amazingfloorball - Micael Svensson

The orange story of Floorball Part III

FRÅN BLÅBÄR TILL BRONS



Nations Cup I Belgien

Andra helgen I februari bar det iväg till Belgien för Nations cup, detta  i staden Denderleeuw.
Här skulle Nederländerna få spela matcher mot Ungern, Frankrike och ett lag kallat All-star Belgien, ett hopplockat lag bestående av de bästa nordiska spelarna vilka spelade innebandy i belgiska ligan.
Att det blev ett sådant lag berodde på att ett annat landslag tyvärr fått förhinder att komma, och detta endast med några dagar innan turneringsstart.


Landslaget samlades under fredagen, med indropp på hotellet i Deenderleuw mellan klockan 15.00-18.00. Några spelare anslöt lite senare, runt 23.00, men detta berodde främst på deras arbetssituation.

Klockan 18.00 genomförde jag den första informationen med de spelare vilka hade anlänt.
Spelarna fick reda på vilka de skulle bo tillsammans med, hur laget skulle formas under den första speldagen samt hur inmarsch med nationalsång och line-up med mera skulle genomföras.
Jag berättade också att tanken var att låta samtliga spelare som deltog under denna första Nations cup, under mitt ansvar, skulle få massor av speltid.
Detta då det var viktigt att jag fick se så många som möjligt "live in action".

Klockan 22.00 var det dags för Nations cup information för de olika ledarstabarna för de länder som deltog under helgen. På detta möte fanns det även med folk från IFF.

I ett rum så minglade jag runt lite tillsammans med coacher från Ungern, Frankrike, Belgien och Tyskland innan själva informationsmötet började på allvar.
Genomgången handlade om hur allt skulle skötas samt domar och ledarpresentationer med mera.
Efter mötet bjöds vi på en drink i baren och sedan var det läggdags.
Innan jag somnat in på kudden fick jag reda på av Simo, min assisterande tränare, vilka fler som anslutit till hotellet under kvällen, och att alla nu var på plats.

Nu hade allvaret verkligen startat "på riktigt"!



Roland Velu "in action" i matchen mot Belgien under Nations Cup.


Nervös första match

Morgonen, lördag, på hotellet blev lite nervös för mig, det var ju nu som jag skulle få se lite vad killarna verkligen kunde, behövde utvecklas mer inom samt att de skulle få se lite vad jag gick för.

Under inmarschen i hallen i Denderleeuw så började mycket tankar att komma och jag ritade upp olika situationer i huvudet men insåg också att det faktiskt bara var att köra på, detta var ju utan tvekan test nummer ett.

I första matchen så tog Nederländerna emot en motståndare som man aldrig tidigare hade slagit, Ungern.
Inte heller denna gång blev det seger, även om Nederländerna för en gång skull stod upp rätt bra mot sina tufft och fult spelande motståndare, ett spel som Nederländerna hade mycket svårt att anpassa sig till.
Ungern var ju sedan tidigare redan välkända i Europa för detta "fula" spel, men tyvärr så hade Nederländerna inte mycket att bemöta sina motståndare med.


Efter matchen kändes det ändå ganska bra, detta då jag framförallt hade fått se vart killarna i truppen stod någonstans i sin taktiska spelförmåga när det verkligen gällde.
Det otroligt fula spelet som motståndarna bjöd på brydde jag mig inte så mycket om, det är så vissa landslag spelar och det var bara att acceptera detta.

Det fanns mycket att jobba på, men jag hade efter matchen en plan i huvudet, en plan som längre fram skulle visa sig fungera bra, faktiskt mycket bra.
Detta Nations cup i Belgien skulle bara få vara en "öppning", en "inslussningsport" eller en så kallad "vägledning" mot det som sedan skulle komma att bli bra längre fram.


I matchen mot Ungern, samt även den mot det så kallade All-Star Belgium laget, ett lag bestående av de bästa nordiska spelarna i Belgiska ligan, gjorde Nederländerna bra insatser, även om det blev förlust i båda matcherna.


Killarna i laget var heller inte helt bedrövade utan snarare mer lättade av att de nu fått genomföra de första landskamperna under min ledning, detta också med 2 jämna matcher som resultat.
Många berättade också att de inte tyckte att de kunde prestera eller presterade något vidare under de två första matcherna, detta eftersom de var nervösa för att göra misstag då de visste att jag studerade dem lite extra. Något som vi senare under kvällen diskuterade mycket mer om.

Jag berättade på hotellet för laget att jag hade fullt förtroende för spelarna, att jag tyckte, precis som de flesta av spelarna, att matcherna inte alls var så dåliga och att de inte hade något att bevisa för mig, bara för sig själva.

Vi gick också igenom vissa detaljer i det mentala tänkandet, vilket vi senare skulle börja att jobba en hel del med under de kommande året med landslaget.


En skön avslutning

Söndagen, sista matchdagen i Nations cup fick vi möta Frankrike i en placeringsmatch om vilket lag som skulle komma sist och näst sist i turneringen, en uppgift som jag såg som stor utmaning.

Spelarna fick kvällen innan en grundlig genomgång hur spelet skulle läggas upp, hur laget skulle formas samt hur vi skulle bemöta Frankrike.
Det var här jag nu skulle testa en del saker som jag visste att de Nederländska spelarna tidigare aldrig hade testat. Taktiska moment som kanske redan nu var för svåra att lära ut som helhet men som skulle komma att bli grundstenar i uppbyggandet av detta Nederländska landslaget i framtiden.


Vi fick ordning på vissa av dessa taktiska saker under den sista matchen och det blev faktiskt vinst mot Frankrike, vilket kändes som en skön avslutning på denna första Nations Cup helg, detta i Belgiska Deenderleuw.
Jag hade fått se spelare "in action" samt mycket vad många utav de verkligen gick för, nu var det bara att fortsätta med landslagsbygget.


Efter turneringens sista match begav jag mig tillsammans till flygplatsen i Bryssel med de Belgiska förbundskaptensparet, vilka var från Schweiz.
Efter incheckning så satte vi oss tillsammans ner, tog en bit mat, och summerade helgen för varandra.
Efter någon timma begav sig de två Belgiska landslagstränarna till sin gate medan jag tyvärr hade ytterligare 7 timmar kvar att vänta, en lång väntan med andra ord.


Kvällstimmarna rullade snabbt på och efter flera timmar, tillbringades på en stenhård stol, så var det äntligen dags att resa på sig och checka in vid gaten. Detta med en aning av "träsmak" i baken.

Att äntligen få kliva på flyget, som skulle ta mig tillbaka till Sverige igen, sjunka ner i en aningen skönare flygstol, var underbart.
Trött som jag var så somnade jag innan planet ens hunnit lyfta från flygplatsen, och vaknade faktiskt inte förrän det skakade till rejält och vi åter stod på svensk mark, Landvetter Airport.


Hemma började sedan planeringen och sista upplägget och fokusering på nästa trainingweekend, den i mars månad samt turneringsspelet med landslaget i Gasunie Open i Matini Placa, i slutet av april månad i Groningen. 

Jag satte också hemma redan upp en målsättning om att mycket av lagets positionsspel skulle vara klart inför Gasunie Open 2003 i april, och att vi därmed skulle kunna göra ett bra resultat under turneringen och visa att vi var ett landslag på ett snabbt utvecklingsstadium.
Detta skulle också vara bra för landet och dess innebandy.

Hårdplaneringen var igång och sikte på medalj i Gasunie Open 2003 stod på spel!