amazingfloorball - Micael Svensson

Hur är vi som människor egentligen funtade och vad anser vi EGENTLIGEN vara rätt och fel?
Ja en svår fråga att svara på för många kanske, eller?

Men det är ju så att man ibland ställer sig frågorna om detta och ibland så undrar man ju om exempelvis pengar är det absolut enda som styr  människor i vissa situationer, situationer där inte ens orättvisor är intressant att diskutera när pengar är inblandat.

För ena stunden så sitter man och tittar på nyheterna på en kanal hemma i soffan och de förklarar att det precis just nu rådet total torka i en del av Afrikas länder och att människor har problem med sjukdomar, mat, vatten och boende, och att det fattas mellan 600-800 miljoner (!!) kronor för att få ordning på ett land som Etiopien.

Vart hittar man dessa pengar?

Borde det inte egentligen vara ganska lät att finna just de ovan nämnda pengarna, detta då man bara en dag efter det att ha sett denna katastrofnyhet på tv fått reda på att Chelsea, ett fotbollslag i England, lagt bud på en fotbollsspelare de vill ha till klubben på 1,3 miljarder (!!) kronor.  (SJUKT!!)

Är någon värd dessa pengar, och en enda person?

Detta då man med hjälp av dessa pengar i stället skulle kunna bygga upp ett helt land!

Jag förstår det inte, och sedan så står vi och säger att vi inte har pengar till att rädda saker som det som händer i Afrika eller i Asien.

Frågan är väl snarare vad är rätt och vad är fel att lägga pengar på?

Frågar ni mig så är väl denna fråga rätt självklar, eller?

Men visst undrar man ibland hur folk tänker?

Ta allt snack som vart om fotbollsspelaren Samuel Etoós övergångar till olika lag. Ett erbjudande var bland annat för spel i 8 månader i en fotbollsklubb i Uzbekistan.
Han skulle få 343 miljoner för att spela där i 8 månader, alltså ett större , förmodligen det tredubbla, ekonomiska arvode än vad hela det landets statskassa sitter på.

Hur har man råd med det ena men inte det andra, och vad är rätt och vad är fel i att satsa pengar på att en fotbollsspelare kommer till landet eller att hjälpa landet som helhet?

Jag låter männen eller personerna bakom detta själva svara på frågan någon gång, om de kan och vill!

Inom innebandyn finns inte dessa löner som fotbollen eller golfen ännu har, eller boxningen med förresten, och tack och lov för detta kanske.

Undrar lite hur det kommer att bli första gången det kommer fram en förening i Sverige som bara presenterar heltidsproffs i sitt innebandylag, en intressant tanke.

Fast frågan blir väl då vad är rätt och vad är fel i en sådan situation?

Går det att bedriva detta utan att ungdomsverksamheten får slita, ursäkta ordvalet, skiten ur sig, eller är det bara då seniorlaget som kommer gälla?

Kan ibland hålla med om att en seniortrupp i en förening är ansiktet utåt (oftast kanske), men detta borde väl också kunna benämnas i meningen som lyder på följande sätt:

Seniortruppen är visserligen ansiktet utåt men det är ungdomsverksamheten som lyfter detta lag!

Kanske det ligger något i detta?

Frågan är väl vad är rätt och vad är fel i att börja fundera på att satsa på heltidsproffs i innebandy?

Är det rätt att låta det ske om det påverkar ungdomsgrupperna i föreningar negativt?

Mitt svar blir ett klockrent NEJ!

Fast så tror jag inte alla tänker, utan då kommer den lilla "klyschan" fram:

De yngre blir väl seniorer också någon gång!

Visst är det sant också, men jag säger fortfarande att utan ungdomsverksamheten så dör hela konceptet med en bra seniorverksamhet, kanske en del borde fundera på.

Fundera kanske lite på vad som exempelvis är rätt och vad är fel nästa gång ni skall fördela träningstider, ekonomi med mera bland era ungdoms och seniorlag.

Jag ser gärna seniorer som är värda det lilla extra och att de får det, men de finns för många så kallade "glassande seniorer" som inte är några förebilder alls utan bara "glider runt på ett bananskal" och skall ha mer och mer.
Och där finns oftast ingen tanke på att ge något tillbaka.
Varför skall man ge dessa spelare extra förmåner?
Låt de bevisa något först, sedan kan man kanske bjuda till som förening, eller vad är rätt och vad är fel i att jobba på detta sätt?

Vi benämner vinnarskalle fel

De ungdomar som befinner sig i en perfekt ålder där mycket sker och en utveckling börjar att ta fart på allvar, distriktslagsåldern som jag kallar den, har ni tänkt på hur ni agerar på banan och utåt sett ibland?

Ibland skall allt vara så in i h*****e kaxigt hela tiden,
visst är det sant?

Kanske dags att börja tänka till på allvar vilka spelare som nått längst de senaste åren och vilken attityd de haft.

Självklart vet jag att det är många som direkt skulle börja påpeka att det är många med kaxig attityd som nått långt, och visst stämmer det lite, men allt handlar väl om HUR man använt denna attityd och kaxighet, och vad man sagt och gjort.

Det är väl ändå det detta hänger på, eller?

Frågan man också kan ställa sig är när en ledare kan säga på följande sätt om en spelare som svär, skriker, surar, kastar klubbor eller klagar:

•-          Men han har ju bara en sådan jävla vinnarskalle!

NÄ NÄ NÄ, där håller jag VERKLIGEN INTE med, dessa spelare har INGEN VINNARSKALLE ALLS!

För det är väl så att om man haft en vinnarskalle och rätt attityd hade man bitit ihop, laddat och koncentrerat sig på sin nästa situation i stället, RÄTTA MIG OM JAG HAR FEL?

Eller VAD ÄR RÄTT OCH VAD ÄR EGENTLIGEN FEL?

Många frågor att svara på i ovan nämnda text, samt lite extra att tänka till om kanske, men kände själv att jag behövde "vädra" lite viktiga tankar om saker som jag tror många funderar på.

Var inte rädd för att säga DITT, kommentera eller bara berätta vad du tyckte om texten och allt runt denna.

För VAD ÄR RÄTT OCH VAD ÄR FEL?