amazingfloorball - Micael Svensson

”ALL HEDER ÅT DOMARNA” & TJECKIEN ETT LÄTTLÄST LANDSLAG

Innan jag ens börjar skriva något om helgen i Tjeckien och matcherna där mellan mitt Tyska innebandylandslag och det tjeckiska så skall jag slå ett slag för de DOMARE som fanns på plats under helgen i Tjeckien, Plzen:

 

STEFAN OLSSON och THOMAS HAGLUND från Sverige samt TERO FORDELL och LASSE VUOLA från Finland.

Stefan och Thomas är jag mer eller mindre alltid nöjd med, tycker faktiskt att de aldrig gör en dålig insats när de dömer. De vet vilken nivå de skall ligga på, de har en god dialog med spelare och ledare, de vet vad de talar om och man vet också när det räcker med ”gap och rop” eller ”tyckande”. Sådana domare skall ha all respekt och all kred de kan få.

Min respekt har dem i alla fall UTAN TVEKAN redan!

 

Skall jag sedan beskriva det finska domarparet, Tero och Lasse, så är det nästan så man får beskriva dem på följande sätt:

Intagit banan i Plzens Arenahall har 2 killar, vilka ser ut som de precis fyllt 14 år gjort, detta i sina gula domartröjor. Först tror man att det är 2 funktionärskillar från ett ungt pojklag som tagit sig in på planen, men det är faktiskt det finska domarparet som är ”placerade” där på banan.

Vid första anblicken undrar man om det är två så kallade föreningsdomare IFF sänt till Tjeckien från Finland,
MEN ACK SÅ FEL MAN HADE!

”De små killarna med de unga utseendet” formas under matchen mer i stället till:
”DE STORA KILLARNA MED OFANTLIGA DOMARKVALITEÉR”.

Jag är den första att ställa mig upp, om ingen gjort det tidigare, och applådera dessa finska killar, de är värd all den positivitet som de kan få, Dessa två VAR RENT UT SAGT ”VÄRLDSBRA”.

 

TJECKIEN, ett lättläst landslag

 

Under helgen som gick, 11-13 så begav jag mig som sagt iväg till Tjeckiska Plzen, detta för att genomföra en landslagshelg med det Tyska Innebandylandslaget.

Tyvärr fick ”mitt landslag” flera återbud pga skador eller andra personliga saker, vilket gjorde att en del av lagets så kallade ”stora stjärnor” försvann till denna helg.

Att det då också skulle vara just Tjeckien vi skulle komma att möta under helgen, i hela 3 matcher, kom att kännas lite sådär.

 

Tjeckien är ett av de 4 stora innebandynationerna i världen, och dit har ännu Tyskland långt att vandra. När man också fick veta vilken trupp Tjeckerna skulle komma att ställa upp med under helgen så skrämdes man något, spelare som Radim Cepek, MartinOstransky, Vojtec Skalik och Tomas Kafka med flera fanns med i truppen.

Det innebar att Tjeckien faktiskt kom till spel under helgen med sitt absoluta bästa manskap.

Frågan man nu ställde sig som förbundskapten var:

HUR SKALL VI NU LÖSA SÅ DETTA BLIR BRA?

I ”normala fall” borde ju deras trupp i jämförelse med vår trupp inför helgen, utan spelare med efternamn som Holtz, Gahlert, Muller, Mallwitz med flera, mer eller mindre ”slakta” det tyska herrlandslaget.

Men de tankarna skulle vi som var på plats snabbt komma att slå ifrån oss!

 

Att jag alltid försöker vara en vinnare och tror på det jag gör är något som följt mig under alla år, kanske ibland lite för mycket. Men jag är en tränare och coach som alltid tror att man kan slå vilket lag som helst bara man finner rätt taktiska lösningar och motståndarnas svaga punkter, för det finns alltid sådana.

 

Denna gång i Tjeckien så måste jag ändå erkänna att med facit i handen, och vilka spelare som fattades för oss, erkänna att uppgiften kändes rätt tuff. Också med tanke på vilka som fanns med i det Tjeckiska laget.

Det man nu i stället fick inrikta sig på var att försöka få sina spelare fokuserade så pass att oavsett vad resultatet stod på tavlan så skulle samtliga spelare känna att om de bara gjort 100 procent så skulle de vara nöjda.

 
Kapten Filip Wicher och hans mannar i landskamperna mot Tjeckien
i Plzen, 11-13 September 2009.

Första matchen under sena fredagskvällen slutade hela 2-12, vilket ändå kändes ganska bra, detta då vi som landslag faktiskt tyckte att vi spelat både bra och smart mot ett topprankat Tjeckiskt landslag.

Vad jag nu insåg var att det var ganska enkelt att läsa av det Tjeckiska lagets spel och taktik samt deras olika löpvägar och rörelser.

Jag bestämde mig därför att rita ner det jag upptäckt under match ett samt även lägga fokus på dessa detaljer och rita ner fler under match 2, allt för att vara mest förberedd inför match 3.

 

Under andra matchen så spelade vi i tyskland upp oss en hel del och med hjälp av taktik så kunde vi äntligen nå under det där dubbelsiffriga resultatet för motståndarna. 1-9 slutade matchen till Tjeckien, men nu var vi ändå på väg mot något riktigt bra och med hjälp av taktik så var det faktiskt stundtals rätt enkelt att stoppa de rödvita Tjeckerna.

 

Inför sista matchen så var saken klar, vi gick igenom all den taktik jag ritat ner och jobbat med under 2 matcher, och nu tog spelarna till sig all det som vi som ledarstab kunde ge dem. Spelarna var motiverade och trodde faktiskt på seger under den sista matchen, vilket kanske kändes lite logiskt orimligt, men inte helt omöjligt i alla fall.

 

Mycket fungerade bra under den sista matchen, och att vi som ett ”blåbärslandslag” (kallat av många där uppe i toppen) skulle kunna ge Tjeckien en match var nog ingen som hade räknat med. Slutresultatet 3-8 till Tjeckien kändes som en seger, och med bara 5 måls skillnad så var hela laget mer än nöjda när de åkte hem efter en lyckad helg i Plzen.

 

 

TJECKISKA TAKTIKEN måste jag säga var rent ut sagt hur enkel som helst att avläsa och jag var förvånad att de varken ändrade taktisk när vi läste av den eller att de faktiskt var så stressade och irriterade över att vi just stal boll av dem där vi talat om. Borde inte ett landslag på den klassnivån de befinner sig på enkelt kunna förändra sådana här saker.

Jag hade gärna velat möta dem igen, detta med vårt fulla manskap och med en hel del teori innan matchen om vart de Tjeckiska laget spelar boll, hur de löper, vart de tar avslut, vart de crossar samt hur de använder sina spelare på olika vis.

Känslan är att de kanske inte är omöjliga att rubba ändå!

En skön känsla som ger en styrka som förbundskapten för ett något mindre rankat landslag, långt ifrån topplagen.

 

Enda som jag verkligen kände skiljde landslagen åt var tempot i bollbehandlingen och farten i passningsspelet, taktiskt sett så var jag besviken på ett så högt topprankat landslag som Tjeckien!



Tysklands Herrlandslag under landslagshelgen i Tjeckiska Plzen.



ATT ORGANISERA OCH ARRANGERA = VÄRLDSKLASS
Något man lärt sig att uppskatta under åren är hur det Tjeckiska förbundet jobbar med sina arrangemang och hur bra det alltid blir.
Åter en gång så fick vi uppleva ett par mycket välplanerade, perfekt arrangerade och genomförda dagar och det finns inget att klaga på hur vi som Tyskt landslag blev mottagna av Tjeckien.

Perfekt boende, perfekt mat och lysande arrangemang gör att, om jag hade jobbat på en tidning hade jag gett det Tjeckiska förbundet en klar FEMMA (5:a) utav 5 möjliga poäng!




8-3 till Tjeckien mot Tyskland under landskamp i Plzen får ses
som ett mer än godkänt resultat av Tysklands innebandylandslag.