaka in i innebandyns vardag igen. Surfa runt bland lite hemsidor, kolla lite resultat samt slutplanera utbildningsdagen i Skara.

Batterierna är laddade och nu säger jag bara som en innebandyledare av hög kaliber ofta lär säga:

-          NU KÖR VI !