amazingfloorball - Micael Svensson

Snart drar alla seriesystem igång på allvar. Några är redan igång, främst då seniorserierna och de med lite högre ststus på, men om ngn vecka så är det ett "vilt spelande" i alla hallar runt om, och alla är där på plats för att de älskar sin idrott, sin INNEBANDY.

Tänkte då ta tillfället i akt att här lägga ut intervjun jag gjorde med CALLE AHLQVIST, detta för att vi faktiskt där ute i hallarna har han att tacka för att vi får stå där med innebandyklubban i handen och skjuta och passa med den 26 ihåliga bollen.

Under första skolveckorna på Innebandygymnasiet i Borås har vi också haft teorilektioner , 2 stycken, i innebandyhistorik, och då även där nämnt Calle Ahlqvist som en utav de viktigsate personerna inom innebandyns uppkomst och utveckling.


Calle och jag har känt varandra under flera år och det har varit kul att fått följa denna enthusiastiska man och hans framfart och idéer.
Vi har så väl "kampats" i "talarstolar" i Holland, föreläsningslokaler i Europa samt till och med druckit kaffe på flygplatser tillsammans, detta alltid på en väldigt god vänskapsnivå.
Till och med har vi faktiskt föreläst för ett herrlandslag, på läger i en lten ort, och idyll, som heter Långared, en plats som jag tror vi båda minns mycket väl och som var fantastisk.

Calle är en person som jag alltid haft ett mycket gott öga till och en person som jag respekterar högt som människa, han är ett föredömme för de unga innebandyspelare samt alla ledare som fått "äran" (för så kan man faktiskt säga) att lyssna till honom.




Calle Ahlqvist berättar om "Innebanyns födelse" samt sina egna "äventyr"
som innebandypionjär i både Sverige och resten utav världen.



Carl-Åke ”Calle” Ahlqvist


INNEBANDYNS FADER

Carl-Åke Ahlqvist, grundaren utav företaget UNIOC och mannen som vi alla idag kan tacka för att vi får utöva vår älskade sport innebandy.


FICK KLUBBORNA AV SIN BRODER

"Calle" är en mycket idérik, sympatisk och trevlig människa som alltid ställer upp och berättar sin innebandyhistoria för de som så önskar. Något som många fått erfara under åren, och något som jag också nyttjat när jag själv föreläst om innebandyn och dess historik på en del skolor, idrottsföreningar med mera. Har vart perfekt att kunnat bjuda in även "Calle" vid dessa tillfällen. Något som så klart också vart extra uppskattat bland åhörarna. 

Han berättar ofta hur han genom sin broder fick 12 stycken klubbor hemskickade till Sverige, från Holland, där brodern jobbade.
Något år senare hade flera fritidsgårdar och många andra redan visat så stort intresse för herr Ahlqvist klubbor att han bestämde sig för att ta kontakt med klubbtillverkaren i USA för att köpa hem fler.

- Leklusten för klubborna och bollen hade blommat ut så mycket och alla tyckte att det var fantastiskt kul att spela innebandy, eller som vi först kallade det inomhusbandy. Jag bestämde mig för att 1968 kontakta företaget Manfacture Shaper CO i USA, klubbtillverkaren av Cosom-klubban,detta för att göra en större klubbeställning. På så vis kunde jag börja sprida sporten på allvar, berättar Calle.




"Innebandyklubban" COSOM-
KLUBBAN, som den då såg ut under
"innebandyns födelse".



UNIHOC SPRED SPORTEN I VÄRLDEN

Efter ett tag så tog intresset på allvar fart i Sverige, och faktiskt även i Europa, och Calle startade då sitt eget lila företag UNIHOC, vilket sedan växte till ett av de största innebandyföretagen genom tiderna, innebandymässigt.
Namnet UNIHOC var dock inte lätt att komma på utan det skedde efter dagar och timtal av funderingar och tankestunder.

- Att finna ett bra namn var inte enkelt, och samtidigt så var vi tvungna att finna ett namn som skulle kunna påminna om hockey men också vara internationellt gångbart, därför blev det till slut UNIHOC, universall hockey.


Sett över ett långt perspektiv så växte sporten helt fantastiskt mycket, och snabbt, inte bara i europa utan även i resten utav världen. I många länder blev varumärket en synonym för sporten och man började kalla spelet för Unihockey, något som än idag används som namn på sporten i många länder.

- Det är kul att namnet fortfarande används och att det faktiskt också är viktigt för många att fortfarande spela med en Unihoc klubba, detta även om det nu mera finns massor av andra innebandytillverkare.


ETT AKTAT VARUMÄRKE

Unihoc är fortfarande det mest respekterade innebandynamnet i världen,om man får tro alla de man talat med runt om i världen, och det beror nog främst på att det var just Unihoc, och Calle Ahlqvist, som såg till att sporten även växte fram i resten av världen.

- Visst är det skönt att känna att Unihoc fortfarande är ett så aktat namn, fast så kommer det nog alltid att förbli. Fast man kan aldrig sia om hur det kommer att se ut i framtiden. Jag hoppas bara att sporten utvecklas och byggs upp mer och att även det internationella förbundet faktiskt skall stå bakom de nya länderna lite mer.


UNIHOC KOMMER ALLTID ATT ÖVERLEVA

Unihoc är ett märke som förmodligen aldrig kommer att dö ut, detta då det mer eller mindre är grundpelaren till att innebandyn finns, och något sådant bör man inte förrändra.
Sporten växer även utan att Unihoc är inblandad överallt, men märket kommer alltid att bestå (hoppas vi).

- Med Unihocs historia kommer märket förmodligen att alltid överleva samt behålla en tätposition, det är jag övertygad om, och även om det finns massor av tillverkare nu mera så har spridningen av sporten också ökat, detta gör att det nu även finns fler och andra distributionsvägar än vad som tidigare fanns, förklarar Calle.

Calle har, enligt sig själv, alltid varit en person som trott på det han genomför, aldrig gett upp och inte heller varit främmande för det okända.
Detta var en bidragande orsak till att han lyckades skapa något som vi idag kan glädjas ofantligt mycket åt, nämligen innebandyn.

- Man får aldrig ge upp något man tror på, och framför allt våga tro på det man genomför. Man måste våga ta kontakter och vara enveten. Har man en bra idé så måste man våga satsa och genomföra den, avslutar Calle.


SNABBRUNDAN med INNEBANDYNS FADER:

Fullständiga namn: Carl Åke Ahlqvist

Bor: Göteborg

Fritidsintressen: Historia, röra på sig samt skapa saker som ser till att andra rör på sig

Favoritmat: Fisk

Favoritdricka: En kall öl

Favoritlag inom innebandyn: Har faktiskt inget

Drömresan går till: Månen

Sommar eller vintermänniska: Båda årstiderna har sin tjusning

Favoritfilm: Charlie Chaplins, Diktatorn

Lyssnar på för musik: All musik funkar


/Micael Svensson

KRÖNIKA av SVENSSON


Alla har vi väl hört talas om orden KRIS eller KATASTROF. Ord som, i mitt tycke, används allt för ofta numera, framförallt inom idrotten, där jag inte tycker att orden egentligen hör hemma.
Visst så finns det krissituationer i klubbar där de ekonomiska resurserna eller olyckor där spelare omkommer skall benämnas som katastrofer, och detta med all rätt, men det är just detta som är felet, vi använder oss inte utav orden vid rätt tillfälle.


IDROTTEN FORTFARANDE BARA EN LEK


Om ett lag i en serie haft en riktigt bra försäsong där alla bitar har fallit på plats, både de ekonomiska delarna i klubben, spelarmaterialet samt allt annat runt omkring, och när sedan seriespelet börjar så brukar ofta också matcherna börja bra, detta för att sedan innehålla en i idrottens värld kallad "svacka". En svacka som de flesta lag där ute någon gång faktiskt under sitt leverne hamnar i.
Och just ordet svacka beskriver väl mer en nedåtstigande situation än orden kris eller katastrof.

Fem till sex förlustmatcher i rad eller en storförlust blir allt som oftast till en katastrof eller att laget befinner sig i en kris.
Men hur tänker vi egentligen?
Orden används ju helt fel, vilket innebär att när man väl hör orden tappar dom en del av sin verkliga betydelse och innebörd.
Tycker att man måste tänka på hur man använder och hanterar dessa ord.
För mig är fortfarande faktiskt idrotten bara en lek, när allt väl kommer till kritan.

Ett par förluster i rad är mer en lärdom eller en del i en ny utvecklingsdel, alltså ingen katastrof.

Katastrof tycker jag att man kan uttrycka sig i när hundra tusentals människor dör på grund av exempelvis flodvågor i Asien eller när en orkan sveper in över Nordamerika och gör människor helt bostadslösa samt mister hela sina familjer.
Detta är för mig mycket större än när man förlorar några matcher inom idrotten.
Orden kris eller katastrof används alltså helt fel, och tyvärr alldeles för ofta, vilket gör att vi snart inte kommer förstå ordens innebörd om något verkligt hemskt verkligen inträffar.


HANDLAR OM ATT HA KUL


Läste i en tidning för någon vecka sedan då det stod om ett lag i kris och att klubben för tillfället befann sig i en katastrofsituation.
En del av texten löd ungefär så här:
Kris i klubben, laget inkasserar sin femte raka förlust. Vad har egentligen hänt? Hur skall man kunna lyfta sig ur denna katastrofsituation.
När man ser detta undrar man vad som egentligen har inträffat. Laget har ju faktiskt bara förlorat ytterliggare en match.
Men det låter som det verkligen har hänt något större och mer dramatiskt, vilket i mitt tycke det inte alls har gjort.

Orden kris eller katastrof användes exempelvis under flera veckor när flodvågs-offren skördades i Asien. Då kunde rubriker i tidningar i stället lyda:
Stor katastrof i Asien, flera tusentals människor i kris efter de att de mist sina hem och sina anhöriga.
Och det är just detta jag menar, det är i sådana här sammanhang jag tycker att orden skall nyttjas och användas i större utsträckning.
Inte inom idrotten där det endast handlar om att egentligen ha kul eller utveckla något som man måste bli bättre på. Där hör inte dessa ord hemma.
För vad som än händer eller sker under ett seriespel eller en turnering så kan man
aldrig likna en idrottssituation vid det som inträffade i Asien.

Men ändå är det precis detta vi gör när vi hela tiden uttrycker oss på ett, i mitt tycke, ogenomtänkt och klumpigt sätt.


ORDEN FÅR INTE BLI EN FÖRBRUKNINGSVARA


Kanske måste vi som ledare och som föreningsmänniskor börja att "utbilda" våra unga spelare och ledare i att det faktiskt är en lek vi håller på med, och hur vi hanterar detta.
Känns som att nu under denna tidsepok så har resultaten och ekonomin varit det som står i fokus hela tiden.
Visst är det kul att vinna, det säger jag inget om, men det är ännu viktigare i att kunna hantera en förlust och vända detta till något positivt. Då är man en ännu större vinnare i mitt tycke.
Vi är ju trots allt där för att utvecklas och ha kul tillsammans, ingenting annat.

Jag hör dagligen hur unga människor diskuterar om hur vidare det är en katastrof att något allsvenskt fotbollslag förlorat mot något annat lag i serien, som man egentligen borde ha slagit. Och det är kanske sant att just det laget som man förlorat mot är ett lag som man borde slå. Men något var uppenbart fel. Något som man får ta med sig till nästa match och utveckla så att det inte inträffar igen.
Men att se det som en katastrof tycker jag verkligen känns fel.
Det är vi i samhället och framförallt inom idrottens värld som måste vända detta så att vi använder orden när vi verkligen behöver dem.
Orden skall inte bli en förbrukningsvara som så småningom dör ut på grund av att ingen helt enkelt reagerar på dem.


Tänk dig själv:

Du är på väg hem, med spelarbussen, från lagets fjärde förlust. Ni hade tippat att ni skulle vara med i seriens topp och slåss. Vilket ni fortfarande kan om ni bara utvecklar de delar som inte ännu fallit på plats.
Något måste ju uppenbart vara fel. Det är nu däremot det är lätt att tycka att laget hamnat i en kris eller katastrofsituation. Detta i stället för att utveckla och summera det som gått fel på ett mer genomtänkt sätt.
Man lägger helt enkelt mer tid på att koncentrera sig på det negativa, mer än att försöka skapa en ny vinnande och positiv del. Fast det ligger ju å andra sidan i människans natur att se det dåliga före det bra, och så verkar det förbli.

Medan du sitter där i bussen så ringer pressen upp och undrar hur ni skall komma ur denna krissituation. Du berättar att laget spelar just nu katastrofalt illa och det är en stor kris i hur man kunde förlora även denna
match.
Du har precis använt orden kris och katastrof samtidigt som du även blivit tilldelad dem utav pressen.

Precis efter ert samtal stannar bussen. Framför er så har det inträffat en olycka där flera personer omkommit samt mist sina nära anhöriga.
Nu står vi inför en situation.
Precis innan det inträffande så taldes det med pressen om kris och katastrof och i vilken hemsk situation laget befann sig i just nu.
Man undrar lite vad rubriken för laget blir i tidningen nästföljande dag.
Men ännu mer vilken rubrik olyckan framför er kommer att ha.
Är inte det som inträffat framför bussen en mer katastrof och en krissituation än den förlust som tidigare under dagen inkasserades när laget tappade sin fjärde raka match?
Problemet är bara att i våra ögon sett så är orden ofta likvärdiga i dessa sammanhang och man använder dem vid fel tillfällen, vilket jag tycker är så otroligt fel!


KAN TAPPA SIN FULLA BETYDELSE


Tyvärr är det dock så som i ovan nämnda text vi använder orden kris och katastrof mest, inom "idrottsmisstag".
Så ofta, så mycket men så fel.

Vi tänker helt enkelt inte på vad orden egentligen står för och vilken betydelse dem egentligen har.
Fortsätter det så här så tappar snart orden kris eller katastrof sin fulla betydelse samt att människans känsla i kroppen när orden kommer försvinner.
Detta måste vi kämpa för, här och nu.

Och tänk på att idrotten är till för att förbrödra, ha kul och att uppnå en gemytligt trevlig gemenskap där alla tillsammans skall känna sig välkomna.


Må bästa laget ha roligast tillsammans........