amazingfloorball - Micael Svensson

Sista tonerna har tagits i Globen, Stockholm, Svenska Melodifestivalen anno 2008 är över, och vi kan konstatera att vi kommer att skicka en hjälte till Eurovisionsong Contest i Serbien.

Charlotte Pirrelli, lite snyggare, lite smalare och med ännu mer utstrålning än tidigare segrar med låten Hero (hjälte), skriven av en Västgöte, Vårgårdabördige Fredrik Kempe, tillsammans med schlagermusikskapande geniet Bobby Ljunggren.

Fast största hjälten i Globen måste väl ändå varit Sanna Nielsen. Hon vann folkets hjärta, överlägset. Folket valde sin egen härskarrinna, då Sanna vann det svenska folkets telefonröstning, och såg till att den 23-åriga Bromöllatjejen njöt och grät som aldrig förr. Att hon var nöjd med att bara vara där hon var, det förstod man direkt när första tonerna ljöd ut i "världens största innebandyboll", Globen.

Med sin låt Empty Room, skriven även den av Bobby Ljunggren, såg hon också förmodligen till att flera tårar än normalt fälldes i folkhemmen under denna lördagskväll.

Låten var otroligt känslosam och det känns nästan pinsamt att behöva erkänna för sina kompisar att man faktiskt lade en röst på denna underbara ballad.

Själv så undrar man lite kring just det där ordet Hero, eller som vi säger på svenska, hjälte.

Vad står det egentligen för, och vad menas med ordet hjälte, och finns det hjältar inom innebandy?

Om man slår upp ordet i en ordlista så beskrivs ordet på ett ställe med följande text:

Hjälte, är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära.

Hjälte, modig och självuppoffrande person.

Ungdomsledarna, innebandyns egna hjältar

När man ser denna beskrivning så får man ju klart för sig att en hjälte finns det egentligen i många människor, bara man är villig att lyfta fram den.

Att ställa upp för någon, vara självuppoffrande och faktisk en beundransvärd person är väl inte en alltför felaktig beskrivning på våra idag hårt slitande ungdomsledare. Dessa som varje vecka, nästan varje dag och varje helg, minst 6-8 månader om året sliter med våra innebandyspelande ungdomar och barn.

Dessa ledare är faktiskt hjältar i sina egna respektive föreningar.

Tänk vilken tid de egentligen lägger ner på att forma framtidens elitspelare, eller bara för att få en grupp att fungera och må bra tillsammans, och vad får de för detta, oftast ingenting.

Eller kanske ingenting i den ekonomiska bemärkelsen, men för glädjen, vänskapen och minnena ledarna får tillbaka av sina nöjda spelare finns ingen summa i världen som kan ersätta.

Denna del är ovärderlig.

Ändå undrar man lite ibland om vi verkligen själva som seniortränare i föreningar visar ungdomsledarna den uppskattning och respekt som de egentligen förtjänar. Jag tror inte det.

Allt för många tränare på högre nivå idag är endast på plats för att lyfta ut lite "extra" ekonomiskt arvode, och visst ja, försöka utveckla laget också. Hos en del seniortränare lyser detta dock igenom väldigt mycket på, medan andra faktiskt försöker ta den ekonomiska delen som en betalning för de slit han eller hon tänker eller kommer lägga ner under hela säsongen.

Dessa tränare, som verkligen ger max av sig själva, jobbar hårt så det syns att laget tar några kliv framåt, utvecklar lagets spelare samt att viljan att vilja understödja och lära ungdomsledarna och spelarna samt klubben något skall höjas extra mycket för sitt sätt att leda på seniornivå.

Dessa betalar jag gärna själv ut ersättning till då de hjälper till att se till att innebandyn lyfts framåt och inte bara deras egen "hushållskassa".

Att yngre lag och ungdomsledare får tillfället i akt att ta del av seniorverksamhetens kunskaper är viktigt, för ibland kanske inte dessa ledares stora engagemang räcker till för laget de tränar eller leder.

Understöd behövs, och det är faktiskt vår skyldighet som seniortränare att se till att detta understöd ges.

Jag högaktar de ungdomsledare som idag ordnar med sina lags matchställ, träningsmaterial, vattenpåfyllningar, sjukvårdsmaterial samt agerar "extra pappor" eller "extra mammor" på ett fantastiskt sätt. Undrar vilken seniortränare som idag hade gjort detta, utan att få något extra betalt.

Inte många, eller snarare sagt kanske ingen!

 Själv har jag under mina innebandyår, har blivit en del, sett så många föreningar enbart lägga kraften på sina seniorlag. Detta för att de tror att om föreningen har en stabil, bra och jättestark seniorverksamhet så växer även ungdomsverksamheten, vilket dock inte är helt säkert.

Ibland är det faktiskt ungdomsgruppernas sätt att vara, verka och jobba som lockar till sig fler intresserade spelare och ledare, inte seniorlagets resultat eller tabelläge.

Fast oftast blir det mer så att en del av ungdomsverksamheten glöms bort i all denna seniorsatsning, och då försvinner faktiskt det grundläggande framtidsmaterialet på seniorsidan samtidigt som fler och fler ideellt duktiga och engagerade hårt arbetande ungdomsledare droppar av en efter en.

Detta har skett i mer än en förening.

Vi behöver vara mer rädda om de ungdomsgrupper och ledare vi har och ge även dessa lika stora möjligheter som seniorverksamheten att utvecklas. Många föreningar i Sverige har faktiskt klarat detta, och då borde kanske fler ta en extra titt på hur dessa föreningars verksamhet fungerar i stället.

Vill ändå avsluta med att säga att det faktiskt, trots mycket kritik, kryllar av duktiga seniortränare, ledare och föreningsmänniskor som faktiskt skänker en tanke till ungdomsledarna i sina respektive föreningar. Fortsätt med detta!

DET ÄR TILLSAMMANS SOM VI BILDAR DEN VÄXANDE OCH FRAMTIDA ENHETEN.

Ungdomsledarna ni är och kommer alltid förbli mina hjältar inom innebandyn!