amazingfloorball - Micael Svensson

Märkliga innebandyhändelser, part II

(Domarna ljög sig fria)

  

Lovade att berätta ytterligare om någon märklig innebandyhändelse man vart med om och som INTE har med något positivt under innebandyåren att göra, detta då faktiskt det mesta man gör kännts väldigt bra. Tyvärr är det, precis som jag berättade om i den första märkliga händelser texten, att en del negativt också inträffar under ens innebandyår, fast så är det väl för alla.

Tänkte nu ta tillfället i akt att berätta om en sak som inträffade för några år sedan och som har satt en del djupa spår i hur mycket man egentligen skall lita på domare och vårt ärade förbund.

Detta på grund av 2 domare som trots att de ljuger i skriven text, ljuger för sitt eget förbund och sedan agerar som de gör ändå kan komma undan helt fria.

Jag "stod bakom" domarna i början

  

Domare, ett släkte för sig säger många, och visst är det väl så, men både på positiv bemärkelse och negativ klang.

Själv har jag under åren fått äran att vara en annan sort av ett släkte för sig, nämligen tränare och förbundskapten samt distriktslagsledare.

Många domare har jag stor respekt för och det finns domare som jag verkligen högaktar, både utanför Västergötlands gränser och Sveriges gränser. De två som jag nu ändå tänkte berätta om är dock fortfarande rena "loosers" för mig och två stora "nollor" i mitt tycke.

För att göra en väldigt lång historia kort skall jag ta det från början och få med det viktigaste av alla detaljer.

Under en match för några år sedan så var det två nya domare som skulle döma en match i en serie i det lag jag tränade.

Jag hälsade dessa domare varmt välkomna, höll ihop laget när de var arga samt såg till att ge dessa två domare en klapp på axeln efteråt eftersom de var så kallade "blåbär" på denna nivå.

Gjorde även så under nästkommande match då dessa domare var på plats, detta då jag tyckte att det faktiskt fanns något hos dem som skulle kunna göra de två till riktigt bra domare i framtiden.

Jag stod alltså bakom domarna i början!

SEDAN KOM "SMÄLLEN PÅ KÄFTEN"!

Efter en säsong i serien hade domarparet blivit varma i kläderna och de hade börjat döma serien mer och mer.

Under en match i en hall utanför Göteborg så spelade det lag jag coachade mot ett lag som tyvärr hade en mycket otrevlig lagledare, vilket just de lagets egna tränare kunde intyga. Han beskrev sin lagledare som just "lite speciell".

Under matchen så kommenterade denne lagledare hela tiden det vi gjorde, hånade vår bänk, mig som ledare och flera av våra spelare.

Vid flera gånger påpekade vi detta för domarna, som bara sa att vi har koll på läget.

Efter 2 mål för motståndarlaget och handviftningar mot vår bänk, smilande och gapande tyckte vi att det nu var bra. Vi tillkallade domaren som återigen menade på att de hade koll på läget.

Undrar varför man då inte gör något?

När signalen gick för periodpaus mellan den andra och tredje perioden så gick jag över till bortalagets huvudtränare, berättade för honom hur hans lagledare agerade och var ganska irriterad över detta.

I samma veva som jag säger att han borde be sin lagledare hålla käften nu för vi är så arga att vi nästan skulle kunna slå han på käften (något i den stilen, finns en sparad rapport på vad det exakt sades just då) så vandrar en av domarna förbi.

Han gapar till mig att gå till min sida och vår bänk. Jag gör detta, men innan så ursäktar sig motståndarlagets huvudtränare för sin lagledare och säger att han skall ta ett snack med honom. Jag ber också om ursäkt för den sista meningen och går över till min sida.

Domaren som visar mig till bänken står och gapar och ropar att sådant som sades inte skall sägas, att det är en dålig stil med mera. (Något man kan erkänna att det är, men vi båda huvudtränare löste ju situationen!)

När jag frågar domaren om jag får berätta hur det egentligen var får man ett svar av domaren att han inte är intresserad av att lyssna.

Jag undrar då om han inte vill höra min sida av situationen och hur jag såg på den och om jag inte får säga min sak i det hela.

Domaren skakar då bara på huvudet, säger att det får jag inte och att han gärna får säga sitt men inte jag mitt, detta DÅ HAN BESTÄMMER! Han menar ändå på att om jag VERKLIGEN VILL berätta min sida av det som hände så får jag gå in i deras omklädningsrum och ta det. Något jag också bestämmer mig för att göra.

Jag knackar på omklädningsrumsdörren till domarna och möts av följande svar, av en halvliggande domare på en bänk:

•-         Men Micke vad gör du här, här inne kan du inte vinna något ändå!

Hmmmm... är det så man bemöter en tränare som vill förklara en sak och ha svar på en annan på detta viset.

Jag berättar att jag inte är ute efter att vinna något men vill berätta det jag har att säga.

Själv bara jag blir hånad, skrattad på och då bestämmer jag mig för att lämna omklädningsrummet med följande svar:

•-         Då får jag väl ta och skaffa mig ett liv i stället!

Inför tredje perioden, efter ett kort snack med mina spelare i vårt eget omklädningsrum, så skall matchens sista period starta.

Jag går ut, bestämmer mig för att vad som än händer så skall jag ändå gå fram och säga till domarparet att vi bara kör på nu, "no hard feelings" från min sida.

När jag kommer ut, och fram till domarparet, så tittar de bara på mig, skrattar och visar upp mig på läktaren ... en förnedring utan dess like .....

Jag tar den domen eftersom jag inte vill "sätta käppar i hjulet" för mitt lag.

Efter matchen går jag ner till domarna igen, detta då de skall underteckna matchprotokollet. Jag begär att få skriva och berätta om det som hände på baksidan, då jag uppfattade att man skulle göra så.

Jag ställer en fråga hur jag skall göra för att skriva min story och berätta om min syn på det hela till domarna men får då ett spydigt svar tillbaka där de inte alls talar om hur jag skall gå till väga utan i stället hånfullt svarar med helt andra saker.

Domarna ljuger sig fria

  

Med tycke att det inte längre är någon idé att lägga ner tid på tjöt, säger jag till den ena domaren att jag skriver in själv till förbundet då, vilket jag också gjorde.

Kanske var det dumt i detta skedet att jag just berättade för ena domaren att jag tänkte göra detta, detta då de fick nys om att jag faktiskt tänkte skriva in och de förmodligen bestämde sig för att då göra likaså, detta för att försvara sig ... förmodligen ...

Jag berättade min story, exakt det som hände, sa att det fanns lite folk på läktaren samt spelare som kunde intyga min story samt 3 stycken tjejer och motståndarnas ledare , tjejerna var för övrigt placerade precis utanför dörren till domarnas rum, och de kunde faktiskt intyga vad som sades just då när jag lämnade rummet.

I min enfall trodde jag att förbundet skulle syna domarna efter detta brev, men i stället blev jag avstäng som tränare i 2 veckor, detta då DOMARNA LJUGIT I SIN RAPPORT TILL SITT EGET FÖRBUND.

Hur kan man göra detta med gott samvete, detta fattar jag inte ens än idag?

Svaret jag fick från förbundet var att domarnas story var det som gällde och att de ställde sig bakom dessa två.
Och detta trots att jag kunde ta fram flera vittnen till mitt försvar, märkligt och konstigt!

Att domarna ljugit i sitt brev till förbundet och att de sagt saker som att:

De alltid känt sig dåligt bemötta i hallen av mig,
alltså samma domare som jag stöttade och gav en klapp på axeln i början.
De hade också skrivit en massa jag sagt till dem under min vistelse i omklädningsrummet och att de kände sig hotade där inne, detta då de var en av domarna som hånade mig.... strange.....very strange .....

Jag blev riktigt illa berörd av brevet som domarna skrivit och lät en kille som jobbar med och som har bra koll på medierätt och skriftlagen läsa igenom det och berättade min syn av situationen samtidigt.
Han tyckte att jag skulle gå vidare med domarnas "saga" och skicka in det någonstans och begära en dom mot grovt förtal, något som i detta fall kändes ganska så väl för mycket. 
Fast  visst fanns tanken på detta, även om det inte nu blev så.
Att lägga ner den tiden som krävdes för det kändes inte helt rätt under denna period.

Brevet finns dock fortfarande kvar än idag, som ett tragiskt, sjukt, och nedlåtande minne hur man kan behandla en person med så mycket båg och ljug.

Domarparet lär jag ALDRIG någonsin ta i hand mer i hela mitt liv, oavsett om de kommer döma mig fler gånger under mina innebandyår som är kvar.

Dessa två står fortfarande för "de patetiska loosers och påhittare" som de förtjänar att vara.

Avstängd utan rätt till svar

  

Att man sedan blir avstängd, det får man väl leva med.
Fast att avstängningen startar några dagar efter det att brevet ,som intygar detta, dimper ner i föreningens brevlåda känns märkligt. Och om det sedan var så att jag ville överklaga beslutet så var det så att en inskrivning och ett beslut skulle tas efter det att min avstängning gått ut ...... hmmmm... då hade ju redan mina två veckor varit... märkligt....

Kan man verkligen agera så?

Jag tog i detta skede faktiskt kontakt med en person på RF, berättade om detta, och vill sedan inte säga vad han sa , förutom att skratta, när han hörde berättelsen om beslutet av avstängningen

Bestämde mig tillslut ändå för att inte göra någon inskrivning alls på detta, detta då jag eftersom jag fick brevet på torsdagen redan på fredagen startade min avstängning, tjänade ju då tyvärr inget till.
Tog i stället situationen med mig som en del av hur fel systemet kan vara, skrattade åt den, domarnas ljug och gick sedan vidare med mitt.

NÅGON ANNAN DÄR UTE SOM VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE FALL ELLER ANNAT MÄRKLIGT, SOM NÄSTAN GÅR TILL HISTORIEN?

Berätta gärna, bara roligt att höra.

Tänk bara på vad som gäller enligt lagen om hur man får skriva, skriv inte ut någons namn, inte någons klubbnamn eller någon spelare eller persons klubbtillhörighet, detta då det kan göra att man bryter lagen om hur och vad man får skriva!

Nästa blogg blir positivare, det lovar jag.

Då tänker jag nämligen syna kommande VM och se vilka spelare jag skulle ha tagit ut i dagsläget.

Så länge ...tjipp och hej .....